med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)

Motion 1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s)

Sammanfattning

I motionen föreslåsett miljardprogram för
investeringar i kulturens infrastruktur,åtgärder för att
förstärka konstnärernas arbetsmarknad.

De statliga bidragen till kulturbyggen och till vård av
kulturmiljöer kanaliseras i första hand via
byggnadsstyrelsen, Boverket och Riksantikvarieämbetet.
Dessa myndigheter har för oss redovisat ett stort antal
projekt som kan sättas igång under 1992/93.

Inom ramen för det investeringsprogram som beskrivs i
vår ekonomisk-politiska motion redovisas här offentliga
investeringar i kulturbyggnader och kulturmiljöer som
sammantaget uppgår till drygt en miljard kronor.

Förslaget innebär bl. a. att ett nytt modernt museum
byggs på Skeppsholmen och att ett mycket stort antal
kulturbyggen kan påbörjas i hela landet. För
riksantikvarieämbetet blir det möjligt genomföra
upprustning av Vallonbruken i Uppland, industriminnen
och gruvanläggningar i Värmland, Visby ruiner och
innerstad, Karlskrona varvsanläggningar, Sala silvergruva
och Strömsholms kanal och Dalslands kanal.

För att förbättra främst skådespelares, bildkonstnärers
och kulturpedagogers arbetsmarknad föreslås riktade
insatser som totalt beräknas ge 350 årsarbeten.

Kulturens infrastruktur

Insatser för kultur ses allt mera som ett medel att
utveckla städer, bygder och regioner. Under 1980-talet har
åtskilliga kommuner gjort målmedvetna kultursatsningar
för att ge invånarna tillgång till ett lockande kulturutbud
och för att göra den egna kommunen attraktiv.

I många fall har satsningarna fått en betydelse som
sträcker sig långt utanför den egna kommunen. Bra
exempel på detta är den framsynta kulturpolitik som förts i
kommuner som Gävle, Sundsvall och Umeå. Mycket av det
spännande som hänt i svenskt kulturliv under senare år har
sitt ursprung i dessa städers teatrar, orkestrar och museer.

I den europeiska debatten lyfts allt oftare fram kulturens
betydelse för att vitalisera en stad eller en region. Det finns
flera skäl till detta. I Tyskland sägs till exempel
''återupptäckten'' av kulturen delvis vara en följd av
''återupptäckten'' av staden. Nedslitna industristäder med
sterila stadskärnor har fått nytt liv genom omfattande
satsningar på kultur. Frankfurt och Glasgow är två
europeiska städer som på kort tid utvecklats till nya
kulturella centra inom sina respektive länder.

En annan orsak, som brukar framhållas till varför
kulturen fått en mer framträdande plats i
samhällsplaneringen, är att kulturen utlöser kreativitet och
skaparkraft som är en tillgång även för andra näringar i
samhället. I regionala sammanhang betonas också
kulturens betydelse som lokaliseringsfaktor: en ort eller
region som vill dra till sig näringsliv, handel och turism har
större utsikter att lyckas om den kan locka med ett vitalt
kulturliv.

Det finns numera ett flertal ekonomiska studier som
tagit fasta på kulturens betydelse för att skapa dynamik och
ekonomisk utveckling. En genomgående slutsats i dessa
studier är att en väl fungerande ''kulturell infrastruktur''
spelar samma stora roll som barnomsorg, skola och högre
utbildning för att åstadkomma en balanserad regional
utveckling.

Att kulturen i allt högre grad kommit att ses som en
faktor för att skapa ekonomisk dynamik är inte
problemfritt. Det finns för det första en traditionell
spänning mellan det konstnärliga oberoendet och
politisk/ekonomiska intressen. Det ligger för det andra en
fara i att betrakta kulturen ur snäv nyttoaspekt. Det
tenderar att gynna de kulturyttringar som har lyskraft, men
inte de som har en inverkan på djupet eller är nydanande.

Det bör därför enligt vår mening framhållas att insatser
för kulturen har ett egenvärde i sig. Det är ingen tillfällighet
att bland de kulturpolitiska målen intar det som handlar om
demokrati och yttrandefrihet en särställning. Genom goda
möjligheter att ta del av olika kulturyttringar kan
människor bilda sig en uppfattning i tidens frågor och
utveckla en självständig livsåskådning. Uppgiften att främja
kulturen måste därför ytterst alltid motiveras ur ett
medborgarperspektiv. Det handlar om individens rätt till
del i kulturens värden. De ekonomiska fördelar som kan
uppstå är en sekundäreffekt.

Borgerlig nedgradering av kulturen

Vi är djupt oroade över den hårda neddragning av
kulturanslagen som nu förbereds i många kommuner. Förra
årets val ledde till att åtta av tio kommuner och landsting
fick borgerlig majoritet, oftast med moderat dominans.

Det är enligt vår mening befogat att i ett läge då den
kommunala ekonomin är ansträngd löpande pröva alla
utgifter och granska hur tillgängliga resurser ska nyttiggöras
på bästa sätt. Det gäller också för kulturverksamheterna.

Detta står inte i motsats till att uppgiften i första hand
måste vara att skapa betingelser för en fortsatt kulturell
expansion och växt. De ogenomtänkta, eller än värre,
ideologiska attacker som borgerliga politiker i dag riktar
mot kulturinstitutioner och folkbibliotek måste med kraft
bekämpas. Medan man i de flesta av Europas länder
framgångsrikt lyfter fram kulturen i samhället, präglas den
borgerliga politiken i kommunerna och -- om än i mindre
grad -- i riksdagen av en kulturfientlig och trångsynt höger.

Ekonomiskt befinner sig Sverige i en djup
lågkonjunktur. Den borgerliga regeringens ekonomiska
politik leder till att nedgången fördjupas och förlängs.
Följden blir snabbt stigande arbetslöshet och utslagning av
produktionskapacitet.

Vi har i vår ekonomisk-politiska motion och i vår
sysselsättningsmotion redovisat hur vi genom ett
omfattande investeringsprogram, förstärkning av den
kommunala ekonomin och stabilisering av
finansmarknaderna kan bringa ned arbetslösheten och
skapa goda tillväxtbetingelser för näringsliv och samhälle.

Inom ramen för denna politik för arbete, rättvisa och
tillväxt spelar också kulturen en viktig roll. I det följande
presenterar vi förslag till insatser för kulturen som på kort
sikt skapar nya arbetstillfällen och på längre sikt lägger
grunden för en fortsatt utveckling av kulturlivet. Våra
förslag innebär:ett miljardprogram för investeringar i
kulturens infrastruktur,åtgärder för att förstärka
konstnärers och kulturarbetares arbetsmarknad.

Bildandet av en nationell kulturfond

Vi har tidigare under allmänna motionstiden framhållit
vikten av att finna nya metoder för hur staten skall främja
kulturen i hela landet.

Alltsedan 1974 har en huvuduppgift för den statliga
kulturpolitiken varit att bygga upp kulturens
länsinstitutioner. Denna strävan har varit framgångsrik. Vi
har nu ett utbyggt nätverk av länsteatrar, länsmuseer,
länsorkestrar och länsbibliotek.

Det är mot denna bakgrund befogat att ställa frågan hur
staten framdeles på bästa sätt skall stimulera kulturen. Vi
har därvid framhållit bland annat tre uppgifter: att utveckla
de nationella kulturinstitutionerna, att systematiskt gynna
uppkomsten av kulturinstitutioner utanför Stockholm med
nationella uppdrag och bildandet av en nationell
kulturfond.

Målet för dessa insatser är att stimulera samspel,
erfarenhetsutbyte och rörlighet mellan olika
kulturverksamheter i landet.

I detta perspektiv har bildandet av en nationell
kulturfond en nyckelroll. Ett vitalt kulturliv måste byggas
från basen och vara förankrat i den egna bygden. Avsikten
med att skapa en nationell kulturfond är att denna skall
kunna svara på de förslag som förs fram från kommuner och
län. Kulturfonden kommer därmed att underlätta
genomförandet av lokala projekt. Den skall utgå från de
prioriteringar som framkommer i kommuner och landsting.
Kulturfondens insatser bör framför allt ske inom tre
områden.

1. Det finns ett stort antal kommuner som planerar nya
teatrar, konserthallar, konstgallerier och museer. En
nationell kulturfond underlättar för dessa kommuner att
förverkliga sina ambitioner och uppmuntrar andra
kommuner att tänka framåt.

2. Det finns i dag ett växande intresse för ''kulturturism''.
En kulturfond kan ge bidrag till större projekt för att ta
tillvara sevärdheter i den egna bygden.

3. Det finns ett tilltagande behov när det gäller att
bevara industriminnen, slott och herresäten. En nationell
kulturfond skapar bättre möjligheter att ta tillvara och
levandegöra kulturarvet.

Vid vårens behandling av kulturfrågorna har riksdagen
begärt att regeringen skall tillkalla en parlamentarisk
utredning som skall lägga förslag om de framtida målen för
kulturpolitiken.

Detta ser vi som en framgång. Det antyder att de
borgerliga partierna inte är ovilliga att diskutera en
långsiktig utveckling av kulturpolitiken. En viktig uppgift
för den parlamentariska utredningen bör vara att stimulera
en öppen och framåtsyftande diskussion om den framtida
kulturpolitikens mål och medel.

Att utredningen getts ett ansvarsfullt uppdrag, får dock
inte leda till att vi i dag avstår från att göra nödvändiga och
möjliga insatser. En sådan passivitet vore oursäktlig. Vi har
redan nu tillräcklig kunskap om ett stort antal planer och
projekt som kan startas med kort varsel.

Genom att tidigarelägga ett stort antal av planerade
investeringar i kulturens infrastruktur kan vi skapa goda
framtida villkor för kulturlivet. Samtidigt kan vi nedbringa
den omfattande byggarbetslösheten.

Ett miljardprogram för investeringar i kulturens
infrastruktur

De statliga bidragen till kulturbyggnader och
investeringar i kulturens infrastruktur kanaliseras främst via
anslagen till byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet, stöd
till icke-statliga kulturlokaler och stöd till samlingslokaler.

I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att
100 milj.kr. avsätts för investeringar på kulturområdet
utöver vad som tidigare anvisats. Vi anser denna summa är
otillräcklig. Den kommer inte att medge att mer än en
bråkdel av planerade projekt kan genomföras. Därtill
föreslår regeringen en ökning av bidragen till de fria
trossamfundens lokaler om 20 milj.kr.

Vi anser det vidare otillfredsställande att regeringen inte
vill ge en närmare beskrivning av hur medlen skall fördelas
mellan olika ändamål. Vi anser att riksdagen bör ha
möjlighet att angelägenhetsgradera och fastställa
inriktningen på kulturinvesteringarna. Riksdagen har
vidare ett ansvar för att investeringarna ges en bra spridning
över hela landet.

Av denna anledning föreslår vi ett investeringprogram
för kulturen med följande inriktning.

1. Byggnadsstyrelsen bör få i uppdrag att genomföra en
projektering av byggandet av ett modernt museum på
Skeppsholmen. Den totala kostnaden för ett nytt modernt
museum är ca 350 milj.kr. Om beslut om projektering fattas
nu kan byggstart ske senhösten 1993. Vi är förvånade över
att regeringen inte redan låtit påbörja projekteringen. Om
inte beslut fattas inom kort, kommer byggstarten att
försenas med ett år eller mer.

2. För naturhistoriska riksmuseet finns färdiga planer på
att bygga nya förvaringslokaler för spritsamlingarna.
Bygget beräknas kunna komma igång vid årsskiftet. Den
totala kostnaden uppskattas till ca 26 milj.kr. Det finns
också i övrigt att antal mindre projekt på kulturområdet
inom byggnadsstyrelsens ansvarsområde som kan
igångsättas under 1992/93.

3. På kulturmiljövårdsområdet finns stora behov.
Riksantikvarieämbetet kan tillsammans med huvudmännen
om medel anvisas påbörja upprustning och renovering av
flera kulturhistoriska miljöer av riksintresse, som också har
ett stort publikt värde. Vi föreslår därför att
riksantikvarieämbetets kulturmiljövårdsanslag för 1992/93
räknas upp med 90 milj.kr. Det bör möjliggöra vård och
upprustningsinsatser för bland annat följande objekt:
Vallonbruken i NordupplandIndustriminnen och
gruvanläggningar i VärmlandSala silvergruva och
Strömsholms kanalVisby ruiner och innerstad
Karlskrona marin- och varvsanläggningarDalslands
kanal 4.
På Boverket finns ett stort antal ansökningar som
gäller nybyggnad och ombyggnad av icke-statliga
kulturbyggnader under 1992 och 1993. Ansökningarna
uppgår till sammanlagt 215 milj. kr. Bland ansökningarna
finns flera som är mycket angelägna, som till exempel
färdigställandet av länsmuseet Murberget i Härnösand. De
statliga bidragen till dessa kulturbyggnader uppgår till 30 %
eller 50 %
av den sammanlagda byggkostnaden. Den övriga
kostnaden betalas av huvudmännen.

För att möjliggöra för Boverket att snabbt minska kön
anser vi att bidragsramen för stöd till icke-statliga
kulturbyggnader bör öka med 75 milj.kr. till 100 milj.kr.
Sammantaget kan därmed den totala offentliga
investeringen uppskattas bli ca 310 milj.kr.

5. Via boverket utgår också bidrag till byggande av
samlingslokaler. Samlingslokalerna spelar en stor roll för
föreningslivets möten, amatörkulturen och folkbildningens
verksamhet. Ofta byggs samlingslokalerna i anslutning till
en kulturinstitution eller ett bibliotek. Vid årsskiftet fanns
ca 170 ansökningar för nybyggnad och ombyggnad av
samlingslokaler.

Vi föreslår att bidragsramen för bidrag till
samlingslokaler ökar från nuvarande 46 milj.kr. med 50
milj.kr. Den sammantagna offentliga investeringen kan
därmed uppskattas till ca 250 milj.kr.

De offentliga kulturinvesteringarna som finansieras helt
eller delvis med statliga medel kommer med detta
fempunktsprogram att öka med ca 1 050 milj.kr. Därmed
får den ordinarie investeringsverksamheten på
kulturområdet ett kraftfullt tillskott. Summan är ungefär
750 milj.kr. högre än vad regeringen beräknat.

Genom att investeringarna i kulturens infrastruktur
fördelas via olika kanaler uppnås också syftet att ge dem en
spridning över landet och en rimlig fördelning mellan olika
angelägna ändamål.

Förstärk konstnärernas arbetsmarknad

Vi har tidigare under den allmänna motionstiden krävt
att bidragen till fria grupper höjs med 5 milj.kr., att bidraget
till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden bibehålls, att
antalet grundbelopp till teatern höjs med 10, att
försöksverksamheten med länskonstnärer fortsätter och att
Rikskonserter får extra anslag för pedagogiskt arbete med
amatörer.

Samtliga dessa förslag leder till en direkt förbättrad
arbetsmarknad för konstnärliga yrkesutövare. För
bildkonstnärerna rör det sig om ca 200 årsverken, för
skådespelare om ca 100 årsverken och för övriga områden
om ca 50 årsverken. Vi anser att riksdagen i dagens
besvärliga arbetsmarknadsläge för konstnärer bör ställa sig
bakom dessa förslag.

Vapenfria värnpliktiga vid museerna

De centrala museernas bevakningskostnader har under
senare år mer än fördubblats. De största utgifterna har
statens konstmuseer, men bevakningskostnaderna är också
relativt dryga för Historiska museet, Nordiska museet och
Naturhistoriska museet. En orsak till kostnadsökningarna
är att försäkringsbolagen kräver en mer omfattande
bevakning för att försäkra samlingarna och värdefulla
tillfälliga utställningar. Riksdagen har vid flera tillfällen
beslutat att höja museianslagen för att täcka de ökade
bevakningskostnaderna.

Bevakningskostnaderna har stigit så snabbt att de
inkräktar på det ekonomiska utrymmet för verksamheten.
Kulturrådet har i uppdrag att undersöka om det är möjligt
att genom en samlad upphandling pressa kostnaderna. Det
är angeläget att så sker.

Även andra vägar bör prövas för att lösa museernas
problem. Vi föreslår därför att vapenfria värnpliktiga skall
kunna fullgöra sin tjänstgöring vid museerna och att
Pliktutredningen får i uppdrag att utreda frågan.

För många vapenfria borde tjänstgöring vid museerna
vara ett attraktivt tjänstgöringsalternativ. Om möjligheten
finns kommer sannolikt många att söka en sådan tjänst. De
vapenfria värnpliktiga kan göra en betydelsefull insats i den
dagliga tillsynen och också delta i museets allmänna sysslor.
Man bör dock inte räkna med att de vapenfria skall svara för
de mest krävande bevakningsuppdragen. För dessa tjänster
behöver fortfarande professionella bevakningsföretag
anlitas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att snarast påbörja projektering
för ett nytt modernt museum på Skeppsholmen med sikte
på byggstart hösten 1993,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om byggande av förrådslokaler för
naturhistoriska riksmuseets spritsamlingar,

3. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts om
att riksdagen bör ange inriktningen på
kulturinvesteringarna, avslår propositionens förslag om att
anvisa 100 milj.kr. till regeringens disposition för
investeringar inom kulturområdet,

4. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget
Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1992/93
höjs med 75 milj.kr. eller således till 100 milj.kr.,

5. att riksdagen beslutar att bidragsramen inom anslaget
Bidrag till allmänna samlingslokaler för budgetåret 1992/93
ökas med 50 milj.kr. utöver regeringens förslag eller således
till 96 milj.kr.,

6. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet:
Kulturmiljövård för budgetåret 1992/93 anvisar 90 milj.kr.
utöver vad som tidigare beslutats för att möjliggöra
tidigareläggning av investeringar inom
kulturmiljövårdsområdet i enlighet med vad i motionen
anförts,

7. att riksdagen med ändring av tidigare beslut medger
att beslut om konstnärlig utsmyckning får lämnas inom en
bidragsram om 15 milj.kr. för budgetåret 1992/93 under
anslaget Bidrag till konstnärlig utsmyckning i
bostadsområden, 1

8. att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och
musikgrupper för budgetåret 1992/93 anvisar 5 milj.kr.
utöver vad som tidigare beslutats,

9. att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet, m.m. för en ny anslagspost benämnd
Försöksverksamhet med länskonstnärer för budgetåret
1992/93 anvisar 3 milj.kr.,

10. att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för
budgetåret 1992/93 för musikpedagogiskt utvecklingsarbete
med amatörer anvisar 3 milj.kr. utöver vad som tidigare
beslutats,

11. att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala
teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1992/93
anvisar 1 183 000 kr. utöver vad som tidigare beslutats,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till
pliktutredningen angående bevakning av museer av
vapenfria värnpliktiga.

Stockholm den 8 maj 1992

Åke Gustavsson (s)

Maja Bäckström (s)

Berit Oscarsson (s)

Anders Nilsson (s)

Leo Persson (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Björn Kaaling (s)

Monica Widnemark (s)

1 Yrkande 7 hänvisat till BoU

Fi59
Bilaga

Urval av till byggnadsstyrelsen, boverket och
riksantikvarieämbetet inkomna ansökningar och
redovisade investeringsobjekt inom kulturområdet
fördelade på län.

Stockholms län

Modernt museum

Naturhistoriska museet

Roslagsmuseet, Norrtälje

Folkoperan, Stockholm

Folkets Bio, Stockholm

Wira-spelen, Österåker

Uppsala län

Vallonbruk i Norduppland

Dance Academy, Uppsala

Södermanlands län

Nyköpingshus, Kungstornet

Östergötlands län

Östergötlands läns museum

Jönköpings län

Jönköpings läns museum

Smålands konstarkiv

Industrimuseum Gnosjö

Jönköpings gamla teater

Kalmar län

Byteatern i Kalmar

Rockföreningen Rockparty, Hultsfred

Gotlands län

Visby kyrkoruiner, ringmur

Gotlands fornvänner

Strandridaregården på Kyllaj

Blekinge län

Karlskrona, marina varvsanläggningar

Blekinge läns museum

Malmöhus län

Statarmuseum, Torup

Ystads teater

Göteborgs och Bohus län

Bohusläns teater, Uddevalla

Göteborgs konstmuseum

Kvarnbyn, Mölndal

Älvsborgs län

Dalslands kanal

Älvsborgs läns museum

Rydals textilmuseum

Skaraborgs län

Skaraborgs läns museum

Skövde konstmuseum

Värmlands län

Rackstadsmuseet, Arvika

Värmlandsteatern, Karlstad

Industriminnen, järnbruk, mm

Kopparbergs län

Dalarnas museum

Västmanlands län

Sala silvergruva

Strömsholms kanal

Gävleborgs län

Skogstekniskt museum, Ovanåker

Västernorrlands län

Länsmuseet Murberget, Härnösand

Västerbottens län

Västerbottens museum

Ullkraft, Bjurholm

Norrbottens län

Norrbottens museum

Haparanda bibliotek