med anledning av prop. 1991/92:134 Riktlinjer för överföringen av verksamheten vid domänverket till aktiebolagsform

Motion 1991/92:N38 av Hugo Hegeland och Inger René (m)

Riksdagen beslöt (FiU:32 1985/86) om vissa riktlinjer för
förvaltning av kronoholmarna. Genom beslutet överfördes
ansvaret till domänverket som därefter mycket aktivt
förvaltat holmarna.

Kronoholmsutredningen, som låg till grund för
proposition 1985/86:110, berörde inte de sociala och
kulturella konsekvenser som skulle uppkomma ur
överföringen av förvaltningen till domänverket och ur de av
riksdagen fastställda riktlinjerna för domänverkets
förvaltning. Riksdagen uttalade att kronoholmarna skulle
förvaltas på ett affärsmässigt sätt.

I utredningen hade blott undersökts om staten skulle
behålla sin äganderätt till kronoholmarna. Det angavs att så
borde ske eftersom ägandet till holmarna utgjorde ett
väsentligt riksintresse som inte kunde ges en
tillfredsställande lösning genom annan lagstiftning.
Utredningen och propositionen 1985/86 berörde emellertid
på intet sätt de sociala förhållandena som råder på
kronoholmarna och som gäller för dess befolkning.

Det är uppenbart att de riksintressen, främst naturvårds-
och kulturintressen, som kan hävdas till kronoholmar, väl
kan tillgodoses genom existerande lagstiftning. För de
bebodda kronoholmarna finns därutöver icke något statligt
intresse att utöva äganderätt till dessa.

Kronoholmarna har i många fall befolkats av enskilda
som byggt sina samhällen under loppet av flera hundra år.
Det finns en djup kulturell och social tradition på de flesta
av dessa skärgårdsöar. Följden av domänverkets uppdrag
att förvalta kronoholmarna ledde, som påpekas i
proposition 134, till tvister både i förvaltningshänseende
och i vad avser rätten att bebo och nyttja mark för bostad
på kronoholmarna.

Domänverket krävde att arrendeavtal skulle upprättas
med de boende och gjorde gällande att blott korta
avtalsperioder skulle komma ifråga. Detta omöjliggjorde
för husägarna att förutse framtida kostnader för boendet.

Stora delar av befolkningen på skärgårdsöarna är äldre
personer som lever under små ekonomiska omständigheter
eller är småföretagare inom fiske och liknande
verksamheter. Förutom den nedärvda traditionella
uppfattningen om boendet på skärgårdsholmarna präglas
boendet av en byliknande gemenskap.

I tillägg till denna grupp har allt fler hus på
skärgårdsöarna kommit att övertagas av fritidsboende eller
deltidsboende. I viss utsträckning kan sägas att en spänning
uppkommit mellan befolkningsgrupperna. Gemensamt
söker de emellertid bevara kronoholmarnas särskilda miljö,
sociala struktur och kultur. Det är ett stort statligt ansvar att
i förvaltningen av den statliga egendomen icke göra sådana
ingrepp att dessa de boendes mål omintetgöres.

Erfarenheten av domänverkets förvaltning har entydigt
varit att domänverket som markägare i relation till
planmyndigheter och kommunala myndigheter genomfört
en rad åtgärder som varit till nytta men som också inneburit
långtgående ingrepp i den traditionella miljön. Detta har
skapat motsättning mellan staten genom domänverket å ena
sidan och husägarna å andra sidan.

Domänverket har, i samråd med kommuner, i vissa fall
låtit genomföra ytterligare planläggning av kronoholmar för
att därmed säkerställa fortsatt boende och utveckling av
skärgårdsöarnas samhällen. Markupplåtelser har då skett
genom tomträttsupplåtelser. Tomträttsavgälden är
beroende av skattelagstiftningens regler om
fastighetstaxeringsvärden.

Beskattningsmyndigheterna har vid åsättande av
fastighetstaxeringsvärden av dessa tomträtter följt gällande
anvisningar och åsatt tomträttsupplåtelser mycket höga
värden under åberopande av sådana värden som etablerats
på marknaden för fritidsbostäder på skärgårdsöarna. Detta
har lett till att de nyinflyttade som bosatt sig på
kronoholmar träffats av boendekostnader som stigit oerhört
sedan domänverket övertog förvaltningen. Från
kronoholmen Käringön erfares att delar av besättningen på
den där förlagda sjöräddningskryssaren ser sig nödsakade
att överväga att flytta från ön med hänsyn till att de nya hus
som uppförts av dem stigit i kostnad på ett sätt som inte
kunde förutses då etableringen på ön skedde.

Finansutskottets betänkande, 1991/92:FiU1, som
godtogs av riksdagen, innebär att staten såsom ägare icke
kan övergå till annan upplåtelseform än den som nu råder
innan staten kan visa att de boende inte önskar
friköpa mark under husen. Finansutskottet har icke lämnat
några prisanvisningar i sitt beslut. Domänverket torde
därför sakna möjlighet att uppta förhandlingar med de
boende om försäljning av mark eftersom domänverket ej
fått anvisning av riksdagen om hur prissättning skall ske.

Riksdagens beslut i anledning av finansutskottets
betänkande FiU1 innebär emellertid att den nu föreslagna
överföringen med äganderätt till ett aktiebolag står i strid
med riksdagens tidigare beslut. De nu föreslagna
riktlinjerna bör således inte verkställas förrän den
undersökning som kan föranledas av riksdagens beslut i
anledning av FiU1 1991/92 har fullt ut genomförts.

Överförandet till ett aktiebolag avseende förvaltningen
av statlig egendom medför att offentlig insyn i
verksamheten förhindras. I ett beslut innefattande riktlinjer
om sådan överföring bör därför mycket tydliga villkor för
ägandets utövande angivas. Det framlagda förslaget till
riktlinjer upptar på ingen punkt sådana riktlinjer för
ägandets utövande.

Förvaltning i aktiebolagsform är inte en självklar
förvaltningsform, där enskilda intressen ställs emot statens,
eftersom aktiebolagets styrelse, med stöd av
aktiebolagslagen, kan fatta beslut i strid med ägarens
eventuella riktlinjer. Staten skulle alltså med överföringen
av äganderätten till aktiebolag kunna frånhända sig
möjligheten att påverka förvaltningsverksamhetens
innehåll.

På en av kronoholmarna -- Käringön -- har husägarna
utarbetat ett förslag till lösning av ägandet till
kronoholmen, innebärande i starkt förenklad form att
samtliga husägare på ön liksom alla andra sakägare såsom
kommunen och staten, skulle bilda en
gemensamhetsanläggning av hela kronoholmen. Denna
skulle därefter förvaltas såsom en bysamfällighet och
utvecklas i enlighet med den gällande plan- och
byggnadslagstiftningen jämte övrig lagstiftning som avser
en egendom av kronoholmen Käringöns typ. Denna lösning
erbjuder en utmärkt avveckling av ett opraktiskt statligt
ägande och erbjuder dessutom möjligheten att överföra till
husägarna ansvaret för utvecklingen av det egna samhället,
som ju eljest skulle ligga i händerna på ett statligt ägt
aktiebolag.

Med hänvisning till:finansutskottets och riksdagens
beslut 1991,invändningarna mot bolagsformen för
förvaltning av en bebodd kronoholme,det totala
bortseendet från de åboendes intressen
föreslår vi följande:

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:134
hemställan punkt 6 såvitt avser de bebodda kronoholmarna,

2. att riksdagen begär att regeringen snabbt genomför en
undersökning av lämplig form för att överföra ägandet av
hela eller delar av kronoholmarna till de åboende,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vid en sådan försäljning av kronoholmar, helt eller i
delar, pris skall sättas så att samtliga husägare och åboende
behandlas lika och så att möjligheter ges för den
permanentboende befolkningen att bli kvar och att utveckla
samhällena på skärgårdsholmarna.

Stockholm den 21 april 1992

Hugo Hegeland (m)

Inger René (m)