med anledning av prop. 1991/92:123 Slopande av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser

Motion 1991/92:K21 av Thage G Peterson m.fl. (s)

Med anledning av prop. 1991/92:123 om slopande av
intresserepresentation i vissa statliga myndigheters
styrelser.

I propositionen föreslås att intresserepresentationen
slopas i vissa statliga styrelser främst inom
arbetsmarknadsområdet. Vidare föreslås att
organisationerna på arbetsmarknaden inte längre skall
lämna förslag på ledamöter i socialförsäkringsnämnderna.

Bakgrunden till regeringens förslag är att Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF) gjort framställning om att
avskaffa intresserepresentationen i vissa verkstyrelser m.m.
SAF har vidare hemställt att regeringen vidtar åtgärder för
att förändra sammansättningen av statliga myndigheters
styrelser så att SAF inte längre är företrädd i sådana
styrelser.

Propositionen kan på följande grunder betecknas som
ett rent beställningsverk av SAF. Regeringen har inte
kunnat redovisa något annat motiv för sitt förslag än att
SAF inte längre vill vara representerad i de aktuella
organen. Vidare sägs att en intresserepresentation i
beslutande organ i förvaltningen kan leda till diffusa
ansvarsförhållanden och en oklar rollfördelning mellan
myndigheter och intresseorganisationer. Det anförs också i
propositionen att regeringen i praktiken är beroende av att
förslag lämnas för att balansen skall kunna upprätthållas
mellan olika intressen. Principen om intresserepresentation
med dess krav på balans står och faller, enligt
propositionen, med att de berörda intresseorganisationerna
deltar i nomineringsförfarandet.

Vi delar inte denna uppfattning. Värdet av att olika
parter är representerade i olika organ på
arbetsmarknadsområdet är allmänt omvittnat. I och för sig
har det varit en strävan att denna intresserepresentation
skulle vara balanserad mellan arbetsmarknadens parter.
Men när nu en part inte längre vill vara representerad kan
detta inte anföras som motiv för att också slopa
representationen för de övriga. Det är enligt vår mening av
stort värde att arbetsmarknadens parter också i
fortsättningen får nominera ledamöter i de olika styrelser
som verkar inom arbetsmarknadsområdet. Det vore
orimligt om SAF:s beslut att ensidigt dra sig tillbaka skulle
leda till att också löntagarnas representation slopas. Det
skulle i praktiken innebära att SAF avgör om
intresserepresentationen skall finnas kvar. Vi vill erinra om
att såväl LO som TCO har avstyrkt den nu föreslagna
förändringen. Även Arbetsmarknadsstyrelsen,
Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetslivsfonden och
Arbetsmiljöfonden har understrukit vikten av den
kompetens som intresserepresentationen innebär.

Ledamöter som representerar det privata näringslivet
kan utses utan förslag från SAF.

I propositionen föreslås att lagen (1962:381) om allmän
försäkring ändras så att riksförsäkringsverkets förslag om
tre ledamöter i socialförsäkringsnämnderna inte längre skall
ske efter förslag från organisationerna på arbetsmarknaden.
Detta är ett mycket olyckligt förslag, som också
Försäkringskasseförbundet (FKF) har gått emot. Det är av
stor betydelse att i socialförsäkringsnämnderna ha tillgång
till den kompetens som arbetsmarknadens parter tillför. I en
situation då arbetsgivarna, genom nyligen genomförda
reformer, fått ett utökat ansvar i rehabiliteringsfrågor är det
om möjligt än mer angeläget att representanter från
näringslivet finns med i nämnderna.

I propositionen erinras om att regeringen i februari 1992
har bemyndigat finansministern att tillkalla en kommitté
med uppgift att se över myndigheternas ledningsformer
m.m., bl.a. just frågan om intresserepresentationen. Enligt
vår mening finns det, bortsett från de principiella
invändningar mot regeringens förslag som vi här har
redovisat, inget skäl att nu bryta ut dessa frågor. De bör
rimligen bedömas i ett sammanhang när den nu arbetande
utredningen har lämnat sina förslag.

Vi föreslår med hänvisning till vad vi anfört i motionen
att regeringens proposition avslås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att avslå proposition 1991/92:123.

Stockholm den 21 april 1992

Thage G Peterson (s)

Catarina Rönnung (s)

Kurt Ove Johansson (s)

Sören Lekberg (s)

Torgny Larsson (s)

Ulla Pettersson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Elvy Söderström (s)

Odd Engström (s)