med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö

Motion 1990/91:Jo64 av Marianne Andersson i Vårgårda och Jan Hyttring (c)

I proposition 1990/91:90 En god livsmiljö föreslås att
socialstyrelsen får i uppdrag att utreda förutsättningarna att
avveckla amalgam som fyllnadsmaterial inom tandvården.

Man anför att nya tandfyllnadsmaterial börjar finnas
tillgängliga och att ca 10% av de 3--5 ton kvicksilver som
år 1988 användes vid tandläkarmottagningar medför diffusa
direkta utsläpp till avloppsvatten samt att
amalgamanvändning ger upphov till andra diffusa utsläpp.

Vi vill med anledning av propositionen redovisa
följande. Kvicksilver är ett av de farligste gifter som
existerar och i ång- eller jonform är giftigheten hos
oorganiskt kvicksilver jämförbar med organiska föreningar,
som orsakade förgiftningskatastrofer i Minamata, Irak och
i den svenska naturmiljön på 60-talet.

För framtida generationer och för den framtida miljön
är det utomordentligt glädjande att regeringen nu äntligen
visar en vilja att stoppa användningen av kvicksilver i
tandvården, även om varken tidsplan för
utredningsuppdraget eller tidsperspektiv för
genomförandet av avvecklingen redovisas.

För dagens generationer och för dem som kommer att
tillföras kvicksilver under kommande år är beskedet snarast
negativt, då hälsoaspekten (förgiftningar och andra
biverkningar) inte berörs i propositionen, trots att
naturvårdsverket konstaterat att frågan aktualiserats av bl a
arbetsmiljö- och hälsoskäl.

Detta kan leda till att sjukvården uppfattar att amalgam
är ofarligt för människan och enbart ett hot mot miljön.
Kunskapsutvecklingen lär stagnera och människor får vänta
på hjälp. Biverkningar från amalgam skall ju primärt
diagnosticeras och behandlas inom sjukvården.

Socialstyrelsen har år 1987 anslutit sig till en
expertutredning som ansåg ''att amalgam är ett ur
toxikologisk synpunkt olämpligt tandfyllnadsmaterial'' och
har i allmänna råd bl a avrått från omfattande
amalgamarbeten på gravida.

Mellan 1984 och 1989 har användningen av kvicksilver i
tandvården sjunkit från 3,1 till 2,1 ton. Andelen
kvicksilverbaserade fyllningar kan med ledning härav
beräknas ha sjunkit från 65 till 40 à 45% under samma tid.

Att redovisa att ''Nya tandfyllningsmaterial börjar finnas
tillgängliga'' är att ge en felaktig verklighetsbild. Detta
accentueras av att det i september 1990 på socialstyrelsens
vägnar redovisades skriftligen: ''Den nuvarande situationen
är den att det inte finns ett material som i alla situationer
kan ersätta amalgam. Om man däremot kan bortse från
kostnader så finns det en lång rad alternativ till amalgam.''

Trots att substitut i praktiken har funnits sedan många år
har en konstaterat toxikologiskt olämplig produkt använts i
stor skala, enligt vad som kan bedömas, åtminstone sedan
år 1987 i strid med lagen om kemiska produkter.

Amalgam och hälsa

Ett otal rapporter har framlagts som pekar på negativa
hälsoeffekter och många avhandlingar har djupanalyserat
delar av komplexet ochflera studier, bl a en som omfattar
ett stort antal patienter i Västsverige (Klock), visar stora
hälsoförbättringar efter saneringförsäkringskassorna har
godkänt ett femtiotal förgiftningsfall och årligen omkring 1
000 överkänslighetsfall100 000-tals svenskar anser enligt
samstämmiga undersökningar att de har besvär härrörande
fråm amalgamorganisationer bildade av patienter eller av
tandläkare/läkare/forskare har vuxit fram i många länder,
och den svenska organisationen har 11 000 medlemmar.

Förgiftning från kvicksilver uppbyggd under lång tid är
vetenskapligt svår att bevisa, om symptombilden inte
tillmäts betydelse och om man i det enskilda fallet samtidigt
skall visa att amalgamet är källan.

Eftersläpning i metodutveckling och en attityd inom
vård och myndigheter och hos ytterst ansvariga att amalgam
inte får ha vållat förgiftning eller annan hälsopåverkan i stor
skala, bidrar till dagens svårigheter och till att
frågeställningen undviks i miljöpropositionen.

Utsöndring av kvicksilver

Finns det då material som kan stödja eller förkasta
tanken att 400 000 vuxna har besvär eller att ännu fler kan
vara påverkade/ha symptom av kvicksilver m m
från amalgam?

Tillförseln av kvicksilver från hushållen till VA-nätet har
studerats i ett antal renodlade bostadsområden av
Stockholms Vatten och av Käppalaverket. De områden där
det inte finns tandläkarmottagningar är av störst intresse.

Köpenhamns tekniska högskola har gjort en
kontrollerad undersökning i ett bostadsområde med
vacuumtoaletter med uppsamling till sluten tank enbart från
hushåll (Tvind). Slutligen har en undersökning av
kvicksilverutsöndringen hos vuxna i Edinburgh publicerats
(Thompsett 1959).

VA-undersökningarna omfattar av naturliga skäl både
barn och vuxna, med eller utan amalgam och enbart den tid
man vistas i bostaden. Edinburghundersökningen avser
däremot hela dygnet.

Tillförseln till VA-nätet bedöms motsvara mänsklig
utsöndring, eftersom mängderna är stabila från dag till dag;
spill från t ex
en febertermometer skulle ge en kraftig avvikelse.

De erhållna mängderna jämförs med en publicerad
studie från kloralkaliefabrik där arbetarna hade diskreta
symptom på kvicksilverpåverkan och exponering låg vid
WHO:s gränsvärde 25 mikrogram kvicksilver/kbm luft.
(Sven Langworth 1984). Vid bedömningen av tillskottet
från andra källor skall beaktas att födan innehåller 5--10
mikrogram kvicksilver.

Enligt samtliga undersökningar utsöndrar en
normalbefolkning i genomsnitt lika mycket kvicksilver som
yrkesarbetare andas in och där diskreta symptom kan
iakttas. Hos vuxna var utsöndringen högre.

Hos sjuka är utsöndringsnivåer om 500 mikrogram och
högre inte ovanliga och där sjunker nivån kraftigt efter
sanering. Kvicksilverupptaget hos normalbefolkningen är
vida högre än enligt socialstyrelsens expertutredning och
måste i många fall överstiga tillämpliga gränsvärden. Dess
upptagsnivåer upptäcks inte hos den enskilde eftersom
totalutsöndring inte mäts.

Slutsatser

Samstämmiga undersökningar av stora
befolkningsgrupper visar sådana kvicksilvermängder att
påverkan som ger symtom eller förgiftning mycket väl kan
förekomma hos tiondelen av landets befolkning.

Utöver tillförsel till miljön via krematorier,
tandläkarmottagningar och termometrar finns här ett
diffust utsläpp om något hundratal kilo kvicksilver.

Erforderliga åtgärder

Amalgam har förklarats vara ett ur toxikologisk
synpunkt olämpligt material, substitut finns och mer än 300
kilo används årligen. Kemikalieinspektionen bör därför ges
i uppdrag att pröva om lagen om kemiska produkter tillåter
att amalgam tillverkas, importeras eller används.

Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att granska VA-
verkens rapporter om hög kvicksilvertillförsel från
hushållen och bedöma utsläppens betydelse ur
miljösynpunkt.

Uppdraget till socialstyrelsen bör utformas så att det
avser framläggande av en tidsplan för avveckling samt
åtgärdsplan vad avser den del av befolkningen som har
besvär av amalgam.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kvicksilver inom tandvården,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att användningen av kvicksilver
inom tandvården snarast bör upphöra med hänvisning till
konstaterade och befarade hälsoeffekter och utsläppen till
miljön,

3. att riksdagen hos regeringen begär att
kemikalieinspektionen får i uppdrag att pröva om
tillverkning, import och användning av amalgam är
förenligt med lagen om kemiska produkter,

4. att riksdagen hos regeringen begär att
naturvårdsverket får i uppdrag att utvärdera rapporter om
betydande kvicksilverutsläpp från hushållen till VA-nätet
och bedöma utsläppen ur miljösynpunkt,

5. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
ges i uppdrag att framlägga en tidsplan för avveckling av
amalgam och att förbereda åtgärder vid ett omedelbart
förbud samt åtgärdsplan för att selektera ut den del av
befolkningen som riskerar besvär av amalgamet.

Stockholm den 8 mars 1991

Marianne Andersson (c)

Jan Hyttring (c)

i Vårgårda