med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt

Motion 1990/91:Ub51 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c)

Regeringen beskriver i propositionen hur viktig den
högre utbildningen är för en region och av vilken
grundläggande betydelse en satsning på detta område är sett
ur ett tillväxtperspektiv.

Förstärkningarna bör enligt regeringen i första hand
gälla den högre tekniska utbildningen och de resurser som
högskolorna disponerar för lokala beslut om utbildningens
utveckling och förnyelse, d v s det s k LIF-anslaget.
Regeringen lägger nu förslag om utökning av platsantalet
för naturvetenskaplig utbildning och ny kortare
ingenjörsutbildning. Antalet nybörjarplatser för den 2-
åriga ingenjörsutbildningen föreslås öka med 180 st.

För Kalmars del föreslås inga ytterligare platser på
ingenjörsutbildningen. Man ger endast ett symboliskt
tillskott till LIF-anslaget om 430 000 kronor.

Regeringen har gjort sin bedömning när man övervägt
de förslag som läggs fram. Kalmar län tillhör inte de
områden som regeringen bedömer som ''tillväxt- och
regionalpolitiskt viktiga områden'' (sid 42). Vi anser att hela
Sverige ska leva och att det är nödvändigt att stärka den
högre utbildningen i Kalmar län genom utökade resurser till
högskolan. I denna motion begär vi:en utökning med 30
platser på ingenjörsutbildningenen utökning av LIF-
anslaget om 750 000 kronor för att utöka antalet platser på
linjen för miljö- och naturresursplaneringfasta
forskningsresurser vid högskolan inom ramen för ett
sydostuniversitet.

Högre utbildning och forskning som drivkraft

Nyckelord för regional utveckling är i dag forskning och
utveckling, utbildning och teknikspridning. De regioner
som i dag växer snabbast kännetecknas av att de har en god
tillgång till allt detta. Det är framför allt universitets- och
högskoleorterna och regionerna runt dessa som i dag är i
den lyckliga situationen. Tillväxtregioner kallas de också,
och hit hör främst i dag Stockholm/Uppsala, Göteborg,
Malmö/Lund, Linköping/Norrköping, Umeå och Luleå
(bilaga 1).

Regeringens passiva och koncentrationsinriktade syn på
regionalpolitikens utformning har också vid flera tillfällen
mött kritik i riksdagen både vad avser resurstilldelning och
inriktning. Bl a har understrukits betydelsen av
infrastrukturella satsningar för en långsiktigt positiv
regional utveckling.

Rättvis fördelning

Det räcker inte med att satsa tillräckligt med resurser på
utbildningsväsendet. Resurserna måste också fördelas
rättvist över hela landet så att utbildningsutbudet blir
tillgängligt för alla.

Utbildningsväsendets utformning är avgörande såväl för
den regionala utvecklingen som för den enskildes
möjligheter att förverkliga sina intressen och ambitioner.
Resurserna skall bidra till att främja en regional utveckling
som i sin tur kan motverka och vända nuvarande
folkomflyttning och koncentrationspolitik.

Denna syn på kunskapsförmedlingens och
kunskapsutvecklingens centrala roll för landets och länets
totala utveckling, för möjligheterna att skapa en regional
balans, för den enskildes utvecklingsmöjligheter och för
möjligheterna till social utjämning i vårt samhälle, är
grunden för att centern prioriterar insatser för utbildning
och forskning framför andra samhällsområden.

Regionala högskolor -- en resurs i regionalpolitiken

Det är av stor betydelse för en utvecklad infrastruktur
över landet att de små högskolorna stärks. De små
högskolornas fördelar -- en liten obyråkratisk organisation
och möjligheter till lokala kontakter -- måste tas tillvara. De
har också betydelsefulla uppgifter för kompetens och
kunskapsspridning i samarbete med näringslivet i de
regioner där de verkar.

De små högskolorna blir med en sådan inriktning en av
''motorerna'' i en mer balanserad regional utveckling.
Högskolorna för med sig bl a nyetablering och förnyelse av
befintliga verksamheter i respektive region. Centern anser
att de små högskolorna skall utvecklas till regionala
utvecklingscentra.

Vid de mindre högskolorna bör avancerad forskning
kunna bedrivas inom vissa teknologiska ''spetsområden''.
Detta skulle betyda mycket för en regions utveckling. Viss
forskning bör även kunna bedrivas inom ''stödjande''
ämnesområden och fasta forskartjänster måste därför
finnas vid de små högskolorna.

Att sprida den högre utbildningen och att slå vakt om
och vidareutveckla de mindre högskolorna är oerhört
viktigt, såväl med tanke på utbildningens tillgänglighet för
den enskilda människan som med tanke på regionens--
länets utveckling. Det finns i dag ett klart samband mellan
närhet till högskola -- utbildning -- forskning och
expansion -- utveckling av kringliggande områden.

För Kalmar läns del är det av såväl utbildningspolitiska
som regionalpolitiska skäl av synnerlig vikt att högskolan
inte bara får behålla sin nuvarande kapacitet och profil utan
också ges möjligheter och resurser att breddas, fördjupas
och vidareutvecklas inom områden som miljö, teknik,
naturvetenskap, ekonomi och turism.

När det gäller andelen högskolenybörjare i promille av
befolkningen ligger Kalmar län på näst sista platsen i riket.

Högskolan i vårt län måste fungera som en stimulerande
faktor för såväl individ som för samhälle och näringsliv. Den
bidrar därför på ett avgörande sätt till utvecklingen av länet.
För att högskolan i Kalmar skall kunna fylla denna för länet
så viktiga funktion även i framtiden är det av avgörande
betydelse att ökade resurser tillförs högskolan så att dess
utbildningsbas kan breddas och fördjupas. Om inte, är
risken stor att ungdomsflykten från länet fortsätter, en
ungdomsflykt som under den senaste 10-årsperioden
resulterat i att över 18 000 ungdomar tvingats flytta till i
första hand orter med differentierad högre utbildning.
Denna förödande utveckling måste givetvis stoppas och
vändas. Ett av medlen, men ett med avgörande betydelse,
är en starkare och bredare högskola i länet. En lokalt och
regionalt förankrad högskola, som har möjligheter att både
få stimulans och ge stimulans i regelbundna kontakter med
regionens näringsliv, arbetsmarknadens organisationer,
kommuner, landsting och utvecklingsfond.

Utbildningsnivån inom industrin i länet behöver höjas

Kompetensstrukturen i företagen och arbetskraften har
stor betydelse. Den berör mottagningskapaciteten i
företagen, förmågan att tillgodogöra sig information och
nya kunskaper samt möjligheterna att utnyttja kunskaper
och information på ett relevant sätt.

Bilden över utbildningsnivån hos personal inom
industrin visar att Kalmar läns andel av arbetskraften med
teknisk högskoleutbildning under de senaste tio åren har
minskat relativt i riket. I riket har andelen ökat med 9 %
(bilaga 2).

Ur OECD Employment Outlook, July 1989 hämtas att
sydöstra Sverige har den lägsta utbildningsnivån inom
industrin med allra lägsta andelar inom Gotlands- och
Kalmar län. För att underlätta en omstrukturering av
industrin mot mer kunskapsintensiva verksamheter är det
nödvändigt att satsa på den högre utbildningen vid
högskolan i Kalmar.

Den tekniska vidareutbildningen måste prioriteras inom
länet. Kreativa miljöer förutsätter tillgång till kompetens
och kunskap. Kalmar län har få företag med hög
teknologisk nivå. Andelen högutbildade och särskilt
kvalificerade tekniker är relativt sett låg. För att kunna
vända länets negativa utveckling är det nödvändigt att satsa
på utbildning på alla nivåer.

I första hand gäller det utbildningarna till
verkstadsingenjör, företagsingenjör och i industriell
datorteknik. Dessa utbildningar anknyter till länets struktur
och bör därför på kortare sikt kunna ge snabb effekt för att
uppnå bättre regional balans.

Länets tekniska resurser inom energisektorn bör stödjas
till forsknings- och utvecklingsarbete kring övergång till
förnyelsebara energikällor, vilket kommer att medföra
behov av såväl nya produkter som nya företag.
Utvecklingsfond, länsstyrelse, högskola och regering har
här ett stort ansvar för genomförandet. Med målmedveten
satsning utgör denna inhemska framtidssektor en stor
utvecklingspotential, såväl ur sysselsättningsmässig som ur
ekonomisk-ekologisk synpunkt.

Riksdagen beslutade 1989 om ny, tvåårig
ingenjörsutbildning inom högskolan med successiv
utbyggnad fram t o m 1993/94. Kalmar tilldelades
sammanlagt 180 platser enligt en plan framlagd av UHÄ.
Planen innebär samtidigt en avveckling eller konvertering
av vissa av de tekniska linjer som utvecklats i Kalmar sedan
mitten av 80-talet. Detta sker i samband med inväxlingen
till den allmänna ingenjörsutbildningen, som hänförs till
fyra områden: maskin, elektro, kemi och byggnads. Om
ingen utökning sker av platsantalet på
ingenjörsutbildningen riskerar högskolan att få lägga ner t
ex linjen för företagsingenjörer. Denna linje är en
efterfrågad utbildning för små och medelstora företag. Den
är regionalpolitiskt väl anpassad till regionens
näringslivsstruktur. Den delvis övermogna
tillverkningsindustri som finns inom länet har stort behov av
denna typ av ingenjörer. De behövs för industriell förnyelse
och tillväxt.

Vi föreslår därför att dimensioneringstalen för
ingenjörsutbildningen utökas med 30 platser. Samtidigt
föreslår vi att LIF-anslaget tillförs 750 000 kronor första året
plus konsekvenskostnader för 2:a och 3:e året för att
möjliggöra en utökning av linjen för miljö- och
resursplanering. Vi utvecklar i en särskild motion med
anledning av proposition 1990/91:90 En god livsmiljö skälen
till vår hemställan.

Forskning

Forskningsanslaget till Kalmar högskola utgör endast
några procent av den totala budgeten. Vid universiteten är
fördelningen mellan anslag till grundutbildning och
forskning jämnt fördelad.

Det är viktigt att även de mindre högskoleenheterna,
som Kalmar, får fasta forskningsresurser för att ge stimulans
till grundutbildning och möjliggöra för studerande som
avslutat grundutbildningen att fortsätta som forskare vid
samma högskola. Knytningen till de mindre
högskoleenheterna bör ge möjlighet till en inriktning av
forskning mot lokala och regionala problemställningar.
Forskningen kan därmed utgöra ett stöd för regionens
näringsliv och därmed för regionen som helhet.

Fasta forskningsresurser bör kunna etableras vid de
regionala högskolorna inom sådana områden där de byggt
upp en särskild kompetens. Forskningen kan då bygga
vidare på den FoU-verksamhet som redan etablerats med
utgångspunkt i den profilering som är kännetecknande för
respektive högskola. Därmed får man en naturlig
förankring i den omgivande regionens näringsliv och ett
ömsesidigt utbyte av satsade resurser.

Vid högskolan i Kalmar har särskilt forskningen kring
den marina miljön tilldragit sig berättigat intresse. I
samarbete med Askölaboratoriet, knutet till Stockholms
universitet, bedriver nu ett tiotal forskare vid högskolan ett
framgångsrikt arbete.

För att fullgöra högskolereformen och kunna erbjuda en
nationellt likvärdig kvalitet på högskoleutbildningen måste
permanenta forskningsresurser ställas till förfogande.

En forskningsorganisation -- sydostuniversitetet -- bör
utgöra en utbildningsbas för att bära en sådan förstärkning
av forskningsresurserna. Organisationen innebär en
samverkan mellan högskolorna i Kalmar, Växjö och
Karlskrona med en gemensam fakultet för forskning och
forskarutbildning.

I en gemensam motion från den allmänna motionstiden
med Hans Gustavsson (s) som första namn och
undertecknad av samtliga riksdagsledamöter från H-, G-
och K-län utvecklas närmare tankarna bakom
sydostuniversitetet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättvis fördelning av
utbildningsresurserna till Kalmar län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utökning med 30 platser i
ingenjörsutbildningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av fasta
forskningsresurser till högskolan i Kalmar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samverkan mellan högskolorna i
sydost i ett sydostuniversitet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utökning av LIF-anslaget.

Stockholm den 6 mars 1991

Marianne Jönsson (c)

Agne Hansson (c)