med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor

Motion 1990/91:So94 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (fp)

Goda motiv ligger bakom regeringens proposition om ett
särskilt hälsoinstitut med avsikt att förbättra den allmänna
folkhälsan. Att ta ett samlat grepp över hela hälsoområdet
har flera gånger aktualiserats i riksdagen. Ett par tydliga
iakttagelser görs då man studerar regeringens förslag. Den
ena är att frågorna är alltför litet genomarbetade och
därmed inte ger besked om det funktionella utfallet av
förändringarna. Den andra iakttagelsen är att alltför
mycket har ''blandats ihop'' som gör att det verkligt stora
folkhälsoproblemet, alkoholen, skjuts närmast i
bakgrunden. Detta har säkerligen inte varit föredragande
statsråds avsikt, men resultatet kan mycket väl bli så.

Att låta så många frågor vara obesvarade och att
överlåta mycket av beredningsarbetet till en kommande
organisationskommitté har uppenbara brister både
principiellt men också praktiskt. På andra områden kan
man iaktta att det utan hänsyn till existerande verksamheter
har svepts in i detta nya institut. Vi tänker närmast på
centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) och Systembolagets informerande roll i
sammanhanget. Detta kan vara en allvarlig nedrustning och
därför bör formerna för detta ånyo övervägas.

Vidare föreslås att en fond inrättas inom det föreslagna
folkhälsoinstitutets ram. Fonden vars uppgifter inte är
specificerade ska disponeras av Folkhälsoinstitutet. Bl.a.
ska medel användas till forskning och utvecklingsarbete.
Fonden ska ekonomiseras med bidrag från företag och
institutioner, och initialt har bryggerinäringen lovat ställa
upp med 50 milj.kr.
fördelade över fem år. Det kan synas vällovligt
att bryggerinäringen skall bidra till institutets verksamhet.
Vissa av branschens egna produkter är ju grundläggande
när det gäller den ohälsa som institutet har att bekämpa.
Uppgifterna att dels producera alkoholdrycker, dels
finansiera forsknings- och informationsutveckling är näst
intill oförenliga. De internationella erfarenheterna av detta
är ofta negativa ur folkhälsoperspektiv.

Att staten, som har det direkta ansvaret för
alkoholförsäljningen men också för att människor som
drabbas av alkoholens utslagning, ska tilldelas ''allmosor''
av bryggerinäringen måste anses som både felaktigt och
närmast genant. Riksdagens beskattningsrätt borde vara
det som varit instrumentet. Om regeringen saknat medel
borde en extra ölskatt ha presenterats för riksdagen att då
stärka den punktskatt som redan gäller för det
alkoholhaltiga ölet. Samma sak kan sägas gälla
Systembolaget, som ska leverera in 15 miljoner
kronor som idag används som riskinformation.
Statens möjligheter att av alkoholskatterna som tas in anslå
dessa medel eller mer leder till att denna öronmärkning av
pengar ter sig ogenomtänkt och principiellt felaktig.

Generellt verkar det som om det till en viss del
monopoliserade folkhälsoinstitutet redan från början får
mycket små resurser. Trots alkoholproblemens stora
omfattning finns idag ca 30 tjänster
inom de organ som föreslås sammanföras i
institutet. I propositionen föreslås att ca 50 tjänster ska
klara hela folkhälsoarbetet. Om man inte vill nedrusta
aktiva insatser mot alkoholbruk och andra droger så
kommer det att krävas en helt annan personell
resurstilldelning än vad som här föreslagits.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det ofullständiga
beredningsarbetet om folkhälsoinstitutet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alkoholföretags
sponsorverksamhet i samband med det nya
folkhälsoinstitutet.

Stockholm den 8 maj 1991

Elver Jonsson (fp)

Hans Lindblad (fp)