med anledning av prop. 1989/90:70 om våldsskildringar i rörliga bilder

Motion 1989/90:Kr7 av Elver Jonsson m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Kr7

av Elver Jonsson m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1989/90:70 om
våldsskildringar i rörliga bilder

Det finns en betydande enighet bland lagstiftare och allmänheten att våldsskildringar
i film och videogram som kan medföra skador framför allt hos
barn och ungdom bör begränsas eller förhindras. I regeringens proposition
föreslås skärpningar i påföljden vid lagbrott samt utbyggnad av resurserna
för tillsynen.

Uppslutningen kring målet är betydande, men om vägen dit är meningarna
delade. Allt för länge har producentintressena tillgodosetts på konsumentsidans
bekostnad. Det explosionsartade utbudet av videofilmer under
80-talet har medfört att barn ser mycket mer på TV och video. Det sker i
hög utsträckning utan att vuxna deltar i vare sig tittandet eller förklarande
resonemang i efterhand. Detta har lett till att många barn sover dåligt och
känner sig otrygga. Deras syn på rätt och orätt förvrängs och det råaste våldet
i samhället anses av många ha samband med tittande på våldsvideofilmer.
Från inte minst sociala myndigheter, Hem och Skola-föreningar och polisens
sida har man kunnat iaktta en klar försämring av barnens känsla för
att värna om varandra. Undersökningar från flera kommuner i landet visar
att en ökad labilitet och oro kan spåras som en direkt följd av vissa videoutbud.
Många unga människor får en felaktig verklighetssyn som leder till oanade
och tragiska konsekvenser. Det må vara knytnävsslag eller sparkar som
i filmen inte ger effekter, men som får fruktansvärda konsekvenser i en praktisk
tillämpning. För många som inte kan hålla isär dessa skilda situationer
har konsekvenserna blivit förödande med misshandel och till och med dödsfall
som resultat.

Det finns ingen enkel lösning att komma till rätta med ett negativt videoutbud.
En förhandsgranskning skulle dock vara ett gott komplement. Man
skulle dels komma ifrån motsättningen mellan förhandsgranskning av film
som visas offentligt och efterhandsgranskning av film för eget bruk. Efterhandsgranskningen
riskerar att bli både ineffektiv och dyrbar. Därtill uppnår
man inte heller det krav som grundlagen ställer på klarhet, konsekvens och
enhetlighet i lagstiftningen.

Invändningen mot att förhandsgranskning skulle bli kostsam och svårhanterlig
är inte relevant då 70 å 80% av de nytillkomna videotitlarna redan
förhandsgranskas som biograffilm. Biografbyrån har alltså redan klassificerat
de flesta videofilmer och försett dem med kontrollmärke som innebär
att man inte vidare behöver kontrollera. Resurser behövs således bara för

förhandsgranskning av en mindre del av videoutbudet, vilket innebär att den Mot. 1989/90

oseriösa marknaden skulle kunna angripas mer effektivt. Det skulle också Kr7

innebära en enhetlighet i bedömningen till skillnad från de nu ofta motstridiga
domsluten vid skiftande rättegångar. Samtidigt skulle man komma ifrån
en betydande svaghet i lagstiftningen. Detaljhandlarna skulle komma ifrån
den principiellt tvivelaktiga plikten att bedöma om framställningen i de
många videofilmerna innehåller otillåten skildring av våld eller hot om våld.

Både ungdomar och deras föräldrar kan direkt avläsa på kassettens kontrollmärke
för vilken åldersgrupp framställningen är godkänd. Och pornografiska
filmer kan barnförbjudas som psykiskt skadliga för barn.

Den förstärkta lagstiftning som vi förordar kan synas strida mot våra
grundläggande synpunkter på tryckfriheten. Men då måste man inse den
oerhörda skillnad som ligger mellan det tryckta ordet och suggererande
våldsfilmer. Sociala hänsyn får ofta ta över då det är uppenbart i avsikt att
skydda svagare part. Så är det t.ex. på en rad områden alltifrån agaförbud,
stränga trafikregler till påbjudande krav om jämställdhet och god yttre
miljö. Situationen beträffande videovåld är densamma. Att inte ha en bred
arsenal för att fullfölja de mål som i allt väsentligt finns bred uppslutning
kring, vore att undandra sig sitt sociala ansvar.

Den mycket långtgående jämställdhetslagen till skydd för t.ex. kvinnor i
arbetslivet och förbud mot diskriminering borde också kunna vara tillämplig
på detta område med tanke på den förnedrande kvinnosyn som så ofta kommer
till uttryck i det förråande videoutbudet. I riksdagen har flera gånger
framställts krav om hårdare tag mot sexuella trakasserier. Dessa avarter är
ju små i förhållande till den förnedrande och perversa kvinnosyn som möter
tittaren av många videogram.

Det är angeläget att komma bort ifrån ett utbud av pornografiska scener
eller sadistiska aktiviteter som uppenbart psykiskt skadar eller skapar stor
ångest hos barn, som både psykiskt och fysiskt lever ganska oskyddade och
ofta i socialt utsatta miljöer. Den nyligen antagna FN-konventionen om
barns rättigheter förpliktar också Sverige att skydda barn mot "information
och material som är till skada för barnets välfärd". En sådan programförklaring
förpliktar också våra lagstiftare att inte sörja enbart för materiell välfärd.
Den psykiska hälsan kräver också sina skyddsnät.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att regeringens förslag till ny lag om våldsskildringar
i rörliga bilder m.m. kompletteras med rätten att förhandsgranska
videogram och filmer i avsikt att stoppa ett oseriöst utbud
och begränsa det förråande och ångestsskapande videoutbudet.

Stockholm den 7 mars 1990

Elver Jonsson (fp)

Barbro Westerholm (fp) Isa Halvarsson (fp)

8