med anledning av prop. 1989/90:151 Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Motion 1989/90:Bo72 av Annika Åhnberg (v)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Bo72

av Annika Åhnberg (v)

med anledning av prop. 1989/90:151
Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Vänsterpartiet instämmer i stort i propositionens förslag och välkomnar dels
moderniseringen av regelverket och dels de möjligheter som skapas för att
ta större hänsyn till regional-, natur- och kulturaspekter.

Propositionen nämner att dagens lagar och regler härstammar från förhållanden
på 60-talet och konstaterar att många förutsättningar ändrats. Därav
följer att en modernisering är nödvändig. Vänsterpartiet vill dock här ta upp
ytterligare några aspekter som också ändrats de senaste årtiondena.

Fritidsfastigheter

Mångå människor tillbringar en stor del av sommarhalvåret på landsbygden
i ägda, hyrda eller lånade sommarfastigheter. Hos många av dem finns ett
stort intresse av att före detta omkringliggande lantbruksmark ej bekläs av
barrskog.

Särskilt i Norrland, men även i Svealand och Götaland, finns många exempel
på mindre, gamla byar med små arealer där det endast finns fritidsfastigheter
och där såväl heltids- som deltidsjordbruk upphört och inga planer på
nyetablering inom överskådlig framtid finns. Ofta ägs marken av skogsbolag
som hittills har planterat marken med granskog i så stor utsträckning som
möjligt.

Det är vänsterpartiets erfarenhet att det hos dessa fritidsfastighetsbrukare
finns en stor vilja och ett intresse av att hålla mindre arealer av före detta
jordbruksmark fria från barrskog. Det är också vår övertygelse att detta intresse
kommer att växa både till kvantitet och kvalitet i takt med att det blir
vanligare med fritidsfastigheter. Det bör skapas större möjligheter även för
fritidsfastighetsbrukare att hålla olika biotoper vid liv istället för att de blir
delar i de stereotypa monokulturerna av barrskog som nu utgör en rekordstor
del av vårt land och som utgör ”biologiska” öknar. De små arealer som
kommer i fråga har tillsammans ej märkbar effekt på landets virkesproduktion
utan utgör istället större värde som genbankar, rekreationsfaktorer etc.

Det finns även ett intresse av att ha skyddszoner mellan sin fritidfastighet
och kalhyggen. Nu råder djungels lag på detta område där den som råkar
vara i sin fastighet vid avverkning och tar mod till sig att kommunicera med
skogsbolaget ofta bemöts välvilligt av skogsbolagen och får en trädridå kvar
som skydd. Har man däremot otur kan man vid besök av sitt älskade skogs

torp plötsligt upptäcka att man har hamnat på en vindpinad slätt med ett helt Mot. 1989/90
förändrat klimat. Bo72

Det är också en fråga om att bevara eller vidmakthålla biotoper som i och
för sig kanske inte innehåller särskilt sällsynta arter m.m. men som ändå utgör
refuger för många arter och som upprätthåller biologisk variation och
mångfald. Det är bra med system som t.ex. gynnar odling av utrotningshotade
växter men det är långt ifrån tillräckligt och tenderar att fixeras vid sällsynta
och lätt synbara arter. Det behövs fler områden med ”vanliga” marker
som ska utgöra refuger så att det inte blir flera arter som hamnar i gruppen
sårbara eller utrotningshotade.

Alla dessa önskemål sammanfaller i ett krav att det åtminstone ska finnas
möjlighet att bilda fritidsfastigheter som innehåller jordbruksarealer. Idag
är det nästan omöjligt.

För att det ska vara möjligt skall vissa kriterier uppfyllas:

1. Det skall gälla små arealer (mindre än 2-3 hektar) som ej är intressanta
för ekonomiskt bärkraftiga lantbruk och som annars blir eller är barrskogs

bevuxna.

2. Brukaren skall kunna visa varaktighet i sin skötsel av marken.

3. Brukaren skall ange vilken biotop (naturtyp) man tänker upprätthålla.

4. Brukaren skall gynna biologisk variation och mångfald.

Fiskefastigheter

Vänsterpartiet vill även instämma i bl.a. fiskeristyrelsens krav på omedelbar
utredning av förutsättningar etc. för bildandet av fiskefastigheter, servitut
m.m. för att gynna möjligheten av att utveckla olika slags vattenbruk i
landet.

Regelverkets utformning

Vänsterpartiet vill också, liksom LRF gjort i ett remissyttrande, ifrågasätta
om inte båtnadsvillkoret i 5 kap. 4 § FBL kommer att hindra ombildningen
som motiveras av regionalpolitiska skäl eller av hänsyn till främjandet av natur-
och kulturmiljöer. Därför bör en ändring av ordalydelsen i 5 kap. 4 § ske
för att bringa den bestämmelsen i konsekvens med den föreslagna regeln i 3
kap. 5 §.

Hemställan

Men hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör bildandet
av fritidsfastigheter med jordbruksarealer under förutsättning att
de i motionen nämnda villkoren uppfylls,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda fiskefastighetsbildning
i enlighet med vad som anförts i motionen,

8

3. att riksdagen beslutar att ändra i 5 kap. 4 § FBL i enlighet med Mot. 1989/90
motionens krav. Bo72

Stockholm den 6 juni 1990

Annika Åhnberg (v)

9