med anledning av prop. 1989/90:146 Livsmedelspolitiken

Motion 1989/90:Jo84 av Kersti Johansson och Rune Backlund (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo84

av Kersti Johansson och Rune Backlund (båda c)

med anledning av prop. 1989/90:146
Livsmedelspolitiken

I proposition 1989/90:146 angående livsmedelspolitiken anvisas inga nya vägar
eller ställs några särskilda medel till förfogande som tryggar lantbruket i
södra Sveriges skogs- och mellanbygder, dit Jönköpings län hör. Det är snarare
så att de åtgärder som föreslås kraftigt missgynnar nämnda områden.

Mjölkproduktionen, den grundläggande produktionsgrenen i området,
kläms åt ytterligare. Visserligen kommer en förenklad form av lönsamhetsutjämning
att finnas kvar under en treårsperiod. Men fr.o.m. 1 juli 1994 skall
den interna mjölkregleringen vara helt avskaffad.

Mjölkproduktionens lönsamhet har sjunkit kraftigt sedan tvåprissystemets
avskaffande och med de nu framlagda förslagen kommer lönsamheten
i stora delar av skogs- och mellanbygderna att helt försvinna, med en utslagning
av mjölkkobesättningar som följd. Vi får därmed en mycket negativ utveckling
i områden där vi helst av allt vill ha denna produktion kvar. Mjölkproduktionen
är i dessa bygder basen för inkomsten och sysselsättningen i
företagen. Antalet kor har också stor betydelse för att bibehålla det öppna
landskapet.

Mjölkproduktionen har hittills klarat sig ganska väl i skogs- och mellanbygderna.
Skälet till detta är dels den interna mjölkregleringen som bl.a. inneburit
avståndsneutralitet, utjämning mellan olika mjölkproduktgrupper.

Den stabilitet som funnits bryts nu ned och vi får med stor säkerhet ett
jordbruk begränsat till slättbygden och områden kring de största tätorterna,
där stora mjölkkobesättningar kan sättas upp med inriktning på produktion
av konsumtionsmjölk. Dessa kommer att gynnas av närheten till avsättningsorten.

De förändringar som propositionens förslag innebär kommer utan tvivel
att leda till ökad koncentration och större enheter i närheten av de stora tätortsområdena.
Det innebär att övriga regioner får det allt svårare att hävda
sig och att utslagningen av jordbruksföretag där kommer att ske i allt snabbare
takt.

I propositionen konstateras att mellan 60000 och 100000 kor kommer att
försvinna. Om inga andra åtgärder sätts in är risken stor att merparten av
dessa tas från södra Sveriges skogs- och mellanbygder.

Köttproduktionen nämns i propositionen som en produktionsgren som
ska ges ökat utrymme i samband med att antalet mjölkkor minskar. En förhoppning
är att dessa skall lokaliseras till skogs- och mellanbygderna. Tyvärr

kommer nog detta att stanna vid en förhoppning. Det som talar emot en sådan
utveckling är bl.a. att 9 av 10 kalvar idag kommer från mjölkkor. Mjölkkorna
svarar alltså till en mycket stor del av rekryteringen till köttproduktionen.
Vidare ger självrekryterande köttproduktion inte särskilt stor sysselsättningseffekt.
Dessutom är lönsamheten mycket låg. Tankegångar, som
framskymtar i propositionen om att ”det ordnar sig” med köttproduktionen,
saknar förankring i verkligheten.

För att motverka en fortsatt negativ utveckling i skogs- och mellanbygderna
i södra Sverige krävs en rad åtgärder, bl.a. följande:

- en bibehållen men förenklad internreglering på mjölkområdet som skapar
förutsättningar för att konkurrera med stora konsumtionsmjölkanläggningar
nära de stora tätortsområdena

- en ersättning för landskapsvård. Ersättningen bör omfatta vall och bete
och kopplas till djurproduktion. Kopplingen till djurproduktionen innebär
att det väsentligen skulle förbättra lönsamheten i den självrekryterande
köttproduktionen, liksom den blir ett stöd till mjölkproduktionen.
Samtidigt ökar motivationen hos regionens många deltids- och fritidsbönder
att hålla självrekryterande nötköttsproduktion. Detta är helt nödvändigt
om huvuddelen av nuvarande åker-, betes- och hagmarker skall hållas
öppna.

Den livsmedelspolitiska propositionen föreslår för landskapsvård för åren
1990/91, 1991/92 och 1992/93 belopp motsvarande 100 milj kr, 200 milj kr
respektive 250 milj kr per år. Vi anser inte att detta är tillräckligt. Stödet bör
istället utgå med 250 milj kr för budgetåret 1990/91, för att därefter uppgå
till 500 milj kr per år.

- för att ta ett samlat grepp på landsbygdsutvecklingen bör också utgå ett
regionalpolitisk! stöd i storleksordningen 200 milj kr varav 100 milj kr bör
avdelas för skogs- och mellanbygderna i södra Sverige.

Beträffande de föreslagna ersättningsformerna bör följande utgångspunkter
gälla:

- ersättningen skall ses som en regionalpolitisk satsning och bekostas av
budgetmedel.

- ersättningen skall medverka till att bevara det öppna landskapet genom
att kompensera de konkurrensnackdelar som föreligger i regionen.

- ersättningen skall främja lokal sysselsättning för en levande landsbygd.

- ersättningen skall utformas så att den stimulerar företagarandan. Produktionen
måste även fortsättningsvis drivas med lönsamhet för att
kunna fortsätta och det bör vara under former som stimulerar till en fortsatt
utveckling av företaget.

- ersättningen skall utformas så att både mjölk och självrekryterande köttproduktion
stimuleras.

- ersättningarna ska vara enkla utan byråkratiska ansökningsformer eller
utbetalningsrutiner samt lätta att kontrollera.

Livskraftiga lantbruk är en förutsättning för en fortsatt levande landsbygd.
Enligt vår mening måste lantbruk och landsbygd ses som resurser och ges
möjlighet att finnas kvar i hela vårt land.

Mot. 1989/90
Jo84

8

Hemställan Mot. 1989/90

Med hänvisning till det anförda hemställs Jo84

1. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om en bibehållen och förenklad internreglering på mjölkområdet,

2. att riksdagen beslutar om stöd till landskapsvård i enlighet med
vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen beslutar om regionalpolitisk! stöd i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Stockholm den 8 maj 1990

Kersti Johansson (c) Rune Backlund (c)

9