med anledning av prop. 1989/90:110 Reformerad inkomst- och företagsbeskattning

Motion 1989/90:Sk85 av Jens Eriksson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sk85

av Jens Eriksson m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:110
Reformerad inkomst- och företagsbeskattning

Fiskarnas avdrag för fördyrade levnadskostnader

I proposition 1989/90:123 om fisket, där jordbruksministern tar upp den avreglering
som kommer att ske fram till den 1 januari 1994 i anledning av den
överenskommelse som träffats inom EFTA om fullständig liberalisering av
handeln med fisk och fiskprodukter, skriver jordbruksministern bl.a.: ”Det
är nödvändigt att förändringarna i vårt land håller jämna steg med andra
länders.”

I ett interpellationssvar den 23 mars 1989 uttalar statsministern:

Vid Oslomötet, liksom tidigare, har Sverige bestämt hävdat att en förutsättning
för frihandel inom EFTA med fisk är, att det råder likartade konkurrensförhållanden
inom fiskerinäringarna. Frågan om statsstöd till fisket liksom
andra konkurrensregler, exempelvis transitering och marknadsföring av
fisk, kommer nu att behandlas vidare i EFTA:s särskilda statssekreterargrupp
om fiskeliberalisering.

Han tillägger något senare i svaret: ”Regeringen kommer även i fortsättningen
att slå vakt om denna näring.”

Då överenskommelsen innebar att allt generellt stöd till fisket skall upphöra
vid utgången av 1993 tog det norska stortinget upp, och beslöt, hösten
1989 att höja sitt speciella avdrag för fiskare, från 20 % med ett tak på 16 000
kr., till 23 % med ett tak på 55 000 kr.

Den svenska regeringen går rakt motsatt väg och tar bort det särskilda avdraget
för ca 1 500 av de fiskare som har de lägsta inkomsterna och som kommer
att drabbas hårt av EFTA-överenskommelsen.

Regeringen skriver på sid 356 i prop 1989/90:110:

Enligt nuvarande punkt 9 av anvisningarna till 29 § KL, har yrkesfiskare rätt
till avdrag för ökade levnadskostnader, om de under längre tidsperioder personligen
bedrivit fiske och då vistats utanför sin vanliga hemort. Med stöd
av denna bestämmelse och rekommendationer från RSV, medges yrkesfiskare
för närvarande avdrag även vid endagsförrättningar som överstigit tio
timmar. För att anpassa denna regel till vad som nu gäller för anställda, bör
även för yrkesfiskare föreskrivas att rätt till avdrag för ökade levnadskostnader
förutsätter att övernattning skett utom den vanliga hemorten. Jag vill här
framhålla att det för denna kategori, liksom för övriga skattskyldiga, endast
är ökningen i levnadskostnaderna som avdraget skall avse.

Vi anser att detta förslag står i strid med vad Sverige hävdat vara en förutsätt- Mot. 1989/90

ning för frihandeln med fisk och marina produkter, och yrkar därför avslag Sk85

på förslaget som berövar fiskare som ligger ute mer än tio timmar deras berättigade
avdrag.

Vi anser inte heller att fiskarnas avdrag för bortovaro skall knytas till traktamenten,
då det mera är ett sätt att få ett system som automatiskt följer
kostnadsutvecklingen. Det bör därför finnas kvar tills frågan lösts på annat
sätt. Detta bör ges regeringen till känna.

Ett särskilt avdrag för fiskare, det s.k. norska avdraget

En fiskare tillbringar en stor del av året ute på havet utan möjlighet att utnyttja
de förmåner och den offentliga service, för vilket han betalar skatter
och avgifter. Han har t.ex. starkt begränsade möjligheter att utnyttja idrottsoch
badanläggningar, vägar, subventionerad kollektivtrafik, studiemöjligheter
och övrig offentlig service.

Detta har observerats i övriga EFTA-länder där fisket har betydelse, i
första hand Island och Norge. Bägge dessa länder har hårt drivit frågan om
liberalisering av handeln med fisk och fiskprodukter. De har också krävt en
avveckling av statligt stöd till fisket.

Islands främsta stöd till sitt fiske ligger på skatteområdet med skattebefrielse,
enligt uppgift på 13 000 kronor i månaden omräknat i svensk valuta,
och därefter låg skatt.

I Norge har fiskarna haft ett särskilt avdrag på 20 % av fiskeinkomsten
med ett tak på 16 000 kr. per år. I samband med EFTA-överenskommelsen
om avveckling av det statliga stödet till fisket höjde norska stortinget detta
avdrag till 23 % av fiskeinkomsten och taket höjdes till 55 000 kr. Norge
höjde därutöver stödet över statsbudgeten till sitt fiske.

I Sverige har regeringen gått rakt motsatt väg. Ett normprisavtal på
samma nivå för nästa budgetår som innevarande år, och i proposition
1989/90:110 föreslås borttagande av fiskarnas avdrag för fördyrade levnadskostnader
för dem som inte övernattar, men är ute mer än tio timmar per
dag.

I samband med avregleringen enligt EFTA-överenskommelsen skriver regeringen
i proposition 1989/90:123: ”Det är nödvändigt att förändringarna i
vårt land håller jämna steg med andra länders.”

För att fullfölja detta åtagande och vad regeringen vid andra tillfällen uttalat
för att skydda och bevara det svenska fisket är det angeläget att stödet till
det svenska fisket överensstämmer med det som tillämpas i övriga EFTAländer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fiskarnas avdrag för fördyrade levnadskostnader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
med ledning av de system som tillämpas i Island och Norge bör

återkomma med förslag som i skattehänseende jämställer svenskt fis- Mot. 1989/90
kes skatteregler med övriga fiskenationers inom EFTA. Sk85

Stockholm den 2 maj 1990

Jens Eriksson (m)

Sven Eric Lorentzon (m) Hans Dau (m)

Ingvar Eriksson (m) Carl G Nilsson (m)

8