med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen)

Motion 1988/89:Fi95 av Anita Johansson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: Fi95

av Anita Johansson m. fl. (s)

med anledning av prop. 1988/89:150 med förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen)

I kompletteringspropositionen föreslås en omläggning av den ekonomiska
politiken inriktad på att dämpa efterfrågeexpansionen bl. a. genom en
tidsbegränsad höjning av mervärdesskatten och den allmänna löneavgiften.
I proposition nr 1988/89:151 föreslås att den allmänna löneavgiften
skall höjas med 2 procentenheter utom för Stockholm/Södertälje A-region
där höjningen skall uppgå till 5 procentenheter för ersättningar som inte
utges av kommun, landsting eller kyrklig kommun.

I kombination med de förändringar, som samtidigt föreslås i den kommunala
skatteutjämningen blir den sammanlagda effekten av dessa åtgärder
för kommunerna och landstinget i Stockholms län betydande. Det kan
antas att de sammanlagda effekterna uppgår till ett belopp som motsvarar
en skattehöjning på 50 öre till 1:20 kronor eller motsvarande minskning av
utgifterna, trots de höjningar som samtidigt sker av statsbidraget till barnomsorgen.
Enbart förslaget om höjd mervärdesskatt betyder uppskattningsvis
15 20 öre per skattekrona.

Vi har förståelse för behovet av en allmän ekonomisk åtstramning
liksom strävandena att utjämna skillnader i ekonomiska förutsättningar
mellan olika kommuner.

De sammanlagda effekterna av dessa åtgärder för Stockholmsregionens
invånare blir dock betydande.

Stockholmsregionen kämpar med betydande svårigheter för att klara ett
angeläget bostadsbyggande med dess följdinvesteringar liksom att upprätthålla
servicen inom vård och kollektiva kommunikationer. Det finns
också ett stort behov av upprustning av slitna skolmiljöer och förbättring
av den allmänna sociala och kulturella miljön i befintliga bostadsområden.
Inriktningen av vissa av de föreslagna åtstramningsåtgärdema riskerar att
försvåra det mycket angelägna arbetet på att skapa en bättre inomregional
balans i Storstockholmsområdet.

Den allmänt positiva ekonomiska utvecldingen i Stockholmsregionen
har sin tyngdpunkt i de expansiva områdena i nordväst ut till Arlanda och
inkluderar också Uppsala-Håbo-området. I betydligt mindre omfattning
har expansionen nått de södra länsdelama, Södertälje, Nynäshamn, Botkyrka
och Haninge, och ett par kommuner, Upplands-Bro och Norrtälje, i
norr. De regionala skillnaderna består och förstärks. Det sedan lång tid
pågående arbetet med att skapa en bättre regional balans måste därför
fortsättas och förstärkas.

Expansionen har också lämnat befolkningsgrupper utanför den allmän- Mot. 1988/89
na välfärdsökningen. Dit hör barnfamiljer och ensamstående med låga Fi95
inkomster, som kämpar med de i storstadsområdet höga levnadsomkostnaderna.
Dit hör vidare olika grupper av arbetslösa och handikappade,
som även i högkonjunkturen lever på social minimistandard.

Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att bevakningen skärps
och att handlingsberedskapen förstärks inför de sociala effekter, som riskerar
att uppkomma i Stockholmsområdet. Regeringen bör få i uppdrag
att med skärpt uppmärksamhet följa den sociala utvecklingen och föreslå
de åtgärder som kan bli nödvändiga.

Enligt vår mening finns skäl för en viss differentiering av höjningen av
den allmänna löneavgiften. Stora delar av Stockholms län liksom delar av
Uppsala län (Uppsala-Håbo-området) är mer överhettade än andra delar
av landet. 1 viss mån innebär också propositionen 1988/89:151 om höjning
av den allmänna löneavgiften att sådana hänsyn beaktas.

Det finns dock starka skäl för att den här nämnda överhettade regionen
(Stockholmsområdet och anknytande delar av Uppsala län) måste behandlas
mera differentierat än som gjorts i propositionen. Hänsyn måste tas till
bl. a. de inomregionala obalanserna mellan norr och söder liksom betydelsen
av olikheterna i ekonomisk, näringslivsmässig och social struktur.

Inom ramen för en oförändrad total åtstramningseffekt bör därför övervägas
möjligheterna till jämkningar i dessa delar av regeringsförslaget.

Inriktningen av en sådan jämkning bör vara sådan att effekterna mildras i
de utsatta kommunerna och att åtgärderna tydligare träffar mer överhettade
delar och verksamheter inom Storstockholm Uppsala Håbo-regionen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en jämkning av höjningen av den allmänna
löneavgiften vad avser Storstockholm-UppsalaHåbo-regionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att med skärpt uppmärksamhet
följa den sociala utvecklingen i Stockholmsregionen och vidta de
åtgärder som denna kan komma att aktualisera.

Stockholm den 10 maj 1989

Anita Johansson (s)

Sven-Åke Nygårds (s) Hans Göran Franck (s)

Sören Lekberg (s) Lennart Andersson (s)

Margareta Persson (s)
Aina Westin (s)

Erkki Tammenoksa (s)

21