med anledning av prop. 1988/89:129 med förslag till medelsberäkningar för Sveriges Radio m.m.

Motion 1988/89:Kr10 av Per-Ola Eriksson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:KrlO

av Per-Ola Eriksson (c)

med anledning av prop. 1988/89:129 med förslag
till medelsberäkningar för Sveriges Radio m.m.

Utvecklingen på TV-området förändras mycket snabbt genom den ökade
satellit- och kabeldistribuerade television som når allt fler hushåll i vårt
land. Utbyggnaden är dock ojämnt fördelad över landet. Många av de
program som förmedlas på detta sätt uppfyller inte kraven på god kvalitet.
De kan därför inte inte ersätta den public service som Sveriges Television
svarar för.

Sveriges Television utgör tillsammans med andra medier en viktig kulturförmedlare
och är en stor tillgång för den aktiva samhällsdebatten. Det
behövs emellertid väsentligt förbättrade ekonomiska resurser för att TV
skall kunna uppfylla sin roll. Ett public serviceföretag som Sveriges Television
måste kunna producera program av god kvalitet för att kunna bli en
resurs i samhällsdebatten.

För utvecklingen av svenskt kulturliv behövs det också en kvalitetsmässigt
bra TV-produktion som motvikt och alternativ till det internationella
programutbudet.

Sedan 1987 gäller en ny organisation för Sveriges Television som baseras
på beslut under 1986 års riksmöte. Dessvärre har beslutet från 1986 inte
inneburit någon långsiktig lösning på Sveriges Radio-koncernens finansiella
problem. Propositionens förslag om ett medelstillskott på 41,6 miljoner
kronor utöver sedvanlig kostnadskompensation är otillräckligt. För att
långsiktigt klara SR-koncernens finansiering bör en av de två TV-kanalerna
öppnas för reklam och de resurser som därigenom erhålls komma hela
koncernen till del.

De ekonomiska problemen inom koncernen har inneburit behov av omfattande
och drastiska besparingar. Dessvärre har dessa besparingar gått ut
över distriktens verksamhet t.ex. de olika TV-distrikten.

En viktig del av programproduktionen inom Sveriges Television sker av
de tio TV-distrikten. Denna produktion är mycket värdefull. Televisionens
programutbud måste kunna erbjuda mångfald och variation samt spegla
olika landsdelar och dess kultur, natur och samhällsliv.

Enligt det fastställda regionaliseringsmålet i 1978 års reformprogram
skall TV-distrikten svara för 40 procent av programproduktionen i TV 2,
den s.k. Sverigekanalen, medan 60 procent skall produceras i Kanal 1, eller
Stockholmskanalen. Publiksiffrorna för de båda kanalerna är emellertid
omvända; 60 procent för TV 2 och 40 procent för Kanal 1, vilket visar att
distrikten svarar för en mycket bra programkvalitet.

Det är angeläget att Sveriges Television tar till vara den entusiasm och Mot. 1988/89

kreativitet som finns hos medarbetarna ute i de olika distrikten. Därför får Kr 10

besparingarna inte ensidigt gå ut över distrikten. I stället behöver distrikten
tillföras nya ekonomiska resurser samt få möjlighet att investera i ny och
modern teknisk utrustning.

Starka skäl talar för att regionaliseringsmålet bör höjas. Därför behöver
en översyn göras av fördelningen av de resurser som totalt tilldelas koncernen.
Av de medel som tilldelas televisionen bör 60 procent ges till TV 2 vars
verksamhet bygger på distrikten. Detta bör ges regeringen till känna.

TV-distrikten producerar och förmedlar ett rikt utbud av program med
varierande inriktning på t.ex. kultur, natur, samhällsliv och underhållning.

Distriktens regionala nyhetssändningar når också ett stort antal människor
och är för många den enda dagliga nyhetsförmedlingen. Mot den bakgrunden
är TV:s regionala nyhetsprogram viktiga ur demokratisk synpunkt.

Beräkningar visar att varje vecka nås i genomsnitt 700 000 personer över
hela landet med en timmes program från TV 2 i Luleå. Dagligen förmedlas
regionala nyheter, som ses av ca 100 000 människor. Jämfört med dagstidningarna
når således TV-distriktet en mycket stor publik och till en förhållandevis
låg kostnad. Detta måste beaktas vid resurstilldelningen.

Regionalpolitiska mål

För TV 2 i Luleå är det t.ex. angeläget att på ett tillfredsställande sätt kunna
följa och göra program från hela det vidsträckta område som går under
benämningen Nordkalotten. Detta är både ett svenskt och gemensamt nordiskt
intresse. Det är angeläget med en allsidig belysning av det rika kultur-,
närings- och samhällslivet på Nordkalotten, vilket endast är möjligt med
utökade resurser till televisionens distriktsverksamhet.

Riksdagen har vid olika tillfallen uttalat att regionalpolitiska hänsynstaganden
måste göras inom samtliga samhällsområden. Detta måste även
omfatta televisionen med de olika TV-distrikten. Därför måste televisionen
i den interna resursfördelningen också beakta att kostnaderna för programproduktion
i ett så stort geografiskt område som TV 2 Luleå arbetar inom
blir högre än i andra delar av landet.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om televisionens regionala verksamhet och medelstilldelning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om regionalpolitiska mål i samband med resursfördelningen
inom televisionen.

Stockholm den 11 april 1989
Per-O!a Eriksson (c)

10