med anledning av prop. 1988/89: 150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen)

Motion 1988/89:Fi81 av Doris Håvik m. fl (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: Fi81

av Doris Håvik m. fl (s)

med anledning av prop. 1988/89: 150 med förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1989/90, m.m. (kompletteringspropositionen)

Regeringen har i olika sammanhang, bl. a. i regeringsförklaringen, uttalat
en mycket bestämd vilja att ta itu med storstädernas ekonomiska problem.
En särskild arbetsgrupp har tillsatts inom regeringskansliet med uppdrag
att lägga fram förslag till åtgärder våren 1990.

För Göteborgs kommun är detta ett mycket glädjande initiativ. Sedan
många år tillbaka har vi hävdat att Göteborg och de andra storstäderna
fått bära en alltför tung börda i samband med saneringen av statens
ekonomi. I Göteborgs kommun är och har man alltid varit beredd att ta ett
solidariskt ansvar men kräver samtidigt respekt och förståelse för de
problem som är förknippade med storstadens speciella struktur.

I regeringens kompletteringsproposition finns ingen synlig koppling till
storstädernas speciella problem. Kommunsektorn betraktas som en helhet
och de åtgärder som föreslås är generella. Bl. a. hävdas att den kommunala
konsumtionen vuxit med i genomsnitt 2 % under 1980-talet och att en så
hög volymtillväxt inte är förenlig med en ”balanserad utveckling av samhällsekonomin”.

Mellan 1980 och 1988 var den årliga tillväxten för Göteborgs kommun i
genomsnitt 1,1%, dvs. omkring hälften av tillväxten i landets övriga
kommuner. Samtidigt vet vi att storstädernas sociala miljöer ger kraftiga
direkta effekter på de kommunala kostnaderna för social- och sjukvård.
Under den aktuella perioden har dessutom gruppen mycket gamla människor
ökat kraftigt, vilket ställt stora krav på en utbyggd vård och omsorg.
Storstadsmiljöerna och den stressiga livsrytmen leder dessutom till behov
av särskilda ekonomiska insatser för kultur och fritid.

Den fysiska miljön i storstaden förslits genom koncentrationen av industrier
och kommunikationer. Detta leder till stora krav på förbättringar i
stadens infrastruktur vilken främst är en kommunal angelägenhet.

Som storstad har Göteborgs totala merkostnader för dess sociala struktur
och för dess regionala funktion bedömts uppgå till minst ca 1 000 Mkr
per år. Dessa motsvarar en kommunal utdebitering på i storleksordningen
3:50 kr.

På kort sikt innebär förslagen i kompletteringspropositionen för Göteborgs
kommun att utgifterna ökar med ca 250 Mkr år 1990 vilket motsvarar
en ökad kommunal utdebitering på ca 0:80 kronor. Eftersom de ökade
skatteintäkterna 1990 behövs för att täcka konsekvenserna av 1988/89 års

avtal uppstår således en direkt belastning på Göteborgs ekonomi, som Mot. 1988/89
redan vid ingången av 1989 var i stark obalans. Fi81

Vi är naturligtvis medvetna om behovet av inflationsdämpande åtgärder
och om svårigheten att särbehandla kommuner inom ramen för de åtgärder
som regeringen nu föreslagit.

Detta får dock inte hindra regering och riksdag från att vidta åtgärder
som ger storstäderna förutsättningar att klara sina viktiga regionala funktioner
och samtidigt klara kraven på en god miljö och en bra livssituation
för människorna.

Tidigare var skatteinkomsterna från juridiska personer en viktig inkomstkälla
för kommunerna och framför allt storstäderna. Denna beskattningsrätt
är numera helt och hållet överförd till staten. De kostnader som
genererades av företagen genom exempelvis trafik- och miljöpåverkan
kunde täckas via dessa inkomster. Investeringar i ny infrastruktur kunde
göras utan behov av statlig eller regional finansiering.

Borttagandet av den kommunala beskattningsrätten för juridiska personer
påskyndade dessutom koncentrationen av företag och industrier till
storstadsregionerna eftersom kranskommunerna inte på samma sätt som
tidigare fick direkta skattefördelar av en etablering. För storstäderna har
detta medfört stora negativa effekter på trafiksituationen och miljön.

Storstäderna ges idag en kompensation — om än mycket begränsad —
för bortfallet av skatt från juridiska personer. Därmed har statsmakterna
också i princip accepterat behovet av kompensation för de kostnader som
genereras i storstäderna samt att kommunerna skall ha del av de inkomster
och förmögenheter som uppstår.

Kompensationen är dock klart otillräcklig för de merkostnader som
faktiskt uppstår i storstaden och som ett flertal utredningar också bekräftat.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att storstäderna bör få sådan kompensation
för bortfallet av skatt för juridiska personer att de klarar nödvändiga
investeringar för en god miljö och bra livsbetingelser för sina invånare.

Stockholm den 10 maj 1989
Doris Håvik (s)

Sten Östlund (s)

Torgny Larsson (s)

Inga-Britt Johansson (s)
Anneli Hulthén (s)

5