med anledning av prop. 1987/88:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)

Motion 1987/88:Jo71 av Sten Svensson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo71

av Sten Svensson (m)

med anledning av prop. 1987/88:150 med förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1988/89, m. m. (kompletteringsproposition)

Enligt ett enhälligt riksdagsbeslut år 1977 uttalade sig riksdagen för en
fullständig restaurering av Hornborgasjön i Skaraborgs län, en sjö som enligt
det av Sverige underskrivna fördraget om speciellt skyddsvärda våtmarker
(Convention on Wetlands) är en omistlig och viktig naturresurs. Efter åratal
av utredande för mångmiljonbelopp står vi i dag, 11 år efter riksdagsbeslutet,
nästan där vi började, med en sjö som inte är restaurerad och där ingen i dag
kan säga när den egentliga restaureringen skall påbörjas och vara slutförd.

Sveriges anseende ute i världen som värnare av omistliga naturvärden kan
få sig en allvarlig knäck, eftersom vi ännu inte ens påbörjat den restaurering
vi förbundit oss att genomföra.

Regeringen har i propositionen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad
det föredragande statsrådet har anfört om restaureringen av Hornborgasjön.
Bakgrunden är att naturvårdsverket hos regeringen har hemställt att få
återkalla en till Vänersborgs tingsrätt, vattendomstolen, ingiven ansökan om
restaurering. Samtidigt har naturvårdsverket upprättat ett alternativt förslag
till ny ansökan hos vattendomstolen. Avsikten synes vara att få en formell
bekräftelse på att intentionerna i 1977 års riksdagsbeslut inte längre skall
följas. Lojaliteten mot det gällande riksdagsbeslutet uttrycks i propositionen
(prop. 1987/88:150, bil. 7, sid. 7) på följande sätt: Det gamla företaget med
sitt tillåtlighetsbeslut torde i dag i praktiken ha huvudsakligen historiskt
intresse.

Det enhälliga riksdagsbeslutet från 1977 där det, bl. a. genom en vattenståndshöjning
på 1,4 m., skulle åstadkommas en bestående värdefull
våtmark och fågelsjö - till glädje och nytta för djurlivet och människorna har
sålunda inte resulterat i det riksdagen syftat till.

Trots riksdagens uttryckliga uttalande, har regeringen givit naturvårdsverket
i uppdrag att utreda ett helt annat restaureringsförslag. Det är anmärkningsvärt!

Trots att många miljonbelopp nedlagts på förberedelser och valhänta
restaureringsförsök - 40 milj. kr. hittills, för att citera miljöministern - och
att det varje år i budgetpropositionen anslås miljonbelopp till det fortsatta
restaureringsarbetet i sjön, har riksdagen icke fått en möjlighet att konstatera
i vilken mån pengarna kommit sjön till nytta. I praktiken har riksdagen nu
bara att godkänna eller förkasta äskandet om anslag.

Mer än 20 års utredande inom statens naturvårdsverk har visat på den

orimliga uppgiften att inom verket förena dess kompetens som vårdare av Mot. 1987/88

viktiga naturvärden med uppdraget att som byggherre i praktiken genomföra Jo71

restaureringen av Hornborgasjön.

Prestige, i förening med beslutsvånda liksom oförmåga att rätt samarbeta
med markägarna/ortsbefolkningen med flera berörda sakägare i restaureringsfrågan
har lett till att verket inte heller kunnat föra restaureringen till ett
genomförande.

Naturvårdsverket bedriver entreprenadverksamheten till stor del i egen
regi. Man har bl. a. inom verket utvecklat maskinell utrustning, vilket
sannolikt har påverkat kostnadsbilden i starkt negativ riktning.

Det kan ifrågasättas om verket har tillräcklig kompetens för att svara för
denna typ av entreprenadverksamhet. Verket borde ha tagit initiativ till en
upphandling från kompetenta företag enligt sedvanligt anbudsförfarande.

Naturvårdsverket har hamnat i en besvärlig dubbelposition. Dels skall
verket vara övervakande myndighet, med uppgift att tillse att statsmakternas
intentioner, uttryckta i riksdagsbeslutet 1977. blir genomförda. Dels har
verket låtit utföra en verksamhet som man själv skall kontrollera.

Det betydelsefulla projektet Hornborgasjön, internationellt uppmärksammat
och prisbelönt för sin framsynthet, har genom den handläggning det
fått inte kunnat följas av riksdagen! Detta utgör den viktigaste orsaken till att
de mångmiljonbelopp som lagts ned på projektet inte lett till några
redovisade resultat. Allt detta bekräftar vådan av att frångå gällande
riksdagsbeslut utan att öppet klarlägga de motiv som till äventyrs måste ha
förelegat.

Även vad gäller kostnadsberäkningen (tabell, s. 7) bekräftas konsekvenserna
av de avvikelser som gjorts från 1977 års beslut. Kostnaderna för
restaureringen beräknas till ca 65 milj. kr. i prisnivån januari 1980, sägs om
gällande riksdagsbeslut. Samtidigt anges (s. 7, tabellen) att det krävs
ytterligare 101 milj. kr. för det gamla företaget, utöver de drygt 40 milj. kr.
som redan förbrukats. I sammanhanget bör noteras att riksdagens revisorer
beslutat att ärendet om Hornborgasjöns restaurering skall föras upp på
granskningsplanen (Protokoll 1987/88:15, § 15.7.).

Regeringen hävdar nu att ca 70 milj. kr. kan sparas genom det nya
företaget. Det saknas underlag i propositionen för en bedömning om ett
sådant påstående är korrekt. Regeringen har inte visat på vilket sätt
riksdagens utfästelser till markägare och andra intressenter kommer att
utfalla. Det kan snarare bli så att avvikelsen från de fastlagda principerna,
som innefattas i 1977 års beslut, kan utlösa en serie av rättsliga processer som
kan vålla staten betydligt större kostnader än vad regeringen gör gällande i
propositionen.

1977 års beslut visar att det var möjligt att uppnå enighet mellan olika
intressenter med helt eller delvis motsatta intressen av saken. Fullföljandet
av det nya företaget bryter mot denna princip. Regeringen vill nu i direkt
strid med markägarintressena genomdriva naturvårdsverkets nya förslag.

Markägarna har hittills rättat sig efter 1977 års beslut och planerat framtiden
för sina företag därefter. Nu förändras förutsättningarna i ett sådant slag att
de kan sägas vara ett brott mot landets rättstraditioner. Regeringen anger i
propositionen att naturvårdsverkets framställning har remissbehandlats och

vilka remissinstanser som avgett yttrande. Däremot anger man inte vad Mot. 1987/88
remissinstanserna har anfört, vilket är mycket uppseendeväckande. Jo71

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anförde bl. a. följande:

Enligt länsstyrelsens uppfattning strider naturvårdsverkets nya förslag mot
det av en enhällig riksdag år 1977 fattade principbeslutet om Hornborgasjöns
restaurering. I det nu föreliggande förslaget saknas åtgärder som syftar till att
undvika skador på utvecklingsbara jordbruk kring Hornborgas jon. Det är
högst otillfredsställande att detta förslag inte bättre belyser ett möjligt
hänsynstagande till ekonomiska och sociala konsekvenser för jordbrukets
del.

Lantbruksstyrelsen framhåller i sitt yttrande: Väger man samman olägenheterna
står det klart att restaureringen medför så betydande skador för
jordbruket att det inte borde tillåtas enligt vattenlagen.

Länsstyrelsen anser-i likhet med vad som anförts av berörda markägarintressen
och LRF - att regeringen måtte avvisa naturvårdsverkets senaste
framställning och att i stället ålägga naturvårdsverket att skyndsamt fullfölja
en etappvis restaurering av Hornborgasjön enligt det reviderade förslaget,
dvs. att en första etapp utgörs av en lägre dämning enligt 1981 års ansökan
men med bibehållande av de skadeförebyggande åtgärderna.

Starka miljövårdsskäl talar för att det utvecklingsbara jordbruket skall
skyddas genom invallning. Invallningen möjliggör en andra sjöhöjningsetapp,
vilken är nödvändig för fullgod sjörestaurering samt skapande och
underhåll av sådana våtmarker som svarar mot det långsiktiga naturvårdsintresset.
Därmed tillgodoses de krav som uppställts i det av riksdagen år 1977
fattade principbeslutet.

Länsstyrelsen vill avslutningsvis instämma i de synpunkter som berörda
kommuner har anfört i sina yttranden, nämligen att skall norra Europas
största naturvårdsprojekt bli framgångsrikt, så bör de som bor i området
känna att de kan sluta upp bakom det på ett positivt sätt. Viktiga
förutsättningar för detta är hänsynstagande till markägarnas önskemål och
att staten står fast vid de utfästelser som innefattas i det nyssnämnda
riksdagsbeslutet.

Vattenlagens villkor om skadeförebyggande åtgärder och ekonomisk
gottgörelse måste uppfyllas. Det är ett oeftergivligt villkor för ett restaureringsföretag
av detta slag att konsekvenserna för de enskilda jordbruksföretagen
i området liksom tekniska möjligheter till vattenreglering och dränering
av jordbruksmark beaktas och noggrant utreds.

Med hänvisning till vad som ovan anförts, avstyrker länsstyrelsen förslaget
att naturvårdsverket skall få regeringens medgivande att söka tillstånd för ett
slutgiltigt restaureringsalternativ i enlighet med skrivelsen av den 20
december 1985.

Enligt naturvårdsverkets ursprungliga huvudförslag i ärendet, som bildade
grundval för 1977 års riksdagsbeslut, skall en höjning av vattenståndet med
upp till 2 m. garantera sjöns fortbestånd som fungerande sjösystem och
fågelsjö för lång tid. I enlighet med det nya företaget skall medelvattenståndet
i sjön höjas till + 119,8 m., dvs. ca 0,5 m. lägre än det tidigare
restaureringsförslaget. Detta strider mot lämnade limnologiska anvisningar.
Det finns intet vetenskapligt dokumenterat material som stöder ett sådant
ändrat ställningstagande. Regeringen nöjer sig med att konstatera att
naturvårdsverket har ändrat uppfattning och tillägger att naturvårdsverket
gjort den bedömningen att vegetationen i sjön får en för fågellivet
gynnsam utveckling med den reducerade vattenståndshöjningen.

Faktum är att sjöbäckenet i Hornborgasjön fyllts med sediment medan de Mot. 1987/88

dränerade omgivningarnas nivå sjunkit. Denna process kommer efter en Jo71

80-centimetershöjning att fortsätta, och då det gäller uppgrundningen av
sjön att accelerera. Produktionen av sedimentbildande material inom
sjöområdet kommer nämligen att bli mycket hög (osedimentation, övergång
från bladvass till säv); åldrandet kommer därmed att bli hastigt, och
dränerande omgivande gyttje- och torvjordar kommer att sjunka.

Utvecklingsförloppet kommer att resultera i tilltagande översvämningar.

Således blir det en upprepning av händelseförloppet under första hälften av
1900-talet, dvs. ett förlopp, för vilket förståelse efter hand erhölls i alla läger.

Denna förståelse för sjöområdets utveckling krävdes för att den samförståndslösning
som 1977 års riksdagsbeslut utgör skulle komma till stånd.

Helhetsbilden har med naturvårdsverkets agerande gått förlorad!

Osäkerhet hos verket när det gäller att i egen regi genomföra förberedande
entreprenadarbeten/byggnadsarbeten i sjön liksom när det gäller att utveckla
en lämplig maskinpark för ändamålet har inneburit stora kostnader för staten
- kostnader som inte motsvaras av åstadkommen nytta. Eftersom verket specialiserat
på kunnande när det gäller naturvård - i stort saknar den
kompetens som stora byggnadsföretag har vad gäller byggnadsverksamhet
har kostnadsutvecklingen under de drygt 20 gångna årens utredande etc.
varit svår att styra och överblicka.

För att bryta denna olyckliga kostnadskrävande verksamhet som lett till så
ringa resultat, krävs en ny organisation av restaureringsuppdraget, nämligen
följande:

En speciell kommitté/projektgrupp med enda uppdrag att genomföra
restaureringen av Hornborgasjön (enligt riksdagens och regeringens uppdrag)
bildas: Kommittén (projektgruppen) knyter för genomförandet till sig
nödvändiga experter och sakkunniga, lägger ut själva byggnadsarbetet i sjön
på entreprenad och väljer lämplig entreprenör för genomförandet.

Naturvårdsverkets roll blir central i sammanhanget; verket har att med all
sin viktiga kompetens utforma restaureringsuppdraget (utifrån riksdagsuppdraget),
formulera hur en väl fungerande och bestående våtmark, Hornborgasjön,
skall se ut när restaureringen är genomförd.

En självklar konsekvens av att Hornborgasjön restaueras, med vattenständshöjning
som en beståndsdel, är att det sedan 85 år bestående
Hornborgasjöns sänkningsföretag avvecklas. En avveckling framstår som
självklar med tanke på att detta företag har som uppgift att med olika
åtgärder vidmakthålla resultaten av gångna tiders sjösänkningar i Hornborgasjön.
Denna företagets enda uppgift är självklart oförenlig med uppgiften
att på något som helst sätt medverka i en höjning av sjöns vattennivå.

Med ovan nämnda tillvägagångssätt uppnås flera goda ting: Entreprenören
blir ansvarig för att uppdraget utförs på det sätt som kontraktet
föreskriver, till den kostnad som stipulerats. Kostnaden är med andra ord för
första gången fastslagen - inga obehagliga fördyringar drabbar projektet!

Tidpunkt när restaureringen av sjön skall vara genomförd är också bestämd!

Bygdens folk, de boende runt Hornborgasjön - inte minst lantbrukarna
som är beroende av kunskaper om hur sjörestaureringen ekonomiskt

påverkar deras näring - får klarhet i hur framtiden kommer att gestalta sig. 6

Sist men inte minst, Sveriges anseende; förpliktelserna att enligt det Mot. 1987/88

undertecknade fördraget om speciellt skyddsvärda våtmarker återställa Jo71

Hornborgasjön, fullföljs också.

Den samförståndslösning som kännetecknade 1977 års beslut spolieras
genom det nya företaget. Regeringen begär i praktiken att riksdagen skall
godkänna ett förfarande som innebär att naturvårdsverket får fullfölja ett
projekt som står i direkt strid med berörda intressenters klart uttalade
önskemål, vilket på vitala punkter sålunda är i strid med gällande riksdagsbeslut.

I motsats till det nya företaget tar riksdagsbeslutet från 1977 sikte på att
återställa produktionsförhållandena i sjön till en nivå, som i kvalitativt
(växtslag) och kvantitativt (biomassa) hänseende ger till resultat en långlivad
sjö.

Det gällande riksdagsbeslutet har dessutom tillkommit av hänsyn till att
den värdefulla jordbruksmarken runt sjön skall bevaras med avsikt att
säkerställa kulturlandskapet runt sjön och för att skapa förutsättningar för
bygdens befolkning att för framtiden vårda stränderna.

Allt detta måste tillgodoses om man vill hävda att statens åtgärder skall
vara i nivå med Sveriges åtaganden enligt den internationella våtmarkskonventionen,
vilket var ett av syftena med gällande riksdagsbeslut.

Propositionens innehåll är således av den beskaffenheten att det icke kan
bilda underlag för en ändring av gällande riksdagsbeslut. Propositionen bör
därför avvisas av riksdagen. Riksdagen har med hänsyn till rättssäkerheten
ett ansvar för de utfästelser som staten gjort i enlighet med 1977 års beslut.

Ett eventuellt ändrat riksdagsbeslut måste även nu bygga på ett samförstånd
mellan de berörda parterna i samma mån som kännetecknade 1977 års
beslut. Så länge dylika förutsättningar icke har uppnåtts, måste intentionerna
i 1977 års beslut alltjämt gälla. Riksdagen bör med anledning av föreliggande
proposition göra ett uttalande med denna innebörd.

Hemställan

Med åberopande av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen har anförts om
principerna för det fortsatta arbetet med restaureringen av Hornborgasjön.

Stockholm den 11 maj 1988
Sten Svensson (m)

1