med anledning av framst. 2007/08:RRS21 Riksrevisionens styrelses framställning angående lönebidrag till funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga

Motion 2007/08:A3 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen snarast ska vidta åtgärder för att stärka det förberedande arbetet med lönebidrag i syfte att funktionshindrade lättare ska få arbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med en åtgärdslista över de förbättringar som vidtagits för att stärka funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden.

Alla behövs – allas förmåga till arbete ska tas tillvara

För oss socialdemokrater är det egna arbetet grunden för den egna försörjningen. Arbete är en rättighet, men det är också en skyldighet att delta i arbetslivet efter förmåga. Vår samhällsmodell kräver att alla är med och hjälps åt för att upprätthålla och utveckla välfärden. Vi har inte råd med att människor bryts ned i passivitet och arbetslöshet. Alla behövs. Alla har rätt att känna sig behövda.

Enligt SCB har ungefär en miljon människor i åldrarna 16–64 år i Sverige ett funktionshinder. Det motsvarar omkring var femte person i arbetsför ålder.1 Cirka hälften av dessa uppger att deras funktionshinder leder till nedsatt arbetsförmåga.

Funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga har många gånger en besvärlig situation på arbetsmarknaden. De drabbas oftare av arbetslöshet och har en sysselsättningsgrad på cirka 50 procent, vilket kan jämföras med att sysselsättningsgraden i den övriga arbetskraften ligger på 75 procent.

Ett funktionshinder får aldrig vara ett hinder för att få jobb. Vår utgångspunkt är att funktionshindrade i första hand ska få jobb utifrån sin kompetens och inte primärt genom lönebidrag. Arbetsförmedlingen ska därför ges resurser att erbjuda stöd i form av individuella handlingsplaner, coachning och matchning mot lediga jobb, parallellt med möjligheten att exempelvis stödja en anställning genom lönebidrag. Det kan bland annat handla om att arbetsförmedlaren och den arbetssökande tillsammans kontaktar och besöker tänkbara lämpliga arbetsgivare. Många arbetsgivare känner inte heller till de möjligheter som finns till arbetsmarknadsstöd och för att anpassa arbetsplatser efter individers arbetsförmåga. Stöd och hjälpmedel måste därför marknadsföras bättre bland arbetsgivare. Med tillgänglig arbetsplats och med rätt hjälpmedel har många med funktionshinder ofta samma arbetsförmåga som andra.

Syftet med lönebidraget är att underlätta för dem med nedsatt arbetsförmåga att få eller behålla ett arbete. Vid anställning ska såväl funktionshindret som nedsättningen i arbetsförmågan beaktas samtidigt som den funktionshindrades kompetens ska tas tillvara. Mellan 1996 och 2006 ökade vi socialdemokrater antalet lönebidrag från i genomsnitt 52 259 till 71 364 platser.2

Det handlar också om att stärka anställbarheten bland personer med funktionshinder genom att förbättra utbildningsmöjligheterna. Generellt är utbildningsnivån betydligt lägre för personer med funktionshinder än för befolkningen i övrigt. Detta gäller inte minst andelen med högskoleutbildning. Därför är satsningar på utbildning särskilt viktiga för denna grupp.

Svagare arbetsmarknad för funktionshindrade – trots högkonjunktur

Trots högkonjunkturen har utvecklingen för personer med funktionshinder gått åt fel håll. Enligt Arbetsförmedlingen var antalet arbetslösa i gruppen funktionshindrade 19 257 i slutet av 2007, att jämföra med 18 927 i slutet av 2006, det vill säga, en ökning med 1,7 procent.3 Under samma tidsperiod ökade antalet arbetslösa kvinnor i gruppen från 8 495 till 9 100, en ökning med 1,7 procent. Den goda konjunkturen har således passerat denna grupp obemärkt förbi.

När den borgerliga regeringen tillträdde hösten 2006 hade den alla chanser i världen att bryta långtidsarbetslösheten och bereda dem som stod långt från arbetsmarknaden – arbete. Tyvärr tvingas vi konstatera att regeringen schabblat bort alla de gyllene möjligheter som högkonjunkturen gav.

Långtidsarbetslösheten har bitit sig fast och ligger på en konstant nivå på över 40 000 personer.4 Antalet långtidsarbetslösa ungdomar har fördubblats. Jobbfrämjande insatser, såsom bristyrkesutbildning, har hårdbantats. Antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen har nästan halverats, från 12 650 till 6 792, på ett drygt år.5 Därtill har anställningsstöd och resurser till arbetsmiljöförbättringar skurits ned. Dessa försämringar har genomförts samtidigt som många branscher och arbetsgivare har haft svårt att rekrytera personal och långtidsarbetslösa haft svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden.

Att allt fler prognoser visar på att sämre ekonomiska tider är att vänta, är oroväckande. Konjunkturinstitutet uppskattar att sysselsättningen endast kommer att öka med 20 000 personer nästa år. Swedbank och Nordea är än mer pessimistiska. Enligt Arbetsförmedlingen håller efterfrågan på arbetskraft på att mattas av. Redan i höst finns stor risk för att arbetslösheten ökar bland dem som inte har avslutat sin gymnasieutbildning, är funktionshindrade eller äldre.6

Riksrevisionen har granskat om de arbetsmarknadspolitiska insatserna har bidragit till att funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga har stärkt sin ställning på arbetsmarknaden under de senare åren. Resultaten som tidigare har tidigare redovisats i granskningsrapporten Utanförskap på arbetsmarknaden (RiR 2007:24) är en mycket nedslående läsning. Den undersökta målgruppen har en fortsatt svag ställning på arbetsmarknaden med låg sysselsättningsgrad, långa inskrivningstider hos Arbetsförmedlingen och hög arbetslöshet.

Riksrevisionen framhåller: ”Regeringen lever helt enkelt inte upp till målet om att funktionshindrade ska ha samma möjligheter som övriga i samhället att delta i arbetslivet.”7 Vidare fastslås att det genom granskningsresultatet är klarlagt att statens arbetsmarknadspolitiska insatser inte varit tillräckliga för att stärka funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden.

Vi socialdemokrater menar att arbetsmarknadspolitik inte har något annat syfte än att främja arbetslinjen och se till att alla som kan ska få ett arbete. En av hörnstenarna i vår arbetsmarknadspolitik är att erbjuda kompletterande utbildningar, program och stöd av sådan kvalitet att de ökar individers möjligheter till arbete. Vi som värnar en aktiv arbetsmarknadspolitik är angelägna om att insatserna ska hålla en hög kvalitet så att de leder till jobb. Vi menar därför att former behöver utvecklas för systematisk uppföljning och utvärdering av arbetsmarknadspolitiska insatser och stöd. Sådana utvärderingar bör göras regelmässigt.

Vi delar Riksrevisionens styrelses uppfattning att arbetsgivarkontakterna behöver utvecklas och att åtgärderna för att främja en ökning av arbetsgivares vilja att anställa funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga inte varit tillräckliga. Granskningen visar att arbetsgivare inte har tillräcklig information om hur arbetsmarknadsstöden fungerar och vart de ska vända sig för att få information. Denna brist bör snarast åtgärdas. Mer riktad information till arbetsgivare bör leda till en ökad kunskap som i förlängningen leder till att arbetsgivare i större utsträckning anställer personer med funktionshinder.

I likhet med styrelsen anser vi socialdemokrater att regeringen bör vidta åtgärder för att ställningen på arbetsmarknaden för funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga ska förbättras. Regeringen bör också återkomma till riksdagen med en beskrivning av vilka åtgärder som vidtagits.

Stockholm den 11 februari 2008
Sven-Erik Österberg (s)
Sylvia Lindgren (s)	Lars Lilja (s)
Luciano Astudillo (s)	Maria Stenberg (s)
Ann-Christin Ahlberg (s)	Jennie Nilsson (s)
Patrik Björck (s)

[1]	SCB:s statistikdatabas.
[2]	SCB:s statistikdatabas 1996–2007.
[3]	AMS månadsstatisk, november 2007.
[4]	AMS månadsstatistisk för december 2007 visar att långtidsarbetslösheten gällde 43 630 personer, vilket kan jämföras med december 2006 då antalet långtidsarbetslösa var 46 099.
[5]	AMS månadsstatistik för december 2007.
[6]	AMS, Ura 2007:4 Arbetsmarknadsutsikter för 2008.
[7]	Riksrevisionens granskningsrapport Utanförskap på arbetsmarknaden (RiR 2007:24).