med anledning av förs. 2002/03:RR11 Riksdagens revisorers förslag angående arkeologi på uppdrag

Motion 2002/03:Kr11 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens och exploatörernas ansvar och inflytande vid upphandling av arkeologiska utredningar och undersökningar.

Inledning

Vi som lever idag har en skyldighet att efter bästa förmåga förvalta det som lämnats till oss från tidigare generationer. Det handlar om att värna jordens materiella tillgångar men också om att bevara vårt kulturarv, såväl det materiella arvet av föremål och byggnader som det immateriella arvet av tankar, värderingar och idéer. Det är glädjande att insikten om vårt eget kulturarvs betydelse ökat i samhället. Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är en förutsättning för att kunna bygga upp sin egen identitet och för att kunna respektera andras kulturer och värden.

För den materiella delen av vårt kulturarv, byggnader, föremål, kulturlandskap med mera, har kulturarvsinstitutionerna, arkiv, bibliotek och museer, ett särskilt ansvar. Det materiella kulturarvet växer ständigt både med föremål från vår egen tids historia och med föremål från äldre tider. Utgrävningar av olika fornlämningar ökar museernas samlingar och ställer allt större krav på registrering, konservering och magasinering. Det är museernas mycket svåra uppgift att avgöra och prioritera vad som ska bevaras för framtiden.

Ansvaret för fornlämningar

Fornlämningar skyddas idag av fornminneslagen. Ett ingrepp i ett fast fornminne är normalt sett inte tillåtet. Om samhällsintresset väger tyngre än intresset att bevara fornlämningen kan dock länsstyrelserna ge tillstånd för ingrepp i en fornlämning för markexploatering, till exempel för att bygga en väg eller järnväg. Ett sådant undantag innebär att exploatören måste bekosta en arkeologisk undersökning av lämningen för att ta fram och bevara de föremål som finns och för att dokumentera lämningen inför framtiden.

Arkeologiska undersökningar av fornlämningar inför vägbyggen eller liknande har en avgörande betydelse. När undersökningen är färdig kommer lämningen att förstöras, vilket innebär att det inte går att gå tillbaka för att verifiera eller få fram ny information om lämningen. Samhället tar på sig ett mycket stort ansvar när man tillåter ingrepp i en lämning och därför måste samhället också ta ett stort ansvar och ställa höga kvalitativa krav på de arkeologiska underökningar som görs.

Revisorernas förslag

Revisorernas förslag Arkeologi på uppdrag tar upp organisationen kring den så kallade uppdragsarkeologin. Revisorerna konstaterar att det finns många brister i dagens system och att förändringar därför bör komma till stånd. Bland annat konstateras att det är anmärkningsvärt att Riksantikvarieämbetet som är ansvarig tillsynsmyndighet för verksamheten samtidigt bedriver Sveriges största uppdragsarkeologiska verksamhet. Revisorerna anser även att upphandling av arkeologi bör omfattas av lagen om offentlig upphandling och de föreslår dessutom en fullständig översyn av såväl statens som exploatörernas faktiska kostnader för uppdragsarkeologi. Regeringen har för flera år sedan utlovat en sådan översyn men det har fortfarande inte genomförts.

Revisorernas förslag grundar sig dels på den rapport revisorerna själva presenterade i höstas, dels på de svar som remissinstanserna givit. De flesta remissinstanser är positiva till huvuddragen i revisorernas förslag och konstaterar att förändringar måste komma till stånd. Samtidigt framför många instanser åsikter och till viss del oro över vissa delar av förslagen. Det är därför positivt att revisorerna tagit intryck av remissinstansernas kommentarer och i vissa fall insett att ytterligare utredningar är nödvändiga innan en förändring kan genomföras.

Kristdemokraterna anser liksom revisorerna att det finns brister i den nuvarande organisationen för uppdragsarkeologi. Framför allt är det olyckligt att Riksantikvarieämbetets trovärdighet kan ifrågasättas genom myndighetens dubbla roller. Det är en situation som måste förändras. Kristdemokraterna anser att organisationen för uppdragsarkeologi måste utgå från intresset att bevara vårt kulturarv. Samtidigt måste vi ta hänsyn till exploatörernas situation så att de inte får bära orimliga kostnader för verksamheten. Det måste skapas tydligare gränser mellan statens och exploatörernas ansvar för kostnaden vid ingrepp i en fornlämning.

Kristdemokraterna stödjer revisorernas samtliga nu liggande förslag där hänsyn tagits till remissinstansernas kommentarer och anser att riksdagen bör besluta i enlighet med dessa förslag.

Ansvar för upphandling

Ett av revisorernas förslag har mött särskilt starkt kritik från flera av remissinstanserna och det rör ansvaret för upphandlingen av uppdragsarkeologi. Idag ligger ansvaret på länsstyrelserna trots att det är exploatörerna som får bära kostnaden. Revisorerna föreslog därför i sin rapport att exploatörerna helt skulle ta över ansvaret för upphandlingen. Flera remissinstanser påpekar att en sådan organisation skulle kunna innebära ett hot mot kvaliteten i undersökningarna. Detta av två anledningar. För det första skulle kostnadsaspekten ställas mot kvaliteten. För det andra saknar många exploatörer, framför allt de mindre, kunskap om upphandling av denna typ av tjänster. Detta skulle kunna innebära en risk för att undersökningarnas kvalitet försämras, vilket i sin tur innebär ett hot mot bevarandet av vårt kulturarv.

Revisorerna har i det liggande förslaget mildrat sin skrivning och föreslår att regeringen ska tillsätta en oberoende utredning för att utreda förutsättningarna för att ge exploatörerna ansvaret för att upphandla arkeologiska utredningar och undersökningar.

Kristdemokraterna anser att exploatörerna bör få ett större inflytande över upphandlingen av arkeologiska tjänster eftersom det är de som står för kostnaden. Samtidigt måste staten garantera att kvaliteten i undersökningarna inte försämras. Kristdemokraterna stödjer revisorernas förslag om en utredning men anser att remissinstansernas åsikter måste vägas in i en sådan utredning. Vissa remissinstanser föreslår en vetorätt för länsstyrelserna. Exploatörerna själva nämner auktorisation av arkeologer och arkeologiska undersökningsföretag som en möjlighet. Vi tar inte nu ställning till dessa förslag men anser att en utredning av det slag revisorerna föreslår måste utgå ifrån att staten även fortsättningsvis har ett inflytande över upphandlingen av arkeologiska tjänster vid ingrepp i fasta fornlämningar. Dessutom måste hänsyn tas till de små exploatörer som idag saknar resurser eller kunskap om upphandlingar av detta slag. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Elanders Gotab, Stockholm 2003

Stockholm den 16 april 2003
Gunilla Tjernberg (kd)
Inger Davidson (kd)	Sven Brus (kd)
Helena Höij (kd)	Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Ulrik Lindgren (kd)
Torsten Lindström (kd)	Chatrine Pålsson (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Olle Sandahl (kd)