med anledning av förs. 2002/03:RR10 Riksdagens revisorers förslag angående styrningen av AMS och länsarbetsnämnderna

Motion 2002/03:A9 av Erik Ullenhag m.fl. (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en politik för fler riktiga jobb.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mål för arbetsmarknadspolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en renodling av AMS myndighetsroll och införandet av en omställningspeng.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en särskild översyn av regleringsbrevets innehåll med avseende på hur återrapporterings- och uppföljningsansvar kan förstärkas.

Inledning

I rapporten Styrningen av AMS och länsarbetsnämnderna (2002/03:2) framför Riksdagens revisorer omfattande kritik mot verksamhetens styrning och uppföljning inom Arbetsmarknadsverket och dess delar, AMS och länsarbetsnämnderna. Rapporten har efter remissförfarandet förelagts riksdagen med revisorernas förslag till beslut.

Kritiken som riktas mot AMS arbetssätt är hård, och dessvärre finns i rapporten flera tecken på att AMS ledning i remissvaret visar prov på bristande probleminsikt. AMS verkar allmänt utgå ifrån att brister kan åtgärdas med interna omorganisationer.

Folkpartiets ståndpunkt är att AMS misslyckande här bara är ett i raden av tecken på att arbetsmarknadspolitikens nuvarande inriktning är missriktad och att AMS som det ser ut i dag bör avvecklas. Vi vill se ett nytt, vassare AMS inriktat på myndighetsuppgifter och upphandling av tjänster.

Översyn av mål och målstruktur

Samtidigt som det är alldeles för få sysselsatta i Sverige råder det arbetskraftsbrist i en rad yrken. Arbetslöshet och arbetskraftsbrist förekommer sida vid sida, vilket visar att den svenska arbetsmarknaden inte fungerar som den skall. Att råda bot på arbetskraftsbristen är centralt för att klara att få fram nya arbetstillfällen och därmed öka sysselsättningen.

Här är det extra allvarligt att revisorerna tar upp kritik mot det övergripande målet för politikområdet och dess låga grad av koppling till AMS arbetssätt.

Ett annat, och kanske större, problem är att målen i många fall inte är utformade för att styra ett område som arbetsmarknadspolitik. Varken målet för politikområdet eller verksamhetsmålen för AMV har givits ett sådant innehåll och en sådan precision att de kan ligga till grund för styrning av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.

Vidare anför revisorerna att orealistiska mål och den dåliga uppföljningen inom AMV kan leda till övertro på arbetsmarknadspolitikens effekter. Folkpartiet menar att denna övertro sedan många år är ett faktum. Vi instämmer med revisorernas kritik:

Det är uppenbart att den generella ekonomiska politiken kan påverka betingelserna för sysselsättningen. Effekterna av arbetsmarknadspolitiken är dock mer indirekta. Det är därför viktigt att göra en klar skillnad mellan vilka uppgifter som gäller för sysselsättningspolitik i stort och vilka som gäller för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Annars riskerar arbetsmarknadspolitiken att belastas med uppgifter som den inte rimligen kan och ska klara av.

En politik för fler riktiga jobb

Grundläggande för arbetsmarknaden är att det finns arbeten att söka. Den absolut viktigaste arbetsmarknadspolitiska åtgärden är att skapa ett företagsklimat och ett skattesystem som gör att nya arbeten kan skapas. Den bästa förutsättningen för att få fler arbeten i Sverige är att politiken läggs om radikalt i en riktning som skapar fler jobb genom företag och företagande. Folkpartiet har en hel rad förslag för att förbättra för företagen och företagsamheten. Det handlar främst om sänkta skatter på arbete, att ta bort för företagsamheten skadliga skatter samt att göra det mindre krångligt att starta och driva företag.

Högkonjunkturen som Sverige just passerat borde ha varit en gyllene chans att genom strategiska reformer se till så att landet står bättre rustat för nya konjunkturnedgångar. Den chansen missade den socialdemokratiska regeringen.

Visserligen sjönk arbetslösheten och sysselsättningen ökade under högkonjunkturen, men den innebar också att antalet sysselsatta stannade på en betydligt lägre nivå än för tio år sedan. Det är viktigt att konstatera att minskningen i antalet arbetslösa i mångt och mycket motsvaras av den dramatiska uppgång av antalet sjukskrivna som vi sett de senaste åren.

Att fortsätta att driva arbetsmarknadspolitiken enligt klassisk socialdemokratisk omhändertagandementalitet vore förödande för Sverige. Stora delar av dagens arbetsmarknadspolitik måste reformeras och förnyas. Dagens system kännetecknas av alltför omfattande central byråkrati med regleringar och för lite frihet för den enskilde.

Att inte reformera dagens system vore ett svek mot dem som sitter fast i ett kritiserat och föråldrat system. Fler måste få chansen att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed ges möjlighet att försörja sig själva och en chans att förverkliga sina drömmar och livsprojekt. Att fler människor försörjer sig genom eget arbete är också avgörande för tillväxt och välfärd.

Mål för arbetsmarknadspolitiken

Det är dags att rensa i måldjungeln inom arbetsmarknadspolitiken. Vi välkomnar den översyn av mål och målstrukturer som revisorerna föreslår. Målen måste utformas tydligare, innehålla prioriteringar och knytningen mellan arbetsmarknadspolitik och näringspolitik måste göras klarare.

Arbetsmarknadspolitikens mål skall vara att förstärka de arbetslösas ställning på arbetsmarknaden så att de kan få ett nytt jobb så snart som möjligt efter det att arbetslösheten inletts. Därför måste det finnas en effektiv arbetsmarknadspolitik i hela landet. Arbetsmarknadspolitiken kan dock aldrig och skall ej heller ensam skapa nya arbetstillfällen utom för att erbjuda övergångslösningar som den jobb- och utvecklingsgaranti Folkpartiet föreslår.

Som liberaler anser vi att det är den enskilda människan som i största möjliga mån skall ha makten över sin vardag. Arbetsmarknadspolitiken måste därför ta sin utgångspunkt utifrån ett underifrånperspektiv, där den enskilde individen står i centrum. Beslutsfattande och planering uppifrån är det som allra minst gagnar en god arbetsmarknadspolitik. En arbetsmarknadspolitik som bygger på en tilltro till individen skall istället skapas. Vad som här anförs om mål för arbetsmarknadspolitiken bör riksdagen ge regeringen till känna.

Regeringens resultatredovisning

Folkpartiet instämmer i revisorernas kritik och vill särskilt framhålla vikten av att analysera effekterna av arbetsmarknadspolitiken. Uppföljning och resultatvärdering är nödvändigt för att kontinuerligt anpassa verksamhetsmålen. Bristen på aktuella verksamhetsmål som väger in omvärldsfaktorer hotar att omintetgöra syftet med resultatstyrd verksamhet.

Verksamhetsplaneringen inom AMV

Folkpartiet finner det allvarligt att revisorerna påpekar en bristande koppling mellan verksamhetsmålen inom AMV och de övergripande målen. Sammantaget är kritiken förödande. Riktlinjerna, som är AMS viktigaste styrinstrument, är bristfälliga, har dåligt genomslag bland de anställda och saknar koppling till problemanalys eller arbetsmarknadsprognoser.

Modellerna efter vilka verket fördelar verksamhetsmål lokalt och regionalt är också bristfälliga. Flera länsarbetsnämnder tycks inte ens försöka anpassa verksamhetsmål efter lokala förutsättningar inom sitt verksamhetsområde.

Flera av målen bedöms kunna uppfattas som orealistiska i organisationen. Revisorerna ifrågasätter om målen kan betraktas som styrinstrument med tanke på de många fundamentalt olika system som används för att fördela målen.

Resursfördelningsmodellerna inom AMV har också en lång rad utpekade brister, saknar inslag som mäter effektivitet eller produktivitet och kan rent av stå i konflikt med effektivitetssträvanden. Värst av allt är att revisorerna konstaterar: ”Det finns inget samband mellan resursfördelningen och fördelningen av flertalet verksamhetsmål.”

De många kritiska punkterna i revisorernas rapporter sammanhänger enligt Folkpartiets bedömning alla med AMS struktur och uppdrag. Vi anser att AMV:s uppbyggnad med en blandning av såväl myndighetsuppgifter som aktiva insatser borgar för att dessa typer av problem inträffar.

Revisorerna skriver:

Revisorerna har i övrigt starka invändningar mot den verklighetsbeskrivning som redovisas i AMS remissvar. AMS har enligt nuvarande och tidigare instruktioner ett tydligt ansvar för att leda, samordna och utveckla den arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom landet och se till att den bedrivs effektivt. AMS har även ett tydligt ansvar för att sätta upp mål och riktlinjer för verksamheten och fördela ekonomiska resurser. AMS har också följt instruktionen och i åratal fördelat mål och resurser till länsarbetsnämnderna samt satt upp riktlinjer för dessa. Mot denna bakgrund har revisorerna svårt att förstå vad som tidigare förhindrat AMS att t.ex. fördela verksamhetsmål och resurser på ett effektivt sätt. Det är således inte helt uppenbart för revisorerna hur den nya ledningsformen och fempunktsprogrammet ska få några direkta effekter på dessa områden. För detta krävs en förstärkning av kompetens och en vilja att förändra och utveckla modellerna i en riktning som innebär en effektivare styrning.

Renodla AMS myndighetsroll

Dessa problem är inte något som kan organiseras bort. AMS, liksom möjligen även regeringen, underskattar det svåra i att styra en organisation som har dubbla roller. Den lojalitet som oundvikligen uppstår inom en organisation hotar alltid att ge större utrymme för verksinterna prioriteringar än att fungera som effektiva styrinstrument efter avnämarnas intressen. Därför betraktar Folkpartiet det som den enda rimliga vägen ur detta att AMS roll renodlas till att omfatta myndighetsfunktioner medan den platsförmedlande verksamheten och andra åtgärder för att stärka den enskilde bedrivs av andra, konkurrerande, aktörer.

AMS i sin nuvarande form skall läggas ned. AMS skall på central nivå ersättas av en förhållandevis liten organisation för rena myndighetsuppgifter och tillsyn.

Vi anser att arbetsförmedlingen måste få konkurrens från andra aktörer när det gäller förmedlingsverksamheten. Delar av ”servicefunktionen” i arbetsmarknadspolitiken, som jobbförmedling och yrkesutbildning, kan till stor del genomföras av andra aktörer som utbildningsföretag, komvux, folkhögskolor etc. Vi räknar med en framväxt av en rad nya aktörer som privata arbetsförmedlingar, branschvisa arbetsförmedlingar, privata utbildningsföretag, ideella föreningar, kooperativ, nätverk samt nya bemanningsföretag.

Ytterst har det offentliga ansvaret för förmedlingsverksamheten. I glest befolkade och arbetsmarknadssvaga områden i Sverige finns det inte alltid underlag för privata aktörer överallt och där måste det offentliga träda in. Mycket har gjorts under senare tid för att göra den statliga arbetsförmedlingen effektivare, och det arbetet bör fortsätta. Vi tänker då speciellt på Socsamförsöken (samordning mellan arbetsförmedling, sjukvård, socialtjänst samt försäkringskassan) och de s.k. modellkontoren.

Omställningspeng

Ett centralt styrinstrument för arbetsmarknadspolitiken efter den ovan skisserade förändringen av AMS inriktning blir införandet av en omställningspeng för individen. Systemet skapar också ökad valfrihet. Den arbetslöse vänder sig till en arbetsförmedling för att få hjälp. Den enskilde ansöker då om en ”omställningspeng”. Hur stor pengen skall vara avgörs utifrån vilka åtgärder som krävs. Direkt vid den första kontakten med jobbkontoret delas därför de arbetssökande in i olika grupper utifrån den enskildes behov. Man kan kalla det att man ger den arbetssökande en ”profil”. En sådan indelning finns t ex i den holländska poldermodellen.

Konstateras det att den arbetssökande snabbt kan få ett nytt jobb inom sin profil behövs det inte någon större insats från förmedlingskontoret utan man kan få jobb på i stort sett egen hand omgående. Arbetssökande som behöver någon form av utbildningsinsats eller åtgärd för att få ett nytt jobb, och det därmed tar längre tid för att få jobb, bedöms också för att se vilken ”profil” de skall ha och hur lång tid de bör vara i åtgärd innan de kan få ett nytt jobb. Mot bakgrund av det sagda bör en utredning tillsättas om att tillskapa en omställningspeng.

Vad som ovan sägs om en renodling av AMS myndighetsroll och införandet av en omställningspeng bör riksdagen ge regeringen till känna.

Uppföljning och utvärdering inom AMS

Riksdagens revisorer bedömer att uppföljning och utvärdering är så viktigt att de väljer att bryta ut detta område ur frågan om verksamhetsplanering och lägga fram särskilda förslag.

Folkpartiet instämmer i revisorernas hårda kritik. En utvecklad resultatuppföljning är nödvändig om man tillämpar styrning med resultatmål. Det är en grannlaga process såväl att mäta måluppfyllelsen med avseende på uppställda mål som att ta med förändrade omvärldsfaktorer i analysen.

Med förslagen om ändrad inriktning av AMS verksamhet ökar betydelsen av resultatuppföljning och utvärdering av insatsers effekt ytterligare. De organisationsförändringar som AMS pekar på i sitt svar, att införa en ny avdelning för analys och utvärdering, är under inga omständigheter tillfredsställande. Att enbart en tjänst av 14 är avsedd att syssla med utvärderingsfrågor kan inte kallas att arbeta med utvärdering.

Vi ansluter oss till revisorernas slutsats att AMS bör ges ett särskilt uppdrag att förbättra uppföljnings- och utvärderingsprocessen, inom ramen för de förändringar vi föreslår i övrigt, och att detta bör involvera extern utvärderingsexpertis.

Vi menar även att det, oavsett de förslag om förändrad inriktning vi här presenterar, finns vägande skäl för regeringen att särskilt se över regleringsbrevets innehåll med avseende på hur återrapporterings- och uppföljningsansvar kan förstärkas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 2 april 2003
Erik Ullenhag (fp)
Tina Acketoft (fp)	Mauricio Rojas (fp)
Cecilia Wikström (fp)	Birgitta Ohlsson (fp)