med anledning av förs. 2001/02:RB2 Fullmäktiges i Riksbanken förslag till disposition av Riksbankens vinst för räkenskapsåret 2001 m.m.

Motion 2001/02:Fi21 av Mats Odell m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Ett oenigt riksbanksfullmäktige föreslår för riksdagen att 20 miljarder kronor extra av Riksbankens kapital ska delas ut till staten även år 2002, utöver de 7,3 miljarder kronor som följer av de ordinarie vinstdispositionsreglerna.

Kristdemokraterna anser att extrautdelningen inte bör genomföras. Fyra huvudskäl talar för detta: Riksbanken har för perioden 1993–2000 redan delat ut mer till staten än de 80 procent som vinstdispositionsreglerna stadgar. Riksbankens trovärdighet och oberoende riskerar att skadas om extrautdelningen genomförs. Försiktigheten bjuder att Riksbankens nuvarande beredskap att hantera risker och svängningar bör upprätthållas. Därtill bör beredskapen och handlingsfriheten säkras inför ett eventuellt svenskt deltagande i växelkurssamarbetet ERM2 som föregår ett EMU-medlemskap. Detta ställer större krav på Riksbankens kapital och valutareserv, inte mindre.

2 Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 8

2 Innehållsförteckning 9

3 Förslag till riksdagsbeslut 10

4 Riksbanksfullmäktiges förslag 11

5 Engångsutdelning kan inte göras två gånger 11

5.1 Mer än 80 procent av vinsten har redan delats ut till staten... 11

5.2 ...ändå föreslogs tvågångsutdelning 12

6 Riksbankens behov av eget kapital 12

6.1 Riksbankens förmåga att hantera osäkerheter och risker 12

6.2 Reserveringar till följd av orealiserade vinster 13

6.3 Beredskap inför ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU 14

7 Riksbankens trovärdighet 14

7.1 Lagreglering bör övervägas 14

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen beslutar att Riksbankens resultat för år 2001, som före bokslutsdispositioner uppgår till 19 277 miljoner kronor, skall fördelas så att 12 053 miljoner kronor överförs till dispositionsfonden, att 7 300 miljoner kronor levereras in till statsverket, att 76 miljoner kronor förs från resultatutjämningsfonden och att någon extraordinär utdelning därutöver inte görs.

2. Riksdagen beslutar om en lagreglering om fonderingar och avsättningar.

4 Riksbanksfullmäktiges förslag

Ett oenigt riksbanksfullmäktige föreslår för riksdagen att 20 miljarder kronor extra av Riksbankens kapital ska delas ut till staten även år 2002. Därutöver föreslås 7,3 miljarder kronor av fjolårets vinst delas ut till staten enligt de ordinarie vinstdispositionsreglerna.

5 Engångsutdelning kan inte göras två gånger

5.1 Mer än 80 procent av vinsten har redan delats ut till staten...

I samband med Riksbankens årsredovisning för år 2000 gjordes en noggrann utredning om Riksbankens kapitalbehov. Man kom då fram till att 20 miljarder kronor kunde levereras in till staten år 2001 i en extraordinär inleverans, utöver de 8,2 miljarder kronor som skulle levereras in enligt de sedan 1988 gällande reglerna för vinstdispositioner. Politisk enighet rådde om detta. I finansutskottets betänkande (2000/01:FiU23) konstaterades i maj 2001 bl.a. att

Kronfallet och de årliga omvärderingarna av guldtillgångarna har dessutom medfört att Riksbankens reguljära inleveranser till statsverket inte kommit att motsvara 80 % av bankens resultat. Under perioden 1993–2000 uppgick Riksbankens resultat före bokslutsdispositioner till sammanlagt 115 miljarder kronor. Av detta belopp har eller skall sammanlagt 67 miljarder kronor levereras in till statsverket som reguljär utdelning. Det motsvarar 58 % av resultatet. Om även fullmäktiges nu föreslagna engångsutdelning på 20 miljarder kronor beaktas i detta sammanhang kommer sammanlagt drygt 75 % av bankens resultat att ha levererats in till statsverket under denna period.

Finansutskottet bedömde alltså att inleveranserna till staten, efter extrautdelningen år 2001, ungefär motsvarade den avsättning på 80 procent som ursprungligen var tänkt (87/115=75,7%). I den resultatökning på 115 miljarder kronor som skedde 1993–2000 berodde dock ca 14 miljarder kronor på en omvärdering av guldreserven. Om effekten på resultatet av denna omvärdering räknats bort från de 115 miljarderna stannade den faktiska resultatökningen på 101 miljarder kronor (guldreserven får enligt avtal inte röras före år 2004). Inklusive extrautdelningen för år 2001 innebar det alltså att totalt 87 av 101 miljarder kronor har levererats in till staten, dvs drygt 86 procent.

Resultatet av extrautdelningen år 2001 blev alltså att Riksbanken sammantaget delat ut mer än 80 procent av vinsten till staten för perioden 1993–2000, om man korrigerat för omvärderingen av guldinnehavet.

5.2 ...ändå föreslogs tvågångsutdelning

Men för finansutskottsmajoriteten var detta alltså inte tillräckligt. Engångsutdelningen föreslogs genast bli tvågångsutdelning genom ett tillkännagivande till riksbanksfullmäktige. Något beslut om denna extrautdelning kunde Riksdagen dock inte fatta. Majoriteten i finansutskottet sade samtidigt att ”den slutliga nivån på den extra inleveransen bör prövas av fullmäktige mot bakgrund av de omständigheter som då föreligger”. Det fanns alltså under hela år 2001 ingen som helst klarhet om vilket extrabelopp som riksbanksfullmäktige eventuellt skulle komma att anse vara möjligt att leverera in till staten. Detta hindrade emellertid inte regeringen att redan under hösten 2001 smyga in 20 miljarder kronor i valbudgeten för år 2002 i extra inleverans från Riksbanken. Detta belopp redovisades dock inte på sedvanligt sätt i någon bedömningsruta eller förslagspunkt, utan enbart övergångsvis i en inkomstprognos.

I den därefter framtvingade och knapphändiga prövning som sedan gjordes i riksbanksfullmäktige under 2002 tycks enbart politiska hänsyn till regeringens budgetförslag ha varit vägledande för majoriteten. Riksbanksdirektionen konstaterade för sin del att ”skall den nuvarande beredskapen upprätthållas bör ingen extra utdelning göras”.

Kristdemokraterna anser att någon extra utdelning inte bör göras. Eftersom regeringen, trots att riksbanksfullmäktige under år 2001 inte utrett frågan, kalkylerade med en extrautdelning på 20 miljarder kronor även år 2002 innebär detta ställningstagande att statsbudgetens saldo försvagas med motsvarande belopp om inga andra åtgärder vidtas. Vi anser därför att regeringen i stället för att konfiskera Riksbankens kapital bör öka sin planerade försäljning av statliga aktier med 20 miljarder kronor. Enbart värdet av statens ägande i börsnoterade företag uppgick till 181 miljarder kronor i regeringens senaste redovisning (18/5 2001). Därtill har staten stora tillgångar i statligt helägda företag. Det innebär därför inga större svårigheter för regeringen att under loppet av 2002 öka sina planerade utförsäljningar från 15 till 35 miljarder kronor. Detta bör ges regeringen till känna.

6 Riksbankens behov av eget kapital

6.1 Riksbankens förmåga att hantera osäkerheter och risker

Riksbanken måste ha en beredskap att hantera stora förluster i banksystemet. Sådana förluster kan uppstå i samband med att s.k. nödkrediter ges i likviditetsstödjande syfte vid en hotande störning i betalningssystemet. Förluster kan också uppkomma som ett resultat av Riksbankens finansiella transaktioner.

Även på detta område finns det anledning att erinra om vad finansutskottet (bet. 2000/01:FiU23) konstaterade i sitt betänkande i maj 2001:

I sin framställning uppger Riksbanken att det samlade egna kapitalet måste vara så stort att det kan säkra bankens verksamhet. Tre typer av svängningar skall kunna hanteras utan att inleveranserna till staten påverkas, nämligen svängningar i valutareserven, svängningar i räntan samt kostnader i samband med att Riksbanken ger nödkrediter i likviditetsstödjande syfte. Vad händer om dessa svängningar skulle samverka fullt ut?

Att Riksbankens eget kapital ökat kraftigt under senare år beror som nämnts i stor utsträckning på att kronan försvagats. Om kronan skulle förstärkas och dess värde skulle återgå till en från jämviktssynpunkt mer rimlig växelkurs skulle, enligt vad Riksbanken själv uppger i anslutning till fullmäktiges förslag, en sådan återhämtning motsvara en förlust på i runt tal 19 miljarder kronor. Valutareserven är främst placerad i utländska statsobligationer, vilket medför att vinster/förluster uppkommer när marknadsräntan ändras. Enligt Riksbanken kan det inte uteslutas att räntenivån kan öka med 2 procentenheter, vilket enligt banken skulle motsvara en resultatförlust på omkring 15 miljarder kronor. Eftersom resultatförändringar av detta slag inte räknas bort från underlaget för inleveranser till staten kommer Riksbanken, trots negativt resultat, att i ett sådant läge få leverera in en utdelning till staten. Det är en konsekvens av att inleveranserna baseras på ett femårsgenomsnitt av bankens resultat. I genomsnitt uppgår Riksbankens resultat till ungefär 10 miljarder kronor, och vid en större ränteuppgång skall alltså Riksbanken utöver resultatförlusten på 15 miljarder kronor kunna klara en inleverans på i runt tal 8 miljarder kronor.

Riksbankens behov av nödkrediter i likviditetsstödjande syfte preciseras inte i fullmäktiges framställning till riksdagen. Det kan konstateras att Riksbanken numera i princip endast ger nödkrediter till solida företag och att Riksbanken i dag ställer höga krav på säkerheter i sin utlåning via repor.

Tagna tillsammans uppgår alltså de av Riksbanken kvantifierade, potentiella förlusterna som mest till drygt 40 miljarder kronor. Till detta kommer eventuella nödkrediter.

Av det nu föreliggande förslaget från riksbanksfullmäktige framgår också av en bifogad PM från direktionen att Riksbankens eget kapital enbart för att kunna täcka potentiella förluster i verksamheten och bära driftskostnader även vid ändrade förutsättningar för seignioraget bör uppgå till 35–55 miljarder kronor.

6.2 Reserveringar till följd av orealiserade vinster

Riksbanken marknadsvärderar löpande sina tillgångar. Om orealiserade vinster uppstår bör dessa enligt god redovisningssed reserveras på särskilda poster på balansräkningens skuldsida. Totalt rör det sig enligt direktionen om ca 55 miljarder kronor som bör föras till särskilda fonder i Riksbanken. Orealiserade förluster räknas av mot dessa reserver, och om de inte räcker balanseras förlusten mot Riksbankens dispositionsfond.

Direktionen bedömer alltså sammantaget att Riksbanken i dagsläget bör ha ett eget kapital som uppgår till totalt 90–110 miljarder kronor. (10 miljarder kronor för att långsiktigt säkra Riksbankens driftkostnader, 25–45 miljarder kronor för täckning av förluster och 55 miljarder kronor i en fond för orealiserade vinster.) Riksbanksdirektionen konstaterade också som nämnts att ”skall den nuvarande beredskapen upprätthållas bör ingen extra utdelning göras”.

6.3 Beredskap inför ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU

Sverige bör sträva efter handlingsfrihet i fråga om deltagande i den monetära unionen. Även i detta perspektiv finns det anledning att vara kritisk mot en ytterligare utdelning på 20 miljarder kronor. Mycket kan hända under den normalt tvååriga prövoperiod i EU:s växelkursmekanism ERM2 som enligt reglerna ska föregå Sveriges eventuella inträde i EU:s valutaunion. Reglerna innebär krav på att kronan under denna tid hålls stabil. Detta innebär snarare behov av större valutareserv, inte mindre.

Till detta kommer att Riksbanken vid ett eventuellt deltagande i EMU måste kunna leverera in ett belopp till Europeiska centralbanken, ECB, på uppskattningsvis 12 miljarder kronor (eget kapital samt valutareservtillgångar).

7 Riksbankens trovärdighet

Lagstiftningen om Riksbanken syftar till att säkerställa ett långsiktigt oberoende för Riksbanken, inbegripet dess finansiella styrka, vilket medför att Riksbanken trovärdigt och självständigt kan utföra de uppgifter som framgår av riksbankslagen. Fullmäktige har till uppgift att pröva frågan om vinstdisposition utifrån dessa övergripande syften. Vi anser att majoriteten i fullmäktige gjort fel när den (på riksdagsmajoritetens uppdrag) lämnat förslag till extrautdelning som ligger i det övre intervall på 0–20 miljarder kronor som direktionen angett som möjligt, trots att det får återverkningar på Riksbankens finansiella ställning och i förlängningen på möjligheten att klara förluster i samband med givande av nödkrediter.

Riksbankens självständighet kan i och med detta ifrågasättas. De övergripande syftena, som fastlagts i regeringsformen och i riksbankslagen, kan inte förenas med ytterligare en extra utdelning om 20 miljarder kronor.

7.1 Lagreglering bör övervägas

Riksbanksdirektionen har också föreslagit en lagreglering om fonderingar och avsättningar, samt en skyddsbestämmelse som hindrar en vinstdisposition som riskerar att åsidosätta Riksbankens möjligheter att självständigt utföra de uppgifter som åläggs banken i lag. Majoriteten i riksbanksfullmäktige vill inte aktualisera denna fråga nu. Vi anser, i synnerhet mot bakgrund av majoritetens agerande när det gäller frågan om ytterligare en extra utdelning från Riksbanken i år, att en sådan lagreglering nu bör övervägas. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 7 mars 2002
Mats Odell (kd)
Stefan Attefall (kd)	Harald Bergström (kd)
Sven Brus (kd)	Rose-Marie Frebran (kd)
Göran Hägglund (kd)	Magnus Jacobsson (kd)
Per Landgren (kd)	Kenneth Lantz (kd)
Maria Larsson (kd)	Mikael Oscarsson (kd)
Désirée Pethrus Engström (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Inger Strömbom (kd)