med anledning av förs. 1995/96:RR8 Riksdagens revisorers förslag angående insatser för att främja jämställdheten i arbetslivet

Motion 1995/96:A18 av Rose-Marie Frebran och Dan Ericsson (kds)

Varje demokratiskt samhälle måste se det som en
huvuduppgift att undanröja de fördomar och traditionella
föreställningar som försvårar och förhindrar jämställdhet
mellan könen. Det är en prioriterad uppgift för
Kristdemokraterna att utifrån den människosyn som vi
företräder målmedvetet, opinionsmässigt och konkret arbeta
för jämställdhet.

Riksdagens revisorer har granskat de statliga insatserna för att främja
jämställdhet i arbetslivet. Man lade fram sitt resultat i rapporten Jämställt
med statens hjälp? (1995/96:1). Rapporten har varit ute på remiss. I
föreliggande förslag från revisorerna följer man upp rapporten och
remissomgången.

Revisorerna har funnit ett påtagligt ointresse för jämställdhetsfrågor i den
statliga förvaltningen. Detta är mycket förvånande och beklagansvärt. På
förslag av den förra regeringen förstärktes jämställdhetslagen. Det är inte
längre möjligt att genom avtal inskränka lagens verkningsområde. JämO:s
position förstärktes genom att hon nu har tillsynsansvar för hela
arbetsmarknaden. Vidare är varje arbetsgivare enligt lagen nu skyldig att
vidta aktiva åtgärder och att upprätta jämställdhetsplaner. Utifrån detta
perspektiv är det nedslående att läsa revisorernas rapport om att många
myndigheter ännu inte upprättat några jämställdhetsplaner och att de som
upprättats ofta uppvisar en bristande kvalitet. Som revisorerna också hävdar
bör staten uppträda som en föredömlig arbetsgivare. Det är dessutom ett
lagbrott om ingen jämställdhetsplan upprättas.

Vi anser det bra att revisorerna gjort denna genomgång av det statliga
jämställdhetsarbetet. Vi ställer oss också bakom de yrkanden revisorerna gör.

Revisorerna lyfter fram JämO:s roll som kontrollerande och informerande
organ. Informationsmaterial om att en jämställdhetsplan skall upprättas och
vad en sådan skall innehålla finns framtaget och distribueras via JämO. Det
verkar dock som att informationen inte är allmänt känd. Vidare verkar många
sakna exempel på hur en jämställdhetsplan kan se ut. JämO:s uppgift att
informera kan därför behöva förstärkas för att ge effekt i myndigheternas
jämställdhetsarbete.

Revisorerna föreslår att regeringen och JämO skall intensifiera sitt arbete
med att kontrollera hur myndigheterna lever upp till jämställdhetslagen och
hur dessa uppfattar kraven på att jämställdhetsplaner upprättas. Regeringen
föreslås vidare någon gång under varje mandatperiod redovisa hur
jämställdhetsarbetet bedrivs i de statliga myndigheterna. Revisorerna lade i
sin rapport fram ett förslag om att en särskild kommitté skulle utses för att
genomföra en kartläggning av olika jämställdhetsprojekt och en analys av
effekterna. Ett av syftena med en sådan kartläggning skulle vara att samla in
och sprida positiva exempel. Vi tror att insikten i andras erfarenheter av
jämställdhetsarbete kan ha stor betydelse i strävan efter ett mer jämställt
arbetsliv. I föreliggande förslag från revisorerna finns detta förslag inte med,
men väl att regeringen skall följa upp effekterna av olika
jämställdhetsprojekt. I praktiken torde detta innebära att JämO får detta
uppdrag av regeringen. Det är också mer lämpligt än att en ny kommitté
tillsätts. Sammantaget kommer sannolikt JämO:s arbetsbelastning att öka
med anledning av revisorernas förslag. JämO är ju den instans som på
regeringens uppdrag är satt att tillse att jämställdheten på arbetsmarknaden är
god. Utifrån dessa förhållanden bör regeringen i sitt budgetarbete överväga
ytterligare resurser till JämO:s verksamhet. De åtgärder som revisorerna
föreslagit kan förbättra jämställdheten i de statliga myndigheterna och bör
inte hindras av brist på resurser.

Kristdemokraterna har tidigare i motioner framfört krav på förbättringar av
jämställdhetslagen. De flesta kraven har tillgodosetts genom förslag från den
förra regeringen. Ett krav är dock fortfarande aktuellt och gäller JämO:s
verksamhet. JämO bör få uttala sig över hela samhällsområdet.
Jämställdhetslagen är begränsad till arbetslivet. Med den utformning lagen
har är denna begränsning motiverad. Det är en helt annan sak avseende inom
vilket område JämO skall verka. Allmänheten har redan idag den
föreställningen att JämO bevakar jämställdhetssträvanden inom hela
samhällslivet. Många förfrågningar till JämO hänför sig också till andra
områden än arbetslivet. JämO får dock idag endast agera i frågor som gäller
jämställdhet inom arbetslivet. Även om lagens utformning inte ändras borde
JämO:s uppgifter utvidgas till att avse bevakning av jämställdhetsfrågor
inom samhällslivet i dess helhet. Med eventuellt negativa uttalanden som
enda sanktion är det svårt att se några närmare betänkligheter mot en sådan
ordning.

Jämställdhet handlar i mycket stor utsträckning om attityder. I skolan
möter de flesta av oss första gången de olika förväntningar som kan ställas
på oss beroende av kön. Skolan har en stor attitydpåverkande roll. Det är
därför viktigt att jämställdhetsarbetet också lyfts fram i skolan. Även
familjen och hemmet fyller en viktig funktion för jämställdhetsarbetet.
Föräldrar och andra vuxna har ansvaret för vilka traditioner som förs vidare.
Det är dock viktigt att poängtera att arbetet med jämställdhet inte slutar här,
utan arbetet med felaktiga uppfattningar om mäns och kvinnors värde är i
högsta grad en fråga som ständigt måste aktualiseras. Jämställdhetsplaner är
ett sätt.

Förekomsten av en jämställdhetsplan är inget som i sig garanterar en god
jämställdhet på arbetsplatsen. Arbetet med att ta fram en sådan plan torde
dock på ett påtagligt sätt sätta jämställdhetsfrågan i centrum. På så sätt kan
den behövliga attitydförändringen till frågans vikt och det praktiska
jämställdhetsarbetet stimuleras. Andra sätt att i arbetslivet få ett mer
jämställt
samhälle är till exempel att se över löneskillnader. Kravet på lika lön för
likvärdigt arbete måste föras fram med all kraft. Att skapa gehör för
könsneutral arbetsvärdering är ett steg på vägen. Vidare bör försök till mer
flexibel arbetstid uppmuntras. De anställda kan då själva påverka hur
arbetstiden skall förläggas. Även arbetets innehåll bör organiseras så att
möjligheter ges till frivillig arbetsdelning och/eller att tjänstledighet
underlättas. På dessa sätt ökar mäns och kvinnors möjligheter att kombinera
förvärvsarbetet med det praktiska ansvaret för hem och barn. Vid
anställningsintervjuer bör, så långt möjligt, både en man och en kvinna
finnas med för att avgöra den sökandes lämplighet. Kvinnor bör i större
utsträckning än vad som sker idag uppmuntras och stödjas i sin strävan att ta
jobb som av tradition främst utförts av män, till exempel olika chefsuppdrag.
Denna uppmuntran bör även gälla män, dvs. att söka sig till kvinno-
dominerade arbetsområden som exempelvis barnomsorg och vårdsektorn.
Arbetsmiljön måste anpassas efter mäns och kvinnors olika behov och
förutsättningar.

För att uppnå ett jämställt samhälle måste ett jämställdhetsperspektiv
läggas på alla politikområden. Det innebär att förslag och beslut måste
analyseras för att klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor respektive
män. Det finns i detta sammanhang skäl att lyfta fram de förslag som
framkommit från några av remissinstanserna om att jämställdhetsplaner skall
inkrävas vid ansökan om olika företagsstöd. Företag kan idag ansöka om
stöd av arbetsmarknadspolitiska, regionalpolitiska och näringspolitiska skäl.
Att vid dessa ansökningar föra in jämställdhetsaspekten skulle kunna vara ett
ytterligare sätt för staten att framhålla den stora vikt man lägger vid
jämställdhet mellan könen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att staten uppträder som en föredömlig
arbetsgivare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om JämO:s informationsverksamhet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen i sitt budgetarbete bör överväga
ytterligare resurser till JämO:s verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att JämO:s uppgifter bör utvidgas till att avse
bevakning av jämställdhetsfrågor inom samhällslivet i dess helhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om attityder till mäns och kvinnors lika värde,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om andra sätt att förbättra jämställdheten i
arbetslivet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att jämställdhetsplaner bör inkrävas vid ansökan
om olika företagsstöd.

Stockholm den 21 mars 1996

Rose-Marie Frebran (kds)

Dan Ericsson (kds)