Kommunikationerna i Kalmar län

Motion 1988/89:T210 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T210

av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)
Kommunikationerna i Kalmar län

I denna motion föreslår vi att statsmakterna lever upp till målsättningen om
en tillfredsställande transportförsörjning i alla delar av landet. Vi föreslår att
Kalmar läns vägnät tillförs extra medel utöver nuvarande väganslag med 250
milj. kr. Bl.a. bör länets samtliga grusvägar beläggas inom den närmaste
5-årsperioden.

Vi föreslår åtgärder för att behålla och utveckla samtliga länets järnvägslinjer.

Vi föreslår vidare att staten skall ta ett ekonomiskt delansvar för
Oskarshamns och Hultsfreds flygplatser och att regeringen skall vidta
åtgärder som främjar en överföring av mer transporter på sjön för att främja
länets kustsjöfart.

Den trafikpolitiska målsättningen

En målsättning för den statliga trafikpolitiken är att tillgodose en tillfredsställande
transportförsörjning i alla delar av landet. Transportförsörjningen
intar därmed en framträdande plats vid samhällsutformningen i stort.

Vad som händer på transportområdet påverkar direkt strukturförändringar
inom näringslivet och förändringar i samhället som helhet. Samtidigt
skapar dessa förändringar i sin tur nya utvecklings- och marknadsbetingelser
för olika slag av transporter. Därav följer att goda kommunikationer är en
livsviktig förutsättning för att en region eller ett län skall kunna utvecklas på
ett bra sätt. Inte minst ur rättvise- och jämlikhetssynpunkt är det viktigt att
staten lever upp till målsättningen om att tillgodose en tillfredsställande
transportförsörjning i landets alla delar.

I dag finns tendenser som tyder på att satsningarna på den statliga
transport- och trafikapparaten äventyrar den uppsatta målsättningen. Det
gäller t.ex. en alltmer koncentrerad satsning på stora motorvägsbyggen som
får till följd att stora delar av landet i övrigt får kraftigt minskade väganslag.
Den oväntat stora trafikökningen innebär också högre slitage främst i
storstadsområdena som har gjort att mer av vägpengarna tas i anspråk där.
Det gäller också beträffande järnvägstrafiken där endast de stora stambanorna
behålls av staten medan ansvaret för mindre banor läggs över på
regionerna. På flygets område satsas det på de större flyglinjerna och
flygplatserna medan kommunerna i glesbygdsområdena själva får bära
kostnaderna för de mindre flygplatserna.

Skall en tillfredsställande transportförsörjning kunna tillgodoses krävs det

en rättvis fördelning av väganslagen över landet. Det krävs att staten tar ett Mot. 1988/89
större ekonomiskt ansvar för järnvägs- och flygtrafiken i de områden av T210
landet där underlaget för trafiken att bära sina egna kostnader är svagt. Skall
en transportförsörjning i alla delar dessutom kunna ske till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad krävs en effektiv samordning av de olika
transportslagen och en sammanvägning av de miljöbetingade och samhällsekonomiska
faktorerna i övrigt som påverkas av transportapparatens
uppbyggnad och utformning.

Fördelaktiga utgångspunkter i Kalmar län

Kalmar län har mycket goda förutsättningar att på ett miljöriktigt, samhällsekonomiskt
riktigt och transportekonomiskt lönsamt och effektivt sätt
smälta in i den av statsmakterna uppsatta målsättningen om en tillfredsställande
transportförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad i
alla delar av landet. Det förutsätter att de nuvarande koncentrationstendenserna
avbryts och att strävan verkligen går ut på att uppfylla innehållet i
målsättningsformuleringarna.

Kalmar län har ett mycket rikt förgrenat vägnät som öppnar möjligheter
till snabba och effektiva kommunikationer i alla delar av länet. Av länets
totala allmänna vägnät på 4 035 km är 3 018 km lokala länsvägar. Dessutom
finns ett statsbidragsberättigat enskilt vägnät på totalt 3 986 km. Det är
förhållandevis bland det mesta i landet. Till det kommer 173 km statskommunala
vägar.

636 km är riksvägar och 381 km är genomgående länsvägar. I och genom
länet finns således möjlighet att avlänka den tunga snabba genomgångstrafiken
på minst tre huvudvägar för att minska miljöpåverkan från trafiken och
nå en trafiksäkrare miljö. Det gäller dels längs kusten på E 66. Dels gäller det
vägvalet från Malmö, Växjö och riksväg 23 mot Oskarshamn och vidare
norrut. Dels gäller det Dackeleden med möjlighet att avlänka genomfartstrafiken
på E 4 från söder över Växjö, Hultsfred, Vimmerby, Linköping.

Med obetydliga resurser i förhållande till de tusentals miljoner som i dag
planeras satsas på stora motorvägsbyggen skulle det gå att bygga upp en
mycket effektiv och ur alla synpunkter god trafiklösning. Hela Kalmar läns
vägnät skulle behöva mindre resurser under en hel tioårsperiod till detta än
vad det kostar att i dag bygga två mil motorväg vid Uddevalla.

På järnvägsområdet har Kalmar län fortfarande ett strategiskt järnvägsnät
som täcker huvudreseströmmarna genom länet. Det är järnvägssträckorna
Kalmar - Alvesta, Oskarshamn - Hultsfred - Nässjö, Oskarshamn Hultsfred
- Linköping och Västervik - Linköping.

Kalmar län har 13 dagliga flygförbindelser med huvudstaden i vardera
riktningen från tre flygplatser i länet. Dessutom finns förbindelser med flera
andra viktiga knutpunkter. Förutsättningarna att för statsmakterna på ett
ekonomiskt mycket effektivt sätt nå ytterst fördelaktiga samhällsekonomiska
resultat genom positiv regional utveckling och effektiva och miljövänliga
kommunikationer är således mycket goda i Kalmar län. Det förutsätter
emellertid att de nuvarande koncentrationsinriktade trafikpolitiska satsningarna
avbryts och att strävan verkligen blir att från statens sida uppfylla 9

innehållet i målsättningen med transportpolitiken.

Trafikpolitiska satsningar i Kalmar län i ett perspektiv Mot. 1988/89

T210

En koncentrationsinriktad satsning kommer att få svåra samhällsekonomiska
konsekvenser och blir dessutom orättvis ur fördelningspolitisk synpunkt.

För Kalmar län beräknas enligt vägverkets planer väganslagen för byggande
av riksvägar halveras för den kommande tioårsperioden till 250 milj. kr. mot
dryga 500 milj. kr. för tioårsperioden närmast före. Driftsanslagen har på de
senaste tre åren minskat med 15 %. Samtidigt ökar anslagen kraftigt till
storstadsområdena. Av den närmaste femårsperiodens totala väganslag på
3 237,7 milj. kr. går 1 276,7 milj. kr., dvs. 40 % till Stockholms, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus län.

Väganslagen för länsvägar har också begränsats för Kalmar läns vidkommande.
För de ca 35 milj. kr. som länet tilldelats för närmaste tioårsperioden
för flera hundra mil vägar motsvarar ungefär kostnaden för byggande av 1 km
motorväg utanför Uddevalla.

Länets järnvägsnät hårmer än halverats genom tidigare nedläggningar. Nu
har kostnadsansvaret för nästan hela återstoden av järnvägsnätet på länet
lagts lokalt. Om inte staten svarar upp med statsbidrag hotas länet av
ytterligare järnvägsnedläggningar.

På flygtrafikens område kan konstateras att det genom de statliga regler
och beslut som fattats är dyrare att flyga mellan Kalmar och Arlanda än det är
att flyga mellan Växjö och Arlanda trots att avstånden i fråga är lika långa.

Medan staten tar ett ekonomiskt ansvar för driften av de stora flygplatserna
får t.ex. Hultsfreds, Vimmerby och Oskarshamns kommuner själva ta det
ekonomiska ansvaret för resp. flygplatser i länet.

Förslag till offensiva satsningar

Vägarna

Det är enligt vår uppfattning hög tid att statsmakterna nu lever upp till
målsättningen att tillgodose en tillfredsställande transportförsörjning i alla
delar av landet.

I budgetpropositionen finns upptaget ett ökat anslag för vägbyggande med
500 milj. kr. och för drift 500 milj. kr. Totalt upptas ett anslag för
väghållningen på 9,5 miljarder kronor mot av vägverket äskade 14 miljarder
kronor.

Enligt vägverkets i Kalmar bedömningar finns en eftersläpning vad gäller
vägunderhållet på 200 milj. kr. och för byggande på 100 milj. kr. Mot
bakgrund härav och med hänvisning till den sneda fördelning mellan
storstadslänen och län som Kalmar bör den i budgetpropositionen anvisade
anslagsökningen prioriteras för län som fått stå tillbaka för den större andel
som storstadsregionerna fått.

Vi föreslår därför att Kalmar län anvisas ett särskilt anslag med 250 milj.
kr. utöver de ordinarie väganslagen för upprustning av länets vägar. Dessa
pengar bör fördelas på riksvägar, länsvägar och det enskilda vägnätet i länet.

Målsättningen bör vara att länets återstående 903 km länsvägar som är
grusvägar kan beläggas under den närmaste femårsperioden.

10

Den s k Dackevägen Åseda - Virserum - Hultsfred - Vimmerby - Mot. 1988/89

Linköping bör också snabbt byggas om och upprustas till en genomfartsled i T210

nord-sydlig riktning som avlänkning av E 4:ans trafik.

Detsamma gäller riksväg 23 liksom att prioritet ges åt att bygga bort
återstående flaskhalsar på E 66.

Järnvägarna

Länets befintliga järnvägslinjer måste ges garantier och förutsättningar att
fungera som effektiva transportlinjer i länet. Enligt det senaste trafikpolitiska
beslutet tillhör järnvägen Kalmar - Alvesta - Göteborg stomlinjenätet.

Övriga järnvägar är klassade som länsjärnvägar.

Järnvägen Kalmar - Alvesta - Göteborg eller kust-till-kust-banan går
genom sex län där det sammanlagt bor en miljon människor och där 14 % av
landets industrisysselsatta arbetar. Med detta breda underlag i botten är
kust-till-kust-banan en stor tillgång för landet och för regionen. Banan går
genom ett område som tillhör de mest försurningshotade i landet. Genom att
föra över mer transporter till banan och genom en upprustad, moderniserad
och väl utbyggd järnvägsled kan de försurande utsläppen minskas radikalt.

Kust-till-kust-banan är ur regionalpolitisk synpunkt en förutsättning för
såväl näringsliv som befolkningsutveckling i Kalmar län och sydöstra
Sverige.

Vagnmaterialet bör bytas ut mot modernare slag som erbjuder högre
service. En upprustning av banan är nödvändig. Det får inte råda någon
tvekan om viljan från statens sida att satsa på den enda järnvägslinjen med
stomlinjestatus i Kalmar län.

Tveksamhet från SJ:s sida i samband med upphandlingen av trafiken med
transportrådet för de närmaste åren har emellertid visat sig. Det har skapat
oro i regionen. Mot bakgrund härav är det viktigt att transportrådet och
staten avsätter tillräckligt med resurser av det totala anslaget som anslagits
till transportrådet för köp av trafik från SJ för att kunna fortsätta och
vidareutveckla trafiken på kust-till-kust-banan. Är det inte möjligt att
tillgodose kust-till-kust-banans medelsbehov måste transportrådets anslag
för detta ändamål ökas. Detta bör ges regeringen till känna.

Länsjärnvägarna

Järnvägslinjerna Nässjö- Oskarshamn, Hultsfred - Linköping och Västervik
-Linköping klassas som länsjärnvägar. Fr.o.m. den 1 juli i år övertar därmed
Kalmar läns trafik AB trafikeringsrätten medan statens banverk sköter
banorna. Kalmar läns trafik AB har därvid att ersätta banverket för
nyttjandet av banorna efter överenskommen taxa. Länshuvudmannen har
också att svara för investeringar och upprustning av banorna enligt gällande
riksdagsbeslut. Länshuvudmännen får statsbidrag till länstrafikanläggningar
vilket skall täcka såväl investeringar i länsjärnvägarna som vägnätet. För drift
av länstrafiken utgår också ett gemensamt statsbidrag.

Länshuvudmannen Kalmar läns trafik AB har utrett förutsättningarna för
järnvägstrafiken inför övertagandet. Den visar bl.a. att ett omedelbart
upprustningsbehov i investeringar på minimum 150 milj. kr. och maximum

326 milj. kr. föreligger för att få högsta banstandard. Detta räknat på Mot. 1988/89

närmaste tioårsperiod. Staten ger därmed länshuvudmannen i detta fall de T210
sämsta tänkbara förutsättningar att driva trafiken vidare utan att samtidigt
stora övervältringar av kostnader från staten till länets kommuner och
landsting sker.

Detsamma gäller beträffande driften. Det driftsbidrag som nu fastlagts
täcker endast själva trafiken på banorna. Däremot räcker inte driftsbidragen
till för att täcka kringkostnader i övrigt för trafiken. Skall järnvägsstationer
behållas och bemannas och personal som ansvarar för säkerheten finnas får i
så fall länshuvudmannen betala det genom förlusttäckning. Detta är ett
skandalöst handlande från statens sida.

Genom att ge Kalmar läns trafik AB sämsta tänkbara ekonomiska villkor
för att arbeta upp och göra järnvägstrafiken attraktiv för ett ökat järnvägsresande,
lägger staten över det moraliska ansvaret för ett nedläggningsbeslut
på länshuvudmannen som i praktiken framtvingas av staten. Samtidigt
minskar SJ godstrafiken på dessa banor. Detta är skandalöst i ett läge då
järnvägstrafik borde prioriteras framför andra trafikmedel.

För Kalmar län är det viktigt att de järnvägar som nu finns kan behållas,
utvecklas och göras till attraktiva kommunikationsmedel. Det är först då de
har sitt fulla och självklara berättigande. Då kan de avlasta vägtrafiken och
bidraga till säkrare trafikmiljö och minskad olycksfrekvens. Med fulla tåg
och utvecklade motorer blir också dieseldrivna järnvägsvagnar miljövänligare
jämfört med motsvarande trafikmängd med landsvägsbuss. En fortsatt
järnvägsdrift garanterar också möjligheten till utveckling och snabbare
transporter i framtiden när läge ges för ökad»investeringar. En ersättningav
järnvägsdrift med buss låser möjligheterna till utveckling av trafiken vad
gäller snabbhet och komfort i stort sett på nuvarande låga nivå. Det vore inte
förutseende och allra minst framsynt.

Staten måste ta sitt ansvar för att järnvägarna i länet kan utvecklas till ett
konkurrenskraftigt trafikmedel.

Vi föreslår därför att det verkliga investeringsbehovet läggs till grund för
medelstilldelningen till Kalmar läns trafik AB, dvs. att minimum 150 milj. kr.
tillförs länshuvudmannen i länet för investeringar i länsjärnvägarna under
närmaste tioårsperiod.

Vi föreslår vidare att de anslag från staten till länshuvudmännen för driften
av trafiken på järnväg utgår förstärkt att användas endast för tågtrafik.

Någon möjlighet att flytta medlen till busstrafik bör inte finnas. Särskilda
anslag bör således utgå till busstrafik och järnvägstrafik för att garantera
fortsatt järnvägsdrift och klarlägga statens ansvar, även för länsjärnvägarna i
linje med den trafikpolitiska målsättningen inledningsvis berörd.

För det tredje bör taxan för länshuvudmännens utnyttjande av banan
sättas till ett lågt - närmast symboliskt - belopp. Den får inte innehålla
kvalitetsklassificeringar som innebär att de sämsta bandelarna också blir de
dyraste att trafikera för länshuvudmännen. Detta bör ges regeringen till
känna.

12

Länsflyget

Kalmar län har reguljära flygförbindelser från flygplatserna i Kalmar,
Hultsfred och Oskarshamn.

Som statens ansvar för driften av flygplatserna i dag är fördelat innebär det
att en orättvis stor kostnadsandel faller lokalt på berörda kommuner i länet.

Luftfartsverket investerade 1987/88 76 kr. per invånare i Stockholm mot
endast 8 kr. per invånare i Kalmar län. Under samma tid fick t.ex. Hultsfreds
kommun med ungefär 17 000 invånare satsa över 2 milj. kr. eller 117 kr. per
invånare för att hålla Hultsfreds flygplats i gång.

I det provisoriska systemet för resultatutjämning mellan flygplatser finns
krav om att passagerarvolymen för att få del av stödet skall uppgå till minst
100 000 per år. Enligt vår jämlikhetsuppfattning är det i första hand
flygplatser med mycket små passagerarvolymer som borde få del av
resultatutjämningen. Den nedre passagerargränsen bör därför tas bort.
Regeringen bör snarast lägga fram ett nytt system för resultatutjämning med
beaktande av vad som ovan sagts. Fortsättningsvis bör staten ta ett
ekonomiskt delansvar för samtliga flygplatser i länet.

Prisskillnaderna från Kalmar och Växjö till Stockholm bör elimineras.
Detta bör ges regeringen till känna.

Kustsjöfarten

Kalmar län med Öland är det län som har den längsta kuststräckan av alla län.
För Kalmar län spelar därför kustsjöfarten en viktig roll. Från början
byggdes länets kommunikationssystem upp med kustsjöfarten som bas. Det
är förklaringen till att länet saknar en kustjärnväg från Blekinge och genom
länet längs kusten till Norrköping.

Genom föregående års riksdagsbeslut har kustsjöfarten fått bättre betingelser.
Det är därför viktigt att sjöfarten kan utvecklas i Kalmar län och bli en
integrerad del av länets transportsystem.

Kustsjöfarten är ett miljövänligt och säkert transportmedel. Det ligger
därför i hela nationens intresse att transporter kan lyftas över från framför
allt vägarna till kustsjöfarten. Detta är miljöriktigt och samhällsekonomiskt
lönsamt. Staten bör därför ta ett ansvar för att trafikpolitiken utformas på ett
sådant sätt som gör att en överföring till mer transport med kustsjöfart blir
naturligen självklar.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om statens ansvar för att leva upp till den av
riksdagen uttalade målsättningen om en tillfredsställande transportförsörjning
i landets alla delar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av ytterligare 250 milj. kr. i särskilda
väganslag för upprustning av länets riks-, läns- och enskilda vägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89

motionen anförs om behov av ökade järnvägspolitiska insatser för att T210

behålla och utveckla Kalmar läns samtliga järnvägslinjer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om förstärkningar för flygtrafiken i Kalmar län,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att främja kustsjöfarten i Kalmar län.

Stockholm den 18 januari 1989

Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)

14

gotab 16477, Stockholm 1989