Kommunikationerna i Jämtlands län

Motion 1988/89:T250 av Margareta Winberg m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:T250

av Margareta Winberg m.fl. (s)
Kommunikationerna i Jämtlands län

Inledning, förutsättningar

Jämtlands län, med 134 200 invånare, täcker en yta som utgör 12 % av
landet. Om man på en karta placerar länets sydspets i Malmö hamnar
nordspetsen i Örebro. Länet har genomgått en utveckling som i mycket är
densamma som andra delar av Norrlands inland drabbats av och främst
kommit till uttryck genom utflyttning och befolkningsminskning.

Jämtlands län är det mest utpräglade inlandslänet varför de traditionella
inlandsproblemen under lång tid varit särskilt kännbara. Länet var det i detta
avseende mest drabbade Norrlandslänet under 1950- och 1960-talens utflyttningsvåg.
Den mer positiva befolkningsutvecklingen under 1970-talet och
under 1988 är i det perspektivet av mycket begränsad omfattning. Länets
folkmängd ligger fortfarande 13 % (eller nära 20 000 innvånare) under
1950-talets högsta nivå. De betydande negativa konsekvenserna av den
tidigare befolkningsminskningen är därför tydliga än i dag i större delar av
länet. Dessutom fortsätter befolkningsminskningen i länets glest befolkade
delar.

I några avseenden skiljer sig länet från inlandet i övrigt. En sådan
omständighet är att länet alltid varit ett utpräglat gränsland. Under historiens
lopp har därför länet påverkats både i positiv och negativ mening från ömsom
norsk och svensk sida. I dag ses de under århundradenas lopp utvecklade
kontakterna med Norge enbart som en fördel. Länet har därför i dag en unik
plattform för ett fortsatt utvecklat samarbete med angränsande regioner på
norsk sida.

Kolonisationen av stora delar av inlandet norr om Jämtland ägde rum
betydligt senare än i Jämtlands län som har en mycket gammal jordbrukskultur.
Jord- och skogsbruket har ända in i våra dagar en dominerande ställning
som basnäring vilket utgör ett annat särdrag för länet. Industrin började
utvecklas relativt sent och har aldrig nått samma nivå som i övriga
Norrlandslän. Det gör att länet har en näringslivsstruktur som skiljer sig från
riksgenomsnittet.

I korthet är industrisektorn mindre, jord- och skogsbruk samt offentlig
sektor större än landets genomsnitt. Länets industriföretag är dessutom
jämförelsevis små. Inom industrisektorn är trävaruindustrin, med cirka 20 %
av industrisysselsättningen, mycket betydelsefull. Vissa delar av verkstadsindustrin
är också relativt väl utvecklad.

Jord- och skogsbruket samt trävaruindustrin har utvecklats ifrån naturgiv

na förutsättningar. Naturen som resurs utgör också grunden för turismen Mot. 1988/89

som är en annan basnäring i länet. Turistnäringen beräknas bidra till 7 % av T250

alla arbetstillfällen i länet och är i dag den mest expansiva näringen.

Turismen är dessutom särskilt intressant därför att den ger arbetstillfällen i
områden utanför tätorter där det finns få alternativa sysselsättningsmöjligheter.

Jord- och skogsbrukets betydelse i länet avspeglar sig också i bosättningsmönstret.
Till skillnad från inlandet i övrigt är befolkningen spridd över hela
länets yta i en mängd byar och mindre orter. Den hittillsvarande befolkningsutvecklingen
och dess konsekvenser i form av sned ålders- och könsfördelning
får därför mycket svåra effekter för möjligheterna att upprätthålla
befolkningens försörjningsmöjligheter liksom offentlig och kommersiell
service. Glesbygdens negativa befolkningsutveckling och ogynnsamma ålders-
och könsstruktur, som blir särskilt markerat med det spridda bosättningsmönster
som finns i Jämtlands län, har nu nått en så kritisk nivå att man
med rätta kan tala om periferins sönderfall.

Problemen kan illustreras att av befolkningsutvecklingen i länets kommuner.
Östersund, Krokom och Åre utgör en grupp av kommuner som har och
väntas få en positiv befolkningsutveckling på grund av tillväxten i Östersundsområdet
och dess närhet samt för Åres del den starka expansionen
inom turistnäringen. För övriga kommuner slår den negativa utvecklingen i
glesbygden igenom i en stagnerande eller negativ befolkningsutveckling.

Sedan början av 1970-talet, då befolkningsutvecklingen för länet som helhet
vände och blev positiv (med utantag för några år på 1980-talet), ser
utvecklingen ut på följande sätt:

Folkmängdsförändring 1970	-88
Kommuner	Antal	%
Östersund, Krokom, Åre	+8 978	+ 12,4
Härjedalen, Ragunda, Bräcke, Berg, Strömsund	-6 213	-10,4
Länet	+2 765	+ 2,0

Sammanställningen visar att förhållandena varierar starkt mellan olika
delar av länet och att man får fel bild om man enbart ser till den
genomsnittliga utvecklingen för hela länet.

Alla kommuner utom Östersund har ett överskott av män. Det överskottet
är mer markant i gruppen med en stagnerande eller negativ befolkningsutveckling.
Den största obalansen mellan kvinnor och män finns i åldrarna
20-24 år i de kommuner som har en negativ befolkningsutveckling. Där finns i
medeltal 134 män per 100 kvinnor. I enskilda församlingar kan överskottet
vara betydligt större.

Den skeva könsfördelningen är ett allvarligt hot mot landsbygdens
framtid. Det är därför nödvändigt att där skapa en arbetsmarknad och
levnadsvillkor i övrigt som motsvarar kvinnornas krav. Länsstyrelsen arbetar
med ett handlingsprogram för att försöka hitta lösningar på dessa problem.
Även inom andra organ och inom ramen för kampanjen Hela Sverige skall
leva pågår aktiviteter för att lösa problem med kvinnounderskott på

landsbygden. Särskilt allvarligt är att de unga kvinnorna flyttar från Mot. 1988/89
landsbygden i högre utsträckning än männen. Det är mycket angeläget att T250
dessa aktiviteter och förslag till lösningar får stöd från samhällets sida.

Den negativa utvecklingen i glesbygden kan illustreras på många sätt.

Exempelvis har antalet dagligvarubutiker i Jämtlands län minskat i snabb
takt. År 1950 fanns över 800 dagligvarubutiker. 1963 knappt 580 och 1986
hade antalet minskat till cirka 250, d.v.s. en minskning med 70 % sedan 1950.

Delvis beror minskningen på en allmän omstrukturering inom handeln men
till stor del är minskningen en effekt av befolkningsminskningen och
befolkningskoncentrationen till tätorter. Det finns ingenting som tyder på att
denna utveckling inte fortsätter med förstärkta problem för glesbygdens
serviceförsörjning som följd.

Antalet skolor (folk-/grundskolor) har halverats under 30 år. 1957/58 fanns
262 enheter, 1988 finns 137 grundskoleenheter. Eftersom det finns fler
grundskolor i de större tätorterna, särskilt Östersund, är det således färre
orter med skola än vad antalet skolor utvisar.

Utbildningsnivån kan exemplifieras med andelen tekniska tjänstemän i
industrin som för Jämtlands län 1983 utgjorde 2,9 %. Bland övriga län hade
endast Gotland obetydligt lägre andel. I Stockholms län var andelen 25 %,

Norrbottens 5, Västerbottens 5,9 och Västernorrlands län 7,8 %.

En faktor som skiljer Jämtlands län från andra delar av Norrlands inland är
att Östersund utgör ett förhållandevis stort och välutvecklat centrum beläget
mitt i länet. Trots den spridda befolkningen över hela länet finns å andra
sidan en tydlig befolkningskoncentration till Östersundsområdet. Inom en
radie på 40 km från Österund bor halva länets befolkning. Östersund utgör
ett naturligt centrum för administration, handel, service, utbildning och
kommunikationer för hela länet och för angränsande delar av örviga
inlandet. Östersund har i viss utsträckning fungerat som motvikt till den
negativa utvecklingen i andra delar av länet. Samspelet mellan Östersunds
roll som centrum och länet i övrigt är utomordentligt viktigt för hela länets
utveckling. En positiv utveckling i inlandet förutsätter ett centrum för vitala
samhällsfunktioner, differentierad arbetsmarknad, högre utbildning, kommunikationer
etc. och som ett alternativ till storstadsutvecklingen. Utan ett
kraftfullt centrum i Östersund kan inte länet och delar av inlandet i övrigt
utvecklas.

Vad beträffar sysselsättningsutvecklingen har det stora problemet i
Jämtlands län inte som i flera andra regioner varit drastiska nedläggningar av
större arbetsplatser. Nedläggningar av industrier i t.ex. Hissmofors, Pilgrimstad
och Bräcke har ändå haft mycket kännbara effekter på dessa mindra
orter med sitt starka beroende av enskilda arbetsplatser. Problemen under
1950- och 1960-talen var trots detta snarare att näringslivet med dess svaga
industristruktur och den offentliga sektorn inte förmådde att suga upp det
arbetskraftöveröverskott som strukturomvandligen inom jord- och skogsbruket
skapade. Sedan 1950 har cirka 20 000 arbetstillfällen inom jord- och
skogsbruk försvunnit. Sysselsättningen inom industrin är idag inte högre än
1950 medan nettotillskott av arbetstillfällen främst tillkommit inom offentliga
sektorn. Länets arbetskraftsöverskott har reglerats genom utflyttning till
andra delar av landet. 11

Det är knappast meningsfullt att jämföra befolknings- och sysselsättnings- Mot. 1988/89

nivå 1950 med dagens eftersom struktur, produktivitet, förvärvsfrekvens T250

m.m. gör förhållandena helt annorlunda. Däremot kan man i form av ett
räkneexempel visa att om länet hade fått behålla befolkningsnivån från
början av 1950-talet, cirka 153 000 invånare, d.v.s. nästan 20 000 fler än i
dag, skulle med dagens struktur på arbetsmarknaden ytterligare cirka 9 200
arbetsplatser erfordras. Man kan således påstå att vad länet förlorat i
arbetsplatser till följd av utflyttning eller vad länet skulle behövt enbart för
att ha undvikit befolkningsminskning motsvarar i dag mer än 9 000 arbetstillfällen.

Övergripande åtgärder

Befolkningsutvecklingen måste vändas och befolkningsstrukturen förbättras.
Länsstyrelsens senaste näringslivs- och befolkningsprognos tyder på att
den spontana utvecklingen leder till en fortsatt befolkningsminskning. Detta
i sin tur får till konsekvens att de onda cirklarna fortsätter och i vissa
avseenden förstärks. Service, arbetstillfällen och infrastruktur kommer inte
att kunna upprätthållas inom betydande områden på landsbygden. Framför
ålit finns inga realistiska förutsättningar för att bryta utvecklingen och skapa
en framtidstro om inget görs.

Befolkningsnivån 138 000 år 2010 är en miniminivå för planeringsarbetet
för den framtida utvecklingen i länet. Nivån är erforderlig för att möjliggöra
en differentierad arbetsmarknad med framtidsinriktning. Detta förutsätter
en nettoinflyttning av 300-400 personer per år framför allt genom att hejda
utflyttningsströmmarna samt genom att stimulera återflyttare och inflyttning
av kompetenta personer. Särskilt måste förutsättningarna för unga kvinnors
möjlighet att bo kvar prioriteras. Det förutsätter i sin tur åtgärder på en rad
områden, boendemiljö, service, utbildning, kultur och arbetsmarknad.

Östersunds roll som centrum måste förstärkas, samspelet och arbetsfördelningen
med länet i övrigt måste utvecklas. Särskilt måste utbildningsmiljön
och servicefunktioner till näringsliv och offentlig sektor stärkas.

Regional utveckling är ingen isolerad företeelse. Tvärtom är regional
utveckling i mycket hög grad beroende av vad som sker nationellt och
internationellt. Den slutsats som i dag kan dras av det pågående arbetet inom
EG är att internationell anpassning blir än mer betydelsefullt i framtiden.

Jämtlands- eller kanske inlandsidentiteten bör utvecklas genom bl.a.
kulturinsatser. Denna identitet får ett värde först genom att relateras till
yttervärlden. Utökade kontakter med landet i övrigt och internationellt bör
eftersträvas på alla områden.

Länet är ett av landets främsta turistområden och har unika förutsättningar
till utveckling av turistnäringen. Det ger också underlag för utveckling av
forskning och utbildning inom turism. Samtidigt skapar turismen ett
nationellt och internationellt kontaktnät som är till nytta även för andra
näringar.

Näringslivet måste differentieras ytterligare. Utgångspunkten är de nuvarande
företagen som måste ges möjlighet till teknisk och kommersiell
utveckling. Den nuvarande näringslivsstrukturen kompletteras med service

funktioner och industri- och tjänsteföretag med kunskapsorienterad inriktning
för såväl lokal som nationell marknad.

De rika skogstillgångarna utnyttjas dåligt inom länet. 85-90 % av allt
avverkat virke skickas obearbetat ut ur länet. Här finns stora möjligheter att
utveckla en vidareförädling av skogsråvaran på ett sätt som i högre grad än
för närvarande gynnar länets utveckling. Skogen med sina förutsättningar för
rekreation, jakt och fiske berikar också boendemiljön och ger dessutom
råvaror till förädling av bär, svamp m.m.

Den spridda bebyggelsen gör landsbygdsutveckling till ett särskilt insatsområde
med unika förutsättningar och som fyller ett uppenbart behov. Länet
har småskaligt jordbruk, giftfria jordar av ypperlig jordmån och utgör ett väl
avgränsat område för försöksverksamhet av riksintresse dels inom jordbruks-
och livsmedelsteknik, dels för annan landsbygdsverksamhet och
kombinationssysselsättning.

Kommunikationer

Det moderna samhället blir allt mer beroende av väl fungerande kommunikationer.
Näringslivet blir mer och mer kontaktintensivt vilket ställer stora
krav på snabba persontransporter och välutvecklade teleförbindelser. Nya
produktionsprocesser kräver hög precision och stor snabbhet på in- och
uttransporter. För Jämtlands län med sitt perifera läge i förhållande till de
stora marknaderna blir beroendet av moderna och väl fungerande kommunikationer
mycket påtagligt. Av den anledningen är det nödvändigt att länets
kommunikationsnät håller en sådan standard att kommunikationssystem
som motsvarar tidens krav kan byggas upp.

Vägar

Vägväsendet i Jämtlands län är i stort behov av investering och underhåll.
Behovet beräknas till 40-50 milj. kr. per år.

30 mil av våra huvudvägar uppfyller inte kraven som ställts i utsikt till den
1/41990, det vill säga att de då ska upplåtas för lastbilstrafik med 10 tons axeloch
16 tons boggietryck samt 56 tons bruttovikt. (Ur den trafikpolitiska
propositionen 1987/88:20.)

Underhållet på våra vägar har under en följd av år eftersatts. Därför var det
trafikpolitiska beslutet från i fjol av stor vikt eftersom det innebar ett
trendbrott i den negativa anslagsutvecklingen. Anslaget till drift och
underhåll kunde på grund av bl.a. bensinskattehöjningen räknas till
380 miljoner. Samtidigt fastslogs att det reala anslaget skulle uppgå till
500 miljoner på en tvåårsperiod. En prioritering emot skogslänen markerades.

Vid vägverkets prioriteringsdiskussion angående 1989 års anslag till
underhåll av statliga vägar fullföljdes regeringens markering på så sätt att
cirka 50 % av de 380 miljonerna avdelades för skogslänens vägnät.

Årets budgetproposition innehåller en medelsförstärkning som uppfyller
fjolårets löfte om de reala 500 miljonerna - gott och väl. Under 1989-1990
kommer anslaget till de statliga vägarna att uppgå till 916 miljoner i löpande
priser. Det är bra, men vad som nu också måste understrykas är den

Mot.

T250

regionalpolitiska profilen. Det uppstod mycket diskussion innan vägverket Mot. 1988/89

fördelat innevarande års anslag, bl.a. på grund av något otydliga formule- T250
ringar i proposition och utskottsbetänkande.

Enligt vår uppfattning bör en tydlig fördelningsmodell utarbetas vid 1990
års fördelning som garanterar den regionalpolitiska inriktningen. Riksdagen
bör ge klara anvisningar om detta.

Inlandsvägen från sydvästra Sverige till Karesuando skulle med europavägstatus
ge inlandet inklusive Jämtlands län en välbehövlig injektion, såväl
för turisttrafiken som godstransporter. I länet skulle inlandsvägen omfatta de
nuvarande vägarna 81 och 88.

Järnvägar

Det finns för- och nackdelar med alla trafikslag, men vid en jämförelse
framstår järnvägen som ett bra transportalternativ. Järnvägen är trafiksäker
och energisnål. Den medför inte heller omfattande miljöproblem. Järnvägstrafiken
utgör en mycket viktig del av kommunikationerna i Jämtlands län.

Vi anser att en väl utbyggd järnvägstrafik är en absolut förutsättning för en
positiv utveckling i vårt län.

Inlandsbanan utgör en viktig trafiklänk i Jämtlands län. Turistprojektet
inlandsbanan är ett av de mest lyckade och uppmärksammade satsningarna
på turism, i vårt län de senaste åren. Framtagande av inhemska energikällor,
exempelvis torv och flis, förutsätter en effektiv trafikapparat. Här kan
inlandsbanan spela en viktig roll. Även ur försvarssynpunkt spelar Inlandsbanan
en viktig roll.

För vårt län är en det angeläget att slå vakt om norra stambanan som
huvudlinje för persontrafiken till och från länet. Detta är inte minst viktigt
med tanke på Härjedalens försörjning med tågtrafik via Ljusdal. Om
investeringar görs på banan så att tåghastigheten kan höjas och restiden
därmed minskas kommer järnvägen att framstå som ett klart konkurrenskraftigt
resealternativ.

Inom Åre-Duved har de senaste åren skett en stor utökning av hotell- och
stuganläggningar. Även i Storlienområdet pågår en utveckling av turistanläggningar.

Transporten av turister till området sker till stor del per järnväg. Dock är
järnvägstrafikens möjligheter att hävda sin marknad i detta område begränsade
med hänsyn till bankapacitet och fasta anläggningars tillstånd. Om
järnvägen skall kunna svara upp mot de krav som ställs i samband med
expansionen av turistnäringen måste kapacitetsinvesteringar göras i järnvägsanläggningarna
parallellt med turistnäringens program.

Ur bl.a. miljösynpunkt bör man sträva efter att minska de långväga
transporterna på väg. Ett sätt att medverka till detta i vårt område skulle
kunna vara att en terminal för vagnlast- och kombitrafik uppförs i Östersund.

Sammanfattningsvis bör framhållas beträffande järnvägar:

- Medel bör ställas till förfogande för en ordentlig upprustning av
inlandsbanan.

- Norra stambanan bör rustas upp.

Behovet av järn vägsinvesteringar på sträckan Östersund-Storlien bör Mot. 1988/89
tillgodoses. T250

En terminal för vagnslast- och kombitrafik bör uppföras i Östersund.

Svegs flygplats

Sveg-flygets tillkomst var en följd av att Jämtlands län fördes över från
Uppsala till Umeå sjukvårdsregion. Riksdagen uttalade i samband med detta
beslut att en nödvändig förutsättning för beslutet var att kommunikationerna
till Umeå skulle förstärkas.

En sådan åtgärd var att ge möjlighet för innevånarna i Härjedalen att göra
patient- och besöksresor med flyg till Umeå. Statligt stöd till denna
flygverksamhet har utgått. I budgetpropositionen 1986/87:100 anför kommunikationsministern:

Inom det angivna beloppet, 5 milj. kr., bör vidare ett bidrag utgå till
huvudmännen för Sveg-flyget mellan Sveg-Arland-Umeå. Flygtrafiken
etablerades som en följd av riksdagens beslut om att Jämtlands län skulle
föras över från Uppsala till Umeå sjukvårdsregion. Med hänsyn till
kostnaderna för trafiken har ett stöd utgått till huvudmännen inom ramen för
bussbidragssystemet. Eftersom bussbidragssystemet successivt avvecklas bör
fortsatt stöd till Sveg-flyget utgå inom ramen för det av mig nu förordade
anslaget. Jag anser att ett bidrag bör utgå under en treårsperiod med 600 000
kr. per år. Underskottet i trafiken för innevarande år har av företrädare för
Sveg-flyget beräknats till 1,3 milj. kr.

I proposition 1988/89:100 (sid. 140) fullföljer kommunikationsministern sitt
tidigare löfte. Han anför:

Luftfartsverket har för nästa budgetår föreslagit ett anslag på 16 milj. kr. Jag
förordar emellertid ett oförändrat anslag på 15 milj. kr. Av beloppet bör
liksom tidigare 10 milj. kr. kunna användas för bidrag till drift av kommunala
flygplatser i skogslänen med regionalt betydelsefull linjetrafik. Resterande
belopp disponeras dels för bidrag till i första hand investeringar i befintliga
flygplatser i skogslänen för att etablera eller utveckla befintlig reguljär
flygtrafik, dels för bidrag till huvudmännen för Sveg-flyget. Som jag framhöll
i budgetpropositionen år 1987 utgår detta specialdestinerade stöd under en
treårsperiod. Kommande budgetår utgör det tredje och därmed sista året
enligt riksdagens beslut med anledning av 1987 års budgetproposition.

Bidrag till Svegflyget bör därefter utgå till flygplatsen i Sveg efter samma
principer och villkor som gäller för övriga flygplatser i skogslänen.

Det som förändras genom den föreslagna åtgärden är att bidraget om 600 000
kr./år till själva flygverksamheten försvinner och bidrag utgår därefter endast
till kostnaden för driften av själva Svegs flygplats. Till driften räknas då inte
själva flygverksamheten. Detta är en väsentlig försämring för ekonomin vid
Svegs-flyget och medför att kostnaderna i hög grad övervältras på kommunen
och landstinget.

Med hänsyn till de ambitioner som statsmakterna uttalade i samband med
att länet tillfördes Umeå sjukvårdsregion har staten ett särskilt ansvar för att
Svegs flygplats skall kunna drivas vidare på ett acceptabelt sätt. Om det
specialdestinerade bidraget dras in nu kommer svårigheterna att bli oerhört
stora för Sveg-flyget. Sveg-flyget behöver få tid på sig att klara begränsningen 15

av bidragen.

Det är också viktigt att ett specialdestinerat stöd till flygverksamheten inte Mot. 1988/89
utestänger möjligheterna för Svegs flygplats att - på samma sätt som gäller T250
flygplatser i alla andra skogslän - få bidrag hos luftfartsverket till driften av
flygplatsen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ytterligare medel för investering i
vägväsendet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den regionalpolitiska profilen på anslaget till
underhåll av statliga vägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsning på järnvägar i Jämtlands län,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av fortsatt statligt stöd till flygverksamheten
vid Svegs flygplats.

Stockholm den 25 januari 1989

Margareta Winberg (s)

Marianne Stålberg (s) Nils-Olof Gustafsson (s)

gotab 16791, Stockholm 1989

16