IT-bedrägerierna

Motion 2003/04:T473 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett lagförslag som gör det möjligt att lagföra IT-bedragare.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att betalspärr införs som säkerhetsåtgärd i likhet med systemet i Danmark.

1Yrkande 2 hänvisat till LU.

Vanliga människor luras

Varje dag luras människor att betala falska fakturor. I dagsläget finns det hundratals anmälningar hos polismyndigheterna i vårt land. Trots att det finns en rad dokument om vilka företag som bedrar kan enligt rättsväsendet bedragarna inte fällas. Nyligen har åtal fått läggas ned i ett ärende på grund av brist på lagrum att skipa rätt mot. Såväl företag som enskilda människor drabbas hårt.

Här redovisas ett vanligt exempel på hur bedrägerier sker: En ung man boende hemma hos sina föräldrar får ett meddelande på mailen. Han öppnar och erbjuds titta på några utvalda bilder. Några veckor senare står föräldrarna med en telefonräkning på 1 500 kr. De hävdar att ingen kan ha ringt för denna summa. Avtal är heller inte tecknat med någon producent för konsumtion, enligt gällande regler. Men avtal anses ingånget genom telefonabonnemang med Telia. Det finns således ingen möjlighet att erinra mot räkningen.

I det beskrivna fallet ersätts kravet på avtal mellan två personer genom att det hävdas att avtal finns genom Telias försorg. Fallet innehåller två problem, nämligen att avtal kan anses vara tecknat genom Telia och att Telia därmed kan anses få rollen av att vara ett inkassoföretag för oseriösa näringsidkare. Det andra problemet är just att konsumenten inte kan upptäcka att han från och med denna klick ska betala för tjänsten som hittills varit kostnadsfri. I Danmark, där Telia också opererar, är det lag på att spärrar ska finnas. Det innebär att konsumenten medvetet måste acceptera att telefonräkningen överstiger ett visst bestämt belopp.

Bedragarna tycks hänsynslöst skicka fakturor utan att konsumenten eller ett visst företag överhuvudtaget känns vid att vara brukare av en tjänst. Genom ideliga hot om inkasso och stigande fakturabelopp betalar konsumenten alltför ofta för att slippa bli misstänkliggjord för handlingar som ej begåtts.

Det är olyckligt när Internetanvändare kommer in på betalsidor utan att förstå att man gör det. Två problem finns; dels att Internetanvändaren genom sitt avtal med Internetoperatören är bunden att betala för betaltjänsten, dels att det inte tydliggörs för Internetanvändaren att en viss tjänst kostar pengar. I själva verket betalar människor till bedragare för att inte riskera att deras moral ska ifrågasättas.

Två olika fall har uppmärksammats på senare tid. Det ena är när Internetanvändaren lockas in, eller av misstag, hamnar på en webbplats och sedan får en faktura från tillhandahållaren av webbplatsen. I dessa fall blir det fråga om att avgöra om ett avtal slutits mellan konsumenten och tjänsteleverantören. Här kan tjänsteleverantören många gånger inte visa att användaren accepterat några avtalsvillkor och konsumenten är därför inte betalningsskyldig. Det andra fallet är då Internetanvändaren, ofta utan att veta om det, t.ex. laddar ner ett program som gör att användarens modem ringer upp ett dyrare betaltjänstnummer som i exemplet ovan. I detta fall faktureras kostnaden för betaltjänstnumret av användarens operatör. Genom sitt avtal med operatören är användaren skyldig att betala de kostnader som användningen av abonnemanget ger upphov till. I det här fallet kan det vara svårare för användaren att bestrida kostnaden. Men samma princip gäller, ett avtal skall finnas mellan konsumenten och tillhandahållaren av betaltjänsten. Konsumentverket rekommenderar på sina hemsidor därför att konsumenten bör bestrida kravet på betalning. För den enskilde är det ytterst obehagligt att erhålla dessa kravbrev och hot om inkasso. Tyvärr känner alltför få människor till hur de ska förfara. Genom att de betalar fakturorna för att hindra att de skulle få sin trovärdighet ifrågasatt blir verksamheten också lönsam.

I en tid när snart nog alla mer eller mindre är Internetanvändare är det hög tid att formulera ett regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Det bör ge en möjlighet för de som är abonnenter hos en av tillsynsmyndigheten särskilt utpekad operatör, att avgiftsfritt spärra vissa typer av utgående samtal, t.ex. betalsamtal eller utlandssamtal för att minska riskerna för oväntat höga räkningar, så som sker i Danmark. Tjänsteleverantören bör vara skyldig att upplysa om villkoren för användning av tjänsten. Därtill bör lagrum finnas som ger stöd åt rättssamhället att skipa ordning när det gäller IT-bedrägerierna.

Post- och telestyrelsen har uppdraget att informera Internetanvändare om Internetsäkerhet och Internetanvändning. Satsningen har särskilt fokus på hushåll och små och medelstora företag och myndigheter och bygger på samverkan mellan olika myndigheter. Detta arbete är bra. Men bedrägerierna måste kunna mötas av samhället för att varje Internetanvändare ska kunna känna sig trygg med tekniken.

Om man inte är beredd att lagstifta för att skydda konsumenten måste andra sätt användas för att stoppa bedrägerierna. Ett sådant är att lagstifta så att bedragarna kan fällas. Det är inte rimligt att hundratals polisanmälningar finns och att inkassofakturor för icke genomförda tjänster skickas ut samt att adresser till dessa näringsidkare finns utan att samhället tar sitt ansvar och gör något. Ett växande problem måste stoppas.

Stockholm den 6 oktober 2003
Yvonne Andersson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)	Ragnwi Marcelind (kd)
Peter Althin (kd)	Ingvar Svensson (kd)
Tuve Skånberg (kd)