Illegal jakt på rovdjur

Motion 2004/05:MJ289 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 28 § jaktförordningen inte bör förändras på sådant sätt att varg tillåts skjutas utan att skada först inträffat på tamdjur som befinner sig inom hägnat område eller under omedelbar uppsikt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn av jaktförordningen - dock med bibehållande av ett starkt skydd för rovdjuren - bör ske och att denna skall ske mot bakgrund av problematiken som finns med den illegala jakten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör verka för att en person som gjort sig skyldig till grovt jaktbrott bör fråntas vapen och jaktlicens.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över hur straffsatser och straffskala tillämpas vid grova jaktbrott, som exempelvis illegal jakt på rovdjur, för att undersöka om rättstillämpningen är adekvat.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över möjligheten att begränsa snöskoteranvändningen i fjällvärlden.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör verka för att kvinnor, såväl på myndigheter och verk som inom organisationer och som individer, ges ett förstärkt deltagande när det gäller rovdjursfrågor.

1 Yrkande 5 hänvisat till TU:

Inledning

Den rådande rovdjurspolitiken är ett stort steg framåt då vi fastslagit att de stora rovdjuren ska värnas och stammarna ska kunna öka till livskraftiga nivåer. Samtidigt kan rovdjurspolitiken även tolkas som ett misslyckande då vi ser att många människor tar lagen i egna händer och dödar rovdjur illegalt. Förutom järvstammen, är vargen särskilt hotad i Sverige idag och möjligheten att nå det, av riksdagen, satta etappmål om 200 vargar ser ut att fördröjas av flera orsaker. Ett av skälen är en omfattande illegal jakt på varg i Sverige. Vänsterpartiet anser att krafttag för att hindra den illegala jakten måste till omedelbart.

Ändring av 28 § jaktförordningen

Starka krafter, som av olika anledningar vill få bort vargen, anför gärna den nuvarande lydelsen av 28 § jaktförordningen som ett verktyg för att misstänkliggöra ambitionerna med landets rovdjursförvaltning. Tamdjursägare har idag rätt att skydda sina djur mot angripande varg, enligt paragrafen. Från flera håll har framförts att den nuvarande lydelsen av paragrafen är svår att tillämpa och att den är provocerande för djurägare. Det som oftast anförs som orimligt är att djurägare får ingripa först vid andra angreppet. För att tillmötesgå den kritik som finns har Naturvårdsverket under sommaren 2004 i egen framställan till regeringen föreslagit förändringar i jaktförordningen i syfte att förtydliga innebörden.

Ändringen som Naturvårdsverket föreslår i "28:an" innebär att paragrafen ändras så att det angripande djuret får dödas i anslutning till ett pågående första angrepp. Men dock inte förrän det gjorts försök att avvärja angreppet på annat sätt än genom jakt i samband med angreppet.

Förslaget innebär att det alltså inte, som enligt dagens lydelse, krävs att ett tamdjur först ska ha skadats eller dödats för att skyddsjakt ska få tillgripas. Detta skulle, enligt landets åklagarmyndigheter, innebära att vargen i praktiken åter blev fredlös eftersom ett eventuellt missbruk av paragrafen i princip aldrig kan styrkas från åklagarsidan när inget bevis i form av skadat eller dödat tamdjur krävs.

När rovdjurspropositionen skrevs fördes debatt kring om varg skulle tas med in i 28 § jaktförordningen eller inte. Innan propositionen lades fram var varg undantagen i paragrafen och därmed fridlyst. Den är fortfarande fredad men finns ändå med i paragrafen p.g.a. de undantagsregler som medger skyddsjakt på fredade djur. Med tanke på att varg i Sverige under ett antal år var så gott som utrotad var det inte lagligt för en djurägare att på eget initiativ skjuta en varg som rev tamdjur utan föregående myndighetsbeslut. När antalet vargar ökade något återinfördes varg i 28 § i samband med rovdjurspropositionen.

Vargstammen är fortfarande akut hotad. Stammen är hårt inavlad, den genetiska variationen är åter i avtagande och enskilda individer kan bära på särskilt värdefulla genetiska anlag. Det uttrycktes därför i rovdjurspropositionen att vargen skulle kunna plockas bort ur den 28:e paragrafen igen om den dåvarande positiva utvecklingen med hög tillväxttakt skulle brytas. Av genetiska skäl är en hög tillväxttakt mot etappmålet av stor vikt.

Fortfarande, 20 år efter den första återetableringen av varg i Sverige, är delmålet inte nått på långa vägar. Antalet vargar i Sverige har under flera år stått och stampat vid ca 100 individer. Enligt Vänsterpartiet är ett förtydligande av den 28:e paragrafen nödvändig. Det som Vänsterpartiet däremot finner anmärkningsvärt med Naturvårdsverkets förslag till ändring är att förslaget innebär en uppluckring av det skydd som finns för framför allt varg i en situation där den illegala jakten på rovdjur är ett större problem än någonsin.

Naturvårdsverkets förslag till ändring innebär att det blir lagligt att avliva varg (eller björn, lo och järv också för den delen) var som helst och när som helst, bara man hävdar att rovdjuret gick till attack mot sitt tamdjur. Det görs ingen skillnad på hägnade djur, jakthundar eller renar. Då det är omöjligt att motbevisa att rovdjuret inte först gjort ett utfall mot en inkräktande hund eller en ren - innan det att ägaren skjutit rovdjuret - kan en varg alltså skjutas i skogen under älgjakt eller på fjället i renbetesområde utan att ägaren riskerar påföljd.

Vänsterpartiet anser att en förändring av 28 § jaktförordningen som föreslagits av Naturvårdsverket skulle försvaga skyddet för varg i sådan hög grad att den ambition för rovdjursstammarna som finns uttryckt i rovdjurspropositionen inte längre skulle följas.

Riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening att 28 § inte bör förändras på sådant sätt att varg tillåts skjutas utan att skada först inträffat på tamdjur som befinner sig inom hägnat område eller under omedelbar uppsikt.

Vänsterpartiet välkomnar däremot en översyn av jaktförordningen - dock med bibehållande av ett starkt skydd för rovdjuren - och att denna ska ske mot bakgrund av problematiken som finns med den illegala jakten. Detta ska ges regeringen till känna.

Översyn av tillämpade straffsatser

I proposition 2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik konstaterades det att jaktbrott som innefattade dödande av rovdjur förekommer i stor omfattning. Den illegala jakten kunde, enligt propositionen, påverka möjligheten att bevara långsiktigt livskraftiga stammar av järv och varg. När det gäller björn och lo redovisades uppgifter som tyder på att den olagliga jakten åtminstone i vissa områden kan vara större än den lagliga skyddsjakten. Med anledning av detta skärptes därför lagarna och straffsatserna för illegal jakt.

Det största problemet med illegal jakt är att överhuvudtaget få tag i de skyldiga. Men i de sällsynta fall som detta ändå händer och rättsprocesser dras igång är, trots skärpningen av straffsatserna i och med rovdjurspropositionen, straffen för illegal jakt på rovdjur ofta låga. I inget fall har den person som gjort sig skyldig till jaktbrott fråntagits vapen eller jaktlicens. Vänsterpartiet anser att en person som gjort sig skyldig till grovt jaktbrott bör fråntas vapen och jaktlicens. Detta ska ges regeringen till känna.

Minimistraffet för grovt jaktbrott är 6 månaders fängelse. Untorpar-björnen sköts 2001. De fem jägare som dömdes 2004 för brottet fick 3 månaders fängelse vardera. Anledningen till de milda straffen var att rätten vägde in att "så lång tid förflutit sedan händelsen". I december 2002 sköts en sändarförsedd varghanne vid en rävåtel. Jägaren hävdade att han trodde det var en räv. En räv väger 10 kilo. Vargen väger 50 kilo. Jägaren hade kikarsikte på vapnet och hade samma dag både observerat vargspår samt samtalat med en vargspårare om att det fanns varg i området. Det var fullmåne och vargen bar ett stort halsband samt var märkt i båda öronen. Mannen dömdes till grovt jaktbrott. Påföljden blev villkorlig dom med 140 timmars samhällstjänst trots att åklagaren yrkat på fängelsestraff och att jägarens vapen skulle tas ifrån honom.

Samhällets syn på illegal jakt på rovdjur finns klart uttryckt i rovdjurspropositionen. Ska den illegala jakten kunna stoppas måste det från alla samhällets instanser klart tydliggöras att denna typ av brott inte kan accepteras. Vänsterpartiet anser att en översyn bör ske över hur straffsatser och straffskala tillämpas vid grova jaktbrott som illegal jakt på rovdjur för att se till om rättstillämpningen speglar samhällets syn på att illegal jakt på rovdjur inte ska kunna tolereras. Detta ska ges regeringen till känna.

Översyn av snöskoteranvändningen

Ett stort problem i arbetet med att minska illegal jakt är svårigheten att begränsa skoteranvändningen. De stora rovdjuren rör sig ofta i terränger långt ifrån bebyggelse och vägar, men genom snöskotern blir även dessa miljöer tillgängliga för människor och däribland människor som bedriver olaglig jakt.

Vid snöskoterns stora genombrott i Sverige minskade flera av de svenska rovdjurens antal kraftigt, vilket tydligt visar på sambandet. Flera av de mest uppmärksamma och mest oetiska fallen av illegal jakt har skett genom användning av snöskoter. I Norge finns starka begränsningar av snöskoteranvändningen i fjällvärlden. I Sverige kompliceras ett förbud av rennäringens behov av snöskotrar. Begränsningar genom att hänvisa viss snöskoteråkning till särskilda leder i vissa områden torde dock vara möjligt. Det underlättar också identifiering av enskilda skotrar om krav på märkning av skotermattor införs. Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över och begränsa snöskoteranvändningen i fjällvärlden. Detta ska ges regeringen till känna.

Kvinnors ökade deltagande och inflytande

Kraftfulla åtgärder för att minska konflikter mellan människor och rovdjur är en förutsättning för att komma till rätta med den illegala jakten. Människors möjlighet att leva parallellt med rovdjur måste utvecklas. Detta är ett stort och svårt arbete som kräver resurser och tålamod. Samtidigt som rädslan är stor i rovdjursområden är den allmänna inställningen till rovdjur i Sverige mycket positiv. Detta är en ekvation som inte riktigt går ihop.

Problemet handlar troligtvis inte så mycket om fakta alla gånger utan om frustrationen att inte kunna påverka sin situation. Maktlöshet är en anledning till att känslor som rädsla och hat kan väckas. Ett viktigt steg i arbetet med att förändra människors inställning till rovdjur är därför att involvera de människor som lever nära rovdjur i processen. Ett annat viktigt steg är att kunna se rovdjur som inte bara någonting som orsakar skada utan också som någonting som kan vara en resurs. Rovdjursturismen är inte på något sätt stor i Sverige men här bör finnas en stor potential för utveckling.

När rovdjursfrågor debatteras verkar det finnas en insikt om att de problem som följer rovdjur inte kan hanteras om inte en acceptans finns bland de människor som närmast berörs, dvs. bland människor som bor och lever i rovdjursrevir. Ett ökat deltagande och engagemang i utarbetande av hanteringsplaner och beslut måste till. Samtidigt vet vi att männen har ett övertag i debatterna. Bland de remissvar som kommit in på NVV:s förslag om ändring av 28 § jaktförordningen som skickades ut i somras är majoriteten undertecknad av män. Bland dem som är emot NVV:s förslag (som är framtaget av 2 män) så finns 17 män och 9 kvinnor. Bland dem som är för NVV:s förslag så finns 43 män och 13 kvinnor. På länsstyrelserna, där alla utom en stödjer NVV:s förslag, har 36 män och 10 kvinnor uttalat sig.

Detta är bara ett exempel på hur könsfördelningen ser ut när rovdjurspolitik diskuteras. När rovdjur är lika med problem såär det män som protesterar och män som hanterar frågorna, såväl på myndigheter och verk som inom organisationer eller bland enskilda. Det är ofta män som uttalar sig, debatterar och beslutar. Kvinnor uttalar sig aldrig eller sällan. Samtidigt har kvinnor ofta en mer positiv inställning till rovdjur. Rovdjursföreningen presenterade nyligen en opinionsundersökning som gjorts i vargreviret Furudal. På frågan "Vill du ha vargflocken kvar i Furudalsområdet?" svarade 48 % av männen ja och 52 % nej. Bland kvinnorna svarade 67 % ja och 33 % nej.

Ur demokratisk synvinkel är det förkastligt att inte kvinnors medverkan och kvinnors röst på ett tydligare sätt lyfts fram och understryks i rovdjursdebatten. Vänsterpartiet anser att regeringen bör verka för att kvinnor såväl på myndigheter och verk som inom organisationer och som individer ges ett förstärkt deltagande när det gäller rovdjursfrågor. Detta ska ges regeringen till känna.

Stockholm den 27 september 2004
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Owe Hellberg (v)	Kjell-Erik Karlsson (v)
Sten Lundström (v)	Karin Svensson Smith (v)
Karin Thorborg (v)