Hiv/aids i ett globalt perspektiv

Motion 2003/04:U251 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)

1 Sammanfattning

Det är oerhört viktigt att hävda de grundläggande mänskliga rättigheterna som en del i det arbete som förs i kampen mot hiv/aids och andra epidemier. Om länders samhällsklimat formas i enlighet med dessa rättigheter skapas också förutsättningar för bättre hälsotillstånd för alla. Kampen mot hiv/aids kräver gemensamma kraftsamlingar för att förhindra ytterligare smittospridning och för att kunna ge drabbade människor och länder behövlig hjälp. Förebyggande verksamhet är fortfarande det bästa botemedlet, men för många miljoner redan drabbade människor är situationen akut. Det finns mediciner som kan bromsa sjukdomen, men dessa är ofta alldeles för dyra för att kunna köpas av fattiga länder och således är det alldeles för få som får tillgång till dem. Distribuering av billigare kopior har försvårats genom patentregler och styvnackade läkemedelsbolag. Detta är oacceptabelt. Kristdemokraterna ser positivt på att den socialdemokratiska regeringen installerar en ambassadör med ansvar för hiv/aids-frågor och att man ökar stödet till UNAIDS. Men det räcker inte. Vi vill förstärka insatserna ytterligare och kommer att sträva efter att anslagen till hiv/aids-bekämpning skall utgöra 10 % av det totala biståndsanslaget.

Bekämpningen av hiv/aids knyter an till utrikes-, utvecklings- och biståndspolitiken men har också en konfliktaspekten och säkerhetspolitisk aspekt. Det är därför viktigt att inkludera epidemier såsom hiv/aids i den svenska säkerhetspolitiken.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Inledning 3

5 Grundläggande mål: respekt och värdighet 4

6 Läkemedel och forskning 4

7 Ansvarsfördelning 5

8 Sjukvården 6

9 Information och prevention 7

10 Ett fattigdomsproblem 7

11 Sydafrika 8

12 Säkerhetsbegreppet 8

13 Samarbete 9

14 Barnen 9

15 Särskilda budgeterade medel för det globala hiv/aids-arbetet 10

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla nya modeller för patentregler som i större utsträckning än i dag gynnar folkhälsan för fattiga länder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör kräva ökat etiskt ansvarstagande av läkemedelsbolagen som utarbetar och framställer bromsmediciner mot hiv/aids.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i ökad utsträckning bör fokusera biståndsarbetet på att bygga upp fungerande hälso- och sjukvårdssystem och infrastruktur för svårt hivdrabbade länder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i ökande grad tydliggöra kopplingen mellan fattigdom och hivspridning i utvecklingsarbetet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en förutsättning för att bekämpa hiv/aids är att kvinnans status höjs och att man arbetar för att öka jämställdheten i utvecklingsländerna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör agera som pådrivare och opinionsbildare i bilaterala dialoger med länder, svårt utsatta av hiv/aids-spridningen för att föra upp hiv/aids-frågan på högsta politiska nivå.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att vidga det säkerhetspolitiska begreppet i Sverige till att även gälla allvarliga smittsamma sjukdomar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvecklingen av bättre samarbetsstrukturer mellan internationella och enskilda organisationer samt officiella och frivilliga verksamheter för att effektivisera kampen mot hiv/aids.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vidareutveckla stödjande åtgärdsprogram för föräldralösa barn till följd av hiv/aids-spridningen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör avsätta en större andel av anslaget till bilateralt utvecklingssamarbete till hiv/aids-bekämpning.

4 Inledning

Spridningen av hiv/aids är som en tickande bomb för många fattiga länder. Risken är att det vi ser är bara början på något än värre. 42 miljoner människor är idag smittade av sjukdomen. Den hårdast drabbade världsdelen är Afrika, där idag mer än 25 miljoner människor bär på viruset. Asien och Ryssland har också drabbats mycket hårt. Bara i Ryssland smittades 75 000 människor av hiv/aids under 2001, och ökningen är snabbare här än någon annanstans i världen. Dessutom finns det troligen ett mycket stort mörkertal för antalet smittade världen över. Det vi nu ser är endast början på vad som kan bli en ohygglig framtid för många länder och folk. Sjukdomen tog 2001 runt 3 miljoner liv. I de 45 mest drabbade länderna tros 68 miljoner människor dö en för tidig död av hiv/aids mellan 2000 och 2020. Den siffran uppskattas bli 55 miljoner för länderna söder om Sahara. Trots detta verkar världens länder och makthavare inte ta detta stora hot på fullaste allvar.

Att hiv/aids måste ses som ett säkerhetshot uttalade FN:s säkerhetsråd redan 2000, och under hösten 2003 pågår ett speciellt FN-möte i generalförsamlingen med anledning av den skrämmande hiv/aids-situationen i världen. Det krävs att världssamfundet i tillräcklig utsträckning lyckas lyfta upp frågan på medlemsländernas regeringsnivåer och att man lyckas nå konsensus om åtgärder för att bekämpa sjukdomen och mobilisera nödvändiga resurser för att bromsa utvecklingen. Varje dag smittas 16 000 nya personer av viruset, de allra flesta av dem i åldern 15–24 år, enligt UNAIDS.

5 Grundläggande mål: respekt och värdighet

Kristdemokraterna vill betona att information och utbildning är långt ifrån tillräckligt för att begränsa utbredningen av hiv/aids. De grundläggande mänskliga rättigheterna måste respekteras och skyddas för att människor skall kunna hålla sig friska och samtidigt hjälpa andra. Hur ska människor som blir nedtryckta och diskriminerade och inte har tak över huvudet annars kunna skydda sig? Problemet idag är att politiker och beslutsfattare inte i tillräcklig utsträckning har de grundläggande mänskliga rättigheterna framför ögonen när de planerar preventivt folkhälsoarbete. De flesta hivsmittade i världen är kvinnor. Alla patriarkaliska kulturer gör kvinnor utsatta för hiv/aids.

En förutsättning för att bekämpa hiv/aids är att kvinnans status höjs, att man arbetar för att öka jämställdheten i utvecklingsländerna och att respekt för och skydd av de mänskliga rättigheterna skall gälla alla – inklusive kvinnor och barn. Kvinnor måste få rätt att bestämma över sin egen sexualitet, och särskilda insatser måste göras i många av världens länder för att få stopp på de många våldtäkter och det sexuella våldet som kvinnor och flickor utsätts för i skola, hem och andra platser i samhället. För att bryta aidstrenden måste männens ansvar belysas mer. Männen befinner sig i ett sådant socialt och ekonomiskt övertag, att det kommer att ta flera generationer att förändra de situationer av kvinnlig underordning som gör fortsatt förtryck möjligt.

6 Läkemedel och forskning

Västvärldens enorma resursövertag ger ett mycket stort ansvar i kampen mot hiv/aids fortsatta spridning. De senaste framstegen i bioteknologin visar att det finns stora möjligheter att ta fram vaccin mot de flesta av de värsta sjukdomarna såsom hiv/aids, malaria och tuberkulos. Därmed borde det också finnas en stor vilja att investera i sådan forskning. Men det saknas ofta. Läkemedelsföretagen inriktar i första hand forskningen på dyra mediciner där det finns pengar att tjäna. 10 % av anslagen till medicinsk forskning inriktas på sjukdomar som drabbar 90 % av världens fattiga människor. De mediciner som finns är ofta för dyra för dem som bäst behöver hjälpmedlen. Västvärldens hivsmittade har haft goda möjligheter till vård och medicin som på ett påtagligt sätt reducerat sjukdom och död, medan det överväldigande flertalet av utvecklingsländerna saknar tillgången till den nödvändiga vården och medicinerna. Här måste västvärlden ta sitt ansvar, inte bara i ord utan också i handling. En positiv överraskning var att utvecklingsländerna hösten 2003 fick tillbaka möjligheten till tillverkning och export av kopior på bromsmediciner mot bl.a. hiv/aids och malaria som TRIPS-avtalet (Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) från 1995 starkt begränsade. Enligt TRIPS-avtalet skulle länderna upphöra med produktionen av kopierade mediciner år 2005 då övergångsperioden tar slut. Men den nya överenskommelsen lämnar vissa juridiska och politiska öppningar för länderna att kringgå detta. Dessvärre är villkoren för undantagen många, och bl.a. måste utvecklingsländerna få tillstånd från läkemedelsföretag och deras regeringar för att få producera kopiorna och de patenthållande företagen skall vara involverade och med i prissättningen. Bedömningen är att det i praktiken är tveksamt i vilken mån länderna kommer att kunna använda sig av den nya möjligheten. Juridiska maratonprocesser mellan utvecklingsländerna och läkemedelsbolagen riskerar att fördröja processerna ytterligare. Visserligen erkänner man äntligen problematiken med konflikten mellan folkhälsan och patenträtten och lämnar vissa öppningar för länder att importera kopior, men samtidigt återstår den stora frågan om vem som har rätt att producera de verkligt billiga kopiorna. De 42 miljoner hivsmittade i världen har inte tid att vänta på segdragna patenträttsprocesser. Enklare modeller måste utformas. De hivsmittade behöver globala regelverk som stödjer folkhälsan – inte som motarbetar deras intressen! Att ”läkemedelsindustrin domineras av det slags råa kapitalism där begrepp som moral och medmänsklighet upphört att gälla”, som Fader Angelo D’Agostino i Nairobi har uttryckt det, är ett stort problem som kräver mer uppmärksamhet.

Läkemedelsindustrins vinst år 2000 var 517 miljarder dollar. Enbart de fem största bolagens inkomst var dubbelt så stor som den sammanlagda bruttonationalprodukten för alla länder söder om Sahara i Afrika. Detta måste sättas i sitt sammanhang. Varje dag dör 5 500 afrikaner i aids, trots att det finns bromsmediciner. Men läkemedelsbolagen vill inte släppa patenten.

7 Ansvarsfördelning

Det är inte bara läkemedelsbolagen som bör anses som ansvariga för att miljontals människor dör i förtid. Om strålkastaren endast riktas mot bolagen slipper en del mycket viktiga aktörer undan sin del av ansvaret. Även om läkemedelsbolagen skulle erbjuda stoppmediciner till ett pris som motsvarar produktionskostnaden skulle medicinerna fortfarande vara alltför dyra för stora flertalet av de hivsmittade. Orsaken är naturligtvis fattigdomen och de skriande bristerna inom hälsovården. Även Afrikas regeringar har ett stort ansvar för att inte mera har gjorts långt tidigare för att minska epidemins spridning. Experterna vädjade tidigt om massiva informationskampanjer för att förebygga smittspridning. Men regeringarna undvek att tala klartext om behovet av kondom och mera strikta sexualvanor. Det lysande undantaget är Uganda, där nu smittkurvan viker nedåt efter många år av systematisk information.

8 Sjukvården

Om bromsmedicinen skall ha full effekt måste det finnas en fungerande infrastruktur inklusive ett fungerande hälso- och sjukvårdssystem. Det finns tyvärr inte i de fattigaste länderna. Kristdemokraterna anser att samtidigt med insatser för att förebygga hiv/aids och hjälpa redan drabbade, måste fungerande hälso- och sjukvårdssystem och infrastrukturer byggas upp för de värst drabbade länderna. En sådan uppbyggnad måste samordnas med resten av arbetet för att motverka hiv/aids. Bättre samordning krävs generellt mellan utvecklings- och biståndspolitiken, politiken för hållbar global utveckling och kampen mot hiv/aids.

Förebyggande verksamhet är fortfarande det bästa botemedlet. Men Sverige och övriga västvärlden bör kunna göra en större insats än i dagsläget när det gäller behandling av redan smittade personer i hårt drabbade länder, bland annat genom att på ett tidigt stadium behandla gravida hivpositiva kvinnor och deras nyfödda barn med bromsmedicin. Att behandla mor och barn är en relativt enkel behandling/medicinering, som innebär att den blivande modern behandlas strax före förlossningen och barnet under en något längre tid efter förlossningen. Till behandlingen hör att mamman inte får amma sitt barn. Sannolikheten är mycket stor att barnet kan skyddas genom den behandlingen. Det har bl.a. ett projekt utfört av Läkare utan gränser visat i Sydafrika. För två år sedan bar 30 procent av de nyfödda i Sydafrika på hivvirus. Idag är elva procent av barnen smittade vid födelsen. Kristdemokraterna önskar att denna typ av behandling av hiv/aids-smittade blivande mödrar och deras nyfödda barn ska bli möjlig även i andra länder. Medicinen kan inte bota, men den kan hjälpa de hiv/aids-drabbade att leva och arbeta. Problemet är, som tidigare nämnts, att medicinen ofta är för dyr för enskilda länder och folk. Detta är oacceptabelt.

9 Information och prevention

Bristen på jämställdhet i många länder gör det mycket svårt för kvinnor att skydda sig. Det förebyggande arbetet och förändrade sexualvanor är ytterst väsentligt, men alltför ofta är sexualundervisningen bristfällig och tillgång till preventivmedel begränsad. Sverige har ett stort ansvar när det gäller att diskutera hiv/aids öppet. Den socialdemokratiska regeringen betonar i budgetpropositionen för 2004 de fyra satsningar som kommer att vara vägledande för den svenska utvecklingspoltiken. Ett av dessa områden är ”sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter”, något som vi välkomnar. I många länder är det ännu tabubelagt att tala om sexuella frågor. Det finns en mängd ”barriärer” både på nationell nivå och på individuell nivå som måste monteras ner för att få till stånd ett fungerande samarbete. Så länge det inte går att diskutera sjukdomen går den inte att bekämpa effektivt. Här kan Sverige spela en unik roll som pådrivare och opinionsbildare.

Hiv/aids-frågorna måste i varje land föras upp på högsta möjliga politiska nivå. Den svenska regeringen, i samtal med länders och organisationers beslutsfattare på såväl multilateral som bilateral nivå, skall understryka behovet av att tala ett rakt och tydligt språk rörande hivinfektionens smittvägar och hur infektionen kan förebyggas.

10 Ett fattigdomsproblem

Hiv/aids väcker komplexa frågor om framför allt fattiga länders möjligheter till fortsatt utveckling. Genom att epidemin framför allt orsakar en för tidig död bland människor i produktiv ålder rubbas själva basen för utveckling och välstånd. För många länder har hiv/aids-epidemin inneburit att ekonomiska vinster och den sociala utveckling som uppnåtts ”ätits upp” av virusspridningen i samhället. Det är absolut nödvändigt att se sambanden mellan hälsa, utveckling och minskad fattigdom. Så länge människor är fattiga kommer de att löpa stor risk att bli allvarligt sjuka. Och så länge de är allvarligt sjuka löper de stor risk att bli eller fortsätta vara fattiga.

Fattigdomsbekämpningen i sig minskar spridningen av hiv/aids, och dessutom utgör det en grundläggande skillnad om människor i drabbade regioner känner hopp och inte enbart förtvivlan och elände. Det gäller därför att kampen mot hiv/aids blir en integrerad del av utvecklingspolitiken. Sydafrika är ett exempel på hur spridningen av sjukdomen håller på att skapa ett nytt klassamhälle med starka spänningar mellan grupper som följd av sjukdomsspridningen.

Många fattiga människor har varken hört talas om hiv/aids eller skydd mot sexuellt smittsamma sjukdomar, och för dem krävs det ökade utbildningsinsatser och information om hälso- och smittorisker.

11 Sydafrika

2003 fanns flera anledningar att fira den sydafrikanska kvinnodagen den 9 augusti. Datumet kommer att gå till historien som dagen då den sydafrikanska regeringen beslöt att dela ut s.k. bromsmediciner kostnadsfritt till landets aidssjuka. Detta tyder på att landets ledare har gjort en tydlig vändning i Sydafrikas tidigare kontroversiella hiv/aids-politik. Sydafrika har det högsta antalet smittade i världen (ca 4,7 miljoner), och uppskattningsvis har en halv miljon människor redan dött i sjukdomen. Idag beräknas ytterligare en halv miljon sydafrikaner vara i akut behov av bromsmediciner. Regeringen i landet signalerar samtidigt att resurserna inte kommer att räcka till för att täcka de behov av mediciner som finns. Det finns stora brister i infrastrukturen, och mycket återstår att göra när det gäller patienternas näringsintag. Fortfarande är USA det enda land inom WTO som är emot att fattiga länder skall få tillåtelse att producera billiga läkemedelskopior. Under senaste WTO-mötet 2003 kunde USA dock acceptera undantag för medicin mot hiv/aids, tbc och malaria men inte för övriga mediciner. Förhoppningen att finna en lösning på problemet med bristen på andra mediciner fanns i WTO-mötet i Cancún i höstas (2003). Några verksamma resultat uppnåddes alltså aldrig. Kristdemokraterna anser att Sverige inom WTO skall verka för en omarbetning av TRIPS-avtalen och aktivt stödja utvecklingsländernas rätt att få s.k. tvångslicenser för produktion av patenterade läkemedel mot samtliga epidemier. Det måste vara rimligt att kräva lite mer humanism och etik i utarbetandet av ekonomiska kalkyler även för läkemedelsföretagen!

12 Säkerhetsbegreppet

FN:s säkerhetsråd har vid flertalet tillfällen betonat de säkerhetspolitiska aspekterna av spridningen av hiv/aids. Sjukdomen destabiliserar idag hela samhällen och regioner. Hiv/aids-spridningen har visat sig påverka kriser i ett tidigt skede till att övergå i konflikter då produktionen av mat drastiskt minskar, familjer och samhällsgrupper bryts ned, ekonomisk migration och flyktingströmmar ökar. Sjukdomen hotar den sociala och ekonomiska utvecklingen när den arbetsföra generationen dör ut, och enligt Världsbanken kan en minskning av antalet vuxna i ett land med 10 % leda till en reducering av nationalinkomsten med drygt 30 %. Därmed förvärras vanligt förekommande problem som starkt bidrar till riskerna för väpnad konflikt och humanitära katastrofer. Många militära styrkor i Afrika har upp till fem gånger så hög infektionsgrad som den civila befolkningen. I kombination med försvagade ekonomiska och institutionella strukturer blir landet mer sårbart för både interna och externa konflikter. Ytterligare konsekvenser av hiv/aids är att sjukdomen riskerar att underminera den internationella kapaciteten som i sin tur kan bidra till fredsuppbyggande insatser. För Sydafrikas del är risken stor att man snart inte kan delta i fredsbevarande operationer om inte spridningen av hiv/aids inom armén stoppas. Resonemanget tydliggör att utvecklings- och hälsoarbete tillsammans med biståndet utgör nödvändiga delar i det konfliktförebyggande arbetet. På många håll där sjukdomen breder ut sig måste ”regionala motståndskrafter” mot viruset utformas.

I de säkerhetspolitiska bedömningar som nu görs, när det gäller den s.k. anpassningen av vårt lands försvar, borde det också finnas beredskap för förebyggande av katastrofer på det medicinska/biologiska området. Det är dags att vidga säkerhetsbegreppet till att också gälla epidemier av olika slag. Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, borde, inom ramen för den uppdragsverksamhet som sker för Regeringskansliets räkning, ges uppdraget att genomföra en utredning med en bred vetenskaplig ansats, där hiv/aids och liknande sjukdomar av epidemisk karaktär sätts in i ett säkerhetspolitiskt sammanhang. En åtgärdskatalog för svenskt agerande skulle kunna följa denna utredning.

13 Samarbete

Bättre samverkan och samordning krävs mellan internationella och enskilda organisationer, NGO:er, officiella och frivilliga verksamheter för att bygga upp fungerande system i arbetet med bekämpningen av hiv/aids.

En bättre organisatorisk samverkan krävs också inom de drabbade utvecklingsländerna. Ofta brister administrationen och organisationen för bl.a. distribution av läkemedel, som allvarligt försvårar hälsoarbetet.

14 Barnen

Barnen är ofta de mest drabbade av virusspridningen och dess effekter. Många barn dör som små av sjukdomen. Dödligheten bland barn under fem år i sju av de värst drabbade afrikanska länderna söder om Sahara har ökat med mellan 20 och 40 % på grund av hiv/aids. Antalet barn som blivit föräldralösa på grund av epidemin är idag cirka 13 miljoner och beräknas år 2010 överstiga 40 miljoner. Mycket lite information finns om vad som egentligen hänt och händer alla dessa barn. Några sporadiska rapporter om de föräldralösa barnens situation talar om en ofattbar nöd och att flickorna drabbas hårdast.

I delar av Sydafrika har exempelvis barnadödligheten ökat med 25 % och förväntad livslängd har fallit från 64 till 47 år under en period av bara tre år.

Ofta är det far- och/eller morföräldrar som tar hand om den föräldralösa syskonskaran. Men många barn lämnas helt ensamma utan stöd och far mycket illa. Någon skolundervisning kan det ofta inte bli tal om, på grund av försörjningsansvar, skolavgifter och annat ansvar. Det finns också en växande lärarbrist då många har dött i aids. Framför allt är det flickorna som drabbas hårdast. Även om de inte är äldst i en syskonskara ges de ändå huvudansvaret för både äldre och yngre syskons försörjning och vård. De får ingen skolundervisning eftersom de måste ta hand om familjen och pojkarna prioriteras. Ett sätt att stödja barnen är att ta bort skolavgifterna och på så vis ge flickorna ett ökat tillträde till skolundervisningen. Detta är ett exempel på vad som kan kallas en ”stödjande miljö”, d.v.s. ett sätt att stärka faktorer i samhället som motverkar smittspridning. Denna form av projekt bör utökas. Andra sätt att stödja barnen är att inrätta ”förvaltarväsenden”, som drivs av det internationella samfundet, och som har som mål att skydda de föräldralösa barnens arv (mark, boskap och hus) till dess att de uppnår vuxen ålder. Kristdemokraterna ser dock att ett sådant ”förvaltarväsende” till syvende och sist skall vara, och måste vara, landets eget ansvar. Det internationella samfundet bör dock stödja projekt av detta slag.

15 Särskilda budgeterade medel för det globala hiv/aids-arbetet

Aidshotet är globalt och kommer att kräva globala lösningar med stora ekonomiska uppoffringar som följd. Den globala fond för bekämpningen av hiv/aids, tbc och malaria som bildades av ett antal intresserade länder 2002 spelar en viktig roll i den internationella kampen mot hiv/aids. Dessvärre är denna fond idag kraftigt underfinansierad enligt UNAIDS. Uppskattningsvis lär det behövas 10 miljarder dollar år 2005 för den grundläggande kampen mot hiv/aids, vilket är en tredubbling av 2002 års totala finansiering. Mot bakgrund av detta anser Kristdemokraterna att Sverige tydligare bör ta sitt ansvar och låta de hiv/aids-relaterade resurserna utgöra en större del av den svenska utvecklings- och biståndsbudgeten. Vi vill att målet skall vara att avsätta 10 procent av hela biståndsanslaget till hiv/aids-bekämpning.

Stockholm den 5 oktober 2003
Rosita Runegrund (kd)
Holger Gustafsson (kd)	Annelie Enochson (kd)
Else-Marie Lindgren (kd)	Ragnwi Marcelind (kd)
Mats Odell (kd)	Tuve Skånberg (kd)
Ingvar Svensson (kd)	Erling Wälivaara (kd)