Förhandsgranskning av videogram

Motion 1988/89:K439 av Maj Britt Theorin m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :K439

av Maj Britt Theorin m. fl. (s)
Förhandsgranskning av videogram

Utgångspunkten för samhällets agerande i fråga om videogrammarknaden
måste vara omsorgen om de svagaste i samhället, d.v.s. barn, ungdom och
andra, som av olika skäl kan väntas vara särskilt sårbara. Denna omsorg och
inte i första hand de starkas yttrandefrihet - bör läggas till grund för en
ansvarsfull lagstiftning på videogramområdet.

Denna grundsyn är avgörande för kravet på allmän förhandsgranskning av
videogram.

Spekulativt videovåld motverkar respekten för människovärdet och
innehåller ofta även sexistiska och rasistiska inslag. Samhället bör bestämt
värja sig mot att de grundläggande demokratiska värderingarna på detta sätt
undergrävs. Enligt vår uppfattning har regering och riksdag varit alltför
passiva. I praktiken har fältet lämnats fritt för krafter, som uteslutande
drivits av ekonomiska intressen.

Kravet på kraftfulla och snabba åtgärder har dessbättre ett mycket brett
folkligt stöd, något som även våldsskildringsutredningen konstaterade.

Utredningens redovisning av otydliga forskningsresultat i fråga om
videovåldets skadeverkningar visar snarare de statistiska mätmetodernas
brister än de verkliga effekterna av videovåldet. Erfarenheter som lärare,
ungdomsledare och socialarbetare gjort talar ett tydligare språk. Utredningen
ger för övrigt själv en rad övertygande argument för att skadeverkningarna
är påtagliga.

Därtill bör sägas att det finns forskare som studerat de långsiktiga
effekterna av omfattande videotittande och klart redovisar, att det är de
svagaste barnen som påverkas och införlivar våldsbeteende i sitt eget
beteende.

Risken är stor för en långsiktig avtrubbning i fråga om respekten för
människans integritet och värde. Denna gradvisa urholkning av människovärdet
drabbar i första hand samhällets redan tidigare svaga grupper.

Utredningen hävdade, att en förhandsgranskning av hemvideogram inte
bara kan ses ”sorn en utvidgning av den nuvarande filmcensuren utan som ett
betydande avsteg från i dag tillämpade principer på det yttrandefrihetsrättsliga
området.”

Detta argument - liksom flera andra mot en obligatorisk förhandsgranskning
- förefaller mer tillkommet för att stödja en redan intagen ståndpunkt än
naturligt leda fram till en mer eller mindre oundviklig slutsats.

Dessutom måste det tilläggas, att det våld som videovåldet frammanar i sig
kan utgöra ett hot mot många medborgares yttrandefrihet och övriga

demokratiska rättigheter. Begränsningar av yttrandefriheten för somliga kan
alltså vara nödvändiga för att säkra yttrandefriheten åt alla.

Hemvideogrammen är inte producerade i hemmet för privat bruk utan
utbjuds till allmänheten. Ett videograms innehåll förblir detsamma, oavsett
om visningen sedan sker i hem eller i offentlig lokal. Risken för skadeverkningar
torde inte heller enkelt låta sig bestämmas utifrån lokalens karaktär;
därtill varierar betydelsen av övriga förhållanden alltför mycket. Innehållet i
videogrammen måste vara avgörande för samhällets förhållningssätt.

Samhället har sedan länge tillgripit filmcensur för att skydda barn och
vuxna mot oacceptabla skadeverkningar. Den tekniska utvecklingen har inte
minskat behovet av sådant skydd, tvärtom. En utveckling av teknisk art kan
inte tillåtas desarmera samhällets skyddsåtgärder.

Utredningens förslag inskränks till en straffskärpning i brottsbalken till
maximalt två års fängelse. Detta är helt otillräckligt. Samhället måste klart
visa sitt ställningstagande mot videovåldet. För detta krävs en allmän
förhandsgranskning.

Utredningen skisserade två alternativa former för förhandsgranskning:
dels en allmän, dels en selektiv förhandsgranskning. Också i det första fallet
finns dock en rad generella undantag från granskningsplikten.

Utredningen nöjde sig till sist med en straffskärpning för spridande av
olaga våldsskildring. Därmed stannade utredningen också till slut vid ett
generellt avvisande av förhandsgranskning med framför allt två argument:

ett kvantitativt: att skjuta mygg med kanoner, d.v.s. att proportionen blir
orimlig mellan de omfattande åtgärderna (kostnad 5-10 miljoner) och de
faktiska censuringreppen, som enligt utredningen bara kommer att gälla en
bråkdel av videogrammen

ett juridiskt: det är tveksamt, om förhandsgranskning är förenligt med
regeringsformens regler om skydd för yttrandefriheten.

Denna halvhjärtenhet - förslag om straffskärpning men nej till effektiva
instrument för att förhindra resp. spåra upp brott mot förbudet att sprida
olaga våldsskildring - har hittills varit kännetecknande även för samhällets
sätt att handskas med videovåldet. Denna oförsvarliga ängslan att ingripa
måste nu överges till förmån för ett system med effektiv förhandsgranskning.
Endast på det sättet kan en utrensning ske av det videovåld som nu hotar att
skada samhällets allra mest sårbara grupper och därmed på sikt samhället
självt.

En generell registrering av filmer och videogram kan inte utgöra ett
alternativ till en allmän förhandsgranskning. Endast genom en sådan kan
rimliga garantier skapas för en effektiv begränsning av det skadliga videovåldet.

Även om vissa övergångsproblem kan uppstå, kommer rimligen snabba
rutiner att kunna skapas för både registrering och granskning. Erfarenheterna
från i första hand Finland och Storbritannien bör ge värdefull vägledning i
det avseendet, även om deras värderingar inte i alla avseenden är våra.

Vissa undantag från den allmänna granskningsplikten bör vara möjliga, i
huvudsak enligt utredningens principmodell. Videospel och musikvideo,
som ofta innehåller starka våldsinslag, bör dock ej omfattas av undantagen.

Utredningens kostnadsberäkningar har varierat från 1,5 miljoner (i första

Mot.

K439

betänkandet) till 10 miljoner (i föreliggande maxi-modell), men i förhållande Mot. 1988/89

till videobranschens årsomsättning på en miljard är även den högre summan K439

försumbar. Avgifterna för registrering och granskning skulle t.o.m. kunna

utformas så att de ger ett överskott, som kan användas till stöd för

kvalitetsproduktion av filmer och videogram för i första hand barn och

ungdom. I en separat motion lägger vi förslag om en granskningsavgift på

videogrammen.

Vi anser, att allmän granskningsplikt bör införas för filmer och videogram
utom för särskilt angivna undantagna kategorier (enligt punkterna 1—3,

5-7, 2 §, ss 104—105 i våldsskildringsutredningens betänkande), och att
granskningen bör ske utifrån samma kriterier oberoende av om framställningen
är avsedd för offentligt eller enskilt bruk.

Vi föreslår följande lag i huvudsak enligt utredningens principmodell.

Lag om allmän förhandsgranskning av filmer och videogram

Granskningsplikt

1 § Framställningen i en film eller ett videogram skall granskas och
godkännas för spridning av statens biografbyrå innan den får visas vid en
allmän sammankomst eller en offentlig tillställning.

Detsamma gäller framställningen i en film eller ett videogram som

1. i annat fall än som avses i första stycket skall visas på plats som är
tillgänglig för allmänheten,

2. i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte skall tillhandahållas
konsumenter för enskilt bruk.

2 § Från granskningsplikt undantas filmer och videogram som

1. sänds med stöd av 5 § första eller tredje stycket radiolagen (1966:755)
eller med stöd av tillstånd enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar,

2. utgör reklam för eller information om vara eller tjänst,

3. sprids i utbildningssyfte, för yrkesverksamhet, hobby, idrottsutövning
eller liknande,

4. återger endast idrottsevenemang eller liknande,

5. återger endast gudstjänst eller liknande religionsutövning,

6. innehåller endast upptagning av verkligheten och har nyhetskaraktär.

3 § Biografbyrån får för filmfestivaler och liknande evenemang medge att
framställningar i filmer och videogram visas även om de inte har granskats
och godkänts för spridning. Ett sådant medgivande får förenas med villkor i
fråga om tid och plats för visningen samt åldersgräns för tillträde.

Bedömningsgrunder och åldersgränser

4 § Framställningen i en film eller ett videogram får inte godkännas för
spridning om händelserna skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang
att framställningen kan verka förråande eller skadligt upphetsande eller kan
förleda till brott.

I andra fall får godkännande vägras endast om spridning av framställningen
uppenbart skulle strida mot lag.

Ett beslut kan avse hela framställningen i en film eller ett videogram eller
del av framställningen.

14

5 § Varje framställning i film eller videogram som godkänns för spridning
skall hänföras till någon av följande åldersgrupper, nämligen

1. ingen nedre åldersgräns,

2. från sju år,

3. från elva år,

4. från femton år.

Framställningen får inte hänföras till någon av åldersgrupperna 1-3 om
den kan vålla barn i aktuell åldersgrupp någon psykisk skada.

6 § Vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning där visning av en
framställning i film eller videogram förekommer får tillträde inte medges
någon som ej har uppnått den lägsta ålder som biografbyrån bestämt enligt 5
§.

Barn som inte har fyllt sju år och är i sällskap med vuxen person får medges
tillträde till visning av en framställning som är tillåten för barn från sju år.
Detsamma gäller barn som fyllt sju år men inte elva år i fråga om visning av en
framställning som är tillåten för barn från elva år.

7 § I yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte får film eller
videogram inte tillhandahållas någon som ej har uppnått den lägsta ålder som
biografbyrån bestämt enligt 5 §.

Arkivering

8 § Biografbyrån skall förvara sådana delar av en granskad framställning
som enligt 4 § inte har godkänts för spridning. Detta gäller dock inte en
framställning som inte till någon del godkänts för spridning.

9 § Biografbyrån får för handläggningen av ärenden enligt denna lag
framställa kopior av filmer och videogram.

Märkning

10 § Varje exemplar av en film eller ett videogram som skall visas offentligt
eller som på något annat sätt skall tillhandahållas konsument för enskilt bruk
skall vara försett med kontrollmärke som utfärdats av biografbyrån.

Avgifter

11 § Avgift för granskning enligt denna lag utgår med

1. grundavgift 200 kr.,

2. granskningsavgift 20 kr. per spelminut vid normal visningshastighet,
dock minst 200 kr.

Om framställningen i en film eller ett videogram till väsentlig del är
upptagen från verkligheten utgår inte granskningsavgift.

12 § Avgiften för kontrollmärke är 10 kr.

Överklagande

13 § Beslut om avgift enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.
Annat beslut som biografbyrån meddelat enligt denna lag får överklagas hos
regeringen.

Ansvar

14 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet,

1. visar en framställning i film eller videogram som omfattas av granskningsplikt
enligt 1 § första stycket eller andra stycket 1. men inte har godkänts
för spridning,

Mot.

K439

2. i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte till konsumenter Mot. 1988/89

för enskilt bruk tillhandahåller en framställning i film eller videogram som K439

omfattas av granskningsplikt enligt 1 § andra stycket 2. men inte har

godkänts för spridning,

3. bryter mot villkor enligt 3 §,

4. bryter mot 6 § om åldersgräns för tillträde till visning av en framställning
i film eller videogram,

5. bryter mot 7 § om åldersgräns för tillhandahållande av film och
videogram,

6. bryter mot 10 § om märkning av filmer och videogram.

15 § Är brottet grovt, döms för grov olaga våldsskildring till fängelse i lägst
tre månader och högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om brottet utgjort ett väsentligt led i en verksamhet som
bedrivits yrkesmässigt och haft stor omfattning, om brottet riktat sig särskilt
mot personer under femton år eller om brottet skett vanemässigt.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar om en allmän förhandsgranskning av videogram.

Stockholm den 25 januari 1989
Maj Britt Theorin (s)

Margareta Winberg (s) Maj-Inger Klingvall (s)

Lahja Exner (s)

16