Företagens uppgiftslämnande

Motion 1988/89:Fi412 av Sten Svensson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fi412

av Sten Svensson (m)
Företagens uppgiftslämnande

Mot.
1988/89
Fi412—420

Det mycket omfattande uppgiftslämnandet innebär en besvärande belastning
för företagen. Särskilt utsatta är små och medelstora företag, vilka
arbetsmässigt drabbas förhållandevis hårdare än större företag med tillgång
till datateknik och andra tekniska hjälpmedel och stora personalresurser.

För något större företag avdelas särskild personal att svara för uppgiftslämnandet
och företagsägaren/företagsledaren belastas inte personligen så som
ofta är fallet i de mindre företagen. De insamlade uppgifterna används för
tillståndsprövning, kontroll, redovisning av skatter och avgifter, statistik och
samhällsplanering m.m. Uppgiftslämnandet är mycket arbetskrävande och
kostar företagen åtskilliga miljarder kronor. Det skapar också sekretess- och
integritetsproblem. Även myndigheterna skulle ha fördelar av att begränsa
och rationalisera uppgiftshämtandet. Det skulle ge högre kvalitet och
myndigheterna spara pengar.

Myndigheternas uppgiftsinhämtande

Den offentliga förvaltningens metoder att inhämta uppgifter från företagen
bör ändras och myndigheternas befogenheter att kräva uppgifter bör
begränsas. Uppgiftskraven på företagen har nu blivit så omfattande att
uppgiftsplikten blivit synnerligen betungande. Erforderliga resurser för
uppgiftslämnandet måste ju i praktiken tas från produktionen.

Uppgiftsplikten i dess nuvarande form har således tilldelat företagen en
tjänande roll som i längden minskar effektiviteten i systemet myndighet och
företag som helhet. Denna utveckling måste brytas genom att riksdag och
regering fastställer mer snäva restriktioner för myndigheternas uppgiftshämtande.

Det bör därför undersökas närmare hur myndigheternas befogenheter att
skapa uppgiftskrav på företag är utformade. Är dessa befogenheter alltför
vittgående och omfattande bör erforderliga begränsningsregler för myndigheternas
uppgiftsinhämtande utarbetas. Det bör vidare övervägas om inte
företagen även bör ges bättre rätt att anföra besvär mot onödigt betungande
uppgiftskrav samt mot en för det enskilda företaget sammantaget alltför
betungande uppgiftsplikt.

Sedan 1984 har data- och offentlighetskommittén (DOK) arbetat med
dessa och näraliggande frågor. Det står nu klart att DOK:s förslag inte
kommer att leda till att företagens rättssäkerhet stärks. Det innebär med
andra ord att fortsatt osäkerhet kommer att råda beträffande rättsläget inom

1

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr Fi4l2—420

berörda områden. Det gäller bl.a. omfattningen av de uppgifter som lämnas Mot. 1988/89
ut till annan myndighet och vilken kännedom som berörda företag kan få om Fi412

detta förfarande. Till följd av den tekniska utvecklingen på ADB-området är
det uppenbart att dylikt utlämnande ökar i omfattning.

Vidare måste en särskild företagsdatalag stiftas, innehållande regler om
vilka uppgifter myndigheterna får samla in, hur dessa får användas och hur
länge de får bevaras. Slutligen bör det ingå i lagen en bestämmelse av
innebörden att företagen måste ge sitt samtycke innan en myndighet lämnar
informationen vidare till en annan myndighet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till åtgärder för
att begränsa de totala samhällsekonomiska kostnaderna för uppgiftslämnandet
med beaktande av vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som
stärker företagsintegriteten i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 19 januari 1989
Sten Svensson (m)

2