Enskilda vägar

Motion 2001/02:T238 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 5

2 Förslag till riksdagsbeslut 6

3Vårt förslag vi vill: 6

4 Statsbidragen till enskilda vägar 6

5 Bärighet 7

6 Inventera standarden 7

7 Underlätta förrättningar 8

8 Färjor 8

9 Övrigt 9

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anslagen till enskilda vägar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda bärighetsmedel till enskilda vägar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en inventering av standarden på det enskilda vägnätet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förrättningskostnader med anledning av lagen (1997:620) om upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att BREV-utredningens förslag vad gäller överföring av allmänna vägar till enskilda vägar inte blir föremål för lagstiftning.

6. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt återkommer med förslag om utformningen av ansvaret och regelverket för färjetrafiken mellan öar och fastland.

3 Vårt förslag

Vi vill:

• Höja och återställa anslagsnivån till enskilda vägar så att förordningens bidragsnivåer skall kunna gälla.

• Införa ett särskilt bärighetsanslag under en tioårsperiod för att återställa vägkapitalet.

• Inventera standarden på det enskilda vägnätet.

• Underlätta förrättningar med anledning av lag (1997:620) om upphävande av enskilda vägar.

4 Statsbidragen till enskilda vägar

Enskilda vägar har större betydelse för svenskt näringsliv och för möjligheten att leva och bo på landsbygden än vad anslagets storlek antyder. Ser man däremot på antalet mil enskilda vägar och jämför det med det totala vägnätets längd, finner man att inte mindre än cirka 70 procent av det svenska vägnätet är enskilt. Av det enskilda vägnätet är det ungefär en fjärdedel som uppbär statligt bidrag.

För att driva och underhålla skogsbilvägarna, som är merparten av de helt privata vägarna, läggs årligen ned ca 800 miljoner kronor. Dessa skogsbilvägar mynnar vanligtvis ut i en enskild väg med statsbidrag. För den svenska skogsindustrin är därför ett enskilt vägnät med tillgång till statsbidrag viktigt för att kunna upprätthålla produktionen och för att behålla konkurrenskraften.

Även för landsbygdens befolkning är enskilda vägar med statsbidrag oerhört viktiga. Ungefär 800 000 personer är bosatta vid statsbidragsberättigade enskilda vägar. Likaledes utgör enskilda vägar med statsbidrag den huvudsakliga transportleden för det rörliga friluftslivet, genom att vägar till stränder, skogar och andra rekreationsområden i hög grad drivs och underhålls som statsbidragsberättigade enskilda vägar.

Statsbidragen till enskilda vägar har dock under en rad år kraftigt skurits ner av den socialdemokratiska regeringen. Detta har lett till stora svårigheter för alla de människor som, i sin vardag och för sin försörjning, är beroende av detta vägsystem. Dessutom har många företag drabbats ekonomiskt.

5 Bärighet

I det enskilda vägnätet garanterade staten tidigare 70 procent av de beräknade kostnaderna för bärighetshöjande åtgärder i statsbidrag. Neddragningarna som den socialdemokratiska regeringen genomförde under 90-talet medför att underhållet på det enskilda vägnätet har eftersatts samtidigt som de enskilda fastighetsägarna med egna medel tvingas att i allt större omfattning finansiera underhållet. Trots dessa insatser har vägkapitalet försämrats. För att förhindra att de enskilda vägarna försämras ytterligare krävs att särskilda bärighetsmedel anslås. Kostnaderna för att återställa vägkapitalet kommer annars att bli enorma. Konsekvenserna av en utebliven satsning blir för alla, inte minst för skogsindustrin, mycket negativa.

Vi föreslår att 100 miljoner kronor per år under tio år i särskilda bärighetsmedel anslås för det enskilda vägnätet. Därigenom kan det enskilda vägnätets standard upprätthållas på en godtagbar nivå såväl för de boende som för näringslivet.

6 Inventera standarden

För att få en ordentlig bild av åtgärdsbehov, omfattning och genomförandeförutsättningar när det gäller bärigheten på det enskilda vägnätet bör en ordentlig inventering av standarden omedelbart genomföras. En sådan inventering har inte gjorts sedan 1984. Sedan dess har stora förändringar skett som har påverkat statusen på det enskilda vägnätet.

Den nyligen avslutade utredningen BREV har till regeringen överlämnat sina förslag. Enligt vår mening har utredaren på rad områden landat på förslag som vi anser oacceptabla. Att minska statens utgifter genom att övervältra såväl det ekonomiska ansvaret som driftsansvaret på de boende kring glesbygdens vägar är, enligt vår mening, ett felaktigt synsätt. Regeringen bör därför avstå från att i detta avseende lägga fram förslag baserade på BREV-utredningens slutsatser. Ett generellt sett högre anslag till det enskilda vägnätet krävs för att återställa den standard som är nödvändig för boende och verksamma längs det enskilda vägnätet. En kombination av högre bidrag och mera rättvis fördelning ökar förutsättningarna för en levande landsbygd.

I ett antal av landets kommuner förekommer inom planlagda områden, såväl i tätort som i fritidsområden, vägar och andra gemensamhetsanläggningar, som ekonomiskt ansvarsmässigt åvilar medlemmarna i anläggningsföreningen. Bidragsmässigt hanteras dessa anläggningar enligt samma principer som enskilda vägar, dock oftast med en lägre andel statsbidrag. BREV-utredaren föreslår att bidrag till väghållning inom detaljplanelagda områden tas bort ur förordningen. Vi avvisar inte en sådan åtgärd men vill understryka att ett beslut om ändring kräver analys om konsekvenserna för såväl medlemmarna som för kommunerna.

7 Underlätta förrättningar

Den förrättningsprocedur som efter upphävandet av lagen om enskilda vägar 1997 är gällande är förenad med avsevärda kostnader för de inblandade. Ärendena har också kommit att bli långdragna och besvärliga. Vi menar att det är orimligt att kostnaderna för förrättningarna, som tillkommit genom en av regeringen initierad ändrad lagstiftning, skall drabba enskilda fastighetsägare.

Från moderat håll har vi hela tiden framhållit att såväl enskilda som berörda vägföreningar måste hållas skadeslösa i denna fråga. Även regeringen tycks ha insett detta och har anslagit 25 miljoner kronor till omprövningsförrättningar. Vi ställer oss bakom detta anslag och förutsätter att andelsägarna därmed hålls skadeslösa.

8 Färjor

Färjetrafiken är en livlina mellan fastlandet och de öar som saknar fast förbindelse. Någon klar gränsdragning för vem och vilka som skall vara huvudman för denna viktiga kommunikationslänk föreligger inte. På det allmänna vägnätet har Vägverket normalt ansvaret, medan det i vissa fall kan vara en kommun, en trafikhuvudman eller enskilda väghållare. Vi anser det angeläget att frågan får en snar lösning.

BREV-utredningen hade regeringens uppdrag att föreslå nytt regelverk och övriga nödvändiga förändringar för att undanröja bristerna i dagens system. Vi anser det nu angeläget att regeringen till riksdagen återkommer med förslag som kan tydliggöra det framtida ansvaret för dessa färjeförbindelser.

9 Övrigt

Beträffande finansieringen av våra förslag hänvisar vi till vår anslagsmotion.

Stockholm den 28 september 2001
Per-Richard Molén (m)
Tom Heyman (m)	Lars Björkman (m)
Birgitta Wistrand (m)	Jan-Evert Rådhström (m)
Lars Elinderson (m)	Jeppe Johnsson (m)
Elizabeth Nyström (m)	Per Westerberg (m)
Fredrik Reinfeldt (m)	Karin Enström (m)