En forskningsanläggning om fusionskraften

Motion 1994/95:N427 av Alf Eriksson m.fl. (s)

EG, Japan, Ryssland och USA har ingått ett samarbetsavtal
som syftar till att bygga en forskningsanläggning för att
klarlägga om fusionskraften kan användas som framtidens
outsinliga kraftkälla. Projektet kallas ITER (International
Thermonuclear Experimental Reaktor). Det är en mycket
stor anläggning och så dyr att man kommit överens om att
bygga en gemensam reaktor, där världens samlade
kompetens och resurser på området samverkar för att öka
chanserna till framgång.

Kostnaden för ITER beräknas till 100 miljarder kronor,
hälften investeringskostnader och andra hälften
driftskostnader i 20 år.

Fusionsprocessen bygger på att vätekärnor slås samman
under bildning av heliumkärnor och frigörande av energi.
Det är alltså en helt annan process än i dagens kärnkraftverk.
Möjlighet finns att med denna process utvinna lika mycket
energi ur en liter havsvatten som idag erhålls av 300 liter
bensin.

Fusionen lämnar inga direkta restprodukter.
Konstruktionsmaterialet runt fusionsprocessen blir däremot
radioaktivt och ger upphov till relativt små mängder låg- och
medelaktivt avfall. Detta är till skillnad från kärnavfall
mycket kortlivat. Efter 10 år återstår en hundradel och efter
25 år endast en tusendel.

ITER är en ren forskningsanläggning som aldrig är avsedd
att sättas i drift för energiproduktion. Förutsättningarna för
etableringsorten är att det finns bra kommunikationer och en
400 kilovoltsledning för elförsörjningen.

Under drift kommer anläggningen att sysselsätta 1 500
personer varav 500 är kvalificerade forskare. Under
anläggningsskedet skapas ca 4 000 arbetstillfällen och
direkta order till industrin kan uppgå till över 30 miljarder
kronor. Ännu större blir de s.k. spin-off-effekterna. Om
ITER etableras i Sverige skulle vi hamna i centrum för
världens uppmärksamhet när det gäller forskning och teknisk
utveckling.

Energiforskningen i Sverige

När Sverige 1980 beslutade att kärnkraften skulle vara en
parentes i den svenska kraftproduktionen antogs att stora
delar av den industrialiserade världen skulle fatta liknande
beslut. Det skulle innebära att många resursstarka länder
skulle göra stora satsningar på forskning för att finna nya
uthålliga energikällor. Så blev inte fallet och vi har inte sett
några gemensamma satsningar förrän nu.

Europa och Sverige borde vara intressant för de länder som
nu gått samman i ITER-projektet. Ett neutralt land med högt
tekniskt anseende i en unik miljö borde vara intressant i detta
hänseende. ITER-projektet kan med fördel förläggas till
Sverige och utnyttja det goda internationella anseende vi har.

Lokalisering i Sverige

Västsverige har en lång tradition som industriregion. Den
har varit positiv för utvecklingen så länge de tunga
industriprodukterna var i ett utvecklingsskede. Vi kan nu
konstatera att många av dessa produkter är mogna och en del
produceras inte längre. Varven är i stort sett borta och
regionen är mycket beroende av en enda produkt nämligen
bilar. Det är mycket riskfyllt att vara så kraftigt beroende av
en enda produkt.

Västsverige och Väröhalvön kan erbjuda alla de villkor
som ställs för att konkurrera om platsen för ITER-projektets
etablering. Infrastrukturen är nu mycket god och närheten till
Göteborg med alla dess resurser ett faktum. Redan idag utgör
regionen Varberg--Göteborg ett arbetsmarknadsområde där
t.ex. många arbetar i Göteborg men föredrar att bo på en
mindre ort med lugnare uppväxtförhållanden för barn, bättre
plats för småhusboende osv. Hela kuststräckan är också
mycket attraktiv vad avser landskapsbild och möjlighet till
friluftsliv i olika former.

Göteborgs stad är naturligtvis förutsättningen för
förläggningen av ITER till Västsverige. Göteborg har
institutioner och anläggningar långt utöver vad som är
vanligt för en stad med 730 000
invånare inklusive kranskommunerna. Göteborgs
universitet och Chalmers tekniska högskola är aktade namn
ute i världen. Göteborgs universitet har över 26 000
studenter. Chalmers tekniska högskola som kan bli
ITER-projektets forskarbas har länge deltagit i den
internationella fusionsforskningen.

Väröhalvön som ligger i Varbergs kommun utpekades
redan i början av 1970-talet, då den fysiska riksplaneringen
påbörjades, som ett ställe på västkusten lämpligt för framtida
industrietablering. Här byggdes Sveriges största
kärnkraftverk, och därmed finns ett högt teknologiskt
kunnande på orten. Ett prospekt är framtaget som visar att
projektet med fördel skulle kunna förläggas till Väröhalvön
om det etableras i Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Väröhalvön är en fördelaktig etableringsort för ITER-
projektet.

Stockholm den 25 januari 1995

Alf Eriksson (s)

Sten Östlund (s)

Ingegerd Sahlström (s)

Pär-Axel Sahlberg (s)