Det svenska biståndet till Östeuropa

Motion 1989/90:U249 av Håkan Holmberg m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U249

av Håkan Holmberg m.fl. (fp)

Det svenska biståndet till Östeuropa

Under mer än 40 år har människorna i östra Centraleuropa levt under kommunistiskt
styre, eller under ”den reellt existerande socialismen”, som den
under senare år gängse termen har lytt. I de områden som redan före andra
världskriget tillhörde Sovjetunionen har systemet tillämpats i ytterligare ett
trettiotal år.

”Den reellt existerande socialismen” har, i enlighet med kommunistisk
ideologi, präglats av mycket långtgående försök att krossa förutsättningarna
för ett av staten och det styrande partiet oberoende socialt och ekonomiskt
liv. Det politiska förtrycket är bara ett uttryck för en strävan som gått betydligt
djupare och som numera finns ingående beskriven och analyserad, t.ex.
i den polska journalisten Teresa Toranskas berömda intervjubok ”Oni” (De
ansvariga, på svenska 1986). Att dessa totalitära regimer så snabbt kunde
sopas bort under det stora östeuropeiska revolutionsåret 1989 är ett faktum
som borde inge en känsla av lättnad och befrielse också i Sverige.

Det är dock en väsentlig skillnad mellan att störta en regim och att byta
ekonomiskt och socialt system - eller, rättare sagt, att återinföra normala
samhällsförhållanden efter decennier av totalitärt styre. Samtliga f.d. kommunistiskt
styrda stater i Östeuropa står nu inför uppgiften att återskapa de
grundläggande förutsättningarna för ett fungerande ekonomiskt och politiskt
liv, samtidigt som de på något sätt måste finna vägar att ta itu med de
mest påträngande av de kriser som det socialistiska systemet lämnat efter
sig.

De östeuropeiska staterna har inte bara saknat fri press, fria partier och
folkrörelser och oberoende domstolar. De har också i allt väsentligt saknat
de institutioner och lagregler som är nödvändiga för en fungerande ekonomi
-1.ex. normala banker och kreditinstitut, aktiebolagslag, konkurslagstiftning
m.m. På samma sätt har de saknat institutioner och regler som är
nödvändiga för en fungerande och från politiskt godtycke fristående förvaltning.

De människor som under decennier arbetat i de statsstyrda industrikombinaten
eller i den statliga byråkratin har uppfostrats att avstå från enskilda
initiativ och enskilt ansvarstagande. Begrepp som bokslut, resultaträkning,
tjänsteansvar, medbestämmande etc. är ofta okända eller sedan decennier
förvrängda till sin innebörd. Fördelning av arbeten, bostäder, semester och
attraktiva varor har i decennier skett efter godtyckliga politiska kriterier. På

samma sätt har ledande poster i stora företag, i departement och myndighe- Mot. 1989/90

ter och inom den lokala förvaltningen ofta fördelats mellan politiska kotte- U249

rier på ett sätt som ibland jämförts med äldre tiders feodalsystem, ibland
med italiensk eller amerikansk maffia.

Långsiktigt gäller det nu att genom privatiseringar av jordbruk, butiker
och industriföretag, införande av bankväsende, börs och konvertibel valuta
och övergång till fri etableringsrätt, fria fackföreningar och fria förhandlingar
om löner och arbetsvillkor så snabbt som möjligt skapa sådana ekonomiska
förhållanden som medger tillväxt, nyföretagande och ekonomisk utveckling.
Genom att avskaffa kommunistpartiernas ledande roll, avpolitisera
rättsväsendet, tillåta fria partier och folkrörelser, hålla fria parlamentsval
och fria lokalval med åtföljande utbyte av tjänstemän och andra funktionärer
ur den gamla nomenklaturan, gäller det att samtidigt lägga grunden
för stabila demokratier och ett stabilt rättssamhälle.

Kortsiktigt gäller det att om möjligt lindra den nöd som de realsocialistiska
systemen skapat och att försöka undanröja åtminstone de värsta och mest
uppenbara exemplen på miljöförstöring och resursslöseri. Långsiktigt kan
social trygghet, fungerande sjukvård, tryggad livsmedelsförsörjning och industri-
och jordbruksproduktion i balans med de naturliga förutsättningarna
bara åstadkommas genom en genomgripande strukturförändring. De gamla
industrikombinat som står för mycket av miljöförstöring och dålig hushållning
med energi och råvaror måste avvecklas och ersättas med moderna
företag, med förmåga att producera mer med mindre insats av energi och
råvaror.

Det kortsiktiga och det långsiktiga perspektivet hänger oupplösligt samman.
Men de måste ändå hållas isär när man försöker analysera på vilket sätt
man utifrån kan bidra till att hjälpa de östeuropeiska länderna ut ur realsocialismens
återvändsgränd. Enligt folkpartiets mening skall ett generöst östbistånd
ligga utanför 1 %-ramen för det svenska u-landsbiståndet. Brist på
pengar får inte lägga hinder för angelägna projekt. I folkpartiets motion om
säkerhet och integration i Europa framhålls att regeringen bör återkomma
till riksdagen med begäran om ytterligare anslag för den händelse de resurser
som nu föreslås inte räcker till. Uttryckt i punktform måste stödet utifrån för
att bli effektivt bygga på följande förutsättningar:

- De nya regeringarna i öst är till stor del beroende av de gamla byråkratierna.
Dessa har inte den förvaltningskultur och kanske inte heller alltid
den ansvarskänsla gentemot de nya ledarna som krävs för att de skall
kunna ta fram konkreta stödprojekt, t.ex. på miljösidan. Det kan därför
visa sig vara en viktig uppgift för det svenska biståndet att ta fram ekonomiska
kalkyler på olika projekt, snarare än att vänta på att dessa tas fram
av myndigheterna i resp. land. Vid valet mellan olika projekt är det sannolikt
nödvändigt att till betydande del anlita expertis utifrån, dels från
de oberoende sociala rörelser som vuxit fram under 80-talet, dels från
ideella samarbetsorganisationer med förankring i både givar- och mottagarlandet,
t.ex. Svensk-Polska Miljöföreningen, SPM. Mycket talar
också för att det är klokare att koncentrera svenskt miljöstöd till projekt
som redan finns utarbetade med en acceptabel grad av konkretion, t.ex.
delar av det stora Wisla-projektet i Polen, som bl.a. initierats av SPM, än 11

att utlova mindre summor till ett större antal projekt som ofta mest kan Mot. 1989/90

antas bestå i önskemål och förhoppningar för framtiden. U249

- Stora penningsummor som till synes generöst överlämnas till regeringar,
företag eller andra i de östeuropeiska länderna gör, p.g.a. att det gamla
ekonomiska och politiska systemet ännu inte hunnit reformeras mer än
punktvis, lätt mer skada än nytta. Avgörande är att de pengar vi sätter in
används så att de antingen stöder projekt som s.a.s. kan skära igenom
det gamla systemets blockeringar, eller som kan få spridningseffekter
som bidrar till att detta system avvecklas. Ett exempel på projekt av det
förra slaget är Svensk-Polska Miljöföreningens planer på att i samverkan
med polska miljöorganisationer upprätta ett s.k. Miljöservicecentrum i
Warszawa. Exempel på insatser av det senare slaget är stöd till utbildning
av de personer som i ett nytt ekonomiskt och politiskt system skall ta ansvar
för företagens miljöinsatser, för lokalt miljö- och hälsovårdsarbete
m.m.

Ett mycket konkret exempel på insatser som väsentligt skulle förbättra
möjligheterna att bygga upp en ny fungerande ekonomisk struktur och en ny
administrativ struktur är stöd till förbättring av telekommunikationsnätet.

Detta är ytterst eftersatt vad gäller hela Östeuropa. I synnerhet gäller detta
utlandsförbindelserna. För att förbättra telefonförbindelserna mellan Sverige,
de baltiska länderna och Polen skulle på ganska kort tid länkar kunna
upprättas till den numera svenska kommunikationssatelliten Tele-X.

- Svenska och andra utländska företagsetableringar i östländerna kan
mycket effektivt bidra till den nödvändiga strukturförändringen inom industrin.
Men det kan inte vara meningen att svenskt bistånd skall syfta
till att understödja etableringar som ändå skulle kunna förverkligas genom
stöd från den normala kreditmarknaden. Det förefaller rimligt att de
ganska begränsade summor som kan ställas till förfogande genom BITS i
första hand koncentreras till stöd för investeringar av uppenbar betydelse
för miljön, medan mer allmänt inriktade svenska satsningar hänvisas till
den vanliga kreditmarknaden. Också här är det väsentligt att den sakkunskap
som SPM och liknande organisationer besitter utnyttjas för att värdera
olika projekt.

- De östeuropeiska länderna kan inte betraktas som u-länder i ordets normala
mening, även om många människor i öst tvingas leva i u-landsmässiga
förhållanden. Utbildningsnivån, de industriella traditionerna och
närheten till det övriga Europa är exempel på omständigheter som skiljer
de östeuropeiska länderna från Sveriges traditionella biståndsländer.

Den bästa parallellen är kanske inte mellan dagens öststater och dagens
u-länder utan mellan öststaterna i dag och Västeuropa kort efter krigsslutet.

- Det förefaller sannolikt att länderna i Östeuropa när de väl får tillgång
till den teknologi, de exportmöjligheter och den stimulans som övergång
till fri företagsamhet och enskild äganderätt till produktionsmedel innebär,
relativt snabbt kan få igång en självgående ekonomisk utveckling.

Hoten ligger på det politiska planet. Kommunister och missnöjespolitiker
kan försöka utnyttja de svårigheter som systemskiftet med nödvändighet

innebär i egna syften. Förvaltning, företagsledningar och andra nyck- 12

elområden kan alltför länge komma att domineras av personer som prag- Mot. 1989/90

lats av det gamla systemets attityder. Utbildning och kunskapsöverföring U249

på dessa områden måste därför ges en mycket hög prioritet i det svenska
biståndet. Men denna måste vara noga anpassad till de verkliga lokala
behoven. Paketutbildningar som sätts ihop i Sverige kan misslyckas helt.

Förkunskaper och förväntningar hos de tilltänkta mottagarna måste vara
helt klarlagda innan utbildningsprojekten sätts i verket.

Stipendier till studenter från Östeuropa som vill studera i Sverige är viktiga.
Men väl så viktigt kan det vara att svenska studenter, t.ex. vid tekniska
högskolor, får möjlighet att förlägga praktikperioder till något östland. För
att kunskapsöverföring skall fungera väl så är det viktigt att de personer som
medverkar har erfarenhet både av förhållanden i länder som Sverige och av
förhållandena i mottagarlandet. Risken är annars stor att stödet utformas
felaktigt. Svenska företagare i östländer kan ofta vara nyckelpersoner för att
överföra kunskaper om hur företag fungerar i en marknadsekonomi.

- Mycket talar för att de bästa resultaten av det svenska biståndet kan uppnås
med regional koncentration av insatserna. Det vänortssamarbete som
sedan något år pågår mellan åtskilliga svenska kommuner och orter i bl.a.

Polen och Baltikum kan här vara en utgångspunkt. Erfarenheter från pilotprojekt
i begränsade områden kan sedan överföras till andra delar av
landet. För Sveriges del förefaller det naturligt att i första hand satsa på
de länder som liksom vi själva har ett intresse av Östersjöns framtid, dvs.
de baltiska länderna och angränsande delar av Ryssland, Polen samt ev.

Östtyskland. Kretsen kan kanske i vissa avseenden utvidgas till att omfatta
även Tjeckoslovakien. Det Östersjösamarbete som redan initierats
av Sveriges och Polens statsministrar bör utvecklas till ett regelbundet
återkommande Östersjöforum för utbyte av information om miljöförhållanden
och miljövårdsarbete.

- Humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd måste skiljas från de långsiktiga
insatser som görs för att förändra de östeuropeiska ländernas ekonomiska
struktur. Livsmedelsbistånd till exempelvis Polen kan, bortsett
från ev. akuta nödlägen om dagens försörjningssituation allvarligt försvåras,
knappast vara till mer än marginell nytta. Däremot är insatser för
att bidra till det polska eller baltiska jordbrukets utveckling av strategisk
betydelse. Allt talar för att denna form av bistånd bäst sker genom lantbrukets
egna organisationer, t.ex. genom att maskiner och annat ställs
till östeuropeiska självägande jordbrukares förfogande. Vid behov bör
fraktbidrag för sådan hjälpverksamhet kunna utgå.

I Rumänien föreligger av allt att döma ett akut nödläge vad gäller försörjning
med mediciner, barnmat m.m. i synnerhet för sjukvårdens behov.

De synpunkter på det svenska östbiståndets utformning som ovan anförts
bör ges regeringen till känna. Mycket talar också för att de insatser som görs
samordnas av ett särskilt organ för Europabistånd. Alternativt måste SIDA
och BITS snarast tillföras speciell östkompetens. Stödet bör byggas ut i den
takt som konkreta projekt kan tas fram.

Exempel på konkreta insatser i linje med ovanstående riktlinjer bör, utöver
dem som nämnts ovan, vara:

13

- En fond för folkrörelser av olika slag, bl.a. för samarbete med motsvarande
rörelser i öst.

- Ett särskilt anslag till UHÄ för att genomföra kurser i samarbete med
lämpliga universitet i öst.

- Stipendier för svenska forskare att forska i öst och för östeuropeiska forskare
att komma till Sverige.

- Stöd till jordbrukar- och småföretagarorganisationer samt utbildningsföretag
som vill bidra till att återuppbygga privat företagande i öst och
höja kunskapsnivån vad gäller företagsledning.

- Större möjligheter för ungdomar från öst att feriearbeta i Sverige.

- Tillstånd för östeuropéer att arbeta i Sverige.

Svenska insatser för Östeuropas återhämtning kan dock också göras i andra
former. Flera östeuropeiska länder har stora utlandsskulder. När det gäller
den polska utlandsskulden har initiativ tagits internationellt för att genom
s.k. skuldbyten, ”debt for nature swaps”, låta miljöorganisationer och andra
köpa andelar av det polska skuldberget till det realistiska marknadsvärdet.
Polska staten: skulle därefter lösa in skulderna i zloty, som investeras i miljöprojekt,
främst i samband med det redan nämnda Wisla-projektet.

Folkpartiet framförde för ett år sedan förslaget att den svenska exportkreditnämndens
bestämmelser skulle ändras i syfte att möjliggöra sådana skuldbyten
från svenskt håll. Under de politiska förhållanden som då rådde i Polen
framstod denna metod som den enda möjliga för att få fram resurser i
tillräcklig omfattning för nödvändiga miljösatsningar. Nu har den nya polska
regeringen introducerat ett omfattande program för att långsiktigt förändra
hela den ekonomiska strukturen och därvid också få slut på den extrema inflationen.
Eftersom skuldbyten är inflationsdrivande är det naturligt att
denna teknik i dag framstår som mindre användbar än under den gamla regimens
tid. Ett visst intresse för skuldbyten i mer begränsad omfattning finns
dock från polskt håll, varför vårt förslag om ändring av exportkreditnämndens
regler kvarstår. Eftersom den polska skulden till Sverige ändå aldrig
kommer att kunna betalas mer än kanske till någon liten del talar mycket för
att den efterhand som den ekonomiska omvandlingen fortsätter helt eller
delvis bör avskrivas.

Samtliga östeuropeiska länder har i dag ett mycket stort behov av hårdvaluta
för att kunna genomföra den nödvändiga ekonomiska stabiliseringen
och strukturförändringen. Denna hårdvaluta skulle bl.a. kunna tjänas in
med hjälp av export av varor från branscher där just östländerna har fördelar
jämfört med många andra länder. Större möjlighet för export av jordbruksprodukter,
textil och konfektion från bl.a. Polen och de baltiska länderna
skulle betyda mycket för den ekonomiska utvecklingen där. Textil- och konfektionsbranscherna
är också de klassiska första stegen i utvecklingen av en
ekonomi som inriktas på export och stegvis diversifiering mot nya branscher.

I dag råder alltjämt restriktioner i Sverige mot textil och konfektion från
öststaterna. De kvoter som bestämts för Östeuropa uttrycks i kronor. Om
tyg skickas från Sverige för att sys till kläder i Polen eller Lettland så räknas
också värdet av det svenska tyget in i den volym som landet tillåts exportera
till Sverige. Alternativet att använda tyg som producerats i det egna landet

Mot. 1989/90

U249

14

existerar ofta inte, p.g.a. den eftersatta distributionen i synnerhet inom Mot. 1989/90

Sovjetunionen. De svenska kvotbestämmelserna slår därmed i praktiken U249

dubbelt.

Riksdagen bör snarast besluta att avskaffa de svenska importkvoterna för
textil- och konfektionsvaror från Östeuropa, Sovjetunionen inräknad, samt
avskaffa de handelshinder som finns på jordbruksområdet. Det finns också
goda skäl att hjälpa företag i öst att hitta tänkbara importörer i Sverige, på
samma sätt som vi i dag bistår länder i tredje världen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för svenskt ekonomiskt bistånd
till Östeuropa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
svenska öststödet antingen måste administreras av en myndighet med
särskild kompetens för arbete riktat mot Östeuropa eller handläggas
av särskilt östkompetent personal som knyts till BITS och SIDA,

[att riksdagen beslutar att häva de svenska handelshindren beträffande
jordbruksprodukter, textil- och konfektionsvaror från Östeuropa,1]

3. att riksdagen hos regeringen begär att exportkreditnämndens
regler ändras i syfte att möjliggöra byte av delar av Polens och andra
länders utlandsskuld mot miljöinvesteringar i inhemsk valuta,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till Wisla-projektet,

5. att riksdagen beslutar att stöd inom ramen för det svenska östbiståndet
skall utgå till Svensk-Polska Miljöföreningens projekt för att
upprätta ett miljöservicecentrum i Warszawa,

[att riksdagen beslutar att förhandlingar med baltiska och polska
myndigheter upptas om samarbete på telekommunikationsområdet
genom bättre utnyttjande av Tele-X-satelliten,1]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stipendier till östeuropeiska studenter för studier
i Sverige samt för svenska studenter att förlägga praktikperioder till
Östeuropa,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att utnyttja den kompetens som svenska
företagare i Östeuropa besitter vid övergången från planekonomi till
marknadsekonomi,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om koncentration av svenska insatser till vissa länder
och regioner,

9. att riksdagen beslutar att fraktbidrag för gåvor av t.ex. lantbruksmaskiner
till Östeuropa skall kunna utgå inom ramen för det svenska
Östeuropabiståndet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

tionen anförts om behovet av medicinsk och annan nödhjälp till Rumänien.

Stockholm den 25 januari 1990

Håkan Holmberg (fp)

Ingemar Eliasson (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp)

Maria Leissner (fp) Jan-Erik Wikström (fp)

Mot. 1989/90

U249

11989/90:N356