Den statliga tillsynen i arbetslivet

Motion 2000/01:N344 av Mikael Odenberg m.fl. (m)

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statens arbetsplatsinriktade tillsynsverksamhet.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till minskning av
antalet tillsynsmyndigheter i enlighet med vad som anförs i motionen.

Tillsynsverksamheten

Begreppet "tillsyn" användes år 1994 i mer än 500 olika lagar. Därutöver
fanns bestämmelser om tillsyn i ett betydande antal förordningar och
föreskrifter. Inom ramen för sitt tillsynsarbete bedriver olika myndigheter
förebyggande arbete med informationsverksamhet och rådgivning. Andra
myndighetsuppgifter som ingår i tillsynsbegreppet är föreskriftsarbete,
inspektioner och åtgärder för rättelse, exempelvis utfärdande av
förelägganden.

Myndigheterna är av varierande slag. Det finns utpräglade
tillsynsmyndigheter, som exempelvis Yrkesinspektionen. Andra myndigheter
har tydligt angivna tillsynsuppgifter vid sidan om annan verksamhet. Hit hör
t.ex. Kemikalieinspektionen. Slutligen finns det myndigheter där regleringen
är oklar - Naturvårdsverket uppfattas som en tillsynsmyndighet men
begreppen tillsyn eller kontroll förekommer inte i instruktionen.

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) studerade 1998
tillsynen inom miljöområdet. Här utövar Yrkesinspektionen tillsyn över den
inre miljön och Naturvårdsverket över den yttre. Därtill kommer
Kemikalieinspektionens kemikaliekontroll, liksom den mer specialiserade
tillsynsverksamhet som bedrivs av myndigheter som t.ex. Elsäkerhetsverket,
Sprängämnesinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Sjöfartsinspektionen
och Livsmedelsverket.

Problemet

I den ovan nämnda ESO-rapporten (Ds 1998:50) kunde man konstatera
att regeringens styrning av myndigheterna skilde sig påtagligt åt.
Arbetarskyddsstyrelsen har i långt högre grad än Kemikalieinspektionen
och Naturvårdsverket själv fått prioritera arbetsuppgifter och välja
åtgärder och arbetsmetoder. Som en följd av detta varierar omfattningen
av och metodiken i de föreskrifter som utfärdas mellan de tre
myndigheterna. I nästa led medför detta stora variationer i hur
länsstyrelser och kommuner sedan utövar sin tillsyn enligt miljö- och
kemikalielagstiftningen.

För det enskilda företaget är det till stor nackdel redan att en och samma
arbetsplats inspekteras av flera olika myndigheter. Inte minst för
småföretagarna framstår den bristande samordningen som ett problem.

Olika tillsynsmyndigheter har olika kultur och tenderar att placera
bevisbördan olika. Flera myndigheter har tagit efter Yrkesinspektionens
systemtillsyn d.v.s. man inriktar mer av tillsynen mot företagens egenkontroll
och bl.a. den organisation, kompetens och de rutiner som har byggts upp för
denna. På många tillsynsområden är detaljkontrollen dock fortfarande mycket
långtgående.

Denna blandning av ett mer konsultativt arbetssätt och ett mer polisiärt
försvårar för den enskilde företagaren. Återigen blir det de små och
medelstora företagen som drabbas särskilt hårt av den bristande
samordningen mellan olika tillsynsmyndigheter.

Samordna tillsynsmyndigheterna

Ett gott näringsklimat förutsätter att den offentliga, arbetsplatsinriktade
tillsynen samordnas betydligt bättre. För att åstadkomma detta anser vi att
antalet tillsynsmyndigheter skall minska. Ökad tyngdpunkt bör läggas vid
systemtillsyn. Inspektionsverksamheten måste också samordnas för att
inte i onödan ianspråkta resurser hos det enskilda företaget.

Stockholm den 5 oktober 2000

Mikael Odenberg (m)

Kent Olsson (m)

Patrik Norinder (m)

Christel Anderberg (m)

Henrik Westman (m)

Ewa Thalén Finné (m)

Anna Åkerhielm (m)

Rolf Gunnarsson (m)

Anna Lilliehöök (m)