Centraliseringar inom arbetsmarknads- och socialförsäkringsområdena

Motion 2004/05:A277 av Rolf Lindén m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att verka för nya former för ett tydligare lokalt och regionalt inflytande i arbetsmarknadspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att vid eventuella förändringar av socialförsäkringssystemets organisation värna regionala folkvalda beslutsorgan med ansvar och befogenheter.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet att arbeta för en tydlig handläggning av arbetsskadeärenden.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att beslut i arbetsskadeärenden bör ske i folkvalda organ.1

1 Yrkandena 2-4 hänvisade till SfU.

Motivering

Inom statliga ansvarsområden finns det idag motstridiga tendenser. De handlar ytterst om antingen långtgående centraliseringar eller en ökad betydelse för det lokala och regionala inflytandet inom olika sektorer. Mycket kan göras för att stärka den lokala och regionala utvecklingen i landet. Det kan bland annat handla om att ge dem som arbetar lokalt och regionalt större makt över viktiga politikområden. Inom arbetsmarknadspolitiken har utvecklingen emellertid gått åt motsatt håll. En långtgående centralisering av uppdrag och beslutsfattande har redan ägt rum.

De tidigare länsarbetsnämnderna saknar t.ex. numera befogenheter. Den formella förändringen innebär att de är "styrelser med begränsat ansvar". Konsekvenserna innebär bl.a. att de förtroendevaldas roll har gröpts ur på ett sätt som inte är önskvärt. Omvänt har Arbetsmarknadsverket fått ökad makt. De här förändringarna inom arbetsmarknadspolitiken stämmer inte överens med strävan till ett starkt regionalt inflytande i den regionala utvecklingspolitiken.

Motsvarande tendenser finns också inom socialförsäkringsområdet. En långtgående centralisering av både verksamheten och beslutsfattandet har föreslagit, av den s.k. ANSA-utredningen ( SOU 2003:36). I praktiken handlar det om ett förstatligande av de i dag självständiga försäkringskassorna. Styrelserna för dessa kommer att upphöra, och eventuellt ombildas till "försäkringsdelegationer". Förslaget till förändringar påminner väldigt starkt om den redan genomförda centraliseringen inom Arbetsmarknadsverket. Regeringen har inte under hösten 2003 redovisat några förslag utan konstaterade i budgetpropositionen 2003/04 att den avser att skyndsamt överväga frågan om att inordna försäkringskassorna och Riksrevisionsverket i en ny statlig myndighet.

Framtiden för socialförsäkringsnämnderna och handläggningen av arbetsskadeärenden är också föremål för en översyn. Tidigare utredningsförslag visar mycket tydliga centralistiska drag. Tendenserna till att frångå lekmannainflytande och lekmannastyrelser till förmån för expert- och tjänstemannaorienterat beslutsfattande är tydliga.

Utredningen "En handläggningslag - om förfarandet hos försäkringskassorna, SOU 2001:47" redovisade bland annat förslag som i praktiken innebär att grunderna för lekmannainflytandet förändra från principiella synpunkter. Förslaget präglas väldigt mycket av ett synsätt som bygger på att fler experter i beslutande organ eller särskilt utvalda experter är en garanti för ökad effektivitet, mer likformig behandling och ökad rättssäkerhet.

Att så skulle vara fallet för socialförsäkringsnämnderna är inte dokumenterat. Det finns istället anledning att ännu mer understryka att nämndernas sammansättning - lekmannastyrelser - innebär att de förtroendevaldas praktiska erfarenheter och kunskaper från olika områden ses som tillgångar inom socialförsäkringssystemet, och att det säkrar samhällets insyn i verksamheten och i beslutsfattandet.

Huvudförslagen i utredningen om en ökad koncentration av handläggning av arbetsskadeärenden m.m. (SOU 2002:80) innebär en mycket långtgående och stark centralisering av uppgifterna, och besluten. Det är då motsägelsefullt att i andra sammanhang understryka betydelsen av dels lokalt och regionalt ansvar, inflytande och samverkan, dels att arbetsskador (inklusive frågor om arbetsskadelivränta) ska behandlas så nära de försäkrade och deras arbetsplatser som möjligt.

I praktiken innebär förslaget att försäkringskassorna inte längre ska handlägga arbetsskadeärenden, och att socialförsäkringsnämndernas roll i det här sammanhanget upphör. Nya beslutsorgan - arbetsskadenämnder - som föreslås av utredningen, innebär framför allt att dessa får en mycket stark och ensidig expertorienterad sammansättning. En tydlig lokal förankring av nämndernas ledamöter försvinner, och i praktiken kommer även deltagandet från företrädare för arbetslivet att upphöra.

Motiven till förändringarna varierar, men handlar sammanfattningsvis om att genom en ökad centralisering uppnåökad effektivitet, större rättssäkerhet och göra handläggningen mer enhetlig inom olika områden.

En kritisk granskning visar att de bakomliggande motiven kan ifrågasättas på goda grunder. De skäl som redovisas i olika utredningar för att genomdriva så omfattande förändringar är inte tillräckligt starka. Allsidiga konsekvensanalyser som belyser alternativ saknas i de förslag som har redovisats.

De förändringar och tendenser som gör sig mycket tydliga inom nämnda områden visar att två grundläggande synsätt styr mot varandra: ökad centralisering och ett expertorienterat beslutsfattande eller en i huvudsak decentraliserad verksamhet och lokala eller regionala lekmannastyrelser för beslutsfattande.

Viktiga kännetecken för socialförsäkringssystemet måste vara att kvaliteten i handläggningen alltid är hög, tillgängligheten är stor, servicen välutvecklad och beslutsfattarna är synliga och tydliga. Motsvarande synsätt gäller inom arbetsmarknadspolitiken. Oavsett organisationsmodell måste det alltid ställas stora krav från de här synpunkterna.

Stockholm den 24 september 2004
Rolf Lindén (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)	Claes-Göran Brandin (s)
Gunilla Carlsson (s) i Hisings Backa	Lars Johansson (s)