Brottsstatistik

Motion 2001/02:Ju240 av Siw Persson (-)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn och ändring av förande av brottsstatistik.

Motivering

Sedan den 1 juli 1994 ansvarar Brottsförebyggande rådet för den officiella kriminalstatistiken. I den officiella kriminalstatistiken ingår: polisanmälda brott, uppklarade brott, personer misstänkta för brott, personer lagförda för brott, kriminalvård samt återfall i brott.

Polisanmälda brott, uppklarade brott och personer misstänkta för brott brukar sammanfattas i benämningen brottsstatistik. Varje år publiceras statistik över de polisanmälda brotten. Dessutom offentliggörs preliminära siffror varje kvartal.

Statistik över personer lagförda för brott brukar benämnas lagföringsstatistik. Statistiken utgår från fällande domar i tingsrätterna och godkända strafförelägganden och meddelanden om åtalsunderlåtelser. Även statistik om ordningsbot redovisas i lagföringsstatistiken. Statistiken publiceras årligen.

Termen uppklarade brott innebär inte att någon dömts för brottet, utan anger enbart att brottet fått ”ett polisiärt klarläggande”. Ett brott kan därför i vissa fall klaras upp av polisen direkt på anmälan, utan att man har en person som är skäligen misstänkt för detta brott. Exempel på de vanligaste uppklarandebesluten är: åtal väcks, strafföreläggande utfärdas, åtalsunderlåtelse meddelas, brott kan ej styrkas, den anmälda gärningen bedöms ej vara brott, den misstänkte är minderårig (under 15 år). Uppklarade brott avser det kalenderår då det uppklarade beslutet fattas.

Termen uppklarade brott är missvisande, då den endast innebär ett polisiärt klarläggande och inte att någon dömts för brottet. Det är att föra medborgarna bakom ljuset att invagga dessa i tron att ett brott är uppklarat när det är avskrivet på grund av att brott ej kan styrkas. Med tanke på de diskussioner som förekommit och förekommer med anledning av avskrivningar av ärenden hos polisen för att få bort de s.k balanserna (som rätteligen borde ändras till obalanserna) är det synnerligen viktigt att en ändring av denna missvisande redovisning sker.

Brott betecknas som ouppklarade om åklagare eller polis beslutat att lägga ner utredningen på grund av att det inte finns någon misstänkt person och om spaningsuppslag saknas eller om spaning inte lett till något resultat. Detta redovisas dock inte i statistiken. Brott betecknas också som ouppklarade om åklagare beslutat att lägga ner förundersökningen på grund av att det visat sig att den tidigare skäligen misstänkte är oskyldig eller om det inte kunnat styrkas att den misstänkte begått brottet.

Jag anser det vara en brist i redovisningen när det inte går att följa hur ofta polis och åklagare beslutat att lägga ner utredningen på grund av att det inte finns någon misstänkt person, om spaningsuppslag saknas eller om spaningen inte lett till något resultat. Därför bör även dessa delar redovisas.

Med domar i tingsrätt avses fällande dom i brottmål. Frikännande ingår således inte i redovisningen. I statistiken redovisas enbart domar i första instans. Det innebär till exempel att en person som dömts i tingsrätten, men frikänts av hovrätten, kommer att redovisas som dömd i statistiken. En person som frikänts av tingsrätten men dömts av hovrätten återfinns däremot inte i statistiken.

Det är missvisande att domar i tingsrätt enbart avser fällande dom och inte frikännande dom. Jag anser att redovisning ska gälla både fällande och frikännande dom i tingsrätt.

Det är anmärkningsvärt och oförsvarligt att enbart domar i första instans redovisas. Jag anser att redovisning av fällande och frikännande domar ska gälla alla instanser.

Stockholm den 27 september 2001

Siw Persson (-)