Alkoholservering samt försäljning av öl

Motion 1997/98:So665 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd)

Ändrade regler för tillstånd för alkoholservering samt försäljning av öl klass II

Den alkohollag som antogs 1994 förde över tillståndsprövning av serveringstillstånden och flera andra åtaganden till kommunerna. Syftet var att via kommunala alkoholpolitiska program styra tillstånden och genom avgifter få resurser att kunna kontrollera att lagar och regler följdes. Som högsta myndighet inrättades Alkoholinspektionen. I alkohollagen angavs vägarna för hur ett ärende skulle beredas, prövas, beslutas och överklagas. Det har nu visat sig att kommunerna har stora svårigheter med dessa nya uppgifter. De är av två slag:

En är att alkohollagen inte klart markerar hur kommunerna ur social synpunkt skall reglera antalet serveringstillstånd. Därför blir många förvägrade tillstånd lagliga efter länsrättens prövning.

Kommunerna har inte visat den restriktivitet som krävs ur social synpunkt rörande löpande eller tillfälliga tillstånd, näringspolitiska intressen har i vissa fall visat sig vara starka.

Erfarenheterna av förlängda serveringstider för restaurangerna är inte goda, våldet har inte minskat trots påståendet att så skulle bli fallet.

Antalet serveringstillstånd för starköl, vin och sprit ökar således alltjämt mycket snabbt. Det är inte enbart de alkoholpolitiska övervägandena som kommer i första rummet, näringspolitiska, turistpolitiska och också ibland s k rättvisehänsyn slår igenom.

Utvecklingen är sådan att överetablering föreligger i allt fler kommuner i landet. Kundunderlaget är inte tillräckligt för det stora antalet restauranger. Den pressade ekonomiska situationen för restaurangföretag gör att efterlevnaden av reglerna blir sämre. Flera undersökningar visar också att kollektivavtal saknas i vissa fall, att gällande arbetsrättsregler inte följs och att krogverksamheten inte sällan används som täckmantel för skumraskaffärer.

Sedan 1980-talet har antalet serveringstillstånd mer än fördubblats. Samhällets resurser i form av tjänstemän inom socialtjänst, polis och länsstyrelse med uppgift att kontrollera tillstånden har i de flesta län och i flertalet kommuner kunnat förstärkas. Tyvärr har det också uppstått problem med att seriöst verkande tjänstemän mer eller mindre tvingats lämna sina tjänster till följd av hot.

Tidigare beviljades tillstånden för viss tid (oktroj) och skulle därefter omprövas. Sedan 1977 sker tillståndsgivningen tills vidare, och med i teorin större möjligheter att dra in tillstånd vid misskötsamhet och brister i den ekonomiska redovisningen. Det finns nu skäl för att pröva om tillstånden skall vara tidsbegränsade och även utreda om lagen om serveringstillstånd kan ges en starkare social prägel, som ger bättre förutsättningar för att allsidigt pröva tillståndsansökningarna.

Folkölsproblemet

Dagligvaruhandeln har inte skött försäljningen av folköl på ett tillfredsställande sätt. Ett flertal exempel på detta kan nu redovisas över hela landet. Det föreligger ett klart behov av att bättre kontrollera denna handel genom skärpta regler och för detta krävs inspektion. Därför bör någon form av tillstånd/registrering åter införas och avgiftsbeläggas. Dessutom bör myndigheterna ha rätt att snabbare göra ingrepp mot dem som agerar olagligt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagen om serveringstillstånd ges en större social prägel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillstånd/registrering skall fordras för försäljning av öl klass II, folköl.

Stockholm den 5 oktober 1997
Göran Magnusson (s)
Elver Jonsson (fp)	Karin Israelsson (c)
Fanny Rizell (kd)	Eva Zetterberg (v)
Marianne Samuelsson (mp)