Traktatsbundna försvarsförpliktelser

Interpellation 2016/17:373 av Hans Wallmark (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2017-03-15
Överlämnad
2017-03-16
Anmäld
2017-03-17
Svarsdatum
2017-03-28
Sista svarsdatum
2017-03-30

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

Försvarsmakten har på regeringens uppdrag inkommit med ett underlag där myndigheten redogör för internationella försvars- och säkerhetspolitiska förhållanden som bedöms vara relevanta inför nästa försvarspolitiska inriktningsbeslut. Enligt Svenska Dagbladet, som har fått tillgång till dokumentet, är Försvarsmakten i underlaget tydlig med fördelarna i ”traktatsbundna försvarsförpliktelser”. Ett exempel på ett sådant samarbete är försvarsalliansen Nato, där de gemensamma försvarsgarantierna utgör grunden.

Slutsatsen i Försvarsmaktens underlag är den senaste i en lång rad av analyser som pekar på fördelarna i att tillhöra ett samarbete som vilar på gemensamma försvarsförpliktelser. Tomas Bertelman pekade 2014 på paradoxen i att Sverige i allt högre utsträckning förknippas med Nato, men utan att få de fördelar som ett medlemskap innebär – då särskilt de solidariska försvarsförpliktelserna.

Krister Bringéus beskrev 2016 hur ett svenskt Natomedlemskap skulle öka säkerheten i Sveriges närområde och verka konfliktavhållande. Bringéus skriver om Natos gemensamma försvarsgarantier att ”i detta ligger en uppenbar angreppsavhållande kraft”.

Sverige har sedan 2009 en solidaritetsförklaring som säger att Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt.

Solidaritetsförklaringen upprepades senast av regeringen i utrikesdeklarationen den 15 februari i år. Det bästa sättet för Sverige att kunna leva upp till solidaritetsförklaringen och på bästa sätt kunna ge och ta emot hjälp vore att tillhöra ett samarbete byggt på traktatsbundna försvarsförpliktelser som Nato.

Trots en strid ström av goda argument för att Sveriges säkerhet skulle stärkas om vi var medlemmar i ett samarbete som bygger på gemensamma försvarsgarantier vill regeringen inte ens överväga ett Natomedlemskap. Det är oroväckande att regeringen inte tar intryck av de åtskilliga utredningar och analyser som pekar på att det bästa sättet att stärka Sveriges säkerhet är att vara medlem i en organisation som Nato, vilken vilar på solidariska garantier. 

Med anledning av det som anförs ovan skulle jag vilja ställa följande frågor till försvarsminister Peter Hultqvist:

 

Delar försvarsministern de slutsatser som framförs av Försvarsmakten om fördelarna med att ingå i ett försvarspolitiskt samarbete som bygger på traktatsbundna försvarsförpliktelser?

På vilka grunder anser försvarsministern att de bilaterala försvarssamarbeten Sverige har i dag gör Sverige säkrare än om Sverige skulle vara medlem i försvarsalliansen Nato?

Är det försvarsministerns ställningstagande att ett svenskt Natomedlemskap skulle stärka Sveriges möjligheter att leva upp till solidaritetsförklaringen i konkret handling?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2016/17:373, Traktatsbundna försvarsförpliktelser

Interpellationsdebatt 2016/17:373

Webb-tv: Traktatsbundna försvarsförpliktelser

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Hans Wallmark har frågat mig om jag håller med om de slutsatser som framförts av Försvarsmakten om fördelarna med att ingå i ett försvarspolitiskt samarbete som bygger på traktatsbundna försvarsförpliktelser, på vilka grunder jag anser att de bilaterala försvarssamarbeten Sverige har i dag gör Sverige säkrare än om Sverige skulle vara medlem i försvarsalliansen Nato samt om det är mitt ställningstagande att ett svenskt Natomedlemskap skulle stärka Sveriges möjligheter att leva upp till solidaritetsförklaringen i konkret handling.

Mikael Oscarsson har frågat mig om jag delar utredningens uppfattning att ett svenskt medlemskap i Nato skulle vara konfliktavhållande samt om det är min uppfattning att, om Sverige angrips, vi klarar oss lika bra utan att vara medlem i den traktatsbundna försvarspakten Nato. Jag väljer att besvara frågorna samlat.

Säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats över tid. Denna bedömning återges i de underlag som nu inkommer från myndigheterna inför det fortsatta arbetet med kommande försvarsbeslut. Det är därför naturligt och angeläget att det förs ett resonemang kring olika försvarspolitiska samarbeten och deras styrkor och svagheter.

I en osäker omvärld är det viktigt att den svenska säkerhetspolitiska linjen är fast och tydlig. Säkerhet byggs solidariskt tillsammans med andra. Vi fortsätter att satsa på en ökad nationell militär förmåga i kombination med fördjupade samarbeten med andra demokratiska stater och organisationer. För att bygga detta nätverk starkt och hållfast behöver vi också använda oss av hela bredden av de utrikes- och säkerhetspolitiska instrumenten. Det skapar en förutsägbarhet, främjar fredlig utveckling och höjer tröskeln för militära incidenter och konflikter.

Den svenska solidaritetsförklaringen intar en central position i Sveriges säkerhetspolitik och har ett brett stöd i Sveriges riksdag. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller ett annat nordiskt land, och vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige skulle drabbas. Sverige ska därför kunna såväl ge som ta emot civilt och militärt stöd.

Vi förbereder oss på detta både nationellt och genom våra bilaterala och multilaterala samarbeten. Ett konkret exempel är att Sverige i höst genomför Aurora 17 som är den första och största övningen i sitt slag på mer än 20 år, där samtliga stridskrafter och fler än 19 000 män och kvinnor kommer att delta. Därtill deltar ett stort antal myndigheter och flera andra länder.

Av våra bilaterala försvarssamarbeten är det svensk-finska det mest långtgående och är högt prioriterat av regeringen. Genom att skapa handlingsfrihet att agera gemensamt höjs tröskeln för incidenter och angrepp, vilket i sin tur bidrar till ökad stabilitet. Samarbetet stärker den militära förmågan i respektive land och har blivit än viktigare mot bakgrund av händelseutvecklingen i vårt närområde.

Vårt bilaterala samarbete med USA är av stor betydelse, särskilt mot bakgrund av USA:s viktiga roll för säkerheten i Europa, dess militära förmåga och tekniska kunnande, samt landets viktiga roll i internationella operationer. I och med den gemensamma avsiktsförklaringen från juni 2016, det så kallade statement of intent (SOI) har vårt fördjupade bilaterala samarbete med USA bekräftats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även inom övriga Norden tillsammans med Danmark och Norge och med Baltikum, Polen och Storbritannien pågår ett omfattande samarbete på det bi- och multilaterala försvarsområdet. De försvarspolitiska samarbetena omfattar olika grader av intensitet inom en rad områden som övningar, forskning och materiel, interoperabilitet, internationella operationer och informationsutbyte.

Vi fortsätter parallellt att utveckla våra multilaterala engagemang. I ljuset av ett försämrat omvärldsläge är det av central betydelse för Sveriges säkerhet och välstånd att försvara, bevara och stärka det europeiska samarbetet. Sverige har ett strategiskt intresse av ett enigt och starkt EU. Artikel 42.7 i EU-fördraget innebär ett åtagande för alla medlemsstater att lämna stöd och bistånd med alla till buds stående medel till en annan medlemsstat om den utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium.

Avslutningsvis: Inom ramen för vår militära alliansfrihet utvecklar vi vårt partnerskap med Nato. Partnerskapet med Nato bidrar till att utveckla den svenska försvarsmakten, såväl den nationella försvarsförmågan som förmågan att tillsammans med andra genomföra operationer i och utanför närområdet. Genom att delta i Natos mest avancerade och komplexa övningar får svenska förband möjlighet att tillsammans med andra öva i större sammanhang, vilket ökar den operativa förmågan för deltagande förband. Deltagande i övningar sänder även en säkerhetspolitisk signal om att vi tar vår del av ansvaret för säkerheten i närområdet.

Lika viktig är den politiska dialogen och informationsutbytet med Nato om säkerheten i vårt närområde. Sverige och Finland har gemensamt med Nato ett intresse av att förstå utvecklingen i vårt närområde och bidra till ökad säkerhet, förutsägbarhet och stabilitet.

Att i grunden ändra den svenska säkerhetspolitiska doktrinen skapar en helt ny situation som kan riskera att bana väg för ett ökat spänningsläge. Regeringen tänker inte bidra till tvära kast i dagens osäkra läge. Vi kommer att fortsätta att arbeta med den grundläggande och långsiktiga strategin som handlar om att utifrån den militära alliansfriheten stärka den nationella försvarsförmågan, fördjupa bi- och multilaterala samarbeten samt bedriva en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik. Det här är åtgärder som höjer tröskeln för militär konflikt och bidrar till stabilitet och säkerhet i vårt närområde.


Anf. 9 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Det var en gedigen uppräkning som försvarsministern stod för under drygt sex minuter. Ändå lyckades han med en viss konstfullhet att undvika de frågor som jag ställde, men jag ska upprepa några av dem.

Delar försvarsministern de slutsatser som framförs av Försvarsmakten om fördelarna med att ingå ett försvarspolitiskt samarbete som bygger på traktatsbundna försvarsförpliktelser? Ser försvarsministern dessa fördelar?

På vilka grunden skulle dagens olika former av samverkan och samarbeten leda till ökad säkerhet jämfört med ett svenskt Natomedlemskap som skulle vara just en sådan försvarsförpliktelse?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur resonerar försvarsministern kring ett svenskt Natomedlemskap och dess eventuella möjligheter att ytterligare leva upp till de solidaritetsförklaringar som försvarsministern hänvisar till?

Herr talman! Jag har begärt ut den handling som vi i grunden resonerar kring. Det är Försvarsmaktens underlag som är inlämnat till Försvarsdepartementet. Tidigare var handlingen sekretesstämplad, men man har nu hävt sekretessen. Det är 15 sidor som jag tycker är läsvärda.

Försvarsmakten konstaterar: "Det internationella systemet präglas av stor osäkerhet och instabilitet. Under de senaste åren har flera utvecklingar i västvärlden bidragit till att öka denna osäkerhet." Det är en beskrivning som jag tror att försvarsministern och undertecknad delar.

Sedan skriver Försvarsmakten i sitt underlag: "De avgörande frågorna för trovärdigheten är vilken faktisk militär förmåga som finns i samarbetet, hur troligt det är att denna ställs till förfogande, och hur snabbt det sker. Endast ett samarbete som en potentiell angripare bedömer som trovärdig bidrar till tröskeleffekten. Osäkerheten i det internationella systemet gör att inga samarbeten med automatik bör ses som trovärdiga eller stabila. Samarbeten torde i allmänhet vara mer trovärdiga om de grundar sig på traktatsbundna försvarsförpliktelser."

Jag ber att få upprepa: Samarbeten torde i allmänhet vara mer trovärdiga om de grundar sig på traktatsbundna försvarsförpliktelser.

Det är själva kärnfrågan som försvarsministern, inte utan en viss skicklighet, lyckades att undvika i sitt svar som han läste upp på 6 minuter och 15 sekunder.

Det har gjorts en annan utredning av Krister Bringéus som presenterades i september förra året och som vi var överens om när vi slöt försvarsuppgörelsen. Krister Bringéus konstaterar i sin utredning: "Den mest påtagliga militära effekten av ett Natomedlemskap vore av allt att döma att den osäkerhet som i dag råder om hur ett gemensamt uppträdande i en Östersjökris skulle gestalta sig, undanröjs och att västs samlade konfliktavhållande förmåga därigenom sannolikt skulle öka."

Det är tydligt och klart. I tidigare debatter har försvarsministern och även utrikesministern viftat undan detta och sagt att man inte kan läsa Bringéus utredning som att det vore en bibel. Men man har aldrig gått in i sak. Man har inte prövat den slutsats som Bringéus lyfter fram i sin utomordentliga utredning.

Försvarsministern hänvisar till solidaritetsförklaringen och att den gäller båda sidor och att den omhuldas brett här i riksdagen. Men det som är utmaningen med solidaritetsförklaringen är att den säger att vi kan ge hjälp och att vi kan ta emot hjälp. Men vi vet ju inte om hjälpen kommer. Vi kan tro, vi kan tycka, vi kan hoppas, vi kan be, vi kan önska, vi kan vädja, men vi vet inte om andra är beredda att bistå oss med mindre än att det är traktatsbundet. Därför, herr talman, skulle det vara uppfriskande att få höra försvarsministerns synpunkt på den grundläggande frågan om traktatsbundna försvarsförpliktelsers fördel.


Anf. 10 Mikael Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack för svaret, försvarsministern!

Det är tydligt att den här debatten förs i en allvarlig tid. Inte mindre än tre gånger i svaret återkommer försvarsministern till att säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats, och så är det ju. Frågan är hur vi i det läge som vi befinner oss i ser till att stärka vår förmåga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsministern återkommer till samarbetet med Finland. Det är viktigt att vi pratar öppet om det. Den enkla sanningen, som jag tror att försvarsministern håller med mig om, är ju att den sammanlagda avskräckningsförmågan hos Sverige och Finland är för liten. Den räcker inte till. Försvarsministern kan gärna berätta om han har någon annan uppfattning.

Låt oss också vara ärliga med att så länge som det inte finns någon formell försvarsallians med Finland är det fromma förhoppningar. Då vill jag fråga försvarsministern: Tror försvarsministern att Finland skulle gå i krig mot Ryssland om Ryssland skulle ta en bit av Gotland? Alternativt: Skulle Sverige i ett sådant läge gå i krig mot Ryssland om Ryssland skulle ta delar av den finska lappmarken? Det är en väldigt central fråga.

Herr talman! Det har gått lite fram och tillbaka genom åren när det gäller fransmännen. Hur ska man göra med Nato? År 1966 beslutade man att man skulle ha en egen linje. Den 3 april 2009 hade man kommit fram till att man skulle återgå till full participation, full medverkan. Och vad var skälet? Jo, man sa att man inte klarar att försvara sig på egen hand, och det handlar om Frankrike med sin trovärdighet och fantastiska historia. Om man i Frankrike är inställd på att man inte klarar sig själv, vad är det som får försvarsministern att tro att vi skulle klara oss själva?

Det är uppenbart att man antingen är medlem eller inte medlem i Nato. Förre generalsekreteraren har uttryck det så att antingen är man gravid eller inte. Nu är den förre socialdemokratiske statsministern i Norge generalsekreterare. Norge, Danmark, Polen, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen med flera länder är medlemmar i Nato. Det är 21 medlemsländer i EU som är medlemmar i Nato. Och vilka länder är utanför? Jo, Sverige, Finland, Cypern, Irland, Malta och Österrike. Det är stolta länder, men det finns inget alternativ. Vi kan inte ha detta dubbelspel. Vi kan inte vara free riders.

Jag hoppas att statsrådet passar på att besvara de frågor som jag ställde i sitt nästa inlägg.


Anf. 11 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Det förekommer inget dubbelspel över huvud taget. Det är ett begrepp som är taget helt ur luften. Det säger mer om Oscarssons fantasivärld än om realiteter.

Vi har öppet och tydligt redovisat precis vad vi håller på med. Det grundar sig på de riksdagsbeslut som har fattats. Alla de samarbeten som vi nu bygger upp är alltså förankrade i Sveriges riksdag.

Under normala förhållanden stärker dessa försvarssamarbeten förmågan att agera tillsammans. De förbättrar förmågan att förebygga hot. De främjar möjligheten att få politiskt eller militärt stöd när det behövs. De stärker förtroendet och tilliten i försvarssamarbeten. De bygger upp en stabilitet och långsiktighet. Säkerhets- och samarbetsnätverk skapas som gör det möjligt att få eller ge stöd redan från begynnelsefasen vid en eventuell kris. Det är detta som samarbetena syftar till.

Det ingår också informationsutbyte som stärker våra internationella relationer. Det ingår övningar som direkt ökar vår egen förmåga och skapar förtroende mellan länderna. Det ingår interoperabilitet som ger direkta möjligheter att agera i krissituationer tillsammans med andra. Det ingår materielsamarbete som höjer kvaliteten i våra system och kapaciteten i våra system samtidigt som det bidrar till forskning och utveckling. Det ingår internationella operationer där vi tillsammans med andra länder tar ansvar för olika delar av jordklotet. Vi får då också möjligheter att tillgodogöra oss detta stöd i ett nationellt perspektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett medlemskap i Nato är ingen genväg för att lösa nationella förmågebrister. Vi kan titta på hur det ser ut: Oavsett om man är med i Nato eller inte är det de egna försvarsansträngningarna som i första hand gäller om man skulle utsättas för en krissituation.

Eftersom Bringéus utredning plötsligt är upphöjd till något slags bibel i sammanhanget vill jag att vi ska ha en sak klar för oss. Han skriver följande: "En svensk medlemskapsansökan torde leda till en politisk kris med Ryssland, även om dess omfattning och varaktighet är svårbedömbar."

Ni talar om Natomedlemskap som vore det en trollformel. Vad jag talar om och vad vi gör är att skapa samarbeten i realiteten, vilka bygger ihop nätverk som kan användas i en given situation. Detta kan ses i förhållande till vad er regering gjorde en gång i tiden. Ni gjorde väldigt lite när det gäller internationella samarbeten. Under våra två och ett halvt år har det gjorts betydligt mer än vad som gjordes under de åtta år då ni var i regeringsställning.

Det man bidrar med i praktiken i dessa samarbeten och övningar med mera och om det finns en tillit till att ge och ta emot hjälp är avgörande i en eventuell krissituation. Sverige har utifrån EU-fördragets artikel 42.7 gett stöd till Frankrike. Det är ett praktiskt uttryck för detta. Vi förväntar oss naturligtvis ett motsvarande stöd i en motsvarande situation.

Till skillnad från er är vi inte beredda att ge oss in i osäker terräng där vi kan kalkylera med ökade spänningar och svårbedömda situationer och där vi ruckar på långsiktigheten och stabiliteten. Min uppfattning är att det vi gör i dag i kombinationen nationellt ökad förmåga och fördjupade samarbeten, vilket är vår militärgeografiska position, skapar den bästa stabiliteten och långsiktigheten.

Jag vill varna för tvära kast. Jag tycker att ni är obetänksamma.


Anf. 12 Hans Wallmark (M)

Herr talman! I den gruvliga tid vi befinner oss i delar jag bedömningen att vi även fortsättningsvis måste stärka den svenska försvarsförmågan. Försvarsministern hänvisar till det som har skett under de senaste två och ett halvt åren, dock utan att nämna att detta vilar på breda försvarsuppgörelser, vilka Moderaterna varit en del av.

Det är bra att vi nu har det som Försvarsmakten själv beskriver som ett trendbrott. Men försvarsministern kan inte bortse från att det är genom långa, gnatiga och inte helt okomplicerade förhandlingar som vi lyckades se till att det blev ett tillskott på över 10 miljarder. Det skedde genom det försvarsbeslut som ligger till grund för det inriktningsbeslut som gäller sedan den 1 januari 2016. Så sent som för någon vecka sedan kunde vi tillsammans dessutom presentera att det oväntat men glädjande kommer förstärkningar på 500 miljoner redan i vårbudgeten.

Det har skett en utveckling av säkerhetspolitiken i Sverige från det som i en bok beskrivs som den dolda alliansen. På 50- och 60-talet planerade man för olika saker tillsammans med Nato, och i dag ser vi något som jag vill beskriva som ett löst samarbete. Jag föreslår en synliggjord allians i stället för att dölja det vi gör. I stället för att planera med andra i det fördolda ska vi synliggöra det och vara stolta över att i så fall vara en del av en sådan allians.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett par saker i försvarsministerns inlägg förvånar mig lite grann. Flera gånger understryker han att vi med övning och utbyte planerar för möjligheten att ge stöd till andra, och i och med det kan man förvänta sig att vi kan få stöd. Detta är riktigt, och det är djupt omhuldat av Sveriges riksdag.

Men problemet för försvarsministern, herr talman, är att han inte kan veta att andra kommer till vår hjälp. Han kan tro, hoppas, tycka, önska, be och vädja, men han kan aldrig veta så länge det handlar om olika former av samarbeten. Det är i detta avseende som det traktatsbundna försvarssamarbetet skiljer sig åt. Har man ett sådant så vet man.

Låt mig än en gång återge ett stycke ur det underlag som Försvarsmakten har tagit fram, i vilket det finns stor klokhet: Operativa samarbeten som inkluderar samarbete i händelse av väpnad konflikt kan innebära tillgång till mer militär förmåga efter erforderliga politiska beslut. Det ger därför större bidrag till tröskeleffekten och konkretiseras i gemensam försvarsplanering, övningsverksamhet och andra praktiska förberedelser, inklusive juridiska och politiska förberedelser. Operativa samarbeten som grundar sig på traktatsbundna, ömsesidiga försvarsförpliktelser innebär att faktisk tillgång till andra parters militära förmåga kan utgöra en utgångspunkt vid nationell försvarsplanering. Samtidigt innebär detta en skyldighet att lämna stöd till andra parter.

Herr talman! Försvarsministern hade över sex minuter på sig i sitt första inlägg och han hade fyra minuter i sitt andra för att förklara vad som är skillnaden mellan det traktatsbundna och det mer lösliga samarbetet. Det lyckades han inte med. Sanningen är att det inte går. Det är nämligen en väsensskillnad mellan att tro, hoppas, önska, be, vädja och att veta.

Därför vill vi som talar om ett svenskt Natomedlemskap skapa en synliggjord allians, inte en dold allians eller ett lösligt samarbete. Det ska vara en allians som håller och i vilken vi vet att andra kommer till vår hjälp. Detta är den grundläggande skillnaden, och den vill försvarsministern, naturligtvis av olika skäl, inte försvara eller förklara. Jag försöker dock synliggöra den.


Anf. 13 Mikael Oscarsson (KD)

Herr talman! Statsrådet talar om att vi har en beredskap för normala förhållanden. Det viktiga är att vi också har en beredskap för om det värsta händer. Vi måste kunna ha en beredskap om Sverige blir angripet. Den tidigare arméchefen sa förra året att Sverige kan vara i krig om några år. Då måste vi ha en beredskap för det.

Det är en väldig skillnad på att vara med i Natos partnerskap. Georgien är med, och Ukraina gick med 1994. Nato kunde ingenting göra i Georgien och inte heller i Ukraina. Det är alltså en stor skillnad på att vara fullvärdig medlem.

Egentligen kokar allt ned till att det är bättre, herr talman, att förbereda sig i god tid med sina vänner än att improvisera om olyckan är framme. Skillnaden stavas försvarsplanering. Statsrådet vet att övning och åter övning är det som ger effekt. Genom en gemensam försvarsplanering kan vi hjälpas åt på ett helt annat sätt, med exempelvis bevakningen av Östersjön, än om vi är själva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varje gång försvarsministern träffar representanter för Estland, Lettland och Litauen är jag säker på att de framför att Sverige borde gå med i Nato och att det skulle göra stor skillnad. Vi vet att om det värsta skulle hända måste de flyga över Sverige. Ett medlemskap skulle bidra till säkerhet för Sverige, men också för vår omvärld.

Precis som Krister Bringéus skrev i sin utredning skulle det vara konfliktavhållande. Han sa också att Ryssland inte skulle gilla det, men de räknar redan in oss på Natosidan. Det skulle dock lägga sig, och vi skulle få en helt annan styrka. Detta är viktigt att vi får in.

Det visar sig att en allt större andel av svenska folket ansluter sig till en sådan uppfattning. Det har skett ett trendbrott. År 2015 gjorde SOM-institutet en undersökning i vilken fler är för ett Natomedlemskap än emot, 38 procent är för och 31 procent är emot.

Jag är säker på att försvarsministern känner till Wilhelm Agrell. Han är professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, och har kommenterat ett uttalande från ÖB på följande sätt: "Generalernas rent militäroperativa resonemang är alldeles oantastligt, nämligen om man inte har förberett något operativ samarbete, om det inte finns en gemensam planering, om man inte har kommit överens om vem som ska göra vad, om man inte har förbundit sig och lagt handen på bibeln och lovat vad man ska göra, och dessutom inte har några resurser, då är det här inte mycket värt."

Det är väldigt bra att försvarsmaktsledningen uttalar sig tydligt och visar på skillnaden på traktatsbundna samarbeten och säger att sådana skulle ha en avsevärt positiv inverkan om vi var med, eftersom man då kan se vilken militär förmåga som finns.

Jag hoppas att försvarsministern nu ger svar på dessa frågor. Inte minst undrar jag om det är försvarsministerns uppfattning att vi om Sverige blir angripet skulle klara oss lika bra som om vi vore medlemmar i Nato.


Anf. 14 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Jag vill bara meddela att i anslutning till att det skrevs artiklar i medierna om vad Försvarsmaktens sagt i rapporterna skrev kommunikationsdirektör Marcela Sylvander följande i ett inlägg på myndighetens blogg: "Av medias rapportering kan man få uppfattningen att Försvarsmakten tagit ställning för vissa typer av försvarssamarbeten. Det är fel."

Det man officiellt har meddelat från Försvarsmakten är alltså: Det är fel.

När det gäller att tro, hoppas, be och vädja är det lösligt. Vad jag tror att ni inte riktigt förstår, Hans Wallmark och Mikael Oscarsson, är att när vi övar och övar tillsammans med andra bygger vi interoperabilitet. När vi byter informationer med andra på i stort sett daglig basis bygger vi väldigt starka band. När vi gör alla de här sakerna med Finland bygger vi gemensam förmåga som kan användas i givet läge.

Ni talar ungefär som att det som sker är av intet och noll värde. Sedan har ni hittat er egen trollformel. Det är att gå med i Nato, så löser sig allting. Men ni berör aldrig det som skulle bli effekten och som Bringéus också pekar på. Det är att vi kommer att få dras med ett svårbedömt läge med ökade spänningar i vårt närområde. Det är klart att den typen av spänningar kommer hårdast att drabba Finland eftersom de har den långa gränsen mot Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan målar Oscarsson upp scenarier. Vad händer om de invaderar norra Finland? Vad händer om de gör någonting på Gotland? Det är oerhört svårt att stå här och spekulera om vad det ena och det andra leder till. En sak kan jag säga, och det är att skulle någonting sådant ske så drabbar det hela vår del av Europa inklusive Nato. Det förflyttar hela positioneringen, och vi är alla indragna i den typen av situation. Vad gör vi till skillnad från när ni hade regeringsmakten? Vi bygger nätverken, övningarna och kapaciteterna i praktisk handling medan ni inte gjorde det på samma sätt på er tid. Nu ägnar ni mest tid åt att prata.

När det gäller den försvarspolitiska överenskommelsen och det som har skett under hela resan från starten i Försvarsberedningen skulle jag grundligt kunna redovisa hur jag såg på agerandet från olika aktörer och kontrahenter. Det kanske inte i alla stycken skulle bli en helt smickrande redovisning. Men jag är stolt och glad över att vi till slut kom överens både där och i de två uppgörelser som vi har gjort. Men vi har nog olika infallsvinklar på hur storyn ser ut i realiteten.

När det gäller att ge och ta, Wallmark, kanske du känner till att vi har antagit värdlandsavtalet. Vi ska nu öva att ge och ta emot stöd i samband med Auroraövningen i höst. Det är en övning som på det sättet ges en ny dimension av skärpa. Det är också en realitet som handlar om vad som skulle kunna ske i en eventuell krissituation. Vi jobbar med dessa frågor i praktiskt hantverk medan ni mest pratar och bara har en lösning på problemen.

Vi jobbar med en lång rad länder. Det är Finland, de baltiska länderna, Polen, Tyskland, de nordiska länderna, USA, Natos partnerskap och EU. Det är en bred palett. Bara för att det inte ser ut exakt på det sätt som ni har tänkt er duger det inte. Men vi gör det i praktiken medan ni pratar om bara en sak och ett sätt att lösa det. Slutligen vet jag att vår linje är respekterad av de andra och även inom Nato.


Anf. 15 Hans Wallmark (M)

Herr talman! Försvarsministern tycker att vi talar. Han är nog i grunden rätt glad över att vi har talat upp försvarsbudgeten nu till vårbudgeten 2017 och dessutom medverkat till en bred försvarsuppgörelse där det blir mer pengar än vad regeringen aviserade. Jag tror nog att han i grunden är rätt glad över att vi pratar på och dessutom hjälper till att leverera.

Jag ska ge försvarsministern rätt i två saker. Det ena är att en konflikt kommer att drabba hela Östersjöområdet. Det är därför vi inte kan bortse från den hotbild som finns. Det andra är vi bygger förmåga genom samarbete och samverkan med andra inklusive övningsverksamhet. Där finns det ingen skillnad.

Det som är skillnaden mellan förvarsministerns linje och den jag representerar är att han inte vet om hjälpen kommer. Han kan tro, hoppas, önska eller bedja, men det är just genom den traktatsbundna förpliktelsen som man vet. Det är den frågan som han går runt, runt hela tiden.

Jag noterar att försvarsministern vill vifta undan artiklarna med att någon kommunikationsdirektör har skrivit någonting på en blogg eller på Twitter. Jag tycker i grunden att det är bättre att man går till själva saken. Det är därför man kan använda sig av underlaget som Försvarsmakten har lämnat in till försvarsministerns eget departement och läsa de 15 sidorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då framträder en helt annan bild. Det är den bilden försvarsministern undviker att bemöta i sak. Han viftar undan Bringéus utredning med att man läser den som om det vore själva Bibeln. Han viftar undan Svenska Dagbladets artiklar därför att någon kommunikationsdirektör skrivit någonting. Hela underlaget är en plädering för styrkan som finns i traktatsbundna förpliktelser.

Herr talman! Då måste vi ställa den avslutande frågan till försvarsministern. Vilken annan traktatsbunden förpliktelse finns i vårt närområde utöver Nato? Vad är det egentligen Försvarsmakten pläderar för?


Anf. 16 Mikael Oscarsson (KD)

Herr talman! Apropå uttalandena räcker det att läsa innantill: Endast ett samarbete som en potentiell angripare bedömer som trovärdigt bidrar till tröskeleffekten. Samarbetet torde i allmänhet vara mer trovärdigt om det grundar sig på traktatsbundna försvarsförpliktelser. Det står som det står, och det är inte svårt att förstå vad det innebär.

När det gäller detta med Finland, är det så att statsrådet vill att vi ingår i en formell militär försvarsallians med Finland? Det blir en viktig sak. Det är en politisk avvägning. Om det ska vara någonting är det vad det handlar om.

Försvarsministern säger att vi ruckar på stabiliteten och allting. Det är tvärtom. Det stärker förutsägbarheten. Det är en huvudpoäng i Krister Bringéus utredning att det skulle vara konfliktavhållande och skulle stärka tryggheten både för Sverige och för omvärlden.

Statsrådet säger: Ni pratar. Jag kan meddela en sak. Jag kommer att tala för den här saken så länge jag har möjlighet, eftersom jag tycker att det är en viktig sak. Jag kommer att tala mig varm för att öka försvarsförmågan. Det behövs verkligen både civilt och militärt. Det jobbar vi med på olika sätt, och vi behöver göra mer. Men sedan måste vi se att det inte räcker till.

When the day is over är det ändå på något vis så att om vi tänker oss att vi blir angripna är det Nato som ska komma och hjälpa oss. Men vi kan inte, herr talman, räkna med någonting sådant om vi inte är medlemmar.

Avslutningsvis är det mycket bättre att förbereda sig i god tid med sina vänner än att improvisera. Om vi är medlemmar fullt ut kan vi också få den traktatsbundna tryggheten.


Anf. 17 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Det var egentligen inga substantiella kommentarer om effekten av ett ökat spänningsläge i den händelse att Sverige byter säkerhetspolitisk doktrin. Där har ni ett fält ni inte ger er in i och egentligen berör med något större djup, Hans Wallmark och Mikael Oscarsson. Om vi skulle byta säkerhetspolitisk doktrin i både Sverige och Finland skulle det innebära ett nytt dramatiskt läge i vår del av Europa.

Det vi gör i praktiken är med substans. Jag kan gärna säga att vi har varit överens om de delarna. Det är ingenting som jag tycker är något problem att konstatera. Jag är stolt över överenskommelsen. Men det som betyder något är att vi gör något åt att vi får en höjd militär förmåga. Även inom ramen för Nato har man ett förstahandsansvar för att klara försvaret av sitt eget land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi gör all denna övningsverksamhet både nationellt och med andra. Det är substantiellt. Det är vad som bygger interoperabiliteten och de samarbeten som kan användas i en krissituation. Det vi sysslar med är egentligen vardagens praktiska hantverk. Det är någonting som jag tycker känns rätt så bra. Men ni pratar bara om en sak. Det är att Natomedlemskapet i sig löser saker och ting.

Ska man kunna få någonting i en krissituation måste man ha visat att man är beredd att ge någonting också i fredstid. Det är det vi gör genom vårt deltagande internationellt och i all övningsverksamhet i vårt närområde. Man måste visa att man är beredd att höja den egna förmågan, vilket vi gör.

Man kan jämföra med den tid, två och ett halvt år, som vi har suttit vid regeringsmakten. Det har hänt mycket mer när det gäller höjd militär förmåga och samarbete med andra än det gjorde under åtta år med en borgerlig alliansregering.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.