Villkoren för dem som arbetar inom den fria scenkonsten
Interpellation 2007/08:558 av Holma, Siv (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-04-04
- Anmäld
- 2008-04-07
- Besvarad
- 2008-04-14
- Sista svarsdatum
- 2008-04-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2007/08:558 Villkoren för dem som arbetar inom den fria scenkonsten
av Siv Holma (v)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)
Inför valet 2006 utlovade den dåvarande oppositionen förbättringar för den fria scenkonsten. Men budgeten för 2007 innebar tvärtom en sänkning av anslaget, när ett engångsanslag togs bort och ersattes av ett 2 miljoner kronor lägre anslag. Och nu är man, om vi ser till inflationen, nere på 2002 års anslagsnivå, ett år då det efter hårda påtryckningar från Vänsterpartiet tillkommit en höjning av anslaget som motsvarade en tredjedel av den eftersläpning som Kulturrådets utredare konstaterat.
I stället för att fullfölja den påbörjade höjningen av anslaget låter regeringen nu en redan fattig bransch bli ännu fattigare. Därmed hindras också nya scenkonstgrupper att komma in i systemet. Var det så här ni menade när ni före valet talade om de fria, kreativa entreprenörerna som en ny regering skulle ge livsrum?
Samtidigt som nedskärning och inflation tillåtits urholka anslaget till den fria scenkonsten ytterligare har a-kassan försämrats – en åtgärd som enligt vad kulturministern utlovat skulle kompenseras med andra, positiva, åtgärder. Det nya sättet att räkna ut dagpenningen, som inte utgår från den gamla lönen utan från ett inkomstsnitt, innebär en drastisk försämring säger exempelvis Ingrid Kyrö som ledde arbetet med Kulturrådets översyn av de fria grupperna. Om man nu verkligen tycker att de fria grupperna är så viktiga som man sade före valet vore det, säger Kyrö, en rakryggad hållning att säga ”det är oacceptabelt att låta a-kassan bli en del av systemet, därför höjer vi anslagen”. Alternativet vore att säga: ”mer pengar till färre grupper”, men inte heller det har regeringen sagt. I stället hör vi ständigt att man ska minska antalet människor som ”lever på bidrag”. Dock säger man aldrig att en Dramatenskådespelare lever på bidrag; varför då en skådespelare som jobbar inom den fria scenkonsten – den som man sagt sig vara så mån om och som står för merparten av alla teater- och dansföreställningar i skolan och detta till en kostnad som ur en löntagares synvinkel är skrämmande låg?
Ytterligare en fråga som i hög grad berör den fria scenkonsten är bristen på trygghetssystem för konstnärer. I ett frågesvar den 13 februari i år (Dnr NN2008/1084/ENT) säger ministern att en utredning för närvarande arbetar intensivt för att kunna lämna förslag till den 29 augusti när det gäller trygghetssystem för företagare. Det sägs i svaret att regeringen ser företagare inom kulturella och kreativa näringar som viktiga aktörer för ett växande näringsliv. Vi frågar oss på vilket vis detta kommer att gynna aktörerna inom den fria scenkonsten.
Jag vill fråga kulturministern:
1. Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att uppfylla de löften som gavs före valet till dem som arbetar inom den fria scenkonsten?
2. På vilket vis avser ministern att kompensera den fria scenkonsten för försämringarna inom a-kassan?
3. Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att tillgodose behovet av trygghetssystem för den fria scenkonsten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:558
Webb-tv: Villkoren för dem som arbetar inom den fria scenkonsten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:95 Måndagen den 14 aprilProtokoll 2007/08:95 7 § Svar på interpellation 2007/08:558 om villkoren för dem som arbetar inom den fria scenkonsten
Protokoll från debatten
Anf. 18 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Siv Holma har ställt följande tre frågor till mig, som på olika sätt berör den fria scenkonsten.
1. Vad avser ministern att göra för att uppfylla de löften som gavs före valet till dem som arbetar inom den fria scenkonsten?
2. På vilket vis avser ministern att kompensera den fria scenkonsten för försämringar inom a-kassan?
3. Vad kommer ministern att göra för att tillgodose behovet av trygghetssystem för den fria scenkonsten?
Inledningsvis vill jag betona att jag tror att Siv Holma och jag delar utgångspunkterna för denna debatt: övertygelsen om att den fria scenkonstens aktörer bidrar med viktiga inspel som rör konstnärlig kvalitet, nytänkande och turnéverksamhet som både kompletterar och berikar det utbud som institutionerna står för.
Redan i budgetpropositionen för 2007 föreslog regeringen att de fria grupperna skulle förstärkas genom att anslaget för den fria scenkonsten ökade med 10 miljoner kronor årligen. Samtidigt blev det möjligt för de fria grupperna att söka stöd för tonsättarsamverkan. I budgetpropositionen för 2008 presenterade regeringen satsningen Skapande skola, som innebär att 55 miljoner kronor satsas årligen för att stärka kulturens roll i skolan. Mer än varannan kommun har hittills sökt medel för denna ökade samverkan med kulturlivet. Jag räknar med att den fria scenkonstens aktörer kommer att vara attraktiva samarbetspartner för skolorna och att kulturskaparnas arbetsmarknad därmed förstärks.
När det gäller förändringarna av a-kassan och de effekter det kan ha för den fria scenkonstens utveckling är det viktigt att komma ihåg att utvecklingen av kulturarbetsmarknaden, scenkonstområdet inräknat, har varit väldigt positiv under de senaste åren. Samtidigt bedömer Arbetsförmedlingen Kultur att efterfrågan på arbetskraft som en följd av den allmänna konjunkturutvecklingen kommer att mattas en del under andra halvåret 2008. Jag har tidigare understrukit vikten av att följa utvecklingen av kulturarbetsmarknaden, eftersom den utgör ett betydelsefullt underlag för politiska beslut och prioriteringar. Det gäller naturligtvis även fortsättningsvis. Samtidigt vill jag påminna om de kraftfulla satsningar på 30 miljoner kronor som regeringen genomfört på så kallade dans- och musikallianser redan under innevarande år.
Trygghetssystemens utformning och tillämpning är av betydelse för konstnärsgrupperna. Siv Holma hänvisar särskilt till den så kallade Småföretagarutredningen som lämnar sitt betänkande om trygghetssystemens utformning för småföretagare den 29 augusti i år. Tidigare i år har Siv Holma frågat näringsministern hur den utredningen förhåller sig till konstnärers särskilda behov. Näringsministern framhöll i sitt svar vikten av att de sociala trygghetssystemen utformas så att de passar alla företagare oavsett i vilken bransch de verkar. Det är en utgångspunkt jag delar med näringsministen. Jag kommer mot den bakgrunden att från kulturpolitiska utgångspunkter noga bevaka och följa den kommande beredningen av betänkandet.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram det samarbete mellan näringspolitik, regional tillväxtpolitik och kulturpolitik som den här regeringen nu har etablerat med målet att utveckla de kulturella och kreativa näringarnas betydelse och potential. Syftet är att främja en hållbar tillväxt och därmed också en arbetsmarknad som ger nya arbetstillfällen och minskar beroendet av generella stödsystem.
Anf. 19 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag tackar för kulturministerns svar. Kulturministern säger att hon tror att hon delar mina utgångspunkter för denna debatt. Om kulturministern skulle dela mina utgångspunkter skulle de fria grupperna ha rimligare ekonomiska villkor än de faktiskt har i dag.
Vad är det som hindrar kulturministern att höja anslagen till de fria grupperna? Det finns ju pengar i statsbudgeten. Jag såg en siffra på att vi har ett stort budgetöverskott, det vill säga att inkomsterna är större än utgifterna. Inkomsterna ligger minst 130 miljarder högre än utgifterna.
Vänsterpartiet föreslår 60 miljoner i ökat anslag för dels värdesäkring, dels utvecklingsarbete för de fria grupperna.
Är det inte nu hög tid att infria de borgerliga partiernas vallöften och stärka anslagen till den fria scenkonsten? Vad är det som hindrar kulturministern?
Herr talman! Jag läste en artikel i Sundsvalls Tidning med rubriken "Är vi fria?" av Conny Petersén. Han beskriver sitt arbete i den fria teatergruppen Teater Tropos. Han berättar om mellanstadieelever som tar emot deras föreställning
Flickan i sandlådan
. Under sex föreställningar lockas 480 barn till skratt, inlevelse och en och annan snyftning. Jag läser om Connys glädje när han möter den unga publiken. Jag läser också om den ekonomiska verklighet som de fria grupperna lever i. Conny Petersén skriver: "Vi som arbetar i fria teatergrupper har usla löner och absurda arbetsvillkor och så har det varit länge. Nu har vi också blivit av med tryggheten att kunna stämpla i de perioder när pengarna inom grupperna inte räcker till för anställningar. Den nya politiken har ju röjt undan den 'förståelse' för våra speciella och svåra villkor, som funnits från arbetsförmedling och a-kassa. Nu ska man söka jobb inom alla yrkesområden och över hela landet för att få rätt till ersättning. Den förutsättningen gör det till en omöjlighet för den enskilde att överleva i branschen."
Vilket hopp vill kulturministern ge till Conny och hans kolleger i de fria grupperna? När kan de räkna med att få rimliga ekonomiska villkor för allt det nödvändiga kulturarbete som de utför?
Herr talman! Ingrid Kyrö från Svensk Scenkonst uppmanar kulturministern i årets första nummer av Teatercentrums tidskrift Utspel att ta chansen. Det är hög tid för de borgerliga kulturpolitikerna att infria sina löften till de fria grupperna. Kyrö är otålig för att inget av de förslag till förbättringar som presenterades i Kulturrådets översyn av villkor och riktlinjer för bidragsgivning till de fria teater- och dansgrupperna har förverkligats. Kan kulturministern svara på om översynens förslag kommer att förverkligas?
Danskonstens villkor skiljer sig avsevärt från teaterkonstens. Vi talar alltid om fria teater- och dansgrupper, men i själva verket finns inga fria dansgrupper. Danskonsten är så underfinansierad att de frilansande koreograferna enbart har råd att anställa sina dansare specifikt till en särskild produktion.
Det betyder repetition under två tre månader. Sedan spelas föreställningen kanske tre gånger. Har de tur går den ut på turné. I Kulturutredningen finns fortfarande ingen med specialkompetens i danskonsten. Trots detta hänvisar kulturministern gång på gång till den. Vad avser kulturministern att göra för danskonsten specifikt?
Anf. 20 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Jag sade inledningsvis att jag tror att Siv Holma och jag delar en stor del av bakgrundsbeskrivningen och också engagemanget för de fria grupperna och tänker nog stå fast vid det.
Vi har ju delat rum i den meningen att vi båda tidigare suttit i kulturutskottet och kan därmed också konstatera att det här inte är någon ny fråga. Så länge jag varit aktiv i kulturpolitiken har de fria gruppernas besvärliga situation, inte minst ekonomiskt, varit aktuell, något som vi påpekat och påtalat även från alliansens sida.
Om vi ska ägna oss åt kulturhistoria lite grann kan vi konstatera att det inte hände så mycket under den förra socialdemokratiska regeringen. Det gjorde faktiskt inte det. Den rapport om de fria gruppernas situation som togs fram och som Siv Holma hänvisar till - jag ska återkomma till den lite senare - var en utredning som sattes i gång av Kulturrådet under den förra regeringens tid.
Det fanns ett engångsanslag - jag tror att Siv Holma berörde det i sin fråga - om 12 miljoner kronor. Det var alltså ett engångsanslag. När den nya regeringen tillträdde 2006 samt inför budgeten 2007 ersattes det med ett permanent ökat anslag om 10 miljoner kronor. Det är därför lite konstigt att Siv Holma kritiserar det. Sedan kan vi vara överens om att det inte på något sätt löser situationen för de fria grupperna. Tvärtom är behoven stora och har så varit under lång tid.
I rapporten framkom, vilket påtalades i Teaterförbundets skrivelse, bekymren för de fria grupperna där skolor och andra arrangörer saknar såväl pengar som administrativa rutiner för att kunna köpa föreställningar. Därför kan jag, trots allt, glädjas åt att vi inför budgeten för innevarande år, 2008, har satsningen Skapande skola som får 55 miljoner kronor om året och som i allra högsta grad vänder sig till de fria grupperna. Majoriteten av dem, både inom musik och framför allt inom teater och dans, vänder sig till barn och unga. Jag tror att upp emot 60 procent av deras publik finns på förskolor och skolor. Det är, måste man väl ändå säga, en rejäl förstärkning.
Detsamma gäller allianserna. Jag vet att Siv Holma vurmar för dansen. Det gör jag också. Därför är det extra glädjande att vi kunde stärka Dansalliansen, som tidigare endast hade omkring 4 miljoner kronor i årligt anslag. Tidigare hade Teateralliansen tillsammans med Dansalliansen 20 miljoner. I förra budgeten anslog vi ytterligare 30 miljoner till dem. Det är en ökning med 150 procent och innebär att det även kan skapas en musikallians, något som varit efterlängtat under lång tid.
Även om de fria grupperna har en besvärlig situation, vilket noterats i direktiven till Kulturutredningen, måste jag säga att vi gjort en hel del. Det faktum att kulturbudgeten förstärktes med drygt 200 miljoner kronor under förra året vittnar om detta. Sedan kan vi säkert önska oss mer pengar till de fria grupperna, men att ingenting skulle ha gjorts är fel. Tvärtom har vi gjort betydligt mycket mer än vad den förra regeringen gjorde.
Anf. 21 Siv Holma (V)
Herr talman! Jag måste börja med att rätta kulturministern. Kulturbudgeten ökade inte med 200 miljoner. Den minskade faktiskt med 20 miljoner om man tittar på totalsiffran. Man tycker att man gjort mycket genom att permanenta anslaget på 10 miljoner, men bättre kan man.
Danskonstens villkor måste förbättras och anslagen måste höjas radikalt, i första hand i nivå med teaterns. Teaterunionen, en organisation som består av arbetsgivare och arbetstagare inom teaterbranschen, har vid ett flertal tillfällen uttalat farhågor om att de treåriga bidragen kan komma att försvinna. Ingen har väl undgått att ta del av berättelser där konstnärliga ledare fått belåna hus och hem för att själva skapa någon form av ekonomisk framförhållning. Det är inte anständigt att vi har sådana ekonomiska villkor för de fria grupperna. Kan kulturministern ge ett svar på om systemet med de treåriga bidragen blir kvar eller om de kommer att försvinna?
Herr talman! Kulturministern talar om kulturarbetsmarknadens positiva utveckling men berättar inte att antalet påbörjade anställningar 2007 låg på samma nivå som föregående år. Hon berättar inte heller att krav på eget företag slår ut kvinnor. Antalet anställda minskar, och arbetsgivarna lägger ut uppdrag med krav på egenföretagande. Det är färre kvinnor än män som startar eget. Kvinnor lämnar kulturarbetsmarknaden i förtid. Från 40 års ålder och uppåt byter en högre andel kvinnor än män sitt kulturyrke till ett yrke utanför kulturområdet. Jämfört med män är fler kvinnor arbetslösa, deltidsarbetslösa och timanställda.
Kulturministern vidkänns att kulturarbetsmarknaden "kommer att mattas en del under andra halvåret 2008". Kulturarbetsförmedlingen beskriver det med orden "arbetslösheten ökar andra halvåret". De skriver att "fler kvinnor än män bedöms bli arbetslösa vilket beror på att kvinnor i högre grad än män väljer att utbilda sig inom kulturyrken". Arbetslösheten förväntas minska genom att folk byter yrke. Vad kommer kulturministern att göra för att bryta den negativa utvecklingsspiralen på kulturarbetsmarknaden? Vad kommer kulturministern att göra för att kvinnor ska få mer jämlika och jämställda villkor?
Kulturarbetsförmedlingens siffror talar för att de satsningar som hittills gjorts är otillräckliga. Teater-, dans- och musikalliansbyggena är inte tillräckligt starkt och stabilt uppbyggda; de satsningar som gjorts välkomnar jag naturligtvis. De olika allianslösningarna med en tredje anställningsform inom scenkonsten har Vänsterpartiet länge kämpat för. Hela tanken bakom de olika allianserna är att de anställda ska vara tjänstlediga så mycket som möjligt, men för att kunna vara tjänstledig måste det finnas jobb. Jag menar att satsningarna på dans-, musik- och teaterallianserna måste efterföljas av rejäla satsningar på den fria scenkonsten. För Vänsterpartiet och för mig är det viktigt att äntligen få ett slut på samhällets utnyttjande av underbetalda dans-, musik- och teaterarbetare.
Herr talman! Förra veckan föreslog Teaterförbundet att statsministern skulle tillsätta en kriskommission för scenkonsten. De vill ha en departementsövergripande kriskommission för att åtgärda hoten mot den svenska scenkonsten. Hela scenkonstens infrastruktur med läns- och stadsteatrar är hotad på grund av urholkade anslag. Kommer kulturministern att medverka till att en kriskommission inrättas i enlighet med Teaterförbundets önskan?
Anf. 22 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Nu kommer vi in på ytterligare nya frågor. Jag ska försöka besvara dem så gott jag kan.
Vi kan väl till att börja med uppehålla oss lite grann vid arbetsmarknaden. Det är möjligt att det blir så som Kulturarbetsförmedlingen tror, alltså att den mattas av. Det vet vi ingenting om. Hittills kan vi dock konstatera det att i den rapport som kom i januari i år sägs att antalet öppet arbetslösa kulturarbetare i januari minskat med drygt 25 procent jämfört med motsvarande månad 2007. Trots att Arbetsförmedlingen Kultur har ca 2 500 färre inskrivna i år ligger antalet påbörjade anställningar på nästan samma nivå. Det är en anmärkningsvärt god ökning, skulle jag vilja säga, och det gäller alla delar av Sverige, inte minst Norrland, som Siv Holma själv kommer från. Under januari 2008 har antalet anmälda jobb att söka i norra regionen ökat med 40 procent jämfört med samma månad 2007. Det är mycket positivt.
Sedan har vi centrumbildningarna, som Siv Holma var inne på. Vi kan konstatera att i Kulturrådets senaste rapport, som är ett budgetunderlag till departementet, talas det om den goda utvecklingen även för centrumbildningarna där man förbättrat möjligheterna för medlemmarna att få jobb.
Det gäller framför allt författare och översättare som i princip alltid är fria företagare och oftast sina egna uppdragsgivare. De förmedlar nu över 8 500 olika uppdrag av olika omfattning till konstnärer. Det ser positivt ut. Centrumbildningarna är ett väldigt viktigt komplement till Arbetsförmedlingen Kultur, vilket vi trots allt ska glädja oss ut. Inte desto mindre vet vi att det finns bekymmer.
Det är lite roligt när Siv Holma plötsligt bekymrar sig för företagandet. Det har inte precis varit Vänsterpartiet kommunisternas tidigare hållning att man ska stimulera egenföretagande. Tvärtom har det setts nästan som en varböld på samhällets kropp. Jag välkomnar verkligen den förändring som de nya vänsterpartisterna härmed har gjort. De talar sig därmed också varma för egenföretagande. Vi kan också glädjas åt att det har blivit fler egenföretagare inom kulturområdet.
Det fanns en fråga i det inlägg Siv Holma hade nyss om kvinnornas ställning. Vi har tagit till oss flera av de slutsatser som fanns i utredningen
Plats på scen
som Birgitta Englin ledde. Det har bland annat resulterat i 6 miljoner kronor som vi fördelar mellan Kulturdepartementet och Integrations- och jämställdhetsdepartementet, som är Nyamko Sabunis departement, för att se till att vi framför allt får fler kvinnliga chefer på scenkonstområdet, vilket är inte nog så viktigt.
Vi vet att förändringarna i a-kassan har varit nödvändiga. Det måste ändå ses som en väldigt låg ambition att man tycker att det var ett väl fungerande system. Det var det sannerligen inte. Den linje som nu drivs, det vill säga arbetslinjen, måste ses som väldigt positiv inte minst på kultursektorns område.
Anf. 23 Siv Holma (V)
Herr talman! Kulturministern tar upp
Plats på
scen
och det arbete som bedrivits där. Det har inte kommit speciellt mycket från utredningen. Jag hoppas att det kommer mer.
Det förvånar mig att kulturministern inte tar på allvar att det är så många kvinnor som byter yrke och lämnar kultursektorn.
Det skulle vara oerhört intressant att höra om kulturministern kan lämna några förhandsbesked om det kommer ytterligare medel till de fria grupperna. Vi vet att den ekonomiska vårpropositionen presenteras i morgon. Den kommer att ligga till grund för kulturbudgeten år 2009.
Jag läste en artikel av Malin Westberg som är regissör och konstnärlig ledare för Teater Olydig Kulturproduktion. I artikeln frågar hon kulturministern: "Varför är det så svårt att införa ett system för oss kulturarbetare som ger oss en chans att utvecklas och överleva ekonomiskt?" Hon frågar också om man inte kan inrätta någon form av startbidrag som fanns på 70-talet.
Kulturministern har nu chansen att lätta på förlåten och berätta om det blir någonting. Eller måste vi vänta till år 2009 efter det att Kulturutredningen som är tillsatt har presenterat sitt resultat och det har remissbehandlats? Först våren 2009 kan man möjligtvis tänka sig något resultat budgetåret 2010. Då har vi två förlorade år. Medan gräset gror dör kon, brukar man säga. Det vore på sin plats att berätta om detta.
Herr talman! Kulturministern talar om det generella systemet och att det är viktigt att minska beroendet. Jag undrar avslutningsvis om det generella stödsystemet också omfattar det offentligt finansierade stödet till kulturen.
Anf. 24 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Herr talman! Siv Holma säger att jag har sagt att jag inte tar på allvar att många kvinnor skulle behöva byta yrke. Det har jag aldrig sagt. Det är väldigt bekymmersamt om man har utbildat sig inom den konstnärliga sektorn. Det gäller i synnerhet om man har gått någon av de konstnärliga högskoleutbildningar som tar väldigt lång tid, kraft och också kostar väldigt mycket för utbildningssektorn. Det är ett väldigt stort bekymmer. Det är också bland annat därför som alliansen har kommit till.
Siv Holma frågade om vårpropositionen. Siv Holma är väl medveten om att vårpropositionen i år ser annorlunda ut. Den har inga detaljerade siffror, utan de kommer till hösten. Inte desto mindre pågår arbete inom departementen och så också inom vårt. Det är ingen hemlighet att jag har talat mig varm för de fria grupperna och hoppas att kunna ge bättre villkor för dem också framöver.
Däremot invänder jag väldigt starkt mot att man säger att ingenting har hänt. Jag ska delvis upprepa mig själv men också ta upp den utredning på pensionsområdet som sjösattes för en eller två veckor sedan. Den var väldigt efterlängtad under de dryga 10, 15 år som man har lappat och lagat på pensionsområdet. Det har varit väldigt bekymmersamt inte minst för dansarna vilkas situation Siv Holma nämnde tidigare.
Det måste nu ske något, och det kommer det att göra. Småföretagarutredningen är på gång. Förslagen kommer i slutet på sommaren. Även det är av betydelse för kulturskaparna. Vi har talat om allianserna. De får ytterligare 30 miljoner och totalt 50 miljoner om året på ett område som tidigare bara hade 20 miljoner. Det är också betydelsefullt inte minst för dem som är verksamma inom den fria sektorn.
Skapande skola får ytterligare 55 miljoner. Det handlar om pengar som jag tror kommer att gå mer eller mindre direkt till just många av de fria grupper som både Siv Holma och jag tycker är väldigt viktiga att värna om.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.