Vikten av lika villkor för kommunala och fristående skolor
Interpellation 2007/08:297 av Granlund, Marie (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-12-21
- Anmäld
- 2007-12-21
- Besvarad
- 2008-01-22
- Sista svarsdatum
- 2008-01-28
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 december
Interpellation
2007/08:297 Vikten av lika villkor för kommunala och fristående skolor
av Marie Granlund (s)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Utvecklingen av antalet friskolor har varit stor under senare år. Det är nu dags att se till att lika villkor gäller för kommunala och fristående skolor. Alla elever oavsett huvudman måste få likvärdiga villkor. Så är det inte i dag. I skollagen finns villkor som endast gäller för de kommunala skolorna. Som exempel kan nämnas garanterad undervisningstid, skyldighet att bereda plats för elever med särskilda behov, krav på betygsdokumentation, meddelandefrihet och så vidare.
Vi socialdemokrater anser att alla skolor oavsett huvudman ska tillhöra vårt gemensamma nationella svenska skolsystem där samma rättigheter och skyldigheter ska gälla. Alla skolor ska verka under samma skollag och följa samma nationella läroplan, kursplan och betygssystem. Vi vill att fortbildning och utvecklingsarbete ska ske gemensamt och vi vill att det ska gälla samma sekretess, öppenhet och meddelarskydd i alla skolor.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen förberedde förändringar i skollagen för att åstadkomma en likvärdighet. Det är glädjande att skolminister Jan Björklund verkar dela våra åsikter då han tillsatt en utredning om lika villkor. Frågan är emellertid vad detta i praktiken kommer att leda till då oenigheten inom den borgerliga regeringen är stor. Den moderata gruppledaren i riksdagens utbildningsutskott Margareta Pålsson säger i medierna att Jan Björklunds åsikter strider mot den överenskommelse som de borgerliga partierna har träffat om skolan före valet.
Hon säger: Då sade vi att vi skulle ta bort onödiga regler för både kommunala och fristående skolor. Men det här sänder ju motsatt signal – i stället för att öka flexibiliteten för de kommunala skolorna ska friskolorna bli mindre fria. (Ekopol den 6 december 2007)
Vad är det som egentligen gäller? Vilken är regeringens uppfattning? Kan elever som i dag inte får tillräckligt med undervisningstid förvänta sig förbättringar? Kommer barn med särskilda behov att också få möjlighet att välja en fristående skola?
Mina frågor till utbildningsministern är:
Vad innebär likvärdiga villkor för utbildningsministern och för regeringen?
Kommer utbildningsministern att verka för att elever oavsett huvudman får likvärdiga villkor?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:297
Webb-tv: Vikten av lika villkor för kommunala och fristående skolor
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:55 Tisdagen den 22 januariProtokoll 2007/08:55 11 § Svar på interpellation 2007/08:297 om vikten av lika villkor för kommunala och fristående skolor
Protokoll från debatten
Anf. 46 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Marie Granlund har frågat mig vad likvärdiga villkor innebär och om jag kommer att verka för att elever oavsett huvudman får likvärdiga villkor.
Inledningsvis vill jag klargöra att min principiella inställning är att alla elever i alla skolor bör ha likvärdiga villkor oavsett vilken huvudman skolan har. Det är glädjande att Marie Granlund ansluter sig till uppfattningen att offentliga och fristående skolor ska kunna bedriva verksamhet på lika villkor.
Fristående skolor är en självklar och viktig del av det svenska skolväsendet och bidrar till en ökad mångfald och en större valfrihet för alla elever. Regeringen vill skapa ett skolväsende där villkoren för kommunala och fristående skolor är likvärdiga och där alla barn och föräldrar har möjlighet att välja mellan olika skolformer. För att stärka principen om likvärdiga och rättvisa villkor har regeringen tillsatt en utredning med uppgift att bland annat föreslå hur storleken på kommunernas bidrag till fristående skolor ska beräknas på ett öppet och förutsägbart sätt, så att det blir möjligt för en förvaltningsdomstol att efter överklagande från huvudmannen pröva nivån på kommunens bidrag till verksamheten.
I Regeringskansliet pågår ett arbete med att ta fram ett förslag till en ny skollag, där samtliga bestämmelser i den gamla skollagen ses över. En utgångspunkt för arbetet är att i största möjliga utsträckning åstadkomma likvärdiga villkor mellan huvudmän. En viktig del i detta är att minska de statliga detaljregleringarna av skolans verksamhet och organisation.
En elev som behöver särskilt stöd ska i första hand få detta vid den skola som han eller hon vill gå i. Skolans uppgift är att anpassa sin organisation och sin undervisning så att hänsyn tas till alla elevers behov och förutsättningar. De elever som behöver särskilt stöd ska få det. Fristående skolor är, på samma sätt som kommunala skolor, öppna för elever i behov av särskilt stöd.
När det gäller den kommunala grundskolan slår skollagen 4 kap. 6 § fast att kommunen får neka att ta emot ett barn vid en viss skola om det skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen.
Självfallet är det önskvärt att elever med särskilda behov också ska ha möjlighet att välja en fristående skola. I dag är bidragsreglerna för fristående skolor så utformade att det är elevens hemkommun som avgör i vilken utsträckning detta ska vara möjligt.
En fristående skola kan när det gäller barn i behov av särskilt stöd ha svårt att ta emot en elev. För att skolan ska få neka en elev tillträde måste emellertid svårigheten vara betydande. Det kan till exempel vara fråga om att skollokalerna måste förändras eller att det behövs extra personal för just denna elev. Om kommunen är beredd att betala för det särskilda stödet kan inte den fristående skolan vägra att ta emot en elev på grund av ekonomiska svårigheter.
Varje skola ska granskas lika kritiskt och uppfylla samma höga kvalitetskrav, oavsett vem som driver den eller vilken inriktning skolan har. Regeringen har därför föreslagit skarpare, tätare och kvalitetssäkrade kvalitetsgranskningar av varje skola och anslagit 150 miljoner kronor per år i utökade resurser till den nationella utbildningsinspektionen för detta.
Regeringen avser att skärpa sanktionsmöjligheterna för skolor som inte följer regelverket eller som brister kvalitetsmässigt och som inte snabbt åtgärdar detta. Regeringen avser att lämna ett förslag till riksdagen som innebär att Skolverket ges möjlighet att utdela vite till såväl kommunala som fristående huvudmän. Därmed blir det möjligt att snabbt tillgripa sanktioner mot skolor - kommunala eller fristående - som visar sig inte uppfylla lagstiftningens krav.
Anf. 47 Marie Granlund (S)
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Jag tror att det hos skolministern finns en uppriktig känsla för att det ska vara likartade regler. Men jag ska komma tillbaka till andra saker som kan inge oro.
Vi socialdemokrater tycker att alla skolor, oavsett huvudman, som ska tillhöra det gemensamma nationella svenska skolsystemet ska ha samma rättigheter men också samma skyldigheter. Alla skolor ska verka under samma skollag, samma nationella läroplan, kursplan och betygssystem. Och vi vill att utvecklingsarbetet ska ske gemensamt och att samma regler ska gälla för sekretess, öppenhet och meddelarskydd i alla skolor. Den tidigare, socialdemokratiska regeringen tillsatte därför en utredning för att se över det här.
Vi tycker, och jag tycker, att det är glädjande att skolministern har tagit tag i den här frågan igen. Vad som däremot kan vara lite oroande är att Moderaterna inte verkar vara med på vagnen. När skolministern uttalar sig i Göteborgs-Posten om att det behövs likvärdiga villkor går den moderata gruppledaren i utbildningsutskottet ut och säger att det strider mot den överenskommelse som ni borgerliga partier träffade före valet och att om det skulle ske några förändringar avseende friskolorna skulle alla fyra partierna vara med på det.
Hon säger så här: Då sade vi att vi skulle ta bort onödiga regler för både kommunala och fristående skolor, men det här sänder ju motsatt signal. I stället för ökad flexibilitet i de kommunala skolorna ska friskolorna bli mindre flexibla.
Då är min fråga, självklart: Vad är det som gäller? Är det skolministerns uttalande i Göteborgs-Posten och även här i kammaren, eller är det Moderaterna som har haft inflytande här? Jag kommer tillbaka till det lite mer i nästa inlägg.
Det känns som att svaret på interpellationen som jag har ställt är en variant processad på Statsrådsberedningen och inte ett svar på de frågor som jag ställer: Vad händer med läroplan? Vad händer med kursplan? Vad händer med betygssystem? Här är såväl Friskolornas riksorganisation som SKL med på vagnen för mer likvärdiga villkor för att det ska fungera rättvist.
Anf. 48 Mats Gerdau (M)
Herr talman! I den här interpellationen säger sig Marie Granlund vilja ha lika villkor mellan kommunala skolor och friskolor. Äntligen, tänkte jag när jag såg den, någonting som vi kanske kan vara överens om.
Vi ska ha lika villkor mellan kommunala skolor och friskolor i så stor utsträckning som det bara är möjligt. Det kan åstadkommas på två olika sätt, antingen genom att reglerna för friskolorna skärps eller genom att reglerna för de kommunala skolorna blir lite friare. Jag förordar i huvudsak den senare lösningen, men det gör nog inte Socialdemokraterna, för frihet ligger ju inte riktigt för det partiet.
När Marie Granlund sedan räknar upp exempel på vad som ska åtgärdas inser man att hon inte vill ha lika villkor i första hand, utan att det är skolor med frihet som hon inte vill ha.
Några av de påståenden som finns i interpellationen och också i anförandet här är inte riktigt sanna. Skolverket säger faktiskt nej till skolor som vill starta om de avviker för mycket från timplanen och om eleverna inte ges förutsättningar att nå målen, exempelvis. Ett sådant exempel är Äventyrsskolan i Nacka som fick nej nu i höstas, ett annat är Dianaskolan i Landskrona. Jag har båda besluten med mig här om Marie Granlund är intresserad av dem. Man kan alltså inte erbjuda bara några få timmar i slöjd, bild eller idrott och tro att det räcker, för då får man inget tillstånd.
Marie Granlund upprörs också över att friskolorna inte tar emot elever i behov av särskilt stöd, och det kan jag också göra. Men det var faktiskt den förra, socialdemokratiska regeringen som på 90-talet tog bort dessa elevers valfrihet. Jag hoppas att vi borgerliga nu kan återinföra den när vi beslutar om en ny skollag. I så fall är ni socialdemokrater välkomna att ansluta er om ni vill.
En annan intressant sak som Marie Granlund tog upp i sitt anförande är att alla skolor ska verka under samma regelverk och ha samma betygssystem. Det kan tyckas låta bra. Men hittills har man bland annat undantagit Waldorfskolor från att ge betyg. Nu säger du att det ska gälla alla skolor, och då är det ju alla skolor, även Waldorfskolor. Vill ni ändra på den ordning som har varit hittills, nämligen att undanta Waldorfskolorna? Ska ni tvinga dem att ge betyg när de i dag ger studieomdömen? I så fall skulle det vara en ganska stor nyhet, och jag tror inte att den skulle vara särskilt välkommen i friskolevärlden.
Det är också intressant att Marie Granlund inte tar upp det som är faktiska, reella och stora problem på många skolor i dag, nämligen osjysta kommuner. Mängder av kommuner, framför allt där socialdemokrater styr, har fällts i domstolar, och de beter sig fel helt enkelt. Det finns partikompisar till dig som vill bli av med friskolorna helt och hållet. Vad gör man då? Jo, man svälter ut dem så mycket man kan. Bjuv i Skåne, nära dig där du bor, är en sådan kommun. Där sänktes ersättningen med över 10 procent från den 29 december till den 1 januari utan någon som helst förvarning och utan att den kommunala skolan drabbas av samma besparing. Exemplen kan göras ganska många, men det här är ändå rätt belysande.
Därför är det bra, tycker jag, att vi snart får ett förslag om hur friskolorna kan få sin rätt prövad i domstol. Det är ett skydd för den svagare parten som verkligen behövs för att skapa lika villkor. Men hur ställer sig då Socialdemokraterna till det här? Tycker ni att det är bra som det är i dag eller behöver skyddet för friskolorna bli lite större?
Jag hoppas att du kan svara på det här och på frågan om reglerna för Waldorfskolorna. Du svarade inte på någon av mina frågor i den förra interpellationsdebatten, medan jag däremot försökte bemöda mig om att svara på de frågor som du ställde.
Nu hoppas jag, herr talman, att Marie Granlund använder sitt nästa anförande till att också svara på de frågor som ställs till henne, för vi måste granska också vad Socialdemokraterna vill. Det räcker inte med att bara vara emot friskolor hela tiden.
Anf. 49 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Likvärdig standard och kvalitet i våra skolor, oavsett huvudman, är mycket viktigt. Så långt är det heller inga problem att i en allmän formulering vara överens politiskt sett. Men sedan handlar det om vägen dit, hur det ska gå till. Då påverkar faktiskt vilken grundinställning man har till skolan, till olika huvudmannaskap, till vikten av ett sammanhållet skolsystem som är öppet för alla. Det är i de praktiska åtgärderna som förmågan att åstadkomma likvärdigheten avgörs. Det är de spelregler som sätts upp som avgör om likvärdigheten blir reell eller om det bara blir ord i sammanhanget.
Några utgångspunkter kan då vara: Skollagen ska gälla lika för alla huvudmän. Grund- och gymnasieskolan ska vara öppen och avgiftsfri. Utbildningen ska styras av nationella styrdokument.
En annan punkt är synen på de kommunala skolorna och kommunernas roll. Det är orimligt att staten ensam förfogar, menar jag, över beslutet att låta en fristående skola starta och sedan tvinga kommunen att betala notan.
Lika orimligt är det med fri etableringsrätt när det gäller förskolor. Eftersom kommunerna har det övergripande ansvaret för alla barns utbildning måste de ha förutsättningar att planera och organisera verksamheten. Därför är det också helt orimligt att, som i de utredningsdirektiv som ministern hänvisar till, säga att kommunernas inflytande över framtida etableringar ska minska. Det är alltså den formulering som man använder i utredningsdirektiven.
Man säger också att det särskilt ska prövas om kravet på att Skolverket alltid ska ge kommunen eller kommunerna tillfälle att yttra sig i sammanhanget ska avskaffas. Kommunernas roll blir, som antyds i utredningsdirektiven, enbart att betala.
Statens kontroll över skolverksamheten bör byggas ut. Lärares yrkesansvar måste stärkas. De ska ha skyldighet att anmäla uppenbara brister i verksamheten. Det måste till ett regelverk för hur kommunal utbildningsverksamhet kan överlåtas på enskilda aktörer. Och eftersom alla skolor finansieras med offentliga medel bör reglerna för offentlighet, sekretess och yttrandefrihet gälla lika för alla. Alla skolor måste öppet redovisa sin ekonomi. Det är en mycket viktig fråga när det gäller likvärdighet.
Kommunala självstyrande skolor ska också kunna etableras i de här systemen i framtiden. Och rätten att välja en offentlig skola eller förskola får aldrig kringgås eller tonas ned på ett sådant sätt att det i praktiken inte finns något alternativ. Elevernas rätt att själva bilda sig en uppfattning om världen måste gå före föräldrarnas rätt att välja utbildning för sina barn i enlighet med sin livsåskådning. Alla lärare, oavsett arbetsgivare, måste ha tillgång till och på lika villkor kunna ta del av de utvecklingssatsningar som staten fattar beslut om.
Det här är några utgångspunkter.
När jag läser direktiven ser jag att många saker som jag nämner här inte finns med i utredningen. Jag tror egentligen att man måste ha en bredare ansats för att kunna göra en ordentlig genomlysning av vad som krävs för att åstadkomma likvärdighet och få den att genomsyra hela skolpolitiken.
Jag frågar mig verkligen om den utredning som ministern hänvisar till har den bredd som krävs för att kunna genomföra det här uppdraget på ett så relevant och bra sätt som möjligt och om man får de instrument som krävs i praktiken för att upprätthålla den eftersträvade likvärdigheten.
Jag vill fråga ministern om han verkligen anser att den utredning som han hänvisar till är tillräckligt omfattande för att kunna garantera likvärdighet mellan olika huvudmannaskap i skolan. Jag vill ge dig chansen igen att svara på frågan: Är du beredd att kräva att alla skolor öppet ska redovisa sin ekonomi? Det är fjärde gången i dag som jag ställer den frågan. Du har inte svarat.
Anf. 50 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Regeringens uppfattning är att det
ska
vara likvärdiga villkor mellan fristående skolor och kommunala skolor. Det ställdes ett par frågor till mig före pausen. Det var bland annat Peter Hultqvist som frågade om jag anser att Utredningen om lika villkor har ett tillräckligt vitt uppdrag för att belysa dessa frågor. Svaret på den frågan är nej, det anser jag inte. Dessa frågor, om olika villkor, är i själva verket föremål för utredning i en rad olika processer. En av de viktigare processerna är ju Skollagsberedningen, som ska ta fram förslag till en ny skollag. En annan är Gymnasieutredningen, som ju har hand om fristående och kommunala gymnasier. Det är Lärarutredningen, som tittar på frågan om vilka behörighetskrav som ska ställas, och där är det ju vår uppfattning att det ska vara samma behörighetskrav i olika skolor oavsett huvudman.
Utredningen om lika villkor har ju mer specifikt i uppdrag att reda ut på vilka grunder en fristående skola ska få ekonomisk ersättning och hur ett sådant beslut ska kunna överklagas om det föreligger olika uppfattningar om hur stor den ersättningen ska vara. Det är just den utredningens uppdrag. Det är en viktig princip för oss att det ska vara likvärdiga villkor mellan kommunala skolor och friskolor. I själva verket är den principen föremål för belysning i en rad olika utredningsprocesser just nu, och huvuddelen av dem kommer så småningom att hamna på riksdagens bord.
Peter Hultqvist tog också upp ett antal villkor som han anser borde ställas på en fristående skola. Jag kan säga att jag delar Peter Hultqvists uppfattning på i princip alla de punkter som han räknade upp. Det ska vara behöriga lärare i en fristående skola precis som i en kommunal skola. Sedan 2002 är ju lagstiftningen likvärdig för båda skolformerna på den punkten.
Tidigare var den inte det, och det är ju förklaringen till att en del fristående skolor som har varit med en längre tid har en större andel obehöriga. Det är ett historiskt arv, men det försvinner så att säga med tiden. Kraven ska vara desamma. Också för läroplaner ska lika villkor gälla och så vidare.
En annan fråga som ställdes gällde om den ekonomiska redovisningen för friskolor vara öppen så att man kan ta del av den. Ja, och det är den. Ett aktiebolag har mycket stränga villkor på sig i aktiebolagslagen om att redovisa sina ekonomiska förehavanden. Revisorer som är godkända av det offentliga ska vara tillsatta och så vidare. Att Svenska Dagbladet kunde få fram uppgifter om överskott i de här friskolekoncernerna beror ju på att de tog av del av de handlingar som är offentliga. Det Peter Hultqvist efterlyser är alltså såvitt jag vet de regler som redan gäller i dag.
Jag vet att ni socialdemokrater gärna vill göra friskolorna till en stor stridsfråga eftersom ni vill exponera en friskolefientlighet och så. Jag tror dock att vi i grunden, åtminstone när man skalar bort den värsta vänsterretoriken hos er, har ungefär samma attityd, nämligen att det ska likvärdiga villkor mellan fristående skolor och kommunala skolor. Lagar och regler, skyldigheter och rättigheter, ska så långt möjligt vara likvärdiga mellan skolor oavsett huvudman. Det är i alla fall regeringens åsikt.
Anf. 51 Marie Granlund (S)
Herr talman! I Göteborgs-Posten i december gör skolminister Jan Björklund ett utspel. Enligt Göteborgs-Posten säger han att dagens friskolelagstiftning skapades i en situation då det fanns få friskolor. Vi hade bara några enstaka. I dag är det regelverket inte riktigt up-to-date. Numera går 8 procent av grundskoleeleverna och 15 procent av gymnasisterna i fristående skola. Vi vill ha så lika villkor som möjligt. Jan Björklund säger också att friskolan inte längre är ett komplement utan faktiskt en konkurrent, något som lagen borde ta hänsyn till. Och så säger han så här: "Det måste vara så lika villkor som möjligt mellan friskolor och kommunala skolor. I dag finns det en massa villkor i skollagen som bara gäller kommunala skolor men som fristående skolor inte behöver följa, och det menar jag behöver förändras."
Detta blev vi socialdemokrater, som tycker precis likadant, väldigt glada för. Vi blev mer oroade, och blir det även av interpellationsdebatten i dag, över Moderaterna. Margareta Pålsson, gruppledare för Moderaterna i utbildningsutskottet, går ut och tar kraftigt avstånd från detta. Mats Gerdau har också gjort det hela tiden från talarstolen här i dag. Då är min fråga vad det egentligen är som gäller. Det som skolministern gav uttryck för i Göteborgs-Posten följs ju inte heller upp i interpellationssvaret. I interpellationssvaret pratar man om bidragsregler och annat men inte någonting om det som Jan Björklund faktiskt verkar tycka är ett problem. Då är frågan vem det är som verkligen bestämmer och vad det här kommer att mynna ut i. Som jag sade tidigare verkar det här svaret vara väldigt processat på Statsrådsberedningen, och det är kanske inte så märkligt. Tycker fortfarande skolministern så som han faktiskt uttryckte det i Göteborgs-Posten eller är det Moderaterna, som sitter här lite som vakthundar, som har fått gehör för sina åsikter? Hur är det egentligen? Det skulle vi jättegärna vilja ha svar på.
Jag skulle också vilja säga till Mats Gerdau att många av de frågor om Waldorfskolor som du har tagit upp här tycker jag egentligen att du ska ställa till skolministern. När vi har pratat med Waldorfskolor är nog det stora orosmoment som de känner den borgerliga regeringen. Vi ska noga begrunda hur vi ska hantera detta. Tidigare har vi haft undantag, och det är inte omöjligt att detta kommer att gälla även framöver. Men när vi har pratat med Waldorfskolor har de varit otroligt oroade över vad som händer på Regeringskansliet.
Anf. 52 Mats Gerdau (M)
Herr talman! Det är lite tråkigt att Marie Granlund har över en minut kvar av sin talartid men ändå väljer inte att svara på de frågor som ställs till henne. Det är rörande att du är så bekymrad över eventuell oro mellan mig och Jan Björklund. Jag kan försäkra dig att det inte finns någon konflikt mellan oss. Vi är helt överens i synen på friskolor. Det kommer till uttryck både i vad Jan Björklund säger i debatten här och i interpellationssvaret.
Vi ska leverera där ni socialdemokrater misslyckades under tolv år. I vår kommer ett förslag om ny skollag, och då ska vi vara överens. Frågan är om ni kommer att vara överens med era samarbetspartier. Ni lyckades ju inte under det sjuåriga samarbetet. Ni lyckades inte med skollagen. Det var nattmanglingar, förhandlingar och propositionsskrivande. Ni blev inte överens, och det blev inget av det. Inte ens en liten tummetott blev det.
Peter Hultqvists krav tycker jag, precis som skolministern, är rätt rimliga. Det är i stort sett också de som gäller redan i dag: om behöriga lärare, om ändamålsenliga lokaler, om att vinst inte är överordnat och sådana saker. Men det är ju inte det som ni vill diskutera, utan det ni vill diskutera är förbud mot vinster. Det tog du till exempel inte upp som något krav.
Jag vill upprepa frågorna till Marie Granlund om bland annat Waldorfskolorna. Ska de omfattas av reglerna att man måste ge betyg? Ni säger i interpellationen att alla skolor ska följa samma regelverk. Ingår Waldorfskolorna i detta eller inte? Det är inget som jag säger utan det är något som du säger, och då måste jag få ett förtydligande. Menar du det som ni har skrivit själva eller menar du något annat?
Och hur är det med Bjuv och dina partikompisar som försöker svälta ut friskolor? Är det okej att bete sig på det sättet eller tycker ni att det behöver finnas en lag som skyddar friskolor mot kommuner som är väldigt osjysta, som verkligen använder storebrorsattityder mot de små, och ibland svagare, friskolorna? Jag hoppas att du använder nästa anförande till att svara på frågorna.
Anf. 53 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Den interna ekonomiska redovisningen och hanteringen i ett privat aktiebolag är inte offentlig handling. Revisorer finns naturligtvis tillsatta för att granska verksamheten, och årsredovisningen blir offentlig i samband med bolagsstämman. Men här handlar det om ett krav från min sida, och även från andras tror jag, om att offentlighetsprincipen ska gälla fullt ut i alla skolor även om de drivs i privata bolags regi, som det här är fråga om.
Om jag tar ministern på orden har han inte något emot en sådan utveckling. Man kan se över det här från departementets sida och titta på hur man skulle kunna återkomma med förslag och idéer på den här punkten för att fördjupa insynen.
I artikeln i Svenska Dagbladet i dag som handlar om förskoleföretaget i Rinkeby där chefen nu har häktats på grund av misstankar om skattebrott och bokföringsbrott under 2006 är ett av de problem som redovisas att vi i dag inte har rätt att se bokslut och redovisning från de privata skolorna. Det beror på hur man viktar de orden. Man har naturligtvis rätt att se det som är på bolagsstämman, men man har inte samma insyn i verksamheten som när man kan gå till Skolkontoret och begära ut vilka handlingar som helst för en vanlig skola. Det är alltså skillnad.
Ta chansen nu och se över även den biten. Det här kan ju vara något som ni har missat i alla översyner. Då kan vi så småningom få ta ställning till ett förslag. Då har den här debatten lett till någonting mer konkret än att vi bara har utbytt uppfattningar om hur vi ser på olika företeelser i friskoleverksamheten.
Anf. 54 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag uppfattar den här diskussionen som att vi i grunden har ganska lika uppfattningar. Alla vill ha likvärdiga regler för friskolor och kommunala skolor, men ni socialdemokrater är väldigt ivriga med att markera att ni inte gillar friskolor i största allmänhet och absolut inte dem som går med vinst. De ska helst gå med förlust. Om de går med vinst är det något suspekt med det hela.
Vi har inte den uppfattningen. Jag är helt neutral inför om en skola drivs kommunalt eller fristående. För mig är det inte viktigt att det ska vara hundra procent kommunalt eller hundra procent fristående.
Utvecklingen kommer att leda till fler eller färre fristående skolor på grund av föräldrarnas val. Det är det som styr. Det är föräldrarnas val som ska avgöra hur många fristående skolor vi har i Sverige och Sveriges kommuner.
Det är intressant att diskutera frågan varför vi i Sverige under Socialdemokraternas tolv år vid styret har en fullständig massflykt från den kommunala skolan. Vi har en explosion utan någon som helst internationell motsvarighet när det gäller att föräldrar lämnar den kommunala skolan och sätter sina barn i friskolor. Varför är det så?
Marie Granlund säger att det beror på att vi har generösa regler. Det finns en del andra länder som också har det. Det är inte den enda förklaringen. Om föräldrarna inte hade velat ha sina barn i friskolor hade ju inte friskolorna vuxit oavsett reglernas utformning. Det beror ju på att föräldrar väljer att placera sina barn i friskolor.
Det vore väl klädsamt, Marie Granlund, om ni kunde erkänna att detta kanske kan bero på den skolpolitik som har varit dominerande för den kommunala offentliga skolan i årtionden och att det i själva verket är den som föräldrar söker sig ifrån. De söker sig till något mer kunskapsinriktat än vad man uppfattar att den offentliga skolan har varit. De söker skolor med mer studiedisciplin än vad den offentliga skolan har haft eller har ansetts ha.
Någonstans, Marie Granlund, har ni ett rätt stort ansvar för att människor väljer bort den kommunala skolan.
Jag skulle önska att vi hade en situation där föräldrar inte behövde välja bort den kommunala skolan. Det får gärna finnas många friskolor för mig, men det ska vara så att man väljer till något och inte från något, men det är den situationen vi har. Den diskussionen orkar ni inte föra eftersom den blir en sådan svidande vidräkning med er skolpolitik. Ni väljer att skjuta in er på friskolorna och att de ska stoppas och begränsas och regleras och förbjudas. De ska smutskastas och misstänkliggöras. Det väljer ni att fokusera på.
Jag har hela tiden varit tydlig. Avarter vare sig det är i kommunala skolor eller i friskolor ska stävjas. Det är ett antal förslag på gång från regeringen på det området. Man ska till exempel kunna dra in ett tillstånd med omedelbart varsel och det blir nya regler när det gäller skolor med konfessionell inriktning, för att ta ett par exempel.
I grunden handlar det här om vilken grundläggande syn man har på friskolor och på valfrihet.
En aspekt, herr talman, som Marie Granlund tar upp i sin interpellation är likvärdighet när det gäller barn med särskilda behov. Precis som jag försöker reda ut i mitt interpellationssvar och som vi har belyst i replikskiftet beskylls ibland friskolor för att inte ta emot elever med stora svårigheter, och så säger man att det är fel på friskolorna. Sanningen är att friskolor i dag inte har rätt att få ersättning från kommunerna för elever med särskilda behov. Hade de det skulle det bli likvärdigt. Om en friskola vill ta emot en elev med särskilda behov och har rätt till samma ersättning som om eleven hade gått i en kommunal skola blir det likvärdigt. Då har man valfrihet för funktionshindrade elever. Är ni beredda att tillsammans med oss ta steget att ge friskolorna den rättigheten?
Anf. 55 Marie Granlund (S)
Herr talman! Vi tycker att det ska vara lika villkor. Det ska gälla allt. Det måste vi självklart se över. Jag kan mycket väl tänka mig att det kan vara en lösning, men då ska det gälla alla områden.
Jag kan bara konstatera att Jan Björklund har retirerat. Han har fortfarande inte svarat på varför han inte längre har den åsikten han har i Göteborgs-Posten. Nu går det till den åsikt som Margareta Pålsson anförde - det var en uppslitande strid - mot ditt uttalande i Göteborgs-Posten, nämligen att det inte alls var så här det var tänkt. Det skulle vara lättare för friskolor. Det skulle inte alls vara så som Jan Björklund sade, att det skulle vara likvärdiga villkor och att det faktiskt fanns skyldigheter som de kommunala skolorna har och som de fristående inte har. Det anförde du själv i Göteborgs-Posten.
Det är bara att konstatera att det är trist att Moderaterna i så fall har vunnit detta. Det känns hårt att säga det, men där står vi mer på din sida.
När det gäller frågan om Waldorf hade du hört att jag har svarat om du hade lyssnat, Mats Gerdau. Den frågan skulle du nog ställa till skolministern. Ni har inte riktigt samma uppfattning där.
Friskolor har kommit för att stanna. Det är avarterna vi diskuterar. Jag säger det igen: Vi tycker inte att det är rimligt att Plymouthbröderna får starta en skola. Vi tycker inte att det är rimligt att man delar ut 40 miljoner till aktieägarna - man tjänar betydligt mer, men det är vad man delar ut.
När det gäller kommunala skolor kontra friskolor är jag övertygad om att det är generösa regler och svartmålningen som vi var inne på tidigare som ligger bakom.
Skolministern anförde dessutom Finland som exempel. Något oerhört viktigt som skiljer Finland från Sverige är att man i Finland inte har använt skolan som ett politiskt slagträ.
Anf. 56 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det beror på att Socialdemokraterna i Finland hoppade över -68. Det är den stora skillnaden. Socialdemokraterna i Sverige kom att vrida sin utbildningspolitik kraftigt åt vänster. Där sprattlar man fortfarande med en kravlös skola, en skola utan studiedisciplin där lärarnas status är låg och där eleverna bestämmer och styr. I verkligen är det ofta på många skolor de bråkigaste eleverna som sätter tonen.
Den vägen valde aldrig Socialdemokraterna i Finland. Därför har man i Finland varit, och är fortfarande, enig om en skolpolitik av ungefär det snitt som vi nu försöker introducera i Sverige. Det är orsaken till att man har stor enighet i Finland, en konsensus om man så vill, som jag tycker har varit hälsosam.
De finska Socialdemokraterna hoppade över 1968 års vänstervåg. Det har varit till mycket stor glädje för Finland.
Marie Granlund säger att det är en spricka mellan regeringens partier om inställningen till detta. Det är bara trams. Vi är fullständigt överens. Det ska vara likvärdiga regler för friskolor och kommunala skolor. I en del fall kommer det att betyda att friskolor får lyda under de regler som gäller för kommunala skolor, i andra fall kommer det att betyda att vi i den nya skollagen tar bort regler som har gällt för kommunala skolor.
I en del fall blir det färre regler än i dag för kommunala skolor, i andra fall måste friskolor till exempel lyda under regeln om behörighetskrav som man inte tidigare har behövt göra.
Det ska vara likvärdiga regler. Regeringen är fullständigt enig.
Det var ju ett intressant replikskifte om Waldorfskolorna som inte fick något svar från Marie Granlund. När vi nu inför obligatoriska nationella prov i årskurs 3 är regeringen överens om att det också ska gälla Waldorfskolor. Regeringens partier är helt överens om den uppfattningen.
Jag uppfattar däremot att det på den punkten ska vara en massa undantag från er sida. Då är det inte likvärdigt längre. Det är inte så konsekvent när det kommer till kritan. Men från vår sida ska det vara likvärdiga villkor.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.