Våldtäkt som grovt våldsbrott
Interpellation 2014/15:185 av Anti Avsan (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-12-17
- Överlämnad
- 2014-12-17
- Anmäld
- 2014-12-18
- Sista svarsdatum
- 2015-01-20
- Svarsdatum
- 2015-01-27
- Besvarad
- 2015-01-27
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Inrikesminister Anders Ygeman har meddelat att regeringen vill att polisen i sin egen katalog över brottstyper ska klassa våldtäkt som ett grovt våldsbrott.
Enligt Ygeman skulle en sådan uppgradering leda till att fler misstänkta våldtäkter utreds av utredningsteam i stället för av enmansutredare. Dessutom skulle våldtäktsutredningar bli mer metodiska genom att polisen då skulle följa en tydlig manual (metodstödet PUG).
Förslaget kommer ursprungligen ur Rikspolisstyrelsens rapport Utveckling av arbetsmetoderna vid utredning av våldtäkter. Där listas flera förslag på åtgärder som skulle förbättra polisens våldtäktsutredningar, i vilka det enligt rapporten finns stora brister. Att klassa våldtäkter som grova våldsbrott är en av flera åtgärder som föreslås.
Jag har i en tidigare interpellation till statsrådet Ygeman ställt frågor med anledning av Rikspolisstyrelsens rapport om våldtäktsutredningar och de brister som påvisats. Statsrådet meddelade då att lösningen inte är att detaljstyra polisens arbete genom att skriva in mer i regleringsbrevet.
Mot den bakgrunden vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman följande:
Hur kommer det sig att statsrådet valde att gå vidare med just punkten om att klassa våldtäktsbrottet som ett grovt våldsbrott? I rapporten nämns en rad andra förslag.
Statsrådet meddelade i en tidigare interpellationsdebatt att regeringen inte vill detaljstyra polisens arbete. Nu vill regeringen att polisen ska klassa våldtäkt som grovt våldsbrott för att kunna följa en tydlig manual. På vilket sätt ska statsrådet och regeringen se till att detta sker?
Avser statsrådet att genomföra fler av förslagen som nämns i Rikspolisstyrelsens rapport och i så fall vilka och på vilket sätt?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2014/15:185
Webb-tv: Våldtäkt som grovt våldsbrott
Dokument från debatten
- Protokoll 2014/15:51 Tisdagen den 27 januariProtokoll 2014/15:51 Svar på interpellation 2014/15:185 om våldtäkt som grovt våldsbrott
Protokoll från debatten
Anf. 38 Statsrådet Anders Ygeman (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Det blir en lång dag i kammaren.
Anti Avsan har, bland annat mot bakgrund av en tidigare interpellationsdebatt, ställt ett antal frågor rörande min syn på polisens arbete med att förbättra utredningar av våldtäkter. Anti Avsan har frågat mig hur det kommer sig att jag särskilt har lyft fram att polisen borde ta fram en definition av grova våldsbrott, som inkluderar våldtäkt, och hur jag och regeringen ska se till att detta sker. Anti Avsan har också frågat mig om jag avser att genomföra fler av förslagen som nämns i Rikspolisstyrelsens rapport samt i så fall vilka och på vilket sätt.
Såväl regeringen som polis och åklagare har vidtagit åtgärder som syftar till att rättsväsendets hantering av våldtäkter ska förbättras. Att myndigheterna själva kontinuerligt ser över och förbättrar brottsutredningsverksamheten är viktigt. Utredningsverksamheten måste utvecklas så nära medarbetarna som möjligt. Det är med kunskapen, viljan och energin i polisorganisationen som man långsiktigt banar väg för bra och konkreta resultat.
Jag har i tidigare sammanhang, så som i Anti Avsans och min föregående interpellationsdebatt på detta tema, framhållit att det finns flera åtgärder som kan behöva vidtas. Rikspolisstyrelsens förslag om en definition av grova våldsbrott var ett av flera exempel.
Baserat på sin rapport beslutade Rikspolisstyrelsen i höstas om ett antal rekommendationer till dåvarande polismyndigheterna. Bland annat rekommenderades att utredare av våldtäkt skulle få en organisatorisk hemvist i team tillsammans med övriga utredare av grova våldsbrott. Sedan årsskiftet hanteras arbetet med att förbättra polisens rutiner vid våldtäktsutredningar av den nya Polismyndigheten.
Våldtäktsbrottet ses just nu över av 2014 års sexualbrottskommitté. I kommitténs uppdrag ingår att granska hur de brottsbekämpande myndigheterna utreder ärenden om våldtäkt. Regeringen har även för avsikt att låta utredningen se över frågan om förordnande av målsägandebiträde i våldtäktsutredningar. När kommittén har redovisat sitt uppdrag får regeringen ta ställning till behovet av ytterligare initiativ på detta område.
Anf. 39 Anti Avsan (M)
Herr talman! Jag riktar ett tack till inrikesministern för svaret.
Skälet till min fråga är att vi diskuterade polisens utredningar av våldtäktsbrott med anledning av den förstudierapport som kom från Rikspolisstyrelsen som avser utveckling av arbetsmetoderna vid utredning av våldtäkter. Vi hade en diskussion om hur man skulle kunna förmå polisen att bedriva utredningsverksamhet effektivare. I någon mening är det ju så att polisen förfogar över sina arbetsmetoder i väldigt stor utsträckning. De kan organisera sitt arbete så att de når bättre framgång vid den här typen av utredningar än vad de gör i dag.
Den enskilt viktigaste faktorn för att fler personer som de facto har begått brott ska kunna lagföras är att kvaliteten i förundersökningarna blir bättre. Lösningen på problemet - detta tror jag möjligen blir resultatet av Sexualbrottskommitténs utredning också - är inte att förändra lagstiftningen, utan det är att se till att förfina arbetet. Bevisproblematiken kommer alltid att se likadan ut, alldeles oavsett hur lagstiftningen ser ut.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi kom då in på något, inte minst med tanke på att jag har träffat företrädare för myndigheter som har lyft fram att det är bra om regeringen skriver in olika saker i regleringsbrevet som man tycker är viktiga att komma till rätta med under den period som respektive regleringsbrev omfattar. Då sa inrikesministern att det inte fanns anledning att detaljstyra polisen på det sättet.
Det är klart att man, när man sitter i regeringen, får lägga upp verksamheten hur man vill bara det leder till ett rimligt resultat.
Jag blev då lite förvånad när Anders Ygeman gick ut och sa att polisen ska se våldtäkt som ett grovt våldsbrott. Min fråga i interpellationen, vilken inte besvarades, var egentligen om det bara var ett önskemål om att polisen skulle göra det här själv eller om det var ett initiativ från regeringens sida om att på något sätt fatta ett beslut på den här detaljnivån.
Är det på det sättet undrar jag om det inte är bättre att ändå skriva in någonting i regleringsbrevet, inte minst med tanke på att frågan uppkommer beträffande alla andra förslag, om man nu ska betrakta våldtäkt som ett grovt våldsbrott. Väldigt mycket av det som står i rapporten är det klart att polisen kan genomföra själv, och det tycker jag nog att de borde göra också. I den mån det inte sker får väl dock vi politiker ta ansvar för att det här faktiskt blir effektivare, genom att man går in och styr på det sätt vi har möjlighet att göra.
Det nämns också någonting om målsägandebiträde, och det kanske är lite märkligt i sig att det har pekats ut som den enskilt viktigaste faktorn för att nå framgång i en våldtäktsutredning. Man kan se det på två sätt. Skulle det vara så att målsägandebiträdet fungerar som någon form av blåslampa för att polisen ska göra sitt jobb är det oacceptabelt, för det visar att polisen inte gör det den under alla förhållanden borde göra. Är det däremot så att det här i första hand beror på att personer inte berättar och inte orkar gå igenom den process det innebär att vara målsägande och att målsägandebiträdet då utgör ett stöd som blir nödvändigt är det naturligtvis positivt.
Jag ställer frågan igen: Är det någonting mer Anders Ygeman ser framför sig här och nu?
Anf. 40 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen nu slår fast att våldtäkt är ett grovt våldsbrott och att man ger tydliga direktiv om att det ska behandlas på det sättet. Det är nämligen inte okej som det ser ut i dag.
Vi har i genomsnitt 6 000 anmälningar om våldtäkt per år, och då finns det samtidigt ett mörkertal. Man räknar med att bara ungefär vart femte fall av våldtäkt anmäls. De 6 000 anmälningarna leder till ungefär 200 fällande domar, och av de få fall som går till rättegång är det en hög frekvens som frias - ungefär vart tredje fall. Den siffran har även ökat; tidigare var det bara drygt 20 procent som friades, och nu är det var tredje. Det har kommit kritik, till och med från poliser själva, om att det finns brister i förundersökningarna.
När det gäller målsägandebiträde tror jag att man behöver det stödet i den väldigt utsatta situation det innebär att anmäla en våldtäkt. En anledning till att vi har så få anmälningar är att man upplever det som en dubbel våldtäkt - först blir man våldtagen, och sedan upplever man processen i rättsväsendet som den andra våldtäkten. Man upplever att man blir misstrodd, man får berätta allting i detalj och man blir ifrågasatt. Det förekommer till och med att oväsentliga saker tas upp, som hur man var klädd, tidigare förhållanden man haft, om man var alkoholpåverkad och så vidare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Samtidigt kan vi se att det finns rätt uppseendeväckande fall där domar har ifrågasatts. Det handlar om fall med unga flickor i gruppvåldtäktssituationer eller kvinnor som har varit så berusade att de inte kan stå på benen där man då ändå inte fäller, med hänvisning till att man inte kunde bevisa att mannen inte förstod att hon var så berusad.
Självklart måste vi ha en bevisning även i fortsättningen, men skillnaden när det gäller våldtäkt och andra brott är ändå uppseendeväckande - det är mycket högre anmälningsfrekvens och framför allt fler fällande domar för andra brott. Det här är ett integritetskränkande brott, och rättegången kan också bli extra integritetskränkande i och med att det berör väldigt personliga saker. Det berör ens sexualitet.
Det finns också många gråzoner i detta. När man hör ordet "våldtäkt" tänker nämligen många på överfallsvåldtäkt, alltså att en kvinna går utomhus och att det hoppar fram en ful gubbe ur busken och våldtar henne. Men verkligheten ser annorlunda ut; det är bara ett fåtal av fallen som ser ut på det sättet. Det kan i stället vara så att kvinnan är bekant med mannen eller att de tidigare har haft ett förhållande. Det kan till och med vara så att de har ett förhållande just nu. Det förekommer ju våldtäkter och misshandel även inom förhållanden.
Självklart är det inte bara män som våldtar - det ska jag givetvis nämna - men det är det vanligaste scenariot. Därmed har vi väldigt många kvinnor som är utsatta, och faktiskt även pojkar. Vi ska inte glömma att det finns pojkar och män som har blivit våldtagna av andra män, och där blir det väldigt tabubelagt att anmäla.
Lösningen på alla de här problemen är dock att vi måste tydliggöra att det är ett extremt allvarligt våldsbrott som får långtgående konsekvenser för den drabbade. I dag är det, om man ser till den låga anmälningsfrekvensen och de få fällande domarna, näst intill riskfritt att våldta. Jag tycker alltså att det är ett bra steg från regeringens sida att definiera detta som ett grovt våldsbrott.
Anf. 41 Statsrådet Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag tror att målsägandebiträde från första början är centralt. Vi kan väl återkomma i någon annan debatt och diskutera varför de är så viktiga och varför de ökar, men jag tror att en viktig förklaring är det Hillevi var inne på. Det handlar om stödet till brottsoffer, att se till att rätt åtgärder vidtas från början och att man inte backar från de uppgifter man har gett - det vill säga att skänka trygghet till brottsoffren.
Jag bejakar polisens utvecklingsarbete. Jag tycker att det var en riktigt bra rapport. Det ville jag ge uttryck för i den allmänna debatten, och det gjorde jag också. Jag är glad att Polismyndigheten nu har börjat besluta om flera av de åtgärder som ingick i rapporten.
Sedan frågar Anti Avsan vilka fler åtgärder statsrådet kan tänka sig att vidta. Återigen: Det är polisen som ska göra sitt utvecklingsarbete, och jag bejakar ett positivt utvecklingsarbete inom polisen. Det är dock klart att våldtäkt är ett område där polisen under en rad år har underpresterat. Man har inte gjort tillräckliga insatser, vilket har lett till att man inte har klarat upp tillräckligt många brott.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Då är det klart att man i polisdebatten kan fundera över om det behöver tydliggöras vad gäller målsägandebiträde. Det tycker jag är en extremt viktig fråga. Den är en del av den utredning regeringen har tillsatt, men jag tror att det är en framgångsfaktor. Det visar också polisens egna utvecklingsrapporter.
Jag tror att vi ska fundera över om det går att i större utsträckning använda polisens ursprungliga, videofilmade vittnesförhör i rättegång för att bespara brottsoffret en del av den plåga det innebär att behöva upprepa sin historia. På det sättet tror jag att fler våldtagna kvinnor kan orka igenom anmälningsprocessen och rättsprocessen.
Jag tror också att vi kan fundera på om det finns bättre sätt att säkra bevisning i det första läget, till exempel genom att i högre grad använda hundar. Jag tror att det i Stockholmsområdet anmäldes i storleksordningen 340-350 överfallsvåldtäkter utomhus förra året, och vid 17 av dem använde man hund för att säkra teknisk bevisning. Det är klart att vi sannolikt hade kunnat säkra tekniska bevis i betydligt fler fall om vi hade kunnat använda hund vid fler tillfällen.
Det här är bara exempel. Det är en del av den allmänna polisdebatten jag gärna vill föra. Jag vill dock vara tydlig med att det är polisen som har ansvaret för att utveckla sina egna arbetsmetoder. Vi ska följa upp om de klarar uppdraget, nämligen att lösa fler våldtäktsbrott och öka tryggheten för kvinnor. Det är det som ska vara vårt mål och vår styråra.
Anf. 42 Anti Avsan (M)
Fru talman! Det verkar som att inrikesministern och Hillevi Larsson har olika uppfattningar om vad regeringen faktiskt har fattat beslut om. Hillevi Larsson säger att det är bra att regeringen slår fast att våldtäkt är ett grovt våldsbrott och att regeringen ger tydliga direktiv. Jag uppfattar nog inte Anders Ygeman riktigt på det sättet utan som att det här egentligen är någonting polisen gör och att det uttalande jag ursprungligen frågade om var ett uttryck för att man tycker att polisen borde göra det.
Egentligen är det problemet i sig som är intressant och hur vi kommer till rätta med det, men då måste man vara effektiv i sitt beslutsfattande och veta vad man gör. Här skiljer det sig uppenbart åt.
När det gäller initiala åtgärder nämner Anders Ygeman att det är viktigt att polisen hittar bättre sätt att säkra bevisning. Och det initiala skedet är naturligtvis oerhört viktigt, för det är någonting som finns långt innan det finns ett målsägandebiträde i bilden. Det kan vara helt avgörande om polisen gör det där lilla extra, att det är en ambitiös polisman som arbetar i en organisation där egentligt polisarbete premieras och som gör det lilla extra som leder till att en målsägande kan komma till sin rätt och att en gärningsman blir fälld.
Vi pratade lite om rättsstatens principer när vi debatterade frågan om terrorism och våldsbejakande extremism. Då vänder jag mig mot Hillevi Larssons beskrivning, som vänder sig mot rättsstatens principer, av hur det skulle gå till vid huvudförhandlingar i våldtäktsmål. Det är nog så att målsägande i olika situationer kan utsättas för frågor som upplevs som obehagliga. Alliansregeringen har under åtta års tid försökt fokusera bort från målsäganden för att försöka bespara målsäganden det obehag som kan besparas oftast henne. Men att beskriva den utredning som måste ske under en huvudförhandling för att kunna styrka att brott faktiskt har begåtts som ytterligare en våldtäkt antyder snarare att man skulle frångå rättsstatens grundläggande principer, för det är bevissvårigheterna i den här typen av mål som gör att förundersökningarna och de initiala åtgärderna blir så viktiga.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ytterligare en sak: Den 1 juli 2013 infördes en ny lagstiftning som gjorde att begreppet "hjälplöst tillstånd" ändrades till "särskilt utsatt situation", vilket kom att medföra att också passivitetsfall omfattas av lagstiftningen i dag.
Det som hitintills har varit regeringens lösning på detta är samtyckeslagstiftning. Då kommer man definitivt att närma sig och passera i negativ riktning det som Hillevi Larsson står här och beskriver. Det visar erfarenheter från andra länder. Men vi ska inte föregripa sexualbrottsutredningen och vad som framkommer där, för den har till uppgift att ytterligare en gång titta på den här frågan som man har tittat på flera gånger tidigare.
Jag vill också säga att det kanske inte är så enkelt, som Anders Ygeman själv brukar säga, alla gånger att använda sig av videoförhör. Jag kan erinra om artikel 6 i Europakonventionen om rättvis rättegång. Det medför särskilda bevisproblem om man ska använda den typen av bevisning, och det bör man i så fall vara medveten om.
Anf. 43 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! I Sexualbrottskommittén är det inte bara eventuell samtyckeslag som övervägs utan även oaktsamhet. Vi får se vad utredningen kommer fram till, men det viktiga är att man hittar någonting som gör att vi kommer undan dagens problem.
Det finns fall där kvinnan både har sagt nej och gjort motstånd. Hon har alltså inte varit i ett hjälplöst tillstånd, utan hon har gjort motstånd och sagt nej. Ändå frias gärningsmannen eller förövaren, för det finns ju även kvinnor som är förövare men naturligtvis flest män. Då undrar jag hur tandlös lagstiftningen är egentligen.
I det aktuella fallet sa mannen att han trodde att det var en lek, en dominanslek, utan att det fanns någon som helst grund för att han skulle tro det. Även om han hade trott det kan man fråga sig: Ska det verkligen räcka att komma med ett sådant uttalande för att frias från våldtäkt? Det visar att det är något fel på lagstiftningen. Man ställer många kränkande frågor till offret i värsta fall, medan man ställer ganska låga krav när det gäller att förövaren ska inse att det faktiskt inte var frivilligt. Det som utredningen bland annat syftar till är att man måste börja ställa krav även på förövaren.
När det gäller samtycke måste man försäkra sig om att hon vill. Oaktsamhet handlar om att man begår ett grovt oaktsamhetsbrott om man har sexuellt umgänge med någon om det inte är klarlagt att det är någonting hon vill, till exempel om hon har sagt nej och gjort motstånd. Jag tycker att det är värt att gå vidare på det spåret.
Anf. 44 Statsrådet Anders Ygeman (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tror att vi i grunden är överens om vikten av att vidta långtgående förstahandsåtgärder vid våldtäktsbrott. Jag tror att vi är överens om att ha ett öppet sinne för vilka åtgärder man kan vidta för att förbättra polisens verksamhet i det här avseendet.
Jag hoppas och tror att en lokalt förankrad polis med en hög grad av professionalitet och utveckling långt ute i polisledet kommer att vidta de nödvändiga åtgärderna för att öka uppklaringsprocenten, göra kvinnor tryggare och minska brottsligheten.
Anf. 45 Anti Avsan (M)
Fru talman! Jag tror, som Anders Ygeman, att vi nog alla vill det allra bästa, även om det som nämns av vissa, till exempel Hillevi Larsson, inte innefattar det egentligen.
Anders Ygeman nämnde tidigare oskuldspresumtionen när vi talade om terrorister, samtidigt som Hillevi Larsson här talar om att skyldiga går fria. Hur kan Hillevi Larsson säga att en skyldig går fri när domstolen finner att personen inte är skyldig? Jag tror att Hillevi Larsson möjligen ska ta ett samtal med Anders Ygeman om vad oskuldspresumtionen innebär. Dessutom går det inte att ha omvänd bevisbörda i brottmål, för det var väl närmast så man kunde uppfatta det som Hillevi Larsson sade här tidigare.
Tror man att man ska komma ifrån dagens problem med någon form av lösning, som att trolla med ett trollspö, genom att ändra lagstiftningen för att komma till rätta med den problematik som är förenad med bevisning har man inte förstått vad problemet egentligen handlar om. Man kan bara komma ifrån dagens problem genom bättre utredningar och genom att skapa rutiner för att säkra den bevisning som behövs.
Ska någon fällas för ett allvarligt brott måste det finnas tillräcklig bevisning. Det tråkiga i det här sammanhanget är att väldigt ofta finns i huvudsak bara målsägandens uppgifter. Då är det så i vår rättsordning att om man med tillräcklig grad av säkerhet kan säga att någon är skyldig är det tillräckligt för att fälla en person för ett allvarligt brott. Det är helt centralt. Jag tror inte att någon vill ha ett system där man fäller oskyldiga personer därför att man redan på förhand vet.
Jag kan inte säga om en domstol har dömt rätt om jag bara läser domen, och jag är ändå domare. Så pass ödmjuk är jag. Men Hillevi Larsson tycker uppenbarligen att hon vet bättre, och det tycker jag är beklagligt.
Anf. 46 Statsrådet Anders Ygeman (S)
Fru talman! Jag tror att Anti Avsan kraftigt övertolkar vad Hillevi Larsson sade. Jag tror att både interpellanten och Hillevi Larsson har de bästa ambitioner för att få fler skyldiga våldtäktsmän dömda och fler brott uppklarade.
Vi ska göra vårt bästa för att försöka hitta de saker som förenar oss i kampen mot brottsligheten och inte det som skiljer oss åt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.