utvidgat förvaltningsområde för den sverigefinska minoriteten
Interpellation 2004/05:132 av Linna, Elina (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2004-11-11
- Inlämnad
- 2004-11-11
- Besvarad
- 2004-11-22
- Sista svarsdatum
- 2004-11-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 november
Interpellation 2004/05:132
av Elina Linna (v) till statsrådet Jens Orback om utvidgat förvaltningsområde för den sverigefinska minoritetenDen europeiska ramkonventionen om skydd för regionala eller minoritetsspråk trädde i kraft 1998 och ratificerades av Sverige 2000. I konventionen framhålls bland annat att skydd och främjande av minoritetsspråk i olika länder och regioner i Europa är viktigt för att stärka demokratiska principer och kulturell mångfald inom ramen för nationell suveränitet och territoriell integritet. Sverige har samtidigt ratificerat den europeiska stadgan om regionella eller minoritetsspråk. Sverige har härmed förbundit sig att genomföra nödvändiga åtgärder för att uppnå jämlikhet för de nationella minoriteterna och samtidigt bevara deras kulturarv.
Efter ratificeringen av ramkonventionen och minoritetsspråksstadgan har Sverige antagit två lagar beträffande minoritetsspråk (SFS 1999:1175/1176). Genom denna särskilda lagstiftning garanteras enskilda rätt att använda samiska, finska och meänkieli i kontakter med myndigheter och domstolar i Sverige. Dessutom ska kommunerna kunna erbjuda förskoleverksamhet och äldreomsorg på dessa språk. Rätten gäller dock bara i vissa så kallade förvaltningsområden. I Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå nås därmed konventionens mål i detta avseende. Den största gruppen av nationella minoriteter, sverigefinnarna, bor emellertid utanför ovannämnda förvaltningsområde. 95 % av sverigefinnarna bor i stället i Mälardalen, Storstockholm inräknad, samt i Göteborg med omnejd.
Redan då lagen stiftades diskuterades utvidgningen av förvaltningsområdet och statsrådet Mona Sahlin har som tidigare ansvarig minister för minoritetsfrågorna deltagit flitigt i diskussionerna om den sverigefinska minoritetens ställning. Statsrådet har återkommande uttalat sig positivt till en utvidgning.
I motionen 2002/03:K391 föreslog jag en översyn av begränsningarna i förvaltningsområdena för att utvidga lagen till att omfatta även Mälardalen och Göteborg med grannkommuner. Enligt min mening bör målet vara att hela landet omfattas. Motionen avslogs med hänvisning till pågående arbete på Regeringskansliet.
I budgetpropositionen för 2004 fastslogs att regeringen avsåg att utvidga lagstiftningen om rätten att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till områden utanför det nuvarande förvaltningsområdet, till exempel Mälardalen. Frågan bereds på Justitiedepartementet.
Eftersom utredningen avser att lämna sitt förslag i mars bör förberedelser för eventuell finansiering av ett utvidgat förvaltningsområde påbörjas inför vårbudgeten 2005.
Sveriges tillämpning och efterlevnad av ramkonventionen och av minoritetsspråksstadgan granskades senast av Europarådet under våren och sommaren 2003. I sin rapport riktar Europarådet kritik gentemot Sverige, bland annat om att de konkreta resultaten av minoritetspolitiken varit för få. Ett sådant konkret exempel som Europarådet pekar på handlar just om att förvaltningsområdet för minoritetsspråket finska i dag omfattar endast 5 % av sverigefinnarna. Europarådet uppmanar därför den svenska regeringen att gradvis utöka förvaltningsområdet så att det omfattar områden där finska talas av hävd.
Jag vill därför fråga statsrådet Jens Orback:
1.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att genomföra en utvidgning av det sverigefinska förvaltningsområdet?
2.Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att i beredningen av frågan om utvidgat förvaltningsområde förbereda för dess finansiering?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:132
Webb-tv: utvidgat förvaltningsområde för den sverigefinska minoriteten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:34 Måndagen den 22 novemberProtokoll 2004/05:34 12 § Svar på interpellation 2004/05:132 om utvidgat förvaltningsområde för den sverigefinska minoriteten
Protokoll från debatten
Anf. 40 Jens Orback (S)
Herr talman! Elina Linna har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att genomföra en utvidgning av det sverigefinska förvaltningsområdet samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att i beredningen av frågan om utvidgat förvaltningsområde förbereda för dess finansiering.
Regeringen har i januari 2004 uppdragit åt en särskild utredare att analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen (dir. 2004:6).
I uppdraget ingår att bedöma dels intresset och behovet hos enskilda sverigefinnar av en sådan utvidgad lagstiftning eller andra åtgärder, dels myndigheters och domstolars möjligheter och beredskap att hantera en utvidgad lagstiftning och dels hur ett utvidgat förvaltningsområde bör avgränsas. Det ingår även i uppdraget att lämna förslag till finansiering av de åtgärder som utredaren föreslår.
Bakgrunden till utredningsuppdraget är bland annat de rekommendationer som Sverige har fått från Europarådet när det gäller Sveriges genomförande av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
Utredaren ska enligt direktiven redovisa sitt arbete senast den 1 mars 2005. Därefter ska utredarens förslag remissbehandlas. Jag kan alltså i dagsläget inte uttala mig om vare sig genomförandet eller finansieringen av eventuella förslag.
I detta sammanhang vill jag ändå understryka att en viktig del i minoritetspolitiken är att stärka de historiska minoritetsspråken, däribland finskan, så att de hålls levande. Att skydda och främja dessa språk är väsentligt för ett samhälle som vilar på demokratiska principer och kulturell mångfald.
Anf. 41 Elina Linna (V)
Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet Jens Orback för svaret. Men för att vara ärlig tycker jag inte att det var mycket substans i det.
Min första fråga i interpellationen lyder: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att genomföra en utvidgning av det sverigefinska förvaltningsområdet? Jag frågar inte
om
statsrådet anser att utvidgningen bör genomföras, utan jag förutsätter att utvidgningen kommer att ske. Frågan är bara när och hur.
Redan för fem år sedan, då riksdagen fattade beslutet att godkänna att Sverige ratificerade den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk och Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, kritiserades beslutet om att begränsa förvaltningsområdet för de finsktalande till de fem nordliga kommunerna. Finsktalande finns och har funnits sedan århundraden överallt i vårt avlånga land. De flesta bor i Mälardalen.
Det var statsrådet Ulrica Messing som i december 1999 hade ansvaret för politikområdet. Jag citerar henne från debatten: "Som Sveriges första minoritetsminister kan jag med stor tillfredsställelse konstatera att det finns en bred politisk enighet kring huvuddragen i den nya politiken. Det är självfallet en styrka gentemot omvärlden."
Ulrica Messing sade också att hon hade förståelse för önskemål om att i vissa avseenden gå längre i fråga om skydd och stöd för de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Redan då var kritiken mot begränsning av förvaltningsområdet väl känt och utbrett.
Statsrådet Mona Sahlin har under de senaste åren haft ansvaret för minoritetspolitiken. För knappt två år sedan - i februari 2003 - lovade hon i en radiointervju att den sverigefinska minoriteten i Mälardalen ska få lagstadgad rätt att använda sitt modersmål i kontakter med myndigheter och domstolar.
Hon menade också att finska ska få en särställning i Mälardalen på samma sätt som den redan har i fem kommuner i norra Sverige och att alla sverigefinska barn som vill ska få undervisning i modersmålet i skolan. Sahlins tidsplan då var att regeringen skulle återkomma med ett förslag under år 2003.
Jag hoppas att statsrådet förstår att det inte bara är jag utan ett stort antal sverigefinnar och andra som är intresserade av de nationella minoriteterna som ser fram emot utvidgningen. Många har blivit besvikna under de senaste åren då löften levererats från ansvarigt statsråd utan att något sedan hänt.
Herr talman! Jag vill passa på att fråga statsrådet angående utredningen han hänvisar till i sitt svar. Det talas om att utredningen kommer att få tilläggsdirektiv och som följd av detta en förlängd utredningstid. Stämmer det? Blir det tilläggsdirektiv och, i så fall, vad innehåller dessa? Hur blir det med tiden?
Anf. 42 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Jag vill också tacka statsrådet för svaret och passa på att lyfta fram en del allmänna frågor om minoritetspolitiken.
Sverige har ett folkrättsligt åtagande att stödja de nationella minoritetsspråken och ge individer större möjlighet att bevara och utveckla dem. Finska är det utan jämförelse största minoritetsspråket. Ungefär 280 000 personer i vårt land beräknas vara finsktalande.
Vi är många som med stor spänning väntar på regeringens ställningstagande när det gäller en utvidgning av förvaltningsområdet, vilket skulle vara ett steg framåt. Men samtidigt är det viktigt att redan nu diskutera vad som är nästa steg. En utvidgning av förvaltningsområdet kan bara vara ett delsteg. Folkpartiet anser att de geografiska förvaltningsområdena för minoritetsspråk i vissa fall kan vara praktiskt motiverade när det gäller språk som har en mycket tydlig avgränsad historisk utbredning, till exempel samiska och meänkiäli.
Men när det gäller finska är det ingen långsiktig lösning med särskilda förvaltningsområden eftersom språket talas över hela landet. Då är det inte rimligt att indela Sverige i särskilda språkzoner så att individens möjlighet att bevara och använda sitt språk blir beroende av bostadsorten.
Därför anser vi att målet måste vara att stärka individens möjlighet att använda finska i hela landet. Man bör åstadkomma ett system som gör att det särskilda förvaltningsområdet så småningom kan avvecklas eftersom det inte behövs.
Den nuvarande lagen om förvaltningsområden är dessutom stelbent ur ett myndighetsperspektiv. Den enskildes rätt att kommunicera på finska motsvaras av en skyldighet för varje enskild lokal eller central förvaltningsmyndighet att ge ett muntligt svar på finska. I de kommuner som i dag omfattas av lagen fungerar detta förhållandevis väl, men i takt med att förvaltningsområdet utvidgas kommer de praktiska svårigheterna att växa. På många håll finns finskspråkig kompetens inom förvaltningarna, men i många fall är det inte situationen. Därför menar vi att det är viktigt att man ger kommuner och förvaltningsmyndigheter betydligt större möjligheter att samverka i frågor som handlar om minoritetsspråksservice så att man ger individerna bästa möjliga service på ett så smidigt sätt som möjligt.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag lyfta fram behovet av en bred parlamentarisk förankring av minoritetspolitikens fortsättning. Det var fem år sedan riksdagen senast tog ställning till en samlad minoritetspolitisk proposition. Det var parentetiskt sagt under den borgerliga tiden som det första gången kom en regeringsskrivelse om finska språkets ställning i Sverige. Därefter kom minoritetspropositionen 1999.
Sedan dess har det gått ett antal år. Vi i Folkpartiet menar att det är hög tid att regeringen nu tar ett samlat grepp och redovisar för riksdagen, gärna i form av proposition, vilka åtgärder man avser att vidta på minoritetspolitikens område under den närmaste tiden så att man får en bredd i debatten och en tydlig parlamentarisk förankring.
Herr talman! Mina frågor blir alltså: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att de rättigheter för den enskilde som i dag finns inom förvaltningsområdet för finska i framtiden ska utvidgas till att gälla i Sverige som helhet? Är statsrådet beredd att tillse att det kommer att framläggas en samlad minoritetspolitisk proposition för riksdagen?
Anf. 43 Jens Orback (S)
Herr talman! Under min begränsade tid som statsråd har jag flera gånger tagit del av regeringens höga ambitioner när det gäller nationella minoriteter och minoritetsspråk. Vi avser naturligtvis att följa Europarådets rekommendationer.
Jag skulle dock vilja läsa lite ur det kommittédirektiv som har ställts till utredaren: "En särskild utredare ges i uppdrag att analysera om det finns förutsättningar att utvidga lagstiftningen om rätt att använda finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar till att gälla även i ett område inom Stockholms- och Mälardalsregionen.
Om utredaren bedömer att det finns förutsättningar att utvidga förvaltningsområdet för finska skall utredaren
lämna förslag till lagstiftningsåtgärder som föranleds av de överväganden som görs,
redovisa ekonomiska, administrativa och andra konsekvenser av förslagen samt förslag till finansiering."
Om jag skulle svara er på de här frågorna nu skulle vi väl aldrig ha tillsatt en utredare. Det är också klart att regeringen är positivt inställd till de här möjligheterna, annars hade vi inte heller tillsatt den här utredningen.
På frågan från Martin Andreasson om att gå ytterligare ett steg vill jag säga att det också ligger i uppdraget att titta på lagarna i stort. Med lagstiftningen i dag förhåller det sig så att man ska få möjlighet att använda sitt språk i de områden där man av hävd har talat det här språket. Eftersom 95 % av sverigefinnarna bor utanför det här området är det klart att det måste prövas. Av hävd har man också använt sitt språk inom Stockholms- och Mälardalsregionen.
Jag förstår att man vill lyfta upp den här debatten eftersom den är viktig. Därför förstår Elina Linnas interpellation, men jag tycker att det så tydligt framgår att just de frågor som Elina Linna ställer är precis de frågor som vi avser att utredaren ska titta på.
Anf. 44 Elina Linna (V)
Herr talman! Jag fick inte svar på mina frågor om tilläggsdirektiv och om tiden. Statsrådet kanske kan kommentera dem.
Jag tycker att det är bra att regeringen har höga ambitioner, men jag vill påminna om att Europarådet gjorde en uppföljning av efterlevnaden av svensk politik angående nationella minoriteter. Utredningen kom antagligen till stånd delvis på grund av det.
Visst är det så att jag skrev interpellationen med tanke på att vi har en ny minoritetsminister. På så sätt får vi möjlighet att diskutera den här viktiga frågan. Men samtidigt vill jag också känna mig för och känna statsrådet på pulsen för att få veta vad statsrådet anser och vad statsrådet själv har för tankar om utvidgningen.
När det gäller Europarådets konvention och uppföljningen konstaterade Europarådet att det finns brister särskilt i kommunerna och när det gäller utbildningsinsatser. Rådet pekar på obalansen för sverigefinländarna. I Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå når man målen, men där bor endast 5 % av den finskspråkiga befolkningen. Sedan lagen trädde i kraft har många svenska kommuner skurit ned sin undervisning i minoritetsspråken.
Jag undrar vilka kommentarer statsrådet har till Europarådets kritik. Hur kommer det sig att vi inte lyckats nå målen fastän regeringen har höga ambitioner? Hur anser statsrådet att regeringen ska behandla kritiken?
Lagen om nationella minoriteter har funnits i snart fem år, och det finns fortfarande en otrolig okunskap om lagen och lagens innebörd. Det är vanligt förekommande att varken kommunalpolitiker eller tjänstemän i kommunerna och landstingen har någon aning om vilka fem nationella minoriteter vi har i Sverige och vad det innebär att vi har ratificerat Europakonventionen och stadgan. Det är då inte konstigt att vi inte kan nå upp till målen.
Återigen hänvisar jag till Europarådets kritik, och jag vill fråga statsrådet om han anser att kritiken är befogad och vad statsrådet i så fall avser att göra åt kritiken.
Anf. 45 Martin Andreasson (Fp)
Herr talman! Jag har stor förståelse för att statsrådet i dag, under pågående utredningstid, inte vill kommentera de speciella frågeställningar som ligger inom utredningen. Sedan är det viktigt att det finns en intensiv debatt. Jag hoppas att statsrådet deltar i debatten om de här frågorna ute i samhället också medan utredaren Paavo Vallius fortsätter sitt arbete.
Just därför berörde jag två frågor som inte handlar om den specifika lagstiftning som nu är föremål för utredning utan handlar om mer principiella ställningstaganden.
Det ena frågan handlar om vilka övergripande målsättningar som ska råda för minoritetspolitiken vad gäller finska språket i framtiden. Där är det ett principiellt politiskt ställningstagande, om man fullt ut utgår från att finska språket är ett minoritetsspråk som talas över hela landet och att de åtgärder som man vidtar för att bibehålla och stärka individers möjligheter att tala finska följaktligen ska stärka individers möjligheter i hela landet. Det, fru talman, är ett principiellt ställningstagande, som inte handlar om den specifika lagstiftning som nu utreds.
Den andra frågan handlar om den parlamentariska förankringen för minoritetspolitiken. Jag menar att det är angeläget att man återkommande får en tydlig, samlad redovisning på riksdagens bord från regeringen över hur regeringen behandlar minoritetspolitiken och vilka åtgärder man avser att vidta i framtiden. Minoritetspolitiken är ett gemensamt åtagande för oss alla i Sverige som alla partier har ett ansvar att engagera sig i. Det är således en fördel för minoritetspolitiken om man får en tydlig parlamentarisk debatt och förankring.
Därför vill jag, fru talman, upprepa frågan om statsrådet är beredd att vidta åtgärder för att riksdagen kommer att få en samlad minoritetspolitisk proposition.
Anf. 46 Jens Orback (S)
Fru talman! När det gäller Elina Linnas fråga när utredningen ska lämna sin slutrapport, som är mars 2005, står den tidpunkten i dag fast. Men jag tror att Elina Linna kanske tänker på den rekommendation vi har fått från Europarådet när det gäller det sydsamiska förvaltningsområdet och om det eventuellt ska utvidgas. Vi har inte tagit ställning till om det ska läggas som ett extra direktiv till utredningen. I dagsläget står mars 2005 fast. Men vi är alltid öppna för att ta till oss kritik från Europarådet.
Till Martin Andreasson vill jag säga att jag i alla fall skulle vilja se den här utredningen som ett första steg. Utredningen har också i sina direktiv att titta på lagstiftningen i stort. Jag tror att det skulle vara konstigt om utredaren då inte tittade på den frågeställning som du tar upp.
Den tredje frågan, om en debatt och en proposition vill jag ta med mig. Det är alldeles för tidigt för mig att säga varken bu eller bä på den frågan. Jag skulle dock vilja säga att de här frågorna är väldigt viktiga att diskutera.
Som svar på Elina Linnas fråga om skolan kan jag säga att Skolverket har fått regeringens uppdrag att göra en kartläggning av skolsituationen för de nationella minoriteterna. Det är också viktigt att barn i Sverige får en kunskap om de nationella minoriteterna. För mig handlar det här om våra lika rättigheter. Jag vill ändå säga att den frågan ligger framför allt under Utbildningsdepartementet, men mitt arbete som samordningsminister och ansvarig för de här frågorna gör naturligtvis att jag ska ha den diskussionen uppe.
Det gäller också att ha en ständigt pågående debatt med kommuner och landsting, därför att det är där som människor möter myndigheter, socialtjänst, hälsovård och så vidare. Regeringen har nu anordnat tre regionala konferenser tillsammans med kommuner och landsting. Jag hade möjlighet att vara med på den sista i juni, där man bland annat koncentrerade sig på konkreta problem och konkreta lösningar.
Det är vad jag skulle vilja säga för att svara på era frågor.
Anf. 47 Elina Linna (V)
Fru talman! Först vill jag förtydliga det jag sade i mitt andra inlägg när jag tog upp Europarådets kritik av Sveriges efterlevnad. Jag menade då kritik när det gäller finska språket och användandet av det. Jag förstår att direktiven handlar om det sydsamiska förvaltningsområdet, men det är en annan fråga. Den frågan menade inte jag från början.
Jag är nöjd med att vi, som det ser ut nu, kommer att få en utredning senast den 1 mars 2005. Då kan vi börja diskutera konkret utifrån vad utredningen innehåller.
Jag har själv inte kunnat delta i de konferenser som har anordnats under året där kommun- och landstingsrepresentanter har deltagit. Det är väldigt bra. När man startade konferenserna förra året var det inte ens några som anmälde sig till konferenserna. Det är trots allt ett bevis på att det i dag finns ett större intresse och kanske också kunskap i kommuner och landsting. Förhoppningsvis kommer det att ske fler positiva framsteg när det gäller den nationella minoritetspolitiken.
Jag ser fram emot flera debatter om nationella minoritetsspråk, och jag önskar statsrådet välkommen också inom det här området.
Anf. 48 Jens Orback (S)
Fru talman! Jag välkomnar också fortsatta diskussioner. Min förhoppning är att vi ska mötas i den här salen när vi har fått förslag från den kommitté som ser över finska språket i Stockholm och Mälardalsregionen.
Jag vill också säga att dialogen med kommunerna och landstinget inte avslutas med de regionala konferenserna. Vi fick in väldigt mycket olika förslag, och vi kommer att gå vidare för att upprätthålla den här kontakten med kommun och landsting.
Avslutningsvis skulle jag också vilja tacka för det här samtalet. Jag hoppas själv på att få komma tillbaka till de här frågorna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.