Utvecklingsstörda som döms till svenskt fängelse
Interpellation 2004/05:145 av Darell, Linnéa (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2004-11-16
- Anmäld
- 2004-11-16
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2004-11-22
- Sista svarsdatum
- 2004-11-30
- Besvarad
- 2004-12-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 16 november
Interpellation 2004/05:145
av Linnéa Darell (fp) till justitieminister Thomas Bodström om utvecklingsstörda som döms till svenskt fängelseEnligt FN:s minimiregler för fångar ska förståndshandikappade vårdas på speciella avdelningar. Så är inte fallet i Sverige i dag.
På sex år har 22 utvecklingsstörda satts i fängelse trots diagnoser som visat att de mentalt är som barn på låg- och mellanstadiet, enligt en undersökning av SvD. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen sitter det också löpande 10@15 måttligt utvecklingsstörda i fängelse. Enligt en ännu ej publicerad studie av SIS kan mörkertalet vara stort då det saknas ordentliga kartläggningar på området.
Varje år görs omkring 650 stora rättspsykiatriska undersökningar i samband med domar som oftast inte leder till fängelse. Undersökningen görs normalt vid svåra våldsbrott och bara när domstolen misstänker en allvarlig psykisk störning. SvD fann i sin undersökning att det under perioden 1998@2003 fanns 32 personer som utretts, fått diagnosen utvecklingsstörning och därefter dömts till fängelse. Det är oacceptabelt att utvecklingsstörda människor döms till fängelse.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieministern om han avser att vidta några åtgärder för att förhindra att utvecklingsstörda döms till fängelse.
Avser justitieministern att agera för att Sverige ska uppfylla FN:s minimiregler för fångar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:145
Webb-tv: Utvecklingsstörda som döms till svenskt fängelse
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:50 Tisdagen den 14 decemberProtokoll 2004/05:50 15 § Svar på interpellation 2004/05:145 om utvecklingsstörda som döms till svenskt fängelse
Protokoll från debatten
Anf. 110 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Linnéa Darell har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att förhindra att utvecklingsstörda döms till fängelse och om jag avser att agera för att Sverige ska uppfylla FN:s minimiregler för fångar.
Gärningar utgör normalt brott endast om de begås uppsåtligen. Vidare finns reglerna om strafflindring samt bestämmelser om förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse. Genom denna reglering undviks i stor utsträckning att personer med olika intellektuella funktionshinder döms till fängelse.
Psykansvarskommittén har i sitt betänkande
Psykisk störning, brott och ansvar
lämnat förslag till ett reformerat system för omhändertagande av och påföljder för psykiskt störda personer som har begått brott. Kommittén föreslår bland annat att tillräknelighet eller ansvarsförmåga blir ett krav för straffrättsligt ansvar. Förslaget innebär att vissa personer med intellektuella funktionshinder ska vara fria från ansvar.
Vidare föreslår kommittén en ny form av verkställighet av fängelse, så kallat slutet boende, för personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd samt personer som drabbats av ett begåvningshandikapp i vuxen ålder. Kommittén har även föreslagit att kriminalvårdens ansvar att uppmärksamma funktionshindrades behov ska regleras i lagen om kriminalvård i anstalt.
Psykansvarskommitténs förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och regeringen har således ännu inte tagit ställning till förslagen.
För dem som intas i anstalt ska en individuell verkställighetsplan alltid upprättas. Planen utformas utifrån den dömdes behov under verkställigheten och inför frigivningen. Det ger goda möjligheter att anpassa verkställigheten efter vars och ens behov.
Inom kriminalvården pågår ett arbete för att se över omhändertagandet av psykiskt störda intagna, något som i förlängningen bör ge förutsättningar för ett bättre omhändertagande även av personer med intellektuella funktionshinder.
Det finns alltså stora möjligheter för rättsväsendet att beakta att den som har begått en brottslig gärning har ett intellektuellt funktionshinder. Jag delar givetvis uppfattningen att funktionshindrade måste uppmärksammas inom rättsväsendet och att de får den särskilda omsorg de behöver. När det gäller omhändertagandet av det fåtal personer med intellektuella funktionshinder som ändå döms till fängelse pågår också arbete på flera håll för att förbättra deras situation.
Anf. 111 Linnéa Darell (Fp)
Fru talman! Tack för svaret.
Jag har ändå en hel del frågor kvar. Jag tycker inte att man ska bortförklara eller förringa det allvarliga i att det har begåtts ett brott, oavsett vem det är som har begått brottet. Men trots allt talar vi om personer som inte alltid förstår innebörden av ett straff, varför de är i fängelse, och kanske inte alltid har klart för sig hur allvarligt det brott som har begåtts är.
Thomas Bodström sade i sitt svar att en individuell verksamhetsplan alltid ska upprättas. Det ger möjlighet att anpassa verkställigheten efter vars och ens behov. Det är säkert så det ska vara. Det är väl där som bristerna finns i dag, nämligen att det förmodligen inte sker.
Först och främst: Om man säkert ska veta om personen är utvecklingsstörd bör det ske en bedömning och diagnos av en psykolog. Både från psykologhåll och från utvecklingsstördas intresseorganisationer är man kritiska över att det ofta saknas kompetens - det gäller i och för sig hela rättsprocessen - för att göra korrekta bedömningar. Hur stor tillgång finns det egentligen till psykologer som kan göra dessa rätta bedömningar?
En utvecklingsstörd person sätts i fängelse. Även om behovet av att få extra stöd som justitieministern beskriver har konstaterats - den särskilda omsorg som behövs - omfattas denna person utanför fängelset av lagen om stöd och service. Lagen innebär att personen har rätt till en vardagsomsorg för att klara sitt dagliga liv. Delar av den lagen kommer naturligtvis inte att vara tillämplig under den tid personen avtjänar sitt straff. Det som borde vara tillämpligt och som det finns vittnesmål om inte fungerar, är att få hjälp med att upprätthålla det som krävs för att kunna leva ett värdigt liv. Det gäller personlig hygien, och det kan gälla en del andra saker.
Om en utvecklingsstörd under perioder inte kan få den träning som krävs tappar personen de funktioner som fanns tidigare. Målet för alla och för svensk kriminalvård är att man efter avtjänat straff ska kunna fungera i samhället.
Vad jag vet upphör inte lagen om stöd och service, LSS, för att man får en dom för ett brott. Jag vill höra lite mer från justitieministern om den särskilda omsorg som behövs och som det beskrevs i svaret ska tillämpas, det vill säga LSS i de delar som rör det personliga för att kunna leva ett värdigt liv också som intagen. Annars verkar det som att kriminalvården bryter mot den lagstiftningen.
Jag skulle vilja att justitieministern säger något mer om när ett förslag kan komma och med vilket innehåll om boendet.
Anf. 112 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag vill kommentera några saker, och jag får kanske möjlighet att återkomma. Jag hann anteckna ett par saker.
De personer som visar psykiska problem i samband med rättegång kan få så kallad § 7-utredning. Då bedöms i denna utredning huruvida de ska dömas till rättspsykiatrisk vård. Där råder inget tvivel. Däremot kan det hända att detta inte uppmärksammas i domstolen - och det är ett nog så stort problem för kriminalvården att hantera. Det var bakgrunden till kriminalvårdens psykansvarsprojekt. Man har utarbetat en handlingsplan för bättre omhändertagande av psykiskt störda intagna på anstalt. I det förslag som man nu arbetar med finns det med 14 psykiatriska moduler och 252 platser för dessa personer med olika grader av psykiska problem. Det här är förstås en viktig sak. Det är fråga om svårbehandlade personer inom kriminalvården. Det är svårt att bedriva en bra verksamhet för andra personer, men det här är också naturligtvis personer som behöver en särskild uppmärksamhet och vård.
Anf. 113 Linnéa Darell (Fp)
Fru talman! Nu är ju, vilket justitieministern naturligtvis vet, inte psykiskt störda och psykiskt utvecklingsstörda samma sak. För utvecklingsstörda finns redan i dag ett regelverk - när man inte har dömts för brott - som ger ett grundskydd för att man ska kunna leva ett värdigt liv trots sitt funktionshinder.
Om kriminalvården i dag inte tillgodoser detta på det sätt som är rimligt, är det ett brott mot den lagstiftning för stöd och service som en utvecklingsstörd har rätt att kräva av samhället när man inte är föremål för rättslig hantering?
Det nämndes lite luddigt i svaret om en individuell verkställighetsplan som ska ge möjligheter till den särskilda omsorg som behövs. Handlar det om att inom ramen för vad som kan vara tillämpligt ha rätt att få den omsorg man behöver för att klara sitt vardagsliv? Det vittnas från många anstalter om att det inte förhåller sig på det sättet.
Anf. 114 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Jag kan inte svara för alla delar inom kriminalvården, men det råder inget tvivel om att kriminalvården befinner sig i en svår situation beroende på att domstolarna har skärpt sin praxis. Inte desto mindre anser företrädare för KVS att intellektuellt funktionshindrade som döms till fängelse kan tas om hand på ett bra sätt genom de möjligheter till omhändertagande som finns. Det upprättas en individuell verkställighetsplan utifrån de dömdas behov under verkställigheten och inför frigivningen. Här ges möjligheter att anpassa verkställigheten efter vars och ens behov. Det är naturligtvis särskilda behov för personer med dessa problem.
Jag talade brett i mitt första inlägg eftersom det inte bara är dessa personer som har problem och det inte bara är de situationerna som kriminalvården måste hitta lösningar till. Här gäller en individuell verkställighetsplan.
Inom ramen för verkställigheten är det möjligt att ge intagna personer med intellektuella funktionshinder olika former av placeringar. Till exempel finns särskilda platser för psykiskt funktionshindrade i kriminalvården - naturligtvis inte med personer som har helt andra problem. Jag vill understryka det så att det inte blir några missuppfattningar. De kan också ges så kallade § 34-placeringar, till exempel i form av vistelse i familjehem eller så kallat LSS-boende.
Det här är olika möjligheter som finns. Även om det är en svår situation anser företrädare för KVS ändå att man klarar av att hantera den.
Det kan naturligtvis alltid bli bättre på olika håll, men man är väl uppmärksam på den här problematiken trots allt.
Anf. 115 Linnéa Darell (Fp)
Fru talman! Det är en helt annan bild, skulle jag vilja säga, som justitieministern ger här. Det fanns ett antal tidningsartiklar för en tid sedan som beskrev en annan verklighet. De utvecklingsstördas organisationer är också djupt bekymrade över att det saknas kompetens att bedöma behoven. Tiden i fängelse blir inte på det sätt som man skulle kunna kräva. Jag vill inte förringa att det har begåtts brott, men frågan är ändå om man när man inte har möjlighet att klara sin situation verkligen får den omsorg som man rimligen kan kräva. Det handlar ju som sagt också om att efter ett avtjänat straff ha möjlighet att återgå till ett liv där man fungerar i vardagen.
Vi har här inte diskuterat särskilt hur det ser ut för Sveriges del. Det finns synpunkter kring att man just i de här sammanhangen bryter mot FN:s minimiregler. Jag skulle till sist vilja ha någon kommentar till det.
Anf. 116 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Det som kanske är det största problemet handlar inte om dem som man upptäcker. Dem kan man ge vård och omsorg på det sätt som behövs även inom ramen för verkställigheten av ett straff, kanske till och med för ett allvarligt brott. Problemet handlar om dem som man inte upptäcker och är intellektuellt utvecklingsstörda. Jag tror att det viktigaste är att man upptäcker dem och ger dem möjlighet till en bra verkställighet även inom ramen för det brott som de har dömts för.
Jag vill avslutningsvis säga att vi arbetar med Psykansvarskommittén. Det är inget lätt arbete. Det finns en del som handlar om de personer som är utvecklingsstörda och om huruvida det särskilda boendet ska finnas. Men för att man ska kunna genomföra den här reformen måste man ha en bra övergång till den öppna vården. Det här gäller det stora förslaget. Det som gäller utvecklingsstörda är mindre. Frågan är om det går att bryta ut vissa delar. Det vet vi inte än. Det är inte alltid den bästa lösningen.
Arbetet bereds inom Justitie- och Socialdepartementen. Det är ett mycket svårt och omfattande arbete. Det går inte att frigöra det från den vanliga vården som inte är inom ramen för kriminalvården.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.