Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utvecklingen i Kongo

Interpellation 2008/09:104 av Hultqvist, Peter (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-11-10
Anmäld
2008-11-10
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-11-17
Sista svarsdatum
2008-11-24
Besvarad
2008-12-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 10 november

Interpellation

2008/09:104 Utvecklingen i Kongo

av Peter Hultqvist (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Läget i Kongo-Kinshasa är mycket allvarligt. Ca 250 000 människor befinner sig på flykt som ett resultat av de senaste månadernas strider. Totalt handlar det om över en miljon människor som flytt från sina hem. De har inte tak över huvudet och saknar vatten och mat. FN försöker bidra till att stabilisera situationen genom hjälpsändningar och militär närvaro. Såväl EU som Afrikanska unionen är engagerade för att hitta en lösning på konflikten.

Omvärlden är av många skäl engagerad för att få en lösning på konflikten. I olika skepnader bland annat i form av företagsintressen är västvärlden representerad i området. En ambition är att exploatera naturresurser till förmånliga avtal. Det svensk-kanadensiska gruvbolaget Lundin Mining är ett av de företag som har intressen i regionen.

Gruvprojektet Tenke Fungurume Mining är ett av de största projekten i landet. Det omfattar  världens största kända koppar- och koboltreserver. Projektet beräknas starta 2009. I en rapport från bland annat Swedwatch har Lundin Mining kritiserats för att ha bidragit till att flytta 1 600 människor för att kunna bedriva utvinning. Löften till bybefolkningen om ersättning har inte infriats och det har skapat situationer med upplopp.

”Allt de lovade var falskt,” säger en bybo i Fungurume till Rapport.

Att bedriva verksamhet och gruvutvinning i mycket fattiga regioner med ett nationellt sett instabilt styre och där flyktingskatastrof och krig drabbat landet är ett vanskligt och stort ansvarstagande. Sverige bör naturligtvis stödja både FN:s och EU:s ansträngningar att skapa fred i regionen. Men om samtidigt en rad västerländska företag uppfattas uppträda i kolonialistisk anda bidrar det inte direkt till att underlätta situationen.

De nuvarande avtalen mellan Tenke Fungurume Mining (TFM) och den kongolesiska staten upprättades innan den nuvarande demokratiskt valda regimen tillträdde. Kongos regering har nu pekat på att avtalet är helt orimligt i sin utformning och kräver en omförhandling. Bolaget, som bland annat har svenska intressen via Lundin Mining, motsätter sig detta. I sin tur stärker det naturligtvis intrycket av renodlat kapitalistiska och koloniala syften bakom ambitionerna till gruvutvinningen. Noterbart är också att AP-fonderna hör till aktieägarna i Lundin Mining.

Även om TFM:s verksamhet inte är förlagd till de områden i Kongo som omfattas av de värsta krigshändelserna och flyktingströmmarna är agerandet vid en helhetsbedömning starkt utmanande och provocerande.

Mina frågor till utrikesministern är:

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att bidra till fredlig lösning, bättre levnadsförhållanden och ökad säkerhet för de flyende människorna i östra Kongo?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att företagsintressen, däribland svenska, inte ska agera så att de motverkar och blir bromsande för möjligheterna att åstadkomma en fredlig utveckling i Kongo som helhet?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:104, Utvecklingen i Kongo

Interpellationsdebatt 2008/09:104

Webb-tv: Utvecklingen i Kongo

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 1 Carl Bildt (M)
Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att bidra till en fredlig lösning, bättre levnadsförhållanden och ökad säkerhet för de flyende människorna i Kongo. Peter Hultqvist har även frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att företagsintressen, däribland svenska, inte ska agera så att de motverkar möjligheterna att åstadkomma en fredlig utveckling i Kongo som helhet. Jag delar Peter Hultqvists oro för situationen i Demokratiska republiken Kongo. Sedan stridigheterna åter blossade upp i slutet av augusti har cirka en kvarts miljon nya internflyktingar tillkommit i regionen. Totalt beräknas nu antalet internflyktingar i Kongo kunna uppgå till så många som 1,4 miljoner människor. Sverige följer utvecklingen i Demokratiska republiken Kongo mycket nära. Under de senaste veckorna har Sverige och Europeiska unionen aktivt verkat för ökat regionalt och internationellt engagemang och dialog. Vi välkomnar således de ansträngningar som nu görs, bland annat av FN-sändebudet Olusegun Obasanjo, för att säkerställa att striderna upphör, att en fredlig lösning kan nås, att flyktingar kan återvända och att den humanitära hjälpen kan nå fram. Givet den mycket svåra situationen är det i nuläget viktigast att säkra de humanitära organisationernas tillträde till internflyktingläger och byar, att situationen stabiliseras och att flyktingar kan återvända hem. Sverige är en av de största humanitära givarna till Demokratiska republiken Kongo och har hittills i år bidragit med ca 267 miljoner kronor, varav ca 50 miljoner kronor de senaste veckorna. Vi har dessutom beredskap för ytterligare 10 miljoner kronor i humanitärt stöd. Även EU och övriga medlemsländer ger ett mycket stort humanitärt bidrag till Kongo. Sverige stöder också aktivt, dels bilateralt, dels inom ramen för olika EU-insatser, ansträngningarna att reformera försvar, polis och rättsväsende i DRK i syfte att främja varaktig fred och stabilitet i landet samt att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Frågan om situationen i landet har även intensivt diskuterats i FN:s säkerhetsråd under hösten. Den 20 november antogs en resolution där säkerhetsrådet beslutade om en temporär förstärkning om ca 3 000 personer till Monuc, FN:s fredsbevarandeoperation. Monuc kommer därigenom att uppgå till ca 20 000 militärer och poliser. Beslutet syftar till att stärka Monucs förmåga att skydda civila, strukturera om organisationen samt omgruppera styrkorna för att därigenom skapa stabilitet. Monucs mandat kommer också att omförhandlas innan årets slut. Det är inte uteslutet att mandatet då utvidgas till att i större omfattning än i dag hantera den illegala utvinningen av naturresurser. I Demokratiska republiken Kongo finns några av de mest omfattande naturrikedomarna i världen, men det krävs insatser för att säkra ett hållbart utnyttjande av naturresurserna och för att de ska komma befolkningen till del. Utvinningen av naturresurserna är i Demokratiska republiken Kongo delvis kantad av bland annat korruption och illegal handel. Det är viktigt att dessa problem bekämpas, inte minst för att den kongolesiska befolkningen ska få del av inkomsterna från landets naturtillgångar. I det svenska utvecklingssamarbetet är åtgärder för att bekämpa korruption, för att främja demokratisk samhällsstyrning och för byggandet av transparenta institutioner centrala. För att öka välståndet i utvecklingsländer och i länder som drabbats av konflikt är handel och investeringar av alldeles avgörande betydelse. Internationell närvaro i olika former är viktig i sig, men jag vill här framhålla att en fri och öppen handel baserad på stabila spelregler är ett av de effektivaste sätten att uppnå ekonomisk tillväxt och utveckling. Företag som verkar på dessa marknader möter många utmaningar bland annat när det gäller mänskliga rättigheter, miljö, arbetsvillkor och korruption. Regeringen förväntar sig emellertid att svenska företag har ett ansvarsfullt uppträdande oavsett var de arbetar i världen. OECD:s riktlinjer för multinationella företag och principerna i FN:s Global Compact är universella normer för företag att ta ansvar för sitt agerande. Vi uppmanar kontinuerligt företag att använda sig av dessa normer och verktyg. Sverige försöker också på olika sätt bidra till ökad kunskap på området, bland annat om tillämpningen av OECD:s riktlinjer och riskhanteringsverktyg. Sverige ger vidare stöd till organisationen Global Witness i Kongo, samt till Extractive Industries Transparency Initiative, EITI, som båda arbetar för ökad transparens i utvinningsindustrierna. Ett viktigt mål är att bryta länken mellan exploatering av naturresurser och den pågående konflikten i de östra delarna av landet.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 2 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Kongo Kinshasa är ett av världens fattigaste länder. Över en miljon människor befinner sig på flykt. Vi ser en mänsklig och humanitär katastrof pågå. Människor har inget hem, inget vatten, ingen mat - de mest grundläggande behoven för mänskligt liv är inte uppfyllda. FN, en rad olika organisationer och länder, däribland Sverige, sänder bistånd. Det är bra. Men situationen blir kluven när svenska företag, i det här fallet Lundin Mining, får stämpel av att driva verksamhet byggd på utsugning och ett hänsynslöst utnyttjande av situationen. Lundin Mining är engagerat i gruvprojektet Tenke Fungurume Mining. Man är numera 25-procentig delägare. Projektet omfattar en av världens största koppar- och koboltfyndighet. Produktionen av koppar ska starta under 2009. Tre byar har flyttats för att ge rum för gruvdriften. Folk vars hus har rivits har fått leva med enkla presenningar som tak. Kritik har riktats om otillräcklig kompensation och att människor har tilldelats mark som inte går att odla. Lokalbefolkning som har utlovats jobb har inte fått det, och det här har till sist skapat stora protester. De säger till oss att vi bor på världens rikaste mark, men vi får ingenting när de tar den ifrån oss. De tar hit el, men elledningen dras över vår by. De anställer folk, men vi får inga jobb. Vi får se när lastbilar kör sönder våra vägar när de kör våra rikedomar härifrån. Det säger några röster om Lundin Minings verksamhet. Avtalet om kopparbrytning, som bland annat ger skattebefrielse i 16 år, har kritiserats starkt. Den demokratiskt valda regeringen i Kongo vill riva upp det, men det vill inte det bolag där Lundin Mining ingår. Självklart påverkar Lundin Minings beteende Sveriges rykte och anseende. Risken är stor att Atlas Copco, Boliden och andra företag kan drabbas av det här. Andra som kan få oförskyld badwill är Volvo och Scania som säljer gruvmaskiner. Det har betydelse för andra svenska intressen hur Lundin Mining uppträder. Jag noterar att utrikesministern i sitt svar säger att regeringen verkar för att OECD:s riktlinjer för företag som verkar i regioner med svag regeringskontroll ska följas, och det tycker jag är bra. Företag sägs kontinuerligt ha uppmanats att använda de här riktlinjerna. Då är min fråga: Har det förts samtal om OECD:s normer och riktlinjer med Lundin Mining? Om svaret är ja, vad är resultatet av de samtalen? Om svaret är nej, varför har det inte skett?
Carina Hägg (S)
Anf. 3 Carina Hägg (S)
Fru talman! Utrikesminister Carl Bildt! Jag tycker att det är mycket välkommet att den här interpellationen ställdes. Jag tycker också att det känns mycket välkommet att den debatteras i dag, dagen före det att vi ska högtidlighålla 60-årsdagen av de mänskliga rättigheterna. Det här är en fråga där bristen på mänskliga rättigheterna är tätt sammanvävd med interpellantens frågor. Det här är ett område i världen där de mänskliga rättigheterna kränks kontinuerligt årtionde efter årtionde. Vi ser en traumatiserad befolkning och väldigt stora konsekvenser för hela samhället. Vi har alla ett ansvar att agera. Förra veckan hade jag förmånen att representera riksdagen på en IPU-konferens i Genève angående våld mot kvinnor. Där deltog också FN:s särskilda sändebud i de här frågorna som gäller mäns våld mot kvinnor, Yakin Ertürk. Hon har tidigare sagt att de här brotten är så grova att de borde klassificeras som brott mot mänskligheten. Jag tyckte att det var intressant att diskutera de här frågorna med henne och andra kvinnor, bland annat från Afrika, under IPU-konferensen. Det finns ett annat initiativ som jag också vill peka på. Det är att Europarådet har beslutat att utse en rapportör att skriva en rapport om våld mot kvinnor i Demokratiska republiken Kongo. Det har koppling till att vi är aktörer. Det här en fråga för Afrika, och vi finns i Europa, men det finns kopplingar. Det är bara tio länder i Europa som har skrivit en handlingsplan när det gäller 1325. Sverige håller på att omarbeta sin. Det är välkommet. Vi behöver inkludera 1820. Det är tio länder totalt i världen som har skrivit en handlingsplan. Vi har inte fått klartecken än om 1325 och 1820 kommer in i den uppdaterade versionen av den europeiska säkerhetsstrategin. Det finns väldigt mycket vi kan göra för att ta vårt ansvar. Kung Leopold har fått många efterföljare. Jag tror att vi alla som är här har läst Kung Leopolds vålnad . Det är en bok som beskriver girighet och terror men också hjältemod i det koloniala Afrika. Den här girigheten efter Afrikas rikedomar, inte minst östra Kongos rikedomar, finns kvar. Så länge vi ser denna rovdrift på råvaror som också leder till övergrepp och rovdrift på människor kommer vi kanske inte att få se en förändring. Det räcker kanske inte, som Carl Bildt hävdar, att företag har ett ansvar. Vi rör oss på ett område där de här institutionerna inte finns som kan utkräva ansvar och utöva översyn och tillsyn. Här krävs det att omvärlden tar ett annat initiativ. Det vore intressant att veta på vilket sätt Carl Bildt ytterligare kommer att bidra när det gäller de vädjanden som FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon har riktat till omvärlden och Sverige. Vilka synpunkter kommer vi att ha för att fylla på de kommande ståndpunkter som FN kommer att förhålla sig till? Vilka ytterligare initiativ kommer vi att ta? Vi har ett ansvar. Det känns ganska genant att veta att Sverige är engagerat på det sätt som interpellanten har beskrivit här. Vi vet att det säljs mycket råvaror i Sverige och inom EU-området. Den tidigare handelsministern och företrädaren för regeringen lade fram att detta är någonting för konsumenterna att vara observanta på. Det finns ett vidare ansvar, och därför kan man inte bara lägga detta på konsumenterna. För att skydda kvinnor och mänskliga rättigheter krävs det att vi tillsammans i Sverige och tillsammans med andra länder i omvärlden, inte minst med afrikanska länder, tar ett större ansvar. Jag tycker att det var ett väldigt intressant exempel att följa Botswanas arbete om riktlinjer för Kimberleyprocessen. Det finns mycket att samverka om och ta tag i.
Carl Bildt (M)
Anf. 4 Carl Bildt (M)
Fru talman! Med all respekt för Peter Hultqvist vill jag gärna ta utgångspunkt i Carina Häggs frågeställning. Den fokuserar på det fruktansvärda humanitära lidande som vi konfronteras med i östra Kongo. Det gäller de nordöstra delarna och inte dem där gruvindustrin huvudsakligen ligger. Det hindrar inte att det är allvarligt, och det hindrar inte att denna typ av problem finns där också. Det här är ett lidande som sannolikt har medfört i storleksordningen fyra miljoner döda under de senaste åren. Det handlar förmodligen om fyra gånger antalet i Darfur utan att detta har lett till nämnvärd uppmärksamhet. Carina Hägg talar om övergreppen mot kvinnor, och jag tror dessvärre att det finns få områden i världen där detta är så väldokumenterat i all sin brutalitet som just i östra Kongo. Det här är ingen ny situation. Den har samband med konflikten i området kring de stora sjöarna, folkmordet i Rwanda, flyktingströmmarna in i östra Kongo, instabiliteten i den kongolesiska statsbildningen som vi har upplevt den fram och tillbaka ända sedan början av 1960-talet och försöken att stabilisera detta. Det vi har att hantera nu, vid sidan av den långsiktiga statsbyggnaden i Demokratiska republiken Kongo som jag ska återkomma till, är den akuta humanitära situationen framför allt i norra Kivuprovinsen. Som jag sade i mitt svar ger vi där ett mycket kraftigt stöd till FN:s ansträngningar. FN-sändebudet Obasanjo förde intensiva samtal i går i Nairobi. Jag vet inte hur de har gått. Vi förde omfattande samtal i EU:s utrikesministerkrets i Bryssel i går. Vi kommer att fortsätta de samtalen i Bryssel på torsdag. De utgår bland annat från den långsiktiga förstärkningen av Monuc med ungefär 3 000 man som är aktuell men som kommer att ta betydande tid och den vädjan som har kommit från FN:s generalsekreterare om att den europeiska unionen ska kunna ställa upp med det som kallas en snabb överbryggningsaktion för att säkra Goma, flygplatsen, möjligheten till humanitära leveranser och förhindra att kriget når en centralpunkt i denna provins och därmed tippar över i ett ännu mer fruktansvärt scenario. Jag kan försäkra både Carina Hägg och Peter Hultqvist om att Sverige är en av de allra mest aktiva inom EU i den debatten om hur vi ska kunna hjälpa FN, som har huvudansvaret för denna fruktansvärd situation. Jag återkommer mer än gärna till riksdagen i detta sammanhang. Det är det akuta. Det dominerar min dag och mina omsorger. Men det handlar också om den långsiktiga statsbyggnaden i Kongo. Det är ett av världens rikaste länder när det gäller naturrikedomar. Det gäller framför allt Katangaprovinsen i ett annat hörn av Kongo. Det är där den verksamhet som Peter Hultqvist plötsligt är intresserad av också äger rum. Kongos framtid ligger i att man kan utnyttja sina naturrikedomar och få in internationella investeringar som kan hjälpa till teknologiskt och kapitalmässigt att utnyttja detta så att det blir inkomster och så att man kan övervinna fattigdomen. Så blev Sverige en gång rikt. Min tid rinner ut, men låt mig bara säga något om det konkreta projekt som Peter är intresserad av. Han frågar om jag har talat med det här företaget. Nej, det har jag självfallet inte gjort. Det är ett kanadensiskt företag. Det får den kanadensiska regeringen göra om de finner det lämpligt. Det är ett projekt som är mycket stort. Det har stöd av den amerikanska utvecklingsbanken med 250 miljoner kronor, av den europeiska utvecklingsbanken efter en omfattande social- och miljöstudie med 100 miljoner kronor och av den afrikanska utvecklingsbanken med ytterligare 100 miljoner kronor. Det har varit föremål för en mycket betydande genomlysning från just dessa utgångspunkter. Om Peter Hultqvist skulle vara intresserad kan jag ge honom webbsidorna där de genomlysningar som gjorts av dessa organisationer finns. Men låt mig gå tillbaka till detta: Mitt akuta intresse är det humanitära lidandet i nordöstra Kongo just nu.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 5 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Lundin Mining äger 25 procent av det här bolaget, Tenke Fungurume Mining, som har upprättat det här avtalet där man har 16 års skattebefrielse. En av delägarna i Lundin Mining är AP-fonderna. Jag tror att Bildt gör det lite för enkelt för sig när han försöker att slira runt det här med hänvisning till att det bara är fråga om någon sorts kanadensiskt företag. Jag nämnde redan i mitt inledande anförande hur stor andel i det här bolaget som Lundin Mining har. Jag kan också upplysa utrikesministern om att Lundin Mining när det här dramat började hade en majoritetsägarandel i sammanhanget. Men efter omförhandling blev det 25 procent, eller 24,7 om vi ska vara exakta. Det är inte fråga om något plötsligt intresse. Vi har tidigare diskuterat Lundin Petroleums aktiviteter i Sudan. Där hade ministern tidigare aktiviteter personligen. Därför blir det naturligt för mig att följa upp Lundin Mining, som engagerar sig i det här området. Jag kan påminna om en rapport från Swedwatch. Man har kritiserat Lundin Mining för att ha bidragit till att flytta 1 600 människor för att bedriva utvinning. Löften till bybefolkningen om ersättning har inte infriats. Allt det lovade var falskt, säger bybor i ett Rapport -inslag i tv i Sverige. Jag vet inte om händerna är så oerhört rena i sammanhanget när det gäller det här företaget. Det är bra att ministern i sitt anförande säger att man har kontinuerliga kontakter med företag som driver verksamhet i områden med svag regeringskontroll och att man uppmanar till att följa riktlinjer när det gäller OECD:s normer. Det finns all anledning att föra den här typen av resonemang kontinuerligt med Lundin Petroleum när det gäller verksamhet i Sudan exempelvis. Det kan också finnas anledning att föra dem när det gäller Lundin Mining. Hur det än är skapar delägarskapet och aktiviteten ett ansvar i sammanhanget. Man kan konstatera några andra saker. "Det är inte uteslutet att mandatet då utvidgas till att i större omfattning än i dag hantera den illegala utvinningen av naturresurser", säger utrikesministern med anledning av FN:s engagemang i det här. Det beslutet kan möjligen komma någon gång i början av nästa år. Också det är en bra markering, men det säger någonting om läget. Problemet med de nykoloniala utsugarna är klarlagt, men FN avvaktar tills vidare. Vad eventuella framtida åtgärder innebär kan vi inte veta. Det som visar sig i Kongo är att när kapitalismen inte omgärdas av lagar, regler och fackföreningar, när den inte tuktas, när fältet blir fritt och det är djungelns lag som gäller, då blir det en väldigt rå exploatering med ett rått förfall. Misär går i spåren på den verksamhet som sker. Nu är det så att Tenke Fungurume Mining, där Lundin Mining ingår, under diktaturen i Kongo tillskansat sig ett avtal med skattebefrielse i 16 år som man vägrar att omförhandla, trots att den demokratiskt valda regeringen tycker att det här är helt oacceptabelt. "Ingen bryr sig om hur befolkningen har det. Bolaget vill bara utvinna mineralen och sen ge sig av", säger människorättsadvokaten Prince Kumwamba N'Sapu. Vad säger du, Carl Bildt, om det här?
Carina Hägg (S)
Anf. 6 Carina Hägg (S)
Fru talman! Det är verkligen intressant att vi har den här debatten. Alltför många gånger när det har skett flyktingrörelser, militär mobilisering och katastrofer i Kongoregionen och i landet självt har det varit i medieskuggan. Därmed har det inte heller funnits på den politiska dagordningen. Nu diskuterar vi det här, även om vi är väl medvetna om att det är mycket som vi inte vet. Vår information sträcker sig ännu inte in över hela detta väldiga land. Den del av Kongo jag själv har besökt mest och haft mest erfarenhet av är den östra. Där har jag haft möjlighet att närmare studera de humanitära konsekvenserna. Det är flera år sedan jag första gången besökte vård- och omsorgsinrättningar, i den mån man kan tala om att de finns. Vi har PMU:s sjukhus, Panzisjukhuset i Bukavu, stött av Sida. Det är i dag väldigt känt och har lyfts fram som ett gott exempel, vilket det också är. Genom det har vi också fått större kunskap om de fysiska konsekvenserna och övergreppen mot flickebarn, tonåringar och kvinnor som sker i ett samhälle som har blivit så förstört och förött, både fysiskt och när det gäller människornas värderingar, som den här delen av Kongo. Jag delar utrikesministerns bild att konflikterna i den östra delen av Kongo naturligtvis hänger samman med situationen i resten av Storasjöregionen. Vi har bristande legitimitet i landet. Vi har en maktbalans som måste förändras. Vi har forna fiender som sitter vid makten och inte kan enas och som fortfarande i grunden är fiender. Det finns många dimensioner i konflikten. Men det är utmaningar som vi måste ta oss an. Vi har känt förhoppningar när man haft folkomröstning, när man kunnat gå till val, när människor kunnat demonstrera sin vilja att få en fredlig förändring. Samtidigt har vi sett den negativa utvecklingen, som vi måste hantera. Det vore ett viktigt besked för oss att få klarhet i hur det utvidgade mandatet ska formuleras. Vad vill vi att det ska innehålla?
Carl Bildt (M)
Anf. 7 Carl Bildt (M)
Fru talman! Den sista fråga som Carina Hägg tar upp tillhör de besvärligare. Vad man säger till oss från FN-sidan är att de inte anser att de har tillräckliga resurser för att genomföra det mandat de redan har. Jag har förståelse för det. Det är ett rätt robust mandat, ett kapitel 7-mandat. Detta är i dagsläget den största fredsbevarande operation som FN har. Men man har svårigheter att leva upp till det mandatet. Vi har från Europeiska unionens sida fört fram tanken om att förstärka mandatet. Vi möttes av en skepsis från FN, som säger: Ge oss först resurserna att göra det vi ska göra innan ni ber oss att göra mer! Jag kan hysa en viss sympati för detta. Därmed är delvis bollen tillbaka hos oss. Detta är det som vi verkligen sysslar med just nu. Vad kan vi göra mer? FN har förstärkt sina politiska insatser med Obasanjo. Jag tror att de är - hoppfulla ska man inte säga, men de är inte utan hopp. EU-kommissionären Louis Michel åker dit ned i dag och kommer att vara i Goma de närmaste dagarna för att bidra till de här ansträngningarna också. Vi kommer under torsdag kväll att diskutera vilka ytterligare insatser vi kan göra från EU-sidan med anledning av Ban Ki Moons appell till oss. Vi har från svensk sida som sagt lagt ¼ miljon kronor, en rätt betydande summa, på försök att hjälpa människor där nere. Det är motiverat. Fyra miljoner döda under de senaste åren, 1,4 miljoner flyktingar, 135 000 människor på flykt eller i behov av skydd kring Goma, inte minst många kvinnor som utsätts för övergrepp, en kvarts miljon nya flyktingar under de senaste månaderna - det är det som engagerar mig. Det intresserar dock icke Peter Hultqvist, vars hela inlägg avslöjar att han egentligen inte är vare sig kunnig om eller intresserad av Kongo. Han har väl läst ett papper eller två. Sådant inträffar när man har andra saker för sig. Det må vara hänt, Peter Hultqvist, att du har dina andra intressen, men jag vore nog tacksam om du i den oerhört trängda humanitära och politiska situation som vi har i östra Kongo i dag kunde visa åtminstone en del av det engagemang som Carina Hägg har i de humanitära frågorna. Att du är emot Lundin Mining kan du skicka ett pressmeddelande om någon annan dag än denna lidandets dag i östra Kongo.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 8 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Det var inte mycket i sak som jag blev bemött av utrikesministern med. Det var någon sorts allmänt avfärdande. Jag har i mina anföranden betonat den humanitära dimensionen i den här konflikten. Jag vet inte om ministern besitter kompetensen att analysera mina eventuella intressen i politiken och hur de ser ut. Ministern får väl fundera på om han besitter möjligheten att se in i andra människors eventuella ålägganden och åtaganden. Oavsett hur det är med den där typen av analyser har vi ett grundförhållande där en lång rad exploatörer från västerländska länder som närmar sig Kongo och är aktiva i Kongo försöker lägga beslag på naturtillgångar för ett så lågt pris som möjligt för att utvinna dem och tjäna pengar. Det är ett grundläggande faktum. Till och med ministern själv medger i sitt första anförande att så är fallet och att det dessutom är ett problem. Om vi sedan har ett företag där svenskt kapital har en betydande roll, som är ägare av ett konsortium som ska bryta upp koppar så småningom och som dessutom har en 16-årig skattebefrielse som den demokratiskt valda regeringen i Kongo vill förhandla om, då tycker jag att situationen är lite lätt utmanande. Å ena sidan ger vi bistånd. Vi ger stöd och stöder den demokratiska uppbyggnaden. Å andra sidan har vi den här typen av intressen. Det är inte taget ur luften att Atlas Copco, Volvo och andra företag i förlängningen kan drabbas av den här typen av beteende. Naturligtvis kopplas det samman. Den människorättsadvokat som jag hänvisade till i mitt förra anförande säger att företagen bara vill suga ut och sedan försvinna så fort som möjligt. Jag ställer frågan: Vad säger Carl Bildt? Jag får inget svar.
Carl Bildt (M)
Anf. 9 Carl Bildt (M)
Fru talman! De vill försvinna så fort som möjligt, säger Peter Hultqvist. Investeringar av den arten görs ju med ett tidsperspektiv om ungefär 50 år. Med vår egen erfarenhet av gruvhantering till exempel uppe i Norrbotten vet vi att perspektivet kan vara hundratals år när det gäller att utvinna naturrikedomar av denna art. Kongos problem är inte för mycket utländska investeringar. Kongos problem är för lite utländska investeringar. Jag hade önskat att fler företag hade investerat i teknologi och kapital i Kongo under dessa år. Jag tror att det hade varit bättre för att övervinna fattigdomen för att kunna bidra också till statsbyggande. Företagen bidrar inte bara med kapital och teknologi. De bidrar också med den företagskultur som bland andra vi står för. Det är ett av Kongos stora problem att det på grund av oroligheter och andra svårigheter, som i allt väsentligt har haft andra grunder men också haft med utländska intressen att göra - minns Katangakonflikten i början på 1960-talet - har varit för få som har vågat ge sig in i detta land. Vi hade en handelsdelegation där nyligen, där vi uppmanade företag att investera också i Kongo, om än kanske inte just i Kivuprovinsen, och i dess framtid. Apropå det konkreta fallet: Jag visste inte om att AP-fonden också tillhörde dem som är intresserade av detta. Det är inte min sak att vare sig recensera eller kritisera AP-fonden. De gör säkert noggranna bedömningar. Vad jag vet är att just detta projekt, som är mycket stort, stöds av Overseas Private Investment Corporation i USA med ¼ miljard dollar, av Afrikanska utvecklingsbanken, alltså de afrikanska länderna själva, och av Europeiska utvecklingsbanken, alltså Europeiska unionen. Det är de som har satsat och utvärderat, och jag utgår från att de också följer projektet. Skattebefrielse tycker Peter Hultqvist i sin vänsterretorik är fel. Det är relativt vanligt förekommande när det gäller utländska investeringar. Det finns till och med i betydligt mer näraliggande länder än Kongo för att attrahera utländska investeringar.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.