utrikesfödda och folkhälsan

Interpellation 2002/03:47 av Linna, Elina (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-11-22
Anmäld: 2002-11-26
Besvarad: 2002-12-06
Sista svarsdatum: 2002-12-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 22 november
Interpellation 2002/03:47
av Elina Linna (v) till statsrådet Morgan Johansson om utrikesfödda och folkhälsan

Statens folkhälsoinstitut redovisade under hösten en rapport om folkhälsoläget för utrikesfödda svenskar. Syftet var att ge en bild av invandringen till Sverige från andra världskriget och att beskriva hälsan hos några av de berörda invandrargrupperna. Rapporten visar att flera stora invandrargrupper i Sverige visar betydande överrisker för insjuknande i hjärt- och kärlsjukdomar, kranskärlssjukdomar och psykisk ohälsa jämfört med svenskfödda.

Sambanden mellan etnicitet och ohälsa är komplexa men gemensamt uppvisas ändå en tydlig bild av att utsatthet och social tillhörighet i kombination med etnicitet påverkar hälsan. Allvarligt är att stora grupper av de utrikesfödda inte är sysselsatta i studier eller arbete. Det är ytterligare en faktor som ökar risken för ohälsa.

Bland invandrargrupperna dominerade de finska invandrarna när det gällde psykisk ohälsa; finska invandrare är dessutom den största gruppen utrikesfödda i Sverige. Min uppfattning är att detta är särskilt allvarligt då vi ofta negligerar de finska invandrarna som grupp på grund av att vi anser att de kommer från ett grannland med likartad kultur och bakgrund. Det finns därför inte en naturlig beredskap i vården och i samhället för dessa invandrares speciella situation.

Min fråga till statsrådet är:

1.Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att förbättra folkhälsan bland de utrikesfödda svenskarna?

2.Avser ministern att vidta några särskilda åtgärder för att förbättra den sverigefinska minoritetens hälsa?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:47

Webb-tv: utrikesfödda och folkhälsan

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)

Anf. 86 Morgan Johansson (S)

Herr talman! Elina Linna har frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att förbättra folkhälsan bland utrikesfödda svenskar samt för att förbättra den sverigefinska minoritetens hälsa. Sverige är i dag ett land med stor etnisk och kultu- rell mångfald. Omkring 1,8 miljoner personer som lever i Sverige har helt eller delvis utländsk bak- grund. Gruppen sverigefinnar beräknas uppgå till ca 450 000. Flera studier har visat att personer som har in- vandrat till Sverige har sämre hälsa än genomsnitts- befolkningen i Sverige. Senast uppmärksammades detta i en studie av Statens folkhälsoinstitut. Samma sak konstaterar regeringen i en skrivelse, Integra- tionspolitik för 2000-talet (skr. 2001/02:129), som lades fram för riksdagen i mars 2002. Flera av dessa studier visar att många sverigefinnar lider av ohälsa. Det finns flera faktorer som förklarar de omfat- tande hälsoskillnaderna mellan olika etniska grupper. En viktig faktor är den diskriminering som många etniska grupper utsätts för i Sverige. Därutöver spelar levnadsvanor in samt erfarenheterna som har legat till grund för själva migrationen. För flyktingar är orsa- ken till migrationen ofta traumatiska upplevelser i samband med krig, konflikter, förföljelse och tortyr. Även deras tidigare förhållanden i hemlandet påver- kar invandrares hälsa. Regeringen har på olika sätt uppmärksammat de oacceptabla skillnaderna i hälsa som bottnar i etnisk tillhörighet. I regeringens proposition om narkotika, som lades fram för riksdagen i slutet av januari 2002, föreslår regeringen bland annat ett ökat fokus på sambanden mellan narkotikamissbruk och etnicitet. I den nationella handlingsplanen för utvecklingen av hälso- och sjukvården sägs att hälso- och sjukvården på ett bättre sätt bör kunna möta den ökande etniska och kulturella mångfalden bland patienterna och i större utsträckning beakta integrationsperspektivet i utvecklingen av hälso- och sjukvården. I regeringens skrivelse om äldrepolitik, som ska läggas fram för riksdagen den 12 december i år, kommer mångfalds- perspektivet att beaktas. Flera myndigheter, däribland Statens folkhälsoin- stitut, Institutet för psykosocial medicin och Social- styrelsen, har enligt sina regleringsbrev i uppdrag att analysera och redovisa hur de beaktat samhällets etniska och kulturella mångfald, både vid utforman- det och genomförandet av sin verksamhet. Socialsty- relsen har nyligen slutfört ett uppdrag som bestod i att utforma ett skriftligt stöd till socialtjänsten i deras arbete för utsatta flickor i patriarkala familjer samt att distribuera detta stöd till samtliga berörda enheter inom den kommunala socialtjänsten. Ett annat reger- ingsuppdrag som Socialstyrelsen har avrapporterat handlar om att vidareutveckla och sprida metoder samt initiera projekt i syfte att förebygga könsstymp- ning. Rapporten bereds just nu i Regeringskansliet. Inom ramen för kommunala introduktionsprogram för nyanlända flyktingar ska ohälsa uppmärksammas. Rehabiliterande insatser ska vid behov ingå i plane- ringen för den enskilde individen. En särskild utreda- re ser för närvarande över mottagandet av och intro- duktionen för flyktingar. I uppdraget ingår att upp- märksamma olika aktörers ansvar och medverkan i introduktionen. Bland aktörerna ingår företrädare för hälso- och sjukvården. Sverige har sedan år 2000 en samlad politik för nationella minoriteter. Dess syfte är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjlig- heter till inflytande samt stödja de historiska minori- tetsspråken så att de hålls levande. Den största mino- riteten är sverigefinnar. För att förbättra mottagandet av sverigefinnar i äldrevården gav regeringen våren 2000 i uppdrag åt Socialstyrelsen att kartlägga och redovisa hur olika kommuner organiserar och genom- för äldreomsorg för finsktalande. Avrapportering skedde sommaren 2001, och rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Ett framgångsrikt folkhälsoarbete förutsätter in- satser inom flera politikområden. Ohälsa i befolk- ningen bekämpas bäst genom att fokusera på ohälsans bestämningsfaktorer. En stor utmaning för det framti- da folkhälsoarbetet är att motverka skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i befolkningen.

Elina Linna (V)

Anf. 87 Elina Linna (V)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Det är i dag den 6 december, Finlands självstän- dighetsdag, och det passar då bra att från denna talar- stol lyfta fram en så viktig fråga som de finländska invandrarnas hälsa. I min interpellation ställer jag frågan: Avser ministern att vidta några särskilda åt- gärder för att förbättra den sverigefinska minoritetens hälsa? Ministern svarar med att beskriva ambitioner bland annat om att förbättra mottagandet av sverige- finnar inom äldreomsorgen. I och för sig är det bra, men det är inte riktigt ett svar på min fråga. Statens folkhälsoinstituts rapport om hälsan inom olika invandrargrupper i Sverige ger en tydlig be- skrivning av ohälsan bland sverigefinska invandrare. Arbetskraftsinvandrare från Finland har i regel sämre hälsa än arbetskraftsinvandrare från övriga OECD- länder. Män från Finland riskerar att drabbas av hjärt- kärlsjukdomar i högre grad än svenska män. Trots den lägre risken för lungcancer bland kvinnor i Fin- land jämfört med svenska kvinnor uppvisar finländs- ka invandrarkvinnor en ökad risk att insjukna i lung- cancer jämfört med svenskfödda kvinnor. Speciellt redovisas dålig psykisk hälsa i undersökningar bland finska invandrare. Allt detta känner vi till. Herr talman! Min fråga till ministern kvarstår: Avser ministern att vidta några särskilda åtgärder för att förbättra den sverigefinska minoritetens hälsa?

Morgan Johansson (S)

Anf. 88 Morgan Johansson (S)

Herr talman! Det är i dag Finlands självständig- hetsdag, men interpellationen hade en bredare geogra- fisk inriktning. Den handlade ju om ohälsan bland utrikes födda svenskar generellt. Det var därför som jag gick igenom de åtgärder som vi vidtar på hela detta område, oavsett varifrån dessa personer kom- mer. Elina Linna pekar på två faktorer, varav den ena är hjärt- och kranskärlssjukdomar och den andra är lungcancer. Jag tror att det när man går in på dessa frågor är viktigt att ha ett generellt klassperspektiv. Vi vet att klassfaktorer slår igenom på ett oerhört påtagligt sätt när det gäller ohälsan i alla grupper. Sverige är fortfarande ett klassamhälle, men numera i etniskt avseende. Det är många gånger så att grupper som hamnat i en underklassposition eller tillhör ar- betarklassen också har en speciell etnisk bakgrund. Jag tror att man måste ha detta alldeles klart för sig. Det talar för att vi i första hand ska verka med de generella metoder som vi har för att minska klass- klyftorna i landet. Regeringen har ambitionen att fatta beslut om en folkhälsoproposition före jul. Vi ska bland annat förhandla med Vänsterpartiet och med Miljöpartiet i den frågan, men vi hoppas att vi ska kunna lägga fram propositionen före jul. I den kommer vi att be- skriva situationen för invandrargrupper generellt sett. Som ett övergripande mål kommer vi att ha att mins- ka skillnaderna i ohälsa mellan olika grupper. Den sverigefinska minoriteten är naturligtvis en av de grupper som omfattas av detta. När det gäller hjärt-kärlsjukdomar och lungcancer måste vi väldigt noga diskutera två frågor, nämligen användningen av tobak och av alkohol. När vi talar om bestämningsfaktorer för ohälsa, som jag tar upp i slutet av mitt interpellationssvar, handlar det i stor utsträckning om dessa frågor. Det skulle vara intressant att höra hur Elina Linna ställer sig i frågan hur vi ska arbeta bättre med frågor om alkohol- och tobakskonsumtionen. Tror hon att det arbetet skulle ha någon betydelse för den sverige- finska minoritetens hälsosituation?

Elina Linna (V)

Anf. 89 Elina Linna (V)

Herr talman! Jag delar ministerns uppfattning att vi måste ha ett generellt klassperspektiv när vi talar om folkhälsan. Det är väldigt viktigt att vi har det. Det kan vidtas strukturella åtgärder för att förbättra hälsan. Att jag särskilt lyfter fram sverigefinnarna beror på att det i det svenska samhället är lätt att glömma bort att sverigefinnarna är en speciell grupp, både på grund av att den är den största nationella minoritets- gruppen och på grund av det som jag påpekade i mitt tidigare inlägg, nämligen att sverigefinnarna som arbetskraftsinvandrare skiljer ut sig från övriga OECD-länder. De har speciella problem. Som ministern sade i sitt svar bekämpas ohälsan i befolkningen bäst genom att man fokuserar på ohäl- sans bestämningsfaktorer. Jag delar den uppfattning- en. Jag fick en fråga om tobaks- och alkholkonsum- tion. Jag tror att vi på de punkterna har väldigt myck- et att göra. Det är en besvärlig situation med tanke på de nya bestämmelser som kommer genom EU. Jag följer debatten också i Finland och har sett att alkoholkonsumtionen har ökat där likaväl som, vilket ministern naturligtvis känner till, i Sverige. Den kommer antagligen också att fortsätta att öka. I det avseendet har vi mycket att göra. Det är samma sak med tobakskonsumtionen. Svenskarna i gemen röker lite. Vi har satt upp som mål att under 20 % ska vara rökare, men det finns särskilda behov av förebyggande insatser i vissa grupper. Ministern skriver i sitt svar att regeringen har uppmärksammat skillnaderna i hälsa mellan olika grupper. Vi vet också mycket om detta. Folkhälsoin- stitutets rapport visade klart att sådana här skillnader finns. Också Nationella folkhälsokommitténs rapp- orter visar väldigt tydligt att det finns skillnader mel- lan olika grupper. Ska vi acceptera att hälsoskillna- derna mellan olika etniska grupper är så stora? Nej, det ska vi inte göra. Vi kan säkert inte lösa de stora problemen här i debatten, men, herr talman, jag vill fråga vilka mål ministern kan tänka sig att sätta för arbetet med att minska klyftorna i hälsa mellan olika etniska grupper i befolkningen.

Morgan Johansson (S)

Anf. 90 Morgan Johansson (S)

Herr talman! Folkhälsoarbetet generellt sett i Sve- rige är ju en fantastisk framgångssaga. Vi har sett hur medellivslängden har fortsatt att öka. Vi ligger nu faktiskt i världstopp vad gäller hur länge man lever. Vi har sett att spädbarnsdödligheten har gått ned oerhört kraftigt. Vi räddar nu nästan alla barn som föds. Vi har sett hur tobaksanvändningen har gått ned väldigt kraftigt från en nivå för omkring 20 år sedan då det var ungefär 30 % rökare till ungefär 20 % nu, och rökningen fortsätter också, som vi nu kan bedö- ma det i alla fall, att minska - utom i en del grupper där det finns en tendens till en ökning, bland annat gruppen unga flickor. Men den generella bilden är i alla fall den att tobaksanvändningen minskar. Alkoholanvändningen är en annan sak, där vi tvärtom har sett en negativ utveckling de sista fem åren med en ökning med 20 % sedan 1996. Det inger alldeles speciell oro. Jag delar den oro som Elina Linna tog upp när det gäller vad som kommer att ske under de närmaste åren när tillgängligheten ser ut att öka. Ingången i mitt svar handlar om de generella åt- gärderna, alltså att informera om alkohol och skade- verkningar, att med lagstiftning och information ta itu med tobaksanvändningen, att förbättra hälso- och sjukvården så att vi kan rädda fler och fler barn, att också förbättra hälso- och sjukvården så att dödlig- heten i cancer kan minska, som den fortfarande gör, och att arbeta med både hälso- och sjukvård och psy- koterapeutiska insatser när det gäller människor som är deprimerade. Ett exempel är att självmordsfre- kvensen faktiskt har minskat väldigt kraftigt de se- naste åren. Det är sådana generella åtgärder som jag tror är huvudspåret för att höja folkhälsan generellt sett. Sådana generella åtgärder innebär ändå att de sämst ställda och de mest utsatta blir de som har mest att vinna på de generella insatserna. Där vet vi sedan gammalt att exempelvis tobaksanvändning eller ut- sattheten i arbetslivet är störst bland de sämst ställda grupperna. Därför är den generella välfärdspolitiken också grunden för folkhälsoarbetet. Elina Linna frågar om jag är beredd att vidta någ- ra särskilda åtgärder utöver de generella just för den sverigefinska minoriteten. Där har vi som sagt lagt ut uppdraget när det gäller äldreomsorgen. Jag håller naturligtvis detta för öppet. Efter det att vi har fått folkhälsopropositionen på plats och därmed den grundläggande strukturen för hur vi ska arbeta för folkhälsan under den kommande mandatperioden, när vi har fått ett mer systematiskt arbete för hur vi ska jobba med folkhälsan och när vi mer tydligt kan se vilka grupper det är som vi särskilt måste satsa på, då håller jag naturligtvis öppet för att vi kanske behöver vidta särskilda åtgärder. Men jag är inte beredd att i dag utlova några ytterligare åtgärder.

Elina Linna (V)

Anf. 91 Elina Linna (V)

Herr talman! Ministern tar upp självmordsfre- kvensen som har minskat. Då ska jag passa på att berätta att jag under de senaste veckorna har hört talas om två olika beskrivningar av sverigefinska män som har tagit livet av sig på grund av att de inte har sökt läkarvård. Det har inte på orten funnits någon läkare som talar finska, och det är mycket möjligt att de, om de hade kommit till vård, hade fått medicinsk be- handling som hade hindrat de här självmorden. Bland just männen i den sverigefinska befolkningen är ju också självmordsfrekvensen högre än bland den övri- ga befolkningen. Så återigen vill jag understryka den här gruppens speciella behov. När det gäller folkhälsopropositionen som minis- tern hänvisar till hoppas jag verkligen att vi där kommer fram till några konkreta åtgärder så att vi kan förbättra sverigefinnarnas hälsa, som är sämre än befolkningens generellt.

Morgan Johansson (S)

Anf. 92 Morgan Johansson (S)

Herr talman! Då vill jag bara avslutningsvis tacka för interpellationen och för möjligheten att diskutera de här frågorna. Diskussionen blir ju lätt lite svajig eller alltför bred. Vi hade ju egentligen alla de etniska grupperna att utgå ifrån. Det innebär att man måste lista åtgärder som vi har gjort. Vi har ju utfört ett helt batteri av åtgärder. Men diskussionen har mest kommit att handla om den sverigefinska minoriteten, och det förstår jag. När jag säger detta om självmordsfrekvensen tycker jag nog att man ska notera den paradox som egentligen finns. Samtidigt som vi har fått fler och fler tecken på att den psykiska ohälsan har förvärrats på senare år sjunker alltså självmordsstatistiken. Ser man 20 år tillbaka har självmordsfrekvensen minskat med 40 %. Den stora minskningen sker bland män, framför allt beroende på att män också har en mycket högre självmordsfrekvens än vad kvinnor har och mycket oftare tar den utvägen. Man tycker att det inte finns något hopp. Det hänger förmodligen ihop med den medicinska utvecklingen när det gäller hälso- och sjukvård. Det är väl så att man har medel nu som gör att det är lättare att rädda fler. Men det är ändå en paradox att notera. Elina Linna säger att vi kanske kan se en annan utveckling i den sverigefinska minoriteten, och jag tar den informationen till mig och är beredd att gå vidare och undersöka detta för att se om man kanske ska fundera över speciella åtgärder. Det gör jag gärna. Tack än en gång för diskussionen!

Intressenter

Frågeställare

Elina LinnaVänsterpartiet

Besvarad av

Morgan JohanssonSocialdemokraterna