ungdomars deltagande och sänkt rösträttsålder

Interpellation 2002/03:314 av Fridolin, Gustav (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-04-29
Anmäld: 2003-04-29
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2003-05-12
Sista svarsdatum: 2003-05-14
Besvarad: 2003-05-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 april
Interpellation 2002/03:314
av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet Mona Sahlin om ungdomars deltagande och sänkt rösträttsålder

"Av internationella undersökningar vet vi att fjortonåringar i Sverige har ett avsevärt sämre politiskt självförtroende än fjortonåringar i andra länder. En jämförelse med 28 andra länder visar att svenskarna visserligen har det starkaste förtroendet för sina medmänniskor. Men de har den svagaste tilltron till sina egna möjligheter att betyda något. De värderar dessutom valdeltagande, partimedlemskap eller deltagande i politiska debatter lågt jämfört med alla andra fjortonåringar vi undersökt."

Så inleds en debattartikel i Dagens Nyheter den 29 april 2003 utifrån en undersökning från Ungdomsstyrelsen, undertecknad docenterna Erik Amnå och Ingrid Munck, forskningsledare vid Young Citizens Program. Artikeln ger vidare en bild som är svår att värja sig ifrån. Klasskillnaderna lyser tydligt igenom. Unga från arbetarhem och utan högskolestudier anser mer än några andra att "ingen har särskilt stora möjligheter att göra sig hörda hos dem som bestämmer i samhället". De värderar politiskt deltagande i allmänhet och partimedlemskap i synnerhet lägre än alla andra. Många utomlandsfödda känner att de saknar möjlighet att påverka sin egen livssituation och än mindre samhället i övrigt. På den andra kanten, bland de som värderar politiskt deltagande högt, återfinns många med erfarenhet av högskolestudier.

Detta är ett misslyckande för partipolitiken. Det konfirmeras av att bara 70 % av förstagångsväljarna valde att rösta i senaste riksdagsvalet enligt Statistiska centralbyrån, vilket är en minskning med mer än 10 %. Bland de unga männen var det bara 68 % som röstade. Andra grupper som röstade i mindre utsträckning än genomsnittet var lågutbildade och arbetslösa. Hade det funnits en politisk vilja att utjämna klassklyftorna hade det sistnämnda logiskt gått att lösa genom att minska arbetslösheten och höja utbildningsnivån. Att ungdomar automatiskt kommit att tillhöra det nya samhällets underklass är mer problematiskt.

Men jag vill hävda att det finns lösningar. Några är mer komplicerade och en är enklare: sänk rösträttsåldern. Sverige har en åldrande befolkning. Det vore naivt att tro att det inte skulle ge resultat i den förda politiken. Resultatet av den åldrande befolkningen har blivit en partipolitik som lyssnat allt mindre på ungdomar. Viktiga frågor som ungdomsarbetslöshet, ungdomsbrottslighet och universitetsutbildningar har kommit i andra hand. Trots att samhället haft mer resurser ända fram till årets budgetförhandlingar har nedskärningarna i skolans värld fortsatt på många håll. Mot denna bakgrund är det inte underligt att ungdomar i hög grad valt att vända partipolitiken ryggen. Men det gör det icke desto mindre till ett demokratiskt problem. En bra demokrati måste bygga både på erfarenhet och nytänkande, både på äldre och på ungdomar, annars slutar samhället att utvecklas. När vi ser hur ungdomsproblemen negligeras av partipolitiken så krävs det en motkraft. En motkraft som kan komma om vi sänker rösträttsåldern till 16 år.

Att färre i dag känner sig delaktiga med partipolitiken handlar nämligen inte om att man är tillfreds med samhällsutvecklingen. Amnås och Muncks undersökning visar på ett glasklart sätt att ju mer belåten man är med det svenska samhället, desto mer benägen är man också att vara en aktiv medborgare som röstar, försvarar mänskliga rättigheter och står upp för demokratin. Ju mer positiv man är inför samhällsutvecklingen, desto mer engagerar man sig i föreningar och elevråd. På samma sätt gäller motsatsen. Ju mindre tilltro man har till politikers lyhördhet, desto mindre engagerar man sig, röstar och tror på politiken som system. Amnå och Munck skriver att "det finns två förklaringar till vilken respekt man har för de förtroendevalda, hur villig man är att rösta och hur beredd man är att engagera sig i politiken: Bedömningen av om det går att göra sig hörd och erfarenheterna i att vara delaktig."

En sänkning av rösträttsåldern ger både fler engagerade ungdomar och en politik som mer bryr sig om ungdomars problem. I alla tyska kommuner som provat att införa rösträtt vid 16 års ålder har 16- och 17-åringar röstat i högre grad än de äldre medborgarna. Resultaten från Tyskland visar också på att unga inte har röstat som sina föräldrar, röstat tvärtemot sina föräldrar eller lidit utav grupptryck mer än någon annan grupp. Inte heller har man i större utsträckning röstat på "extrema" partier eller premierat de partier som arbetat för en sänkt rösträttsålder. När debatten om kvinnlig och allmän rösträtt rasade var argumenten mot att kvinnor inte var lämpade för demokrati att systemet inte passade dem och att de ändå skulle rösta som sina män. I dag är argumenten mot 16-åringars rösträtt att de inte är mogna för demokrati, att systemet inte passar dem och att de ändå skulle rösta som sina föräldrar. Argumenten är lika dåliga nu som då. Ger man ungdomar ansvar tar de det.

2002 års val föregicks av inte mindre än två skolval som genomfördes över hela landet. Siffrorna från SCB visar att dessa var gigantiska misslyckanden. Det är inte tillräckligt att låta politiskt medvetna 16- och 17-åringar få "leka demokrati" dagarna innan det "riktiga" valet. Varför vågar man inte ta de skrämmande siffrorna och orden om demokrati på allvar och ge ungdomar verkligt inflytande?

Det är viktigt att man inte blandar ihop deltagande med engagemang. Jag har ännu inte varit på den gymnasieskola där det pratas mindre politik än på någon annan arbetsplats. Jag har ännu inte sett den ICA-butik där politik, visioner för framtiden och åsikter utbyts i större grad än i någon av landets ungdomsgårdar. Alla ungdomar bryr sig, men många känner också att det man tycker inte tas till vara. Engagemanget finns, men svårigheterna i ett aktivt deltagande är för stora. Ett första steg i avskaffandet av generationsväldet är att sänka rösträttsåldern till 16 år. Ungdomars ilska över orättvisor, miljöförstöring, diskriminering och brist på inflytande är en bra krydda att röra om politiken med.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga demokratiministern:

Avser demokratiministern att på något sätt gå vidare med frågan om sänkt rösträttsålder som en metod att öka unga människors möjlighet till deltagande i demokratin?

Avser demokratiministern att på annat sätt agera för att öka unga människors möjlighet till deltagande i demokratin?

Hur avser demokratiministern att agera för att minska klasskillnaderna och deras inverkan på deltagandet i demokratin, såväl bland unga som äldre?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:314

Webb-tv: ungdomars deltagande och sänkt rösträttsålder

Protokoll från debatten

Mona Sahlin (S)

Anf. 29 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Gustav Fridolin har frågat mig om jag avser att på något sätt gå vidare med frågan om sänkt rösträttsålder, om jag avser att på annat sätt agera för att öka unga människors möjlighet till del- tagande i demokratin samt hur jag avser att agera för att minska klasskillnaderna och dess inverkan på deltagandet i demokratin, såväl bland unga som äldre. Jag vill börja med att säga att jag helt delar Gus- tav Fridolins oro över det låga valdeltagandet bland förstagångsväljare. Särskilt alarmerande är statistiken när det gäller personer med utländsk bakgrund. I 2002 års kommunalval deltog endast 26 % av första- gångsväljarna med utländskt medborgarskap. Val- deltagandet i den gruppen har därmed nästan halve- rats sedan mitten av 1970-talet. Detta är en varnings- signal som vi alla måste ta på djupaste allvar. Regeringen har genomfört en rad åtgärder för att försöka vända den här utvecklingen och jag hoppas att även våra folkvalda församlingar och alla politiska partier känner ett ansvar för denna fråga. Av de initi- ativ regeringen har tagit under senare år vill jag sär- skilt nämna ungdomssatsningen Arm i arm. Inom ramen för denna satsning har 30 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden fördelats till ett stort antal ung- domsprojekt som arbetar med lokal verksamhet mot bland annat främlingsfientlighet och diskriminering. Apropå Gustav Fridolins tredje fråga om samban- det mellan klasskillnader och politiskt deltagande vill jag verkligen understryka att grunden för ett samhälle med jämlikt deltagande enligt min uppfattning är en målmedveten politik för social, etnisk och ekonomisk rättvisa. Det innebär åtgärder inom en rad politikom- råden, alltifrån att synliggöra direkta fall av diskrimi- nering till att verka för en solidarisk ekonomisk för- delningspolitik. Så till frågan om rösträttsåldern. Mot bakgrund av de forskningsresultat som Ungdomsstyrelsen nyligen redovisat om unga människors låga tilltro till sina egna möjligheter att påverka är det lätt att föra fram sänkt rösträttsålder som en lösning på problemet. Jag kan också till viss del förstå de argument som anförs. Det är viktigt att följa och analysera erfarenheterna av till exempel kyrkovalet i Sverige och de delstatsval i Tyskland där man prövat en 16-årsgräns för rösträtt. En sänkning av rösträttsåldern till 16 år strider emel- lertid mot den viktiga princip som ligger till grund för vår nuvarande lagstiftning, nämligen att rösträtts-, valbarhets- och myndighetsåldern ska vara densam- ma. Lyfter vi ut rösträtten ur detta sammanhang får vi en situation där en omyndig person ges den rättighet som vi kanske starkast kopplar till att just vara myn- dig. Jag är därför inte beredd att i dag ta initiativ till någon förändring av nuvarande lagstiftning. När det gäller andra åtgärder för att öka unga människors deltagande vill jag hänvisa till de många insatser som i dag görs, både inom demokratipoliti- ken och ungdomspolitiken. Ungdomar är en av de särskilt prioriterade grupperna inom demokratipoliti- ken. Inom ramen för utvecklingsarbetet Tid för de- mokrati har därför ett stort antal demokratiprojekt av och för ungdomar fått bidrag. På det ungdomspolitis- ka området handlar insatserna bland annat om stöd till lokala ungdomsråd, om stöd till de politiska ung- domsförbundens verksamhet i skolorna och om insat- ser för ökat elevinflytande. Jag vill avslutningsvis peka på den möjlighet som sedan den 1 juli 2002 finns för kommunerna att införa så kallad medborgerlig förslagsrätt. Medborgerlig förslagsrätt innebär att en enskild medborgare, oav- sett ålder, kan skicka in förslag till kommunfullmäk- tige. Det ger ungdomar en reell möjlighet att delta i det politiska arbetet på den lokala nivån.

Gustav Fridolin (Mp)

Anf. 30 Gustav Fridolin (Mp)

Herr talman! Tack statsrådet för svaret. Det var två undersökningar som fick mig att skriva den här interpellationen, dels Statistiska centralbyråns som konstaterade att valdeltagandet bland de yngsta hade minskat med över 10 %, dels Ungdomsstyrelsens som på Dagens Nyheters debattsida den 29 april redovisa- des av Erik Amnå och Ingrid Munck. Man samman- fattade: Av internationella undersökningar vet vi att 14-åringar i Sverige har ett avsevärt sämre politiskt självförtroende än 14-åringar i andra länder. De här undersökningarna visar på klyftan mellan unga och samhället, mellan ungdomar och förtroen- devalda politiker. Den förstärks också av klassam- hället och den segregation mellan personer som har och saknar utländsk bakgrund som vi tidigare debat- terade i interpellationsdebatten här i kammaren. Den klyftan är farlig. Klyftan mellan ungdomar och för- troendevalda riskerar att öka misstron till demokratin. Vi ser att ungdomar per automatik klassas in i sam- hällets maktlösa underklass. När vi växer upp och blir samhället och fortfarande känner detta utanförskap och att vi inte har lyssnats till eller fått deltaga i den politiska debatten då är det fara å färde med den svenska demokratin. En sak som man kan göra för att stärka det poli- tiska självförtroendet och öka unga människors in- flytande och möjlighet att deltaga i demokratin är att sänka rösträttsåldern. Jag vill peka på en mening i statsrådets svar: "Mot bakgrund av de forskningsre- sultat som Ungdomsstyrelsen nyligen redovisat om unga människors låga tilltro till sina egna möjligheter att påverka är det lätt att föra fram sänkt rösträttsålder som en lösning på problemet." Ja, just så är det. Mot konstaterandet att en sänkt rösträttsålder skulle kunna vara en dellösning på det problem vi talar om tycker jag att det är ett dåligt argument att föra fram kopp- lingen mellan myndighetsålder, rösträtt och valbarhet. Om vi ska diskutera kopplingar mellan olika ålders- gränser i samhället kanske det är mer logiskt att dis- kutera straffbarhetsåldern och rösträtten. Varför finns det tre år då man kan bli dömd enligt lagar man inte har juridisk möjlighet att påverka? Det låter ganska odemokratiskt. Om vi ska diskutera kopplingar mel- lan åldersgränser tycker jag att det finns bättre kopplingar att göra. En sänkning av rösträttsåldern skulle öka valdel- tagandet. Det visar erfarenheterna från Tyskland. En sänkning av rösträttsåldern skulle definitivt kunna öka det politiska självförtroendet och unga männi- skors känsla av att de kan påverka sin egen situation och samhället omkring dem. En sänkning av röst- rättsåldern skulle också definitivt tvinga oss politiker att gå ut och möta unga människor, att förklara vad vi står för, att se deras vardag och att lova saker och ting som gör att de känner att vi lyssnar på dem i politiken och sedan genomföra satsningar. Det är inte så konstigt att unga människor vänder partipolitiken ryggen när partipolitiken på många områden har vänt unga människor ryggen, när parti- politiken har valt att inte satsa på sådant som är vik- tigt för unga människor, inte satsa på skolan, inte satsa på fritidsverksamhet, inte satsa på idrott och föra all debatt ur ett von oben-perspektiv. Då är det inte konstigt att unga människor vänder politiken ryggen. En sänkt rösträttsålder hade tvingat oss politiker att möta unga människor. Det hade tvingat fram ett samtal mellan unga och förtroendevalda. Det hade kunnat bryta ned klyftan. Jag tycker faktiskt att det behövs ett bättre argument mot sänkt rösträttsålder än kopplingen till myndighetsåldern för att godta att statsrådet så vidlyftigt förkastar förslaget.

Mona Sahlin (S)

Anf. 31 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Får jag börja med att verkligen un- derstryka att jag delar Gustav Fridolins oro. Jag delar stora delar av den beskrivning som han gör, både i interpellationen och här i talarstolen. Det har varit en på många sätt mycket allvarlig utveckling över huvud taget, framför allt de senaste ett-två decennierna, när det gäller deltagandet i de politiska partierna, delta- gandet i de politiska ungdomsförbunden men också deltagandet i valen. De stora insatser som regeringen tillsammans med alla partier har försökt göra de senaste åren visar också att vi verkligen försöker göra någonting av oron och verkligen också försöker tvinga fram det som jag tror att Gustav Fridolin har helt rätt i, den här dialogen, samtalet mellan oss som har makt och de unga. Jag är bara långt ifrån säker på att en sänkning av rösträttsåldern är vägen dit. Det är lätt att föra fram, det står jag för. Men jag är inte så säker på att det är rätt bara för att det är lätt. Gustav Fridolin är för sin del mycket säker på att det här skulle ge de här effekterna. Jag har inte kommit dit än i mitt analyse- rande. Däremot tycker jag att det ligger väldigt mycket i själva grundtanken att tvinga fram en dialog. Och jag för min del ser fram emot att följa effekterna av den medborgerliga förslagsrätten. Den har faktiskt an- vänts av många unga människor ute i de kommuner som har prövat den. Det har också lett till resultat på många ställen. Det har funnits kommuner där det har varit tio- och elvaåringar - och dit ned vill väl inte heller Gustav Fridolin föra rösträttsåldern - som den här vägen har kunnat stå i talarstolarna på sitt kom- munfullmäktige och argumentera för, i det fallet jag läste om, en cykelväg mellan skolan och byn där de bor. Även om vi inte är överens om att sänkt röst- rättsålder är metoden tycker jag att vi ska pröva att komma mycket längre med att faktiskt använda de möjligheter till makt och inflytande som har öppnats så sent som för ett år sedan. I många fall, det tror jag också Gustav Fridolin håller med om, är det väldigt lokala frågeställningar i den kommun man bor i som ungdomar engagerar sig i och som man på det här sättet faktiskt har en reell möjlighet att kunna föra fram i dag. Här visar för få kommuner den öppenhet, lust och förändringsvilja som krävs för att ta ungdomars lust till engagemang på allvar. För att förändra den attity- den tror jag att vi behöver hjälpas åt.

Gustav Fridolin (Mp)

Anf. 32 Gustav Fridolin (Mp)

Herr talman! Det gläder mig att demokratiminis- tern delar den oro jag för fram. Fattas egentligen bara annat när vi ser att det finns en utbredd maktlöshet bland unga människor, när vi ser att unga automatiskt klassas i samhällets underklass och inte känner att de kan påverka samhället och att detta då givetvis för- stärks av det utbredda klassamhälle vi ser och den segregation som finns mellan människor som har och människor som saknar utländsk bakgrund. Statsrådet Mona Sahlin för som svar på min ar- gumentation för sänkt rösträttsålder fram satsningar med olika ekonomiska bidrag till ungdomsgrupper. Det är ofta bra, mycket välriktat och vettigt. Här nämns förslaget om medborgarförslag i kommunerna. Understrykas bör att jag tycker väldigt mycket om medborgarförslag i kommunerna. Miljöpartiet var med och drev igenom det i väldigt många kommuner innan regeringen lade fram ett mycket lamt förslag om att kommunerna skulle ha rätt att göra det de i flera fall redan hade gjort. Vi krävde då också att det inte bara skulle vara en rätt för kommunen att införa utan en rätt för medborgarna att lägga fram förslag till sina kommuner. Efter den fina argumentationen för vårt miljöpartistiska förslag om medborgarförslag blir jag glad om Mona Sahlin nu också kan ansluta sig till att rätten inte ska ligga hos kommunerna utan rätten ska ligga hos kommunmedborgarna att föra fram sina förslag. Men jag håller inte med om att det görs så mycket av den oro som tydligen både jag och Mona Sahlin känner inför utvecklingen av unga människors delta- gande. Jag tror att politiker då och då behöver en spark för att komma ut och verkligen få någonting gjort. Skulle man ge unga människor rösträtt, skulle unga människor få det som faktiskt finns för att på- verka, den makt som det faktiskt innebär att lägga en lapp i en urna vart fjärde år, skulle vi politiker tvingas möta dem, tvingas se deras verklighet, tvingas lova saker som faktiskt är viktiga för unga människor och kanske genomföra om inte allt så åtminstone en del. Det hade varit någonting som på allvar hade stärkt unga människors politiska självförtroende, som på allvar hade förstärkt unga människors makt. Jag tror att politiker kan behöva en spark. Jag är glad för att Mona Sahlin ska gå vidare i sitt analysarbete om sänkt rösträttsålder. Jag rekommen- derar erfarenheterna från flera tyska delstater. Jag rekommenderar vad Ungdomsstyrelsens generaldi- rektör Leif Linde, som är positiv till förslaget, flera gånger har fört fram. Herr talman! Att peka på andra satsningar, eko- nomiska eller ett lamt utformat förslag till möjlighet för medborgarförslag som ligger på kommunerna och inte på kommunmedborgarna, är inte argument nog mot sänkt rösträttsålder. Det är bra saker, ibland kun- de de varit mycket skarpare och mycket bättre, men det är bra grundinställningar. Men de har uppenbarli- gen inte förändrat grundproblemet. Det ser vi på undersökningar från SCB och från Ungdomsstyrel- sen. Sänkt rösträttsålder skulle kunna vara en del för att ändra grundproblemet. Jag tycker mig faktiskt ha rätt att kräva ett argu- ment mot sänkt rösträttsålder om statsrådet nu så lättvindigt ska förkasta förslaget.

Mona Sahlin (S)

Anf. 33 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Jag tycker inte, Gustav Fridolin, att jag avfärdar det så fruktansvärt enkelt och utan något som helst innehåll. För mig, gilla det eller inte, är det inte oviktigt att hålla ihop två så viktiga saker som myndighetsålder och rösträtts- och valbarhetsålder. Jag tycker att man behöver betydligt mer på fötterna, Gustav Fridolin, för att diskutera den frågeställningen än vi har kunnat ha här i dag. Jag vill ändå göra tre kommentarer. Den första är att det absolut är intressant att gå vidare i den analys som vi nu ska göra av de erfarenheter som finns från kyrkovalet och från Tyskland. Till det skulle jag vilja lägga att det också är in- tressant att följa, som Ungdomsstyrelsen också visa- de, att flickor över lag har en betydligt större tilltro till politiken, känner sig ha mer möjlighet att påverka än vad pojkar gör. Jag tycker allmänt sett att det ock- så är mycket intressant att följa vad detta beror på. Sedan säger Gustav Fridolin att vi måste få en spark i baken. Är verkligen vi politiker "så dumma" att vi inte tycker att verkligheten i sig är en spark nog? Om någon inte har uppfattat det hoppas jag att den här debatten kan leda till det hos några till. Ut- vecklingen de senaste åren är allvarlig nog. Det finns inte någon politiker i någon instans, i något parti, som i dag inte måste fråga sig vad vi ska göra, inte om vi ska göra något. Beskrivningen jag har gjort av att det finns ett antal mycket bra arbeten både av ungdomar och för ungdomar, som jag hoppas kan ändra detta något, räcker inte på långa vägar. Det stora arbetet måste också göras av alla våra politiska organisationer, alla politiska partier på alla nivåer i Sverige, kommun-, landstings- och riksnivå, om denna utveckling ska kunna brytas. Avslutningsvis tycker Gustav Fridolin inte att mina argument är goda nog. Jag tycker att jag har argument, och jag lyssnar på Gustav Fridolin. Låt oss se om vi kan återkomma till diskussionen när vi vet lite mer om de analyser som ska göras och även om den uppföljning av utfallet av medborgerlig förslags- rätt som Regeringskansliet ska göra redan till hösten, alltså ett år efter det att den möjligheten har införts. Då får vi se om vi kan komma längre också på det området.

Gustav Fridolin (Mp)

Anf. 34 Gustav Fridolin (Mp)

Herr talman! Jag är glad för att det sägs att det här kanske ska beredas vidare. Det är självklart något som jag uppskattar. Men jag vet också att det här är en fråga som har varit beredd. Åldersgränsutredning- en 1996 konstaterade att det vore väldigt bra att sänka rösträttsåldern åtminstone i kommun- och lands- tingsvalen till 16 år. Ungdomsstyrelsen har flera gånger skrivit rapporter och fört fram förslaget på olika sätt i debattartiklar, genom sin generaldirektör och så vidare. I Tyskland har man prövat det. Det var två personer som ville prova sänkt röst- rättsålder till 16 år i den omröstning vi nu står inför - deltagande i EMU - den 14 september. Där fick vi tyvärr inte med oss regeringen, vilket jag beklagar. Det sägs att verkligheten är en spark nog för poli- tiker att ta tag i problemen. Varför satsar man då fortfarande inte på sådant som är viktigt för unga människor? Varför är skolan, fritidsverksamheten och idrottsverksamheten fortfarande slagpåsar i många kommunala budgetar? Varför förs debatten fortfaran- de från ett von oben-perspektiv där unga människor känner att de inte deltar, har någon plats eller att de har dåligt politiskt självförtroende? Jag förstår inte hur man då kan tycka att verkligheten är spark nog. Kanske är det för att jag är ung som jag har just lite sämre tilltro till politiker än vad statsrådet Sahlin verkar ha. Jag tror att politiker behöver en helt annan spark. Jag tror att politiker måste inse att unga männi- skor har rösträtt och att de tänker utnyttja den. Därför måste de tvingas möta unga människors vardag, se dem i ögonen och lova saker som är viktiga för unga människor och hålla en del löften. Jag tror inte att verkligheten är spark nog. Herr talman! När man ser på förslaget om sänkt rösträttsålder är det inte alltid argumenten för och vikten av att göra något på området som analyseras utan alltför ofta är det hur det ska gå för de egna val- resultaten.

Mona Sahlin (S)

Anf. 35 Mona Sahlin (S)

Herr talman! Gustav Fridolin är mycket bestämd om vad han tror att politiker tycker och inte tycker. Jag vill ändå lägga till den lilla iakttagelsen att Gus- tav Fridolin är en politiker själv. Det är inte oviktigt när han analyserar om verkligheten i sig borde vara en spark som är tillräcklig för att inse att vi måste förändra oerhört många saker om ungdomar ska kän- na tilltro. Argumentera inte som om en riksdagsleda- mot som heter Gustav Fridolin inte själv är politiker - och en duktig sådan.

Intressenter

Frågeställare

Gustav FridolinMiljöpartiet

Besvarad av

Mona SahlinSocialdemokraterna