Tjänsten som rikspolischef
Interpellation 2007/08:541 av Abramsson, Karl Gustav (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-03-31
- Anmäld
- 2008-04-01
- Sista svarsdatum
- 2008-04-14
- Besvarad
- 2008-04-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 31 mars
Interpellation
2007/08:541 Tjänsten som rikspolischef
av Karl Gustav Abramsson (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Enligt regeringen ska jobbet som medborgarnas rikspolischef sökas i öppenhet och i konkurrens med andra. Med anledning av detta vill jag fråga justitieministern:
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att ansökningsförfarandet till tjänsten som rikspolischef ska bli så öppet som möjligt?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:541
Webb-tv: Tjänsten som rikspolischef
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:95 Måndagen den 14 aprilProtokoll 2007/08:95 5 § Svar på interpellation 2007/08:541 om tjänsten som rikspolischef
Protokoll från debatten
Anf. 1 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Karl Gustav Abramsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ansökningsförfarandet till tjänsten som rikspolischef ska bli så öppet som möjligt.
Låt mig inledningsvis konstatera att regeringens syn på utnämningsmakten är att den ska präglas av förutsägbarhet, spårbarhet och öppenhet. Sedan regeringens tillträde i oktober 2006 tas därför numera regelmässigt fram kravprofiler som ligger till grund för varje rekrytering av myndighetschefer. Kravprofilen läggs i akten för respektive anställningsbeslut efter det att regeringen fattat beslut i ärendet och är därefter tillgänglig för den som är intresserad.
I budgetpropositionen 2008 uttalade regeringen att annonsering vid rekrytering av myndighetschefer ska bli mer regel än undantag. Huvudregeln kom till efter en försöksverksamhet där regeringen prövade annonsering som rekryteringsverktyg i fyra anställningsärenden. Ytterligare annonseringar av myndighetschefer har därefter skett. Ibland måste dock regeringen också på andra vägar identifiera potentiella kandidater. Det kan till exempel uppstå situationer där det trots annonsering inte finns någon sökande med de kvalifikationer som krävs. Regeringen väljer således själv hur man vill genomföra en rekryteringsprocess i syfte att finna en lämplig person för ett myndighetschefsjobb. Ibland görs också bedömningen att en viss rekryteringsprocess ska genomföras helt eller delvis med stöd av extern konsult.
En kravprofil har upprättats avseende anställning som rikspolischef. Anställningen har därefter utannonserats. Ett antal personer har lämnat in intresseanmälningar. Annonsen och intresseanmälningarna är allmänna och offentliga handlingar, och kravprofilen kommer att läggas i akten när anställningsbeslutet är klart. Justitiedepartementet har skrivit avtal med ett konsultföretag som kommer att fungera som ett metodstöd i det fortsatta rekryteringsarbetet. Dessa handlingar ligger också i akten. De är allmänna och kan begäras ut.
När regeringen utser de högsta cheferna i den offentliga förvaltningen arbetar vi enligt de riktlinjer som regeringen lagt fast om öppenhet och insyn. Vi bereder självklart även detta ärende enligt dessa riktlinjer.
Anf. 2 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Först vill jag tacka ministern för svaret. Det är möjligt att justitieministern tycker att det var onödigt att ställa till med en interpellationsdebatt om den här frågan. Från oppositionens sida försökte vi få ett samtal i utskottet om det här, men utskottsmajoriteten förvägrade oss den möjligheten.
Jag konstaterar att justitieministern hänvisar till olika uttalanden som gjorts här i fråga om den nya tillsättningspolitiken. Jag vill påminna om en del av det som hände före valet. Jag ska inte namnge några nuvarande ministrar. Det var i alla fall fråga om att politiskt tillsatta chefer skulle sparkas efter ett maktskifte. En borgerlig regering skulle göra rent hus i myndighetstoppen. Den arbetsgrupp som tillsattes av allianspolitikerna tog fram ett underlag för hanteringen av de här frågorna.
Jag påminner mig också ett uttalande som en numera känd minister hade om Socialdemokraternas utnämningspolitik, nämligen om att ge förläningar till dem som har partibok. I andra länder skulle detta, påstods det, kallas för korruption. En namngiven generaldirektör, socialdemokrat, kallades för socialdemokratisk valarbetare.
Jag skulle vilja ställa en del frågor här.
Efter regeringstillträdet har regeringens företrädare vid ett flertal olika tillfällen talat om den nya utnämningspolitikens stora öppenhet. Jag vill fråga ministern: Var finns spåren av den öppenheten?
Om jag förstått saken rätt har nog regeringen börjat förstå att den "rätta vägens tillsättningspolitik" som predikades före valet inte alltid är så lätt att följa.
Tillsättandet av ny rikspolischef utgör inte något undantag härvidlag. Ingen av dem som har sökt den här tjänsten har, såvitt jag förstår, ansetts kapabel att bli ny rikspolischef. Efter att ha tagit del av ansökningarna får jag intrycket att väldigt många driver med regeringen. En del ansökningar betraktar jag som rena skämtet.
Därför vill jag fråga: Finns det personer som har anmält intresse för tjänsten som rikspolischef efter ansökningstidens utgång, och finns dessa personer förtecknade eller är dessa intresseanmälningar offentliga?
Förre rikspolischefen lämnade sitt jobb i november förra året. Det har nu gått nästan sex månader, och ingen ny rikspolischef är i sikte. Förra veckan fick vi på en poliskonferens ute på Såstaholm reda på att vi skulle ha en ny chef på plats före midsommar.
För att det inte på något sätt ska missförstås vill jag ha sagt att myndigheten under den tillförordnade rikspolischefen sköts på ett mycket bra sätt, på ett föredömligt sätt, och att myndighetens trovärdighet inte på något sätt kan ifrågasättas. Däremot är det min uppfattning att regeringens trovärdighet i tillsättningsfrågorna nu är i gungning.
Jag har förstått att justitieministern anser att ansökningsförfarandet inte har gett särskilt bra resultat. Jag har också förstått att andra vägar nu valts. Justitieministern säger i svaret bland annat att ett konsultföretag har anlitats som ska fungera som metodstöd - så står det i interpellationssvaret.
Jag skulle gärna vilja höra justitieministern förklara vad som menas med "metodstöd" och om det i avtalet med konsulten skrivits in någon form av sekretessklausuler.
Anf. 3 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Också jag vill tacka Beatrice Ask för svaret. Som K G Abramsson sagt var en av de saker som de borgerliga partierna främst kritiserade just förfarandet vid tillsättning av tjänster. Maud Olofsson talade om korruption och så vidare.
Det här skulle det ändras på. När en ny rikspolischef skulle utses sade Fredrik Reinfeldt att det skulle bli svenska folkets polis. Här skulle det vara öppet. Här skulle det visas öppet hur man går till väga.
Jag får säga att det började ganska bra och i enlighet med vad man hade sagt. Vi trodde inte att det skulle fungera, men man utlyste faktiskt tjänsten. Det kom in ett antal namn. Vi som såg det där förstod att här var kanske ändå andra saker på gång. Det visade sig också vara så. Otroligt nog sade du, Beatrice Ask, i en intervju i TV 4: Vi för samtal med andra, och andra har hört av sig.
Det här är naturligtvis fullkomligt sensationellt med tanke på att det skulle vara ett öppet förfarande därför att då har vi ett öppet förfarande där det sannolikt inte kommer att tillsättas någon. Dessutom har vi ett hemligt förfarande - parallellt - om det nu visar sig att man för samtal med andra och att andra har hört av sig.
Det var dina egna ord, det var ingen tjänsteman vi kunde höra berätta det här för svenska folket.
I enlighet med den öppenhet som man har skrutit så mycket med vill vi förstås från justitieutskottet och riksdagen veta vilka det är. Menar man allvar med att det ska vara öppet? Då begär att vi få ut lite uppgifter om det här. Då får vi till svar från Charlotte von Essen vid polisenheten att det inte är sekretess eller arbetsmaterial eller något annat. Man säger: Det finns inget annat. Det var precis vad man sade.
Vi överklagade det. Beatrice Ask kom fram till samma slutsats: Det finns inga andra. Då har vi fått en mycket märklig situation, nämligen att det finns två olika versioner: det Beatrice Ask säger och det hon skriver. Båda kan inte vara rätt.
Med tanke på hur viktigt det här är har Karl Gustav Abramsson framställt den här interpellationen, och jag har följt med. Vi måste veta: Vilket är det som är rätt? Är det vad du sade inför svenska folket, att det finns andra personer som har hört av sig och som ni har kontakt med? Eller är det så som du skriver till Sveriges riksdag, att det inte finns några andra? Om någon ringer in ska det tas tjänsteanteckningar och så vidare.
Det är vi väldigt intresserade av att få veta. Ibland när vi debatterar blir det så att du inte ens svarar på frågor, och det kan vara så att vi ställer otydliga frågor. Nu vill jag därför vara väldigt konkret. Eftersom jag är en förlåtande natur, präglad av min advokatverksamhet, vill jag ändå ge dig chansen att reparera. Vi kan konstatera att det inte kan vara på det sättet att det finns ett parallellt förfaranden, dels det du sade i tv, dels det som skrev om till riksdagen. Som K G Abramsson sade försökte vi få dig till utskottet, men det sade dina kamrater nej till. Där hade vi kunnat föra ett samtal i lugn och ro om det här. Nu tvingas vi att göra det på det här sättet. Det är förstås också en väg. Men nu vill vi alltså ha ett klart och tydligt svar: Är det på det sättet att det finns andra personer som har hört av sig? Har ni kontakt med andra personer, eller är det bara de personer som finns i det öppna förfarandet som är aktuella?
Det skulle jag vara väldigt tacksam att få svar på.
Anf. 4 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Nej, Karl Gustav Abramsson, jag tycker inte att interpellationen är onödig. Vi tycker att det är bra att diskutera både rekrytering och beslut om anställningar i riksdagen också, inte minst formerna för det. Den här regeringen har, till skillnad från tidigare regeringar, valt att försöka modernisera tillsättningsförfarandet. Det är inte helt enkelt, och det vet alla. Det finns regelverk och annat och också hänsynstaganden till människor som kan vara intresserade av anställningar som kan vara besvärliga med tanke på de regelverk som gäller. Det gör att vi har haft den här försöksverksamheten med utannonsering. Det finns ingen kultur hos olika myndigheter att tjänster utannonseras, utan man får sitta och vänta på sin bak, höll jag på att säga, tills man blir tillfrågad. Det är den ordning man har haft. Nu är det inte längre så, utan man förväntas visa ett intresse. Man kan också ha en tjänst eller vara på ett ställe där det är besvärligt att bli utsatt för mediernas intresse omedelbart.
Jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar det här. Vi är långt ifrån färdiga med de regelverk som ska gälla.
Vad är det som är öppet i det förfarande som vi så här långt kan se? En väldigt viktig förändring när det gäller tillsättningen av rikspolischef är att tjänsten har utannonserats. Många var väldigt förvånade över det. Sedan kan man aldrig veta vad man får för gensvar eller hur många svar man får. Det är ändå en viktig signal om att man inte har bestämt sig för att plocka den ena eller den andra utan öppnar möjligheter för människor som kan vara intressanta eller kvalificerade för uppgiften att söka en sådan tjänst. Det är naturligtvis oerhört viktigt. Det är en viktig öppenhetssignal.
Sedan har vi regelverk där vi, som jag nämnde i mitt svar, tar fram en kravprofil, och kravprofilen är offentlig i den stund man har fattat beslut i ärendet och finns i akten. De 27 intresseanmälningar som har kommit in på annonsen finns med i akten, liksom det avtal som vi har tecknat med det rekryteringsföretag som kommer att fungera som metodstöd i den här processen.
Det finns mycket av öppenhet i det här som vi inte har sett tidigare. Jag förstår att det känns väldigt sensationellt för Thomas Bodström, som också tycker att det är fullkomligt sensationellt att en justitieminister pratar med människor utanför det som protokollförs. Det är självklart att jag pratar med väldigt många människor som kan vara intresserade av eller som skulle kunna vara intressanta för den här typen av tjänster. Det vore fullständigt obegripligt att man inte hade ögon och öron med sig när man är ute. Det är det jag menar. Det finns massor av människor som skulle kunna fungera i den här befattningen.
Vi har som sagt fått ett antal ansökningar, och vi har ett beredningsförfarande som följer den tidsplan som vi lade fast från början. Vi har anlitat ett rekryteringsföretag som är behjälpligt med metodstöd i det vanliga förfarandet. Det är på det sättet vi arbetar. Vi följer de riktlinjer som regeringen har lagt fast för det här arbetet. Med tiden kommer vi - även om det inte rör det här ärendet - att få ännu fastare konturer för ett modernt utnämningsförfarande, vilket jag tror skulle vara väldigt bra i alla sammanhang.
Det må sägas att det kanske inte är så att anställningsfrågor bäst hanteras vare sig i riksdagens talarstol eller i utskottens sammanträdesrum. Man måste ha ett betydligt mer genomtänkt förfarande. Så är det.
Anf. 5 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Jag förstår att justitieministern tycker att det här sättet att arbeta på inte är oproblematiskt. Det är det jag har försökt säga. Vi har, när vi har hanterat de här frågorna i regeringsställning, insett att man behöver använda andra metoder.
Bara att en tjänst är utannonserad säger ingenting om öppenhet. Jag har tittat på de ansökningar som regeringen har fått. Jag får intrycket att folk driver med regeringen, och det tycker jag är väldigt trist. Det är väldigt få, om någon, som har haft de kvalifikationer som regeringen har tänkt dig.
Jag efterlyste svar på frågan om metodstöd men fick inget. Vad innebär det här metodstödet?
Jag vet inte om jag hann nämna sekretessfrågorna. I det här avtalet ingår en bilaga där det redovisas vad leverantören, det vill säga konsultbolaget, har att hantera i fråga om sekretess. De uppgifter som de hanterar är sekretessbelagda. Då har vi inte den öppenhet som regeringen talar så vitt och brett om. Det sker så att säga i slutna rum och i papper som vanligt folk, inte ens riksdagsledamöter, kan få del av. Det tycker jag är väldigt trist.
Jag måste ändå få ställa en fråga till justitieministern. Det finns de som är intresserade av det här jobbet; det är jag ganska säker på. Jag tror att jag vet ganska väl hur det ser ut. Men jag vill ändå ställa frågan öppet här i kammaren: Har justitieministern själv, eller genom någon på departementet, ställt frågan om det här jobbet till någon person, och i så fall till vem?
Som Thomas Bodström var inne på borde de personer som har anmält sig till departementet som intresserade av den här tjänsten givetvis ha antecknats på något sätt. Det kan inte vara så att den här prövningen utgår från bara dem som har sökt. Det måste finnas andra som har gett sig till känna, och det borde ministern tala om. Den proklamerade öppenheten garanterar absolut, tycker jag, att justitieministern skulle tala om det här.
Att vi här i kammaren inte ska vara med i själva anställningsproceduren i övrigt har jag full förståelse för.
Sedan vill jag ställa ytterligare en fråga för att få det här tydligt och klart. Vi fick i förra veckan höra att vi ska ha en ny rikspolischef före sommaren. Är justitieministern säker på att det här är löst före sommaren, så att vi då kan ha en ny rikspolischef på plats?
Jag tycker att Socialdemokraterna i regeringsställning - jag sade det förut också - skötte de här frågorna på ett bra sätt. Man kunde anställa kompetenta myndighetschefer som klarade sitt jobb och sin verksamhet på ett väldigt bra sätt. Jag vill gärna ställa frågan till justitieministern om det inte skulle kunna vara bra om också den nuvarande alliansregeringen tillämpade den gamla modellen att rekrytera chefer, med det förtroende för regeringen och med den flexibilitet som den modellen innebar. Vi tycker inte att det var något fel på den. Ni har nu hårt kritiserat den. Men, lite grann, tillbaka till den gamla modellen! Visst vore det väl bra att ha det så?
Anf. 6 Thomas Bodström (S)
Herr talman! K G Ambramsson frågade om det inte är så att folket driver med regeringen när det gäller utnämningsmakten. Jag skulle vilja ställa frågan om det inte är så att regeringen driver med folket när man talar om öppenheten och vi ser hur det går till i verkligheten.
Det vi nu kan konstatera är att man först har talat om det öppna förfarandet. Sedan anlitar man en rekryteringsfirma. Och sedan får jag höra, vilket jag faktiskt inte trodde att jag skulle få höra, att Beatrice Ask själv är ute och pratar med människor. Hon har ett eget litet privat anställningsförfarande där hon är ute och pratar med människor - det var precis vad hon sade och vi hörde det allihop här - och att det är naturligt. Då är vi inne på något som jag aldrig skulle tro kunde hända, nämligen att det finns ett tredje anställningsförfarande - ytterst, ytterst hemligt. Det svar vi har fått är att det inte finns några andra handlingar.
När vi nu har fått höra att du är ute och pratar med andra personer om de här sakerna undrar jag: Finns det andra än du som talar med de här personerna? Vilka är det då på Justitiedepartementet som pratar med dem? Och vilka är de här personerna? Det vore jätteintressant att få veta. Är det ett öppet förfarande med 27 personer, eller är det ett hemligt förfarande? Kan du inte berätta vilka det är som du är ute och pratar med och vilka som ringer till departementet? Då får ni tillbaka ett uns av trovärdigheten.
Visst är det rörande att ni fortfarande, halvvägs in i mandatperioden, är mer intresserade av vad Socialdemokraterna gjorde i regeringsställning än att tala om vad ni själva ska göra, nu när det är drygt två år kvar till valet. Är det inte bättre att ni förklarar de här sakerna?
Jag ställer nu den konkreta frågan igen: Vilka är de som har hört av sig och till vilka personer i departementet? Det är en fråga som inte gärna kan missuppfattas. Varsågod, Beatrice Ask!
Anf. 7 Henrik von Sydow (M)
Herr talman! Jag tycker att det är en aning rörande att lyssna på diskussionen om utnämningsmakten och utnämningspolitiken efter att vi har debatterat detta vid ett flertal tillfällen. Nu är det alltså oppositionen, Socialdemokraterna själva, som kritiserar bristen på öppenhet, samtidigt som man i samma inlägg påpekar att alternativet är den gamla, slutna modellen med kallelseförfarande där ingen visste vilka tjänster som var lediga. Regeringskansliet självt skötte processen helt utan insyn och också, värt att notera, helt utan möjlighet för riksdag, journalister eller allmänhet att granska de materiella utnämningarna.
Nu har ett omfattande arbete inletts som syftar till det motsatta, just till att öka öppenheten, just att kunna göra en materiell granskning av de enskilda utnämningarna. Det är en modernisering av det som har varit en närmast antik utnämningspolitik. Med offentliga kravprofiler, med annonser som huvudregel, med en ökad professionalisering genom externa konsulter går vi från principer för en utnämningsmakt som har varit i stort sett oförändrade sedan 1700-talet, 300 år gamla principer. Det har inte varit så mycket andra regler, inte så mycket formuleringar om öppenhet eller krav på regeringen att göra det möjligt för just granskningar i efterhand.
Jag vill också betona en sak i sammanhanget. Det är förstås klokt och bra att riksdagen diskuterar principerna för utnämningarna. Man ska dock komma ihåg att riksdagen inte har utnämningsmakten. Däremot har vi just granskningsmakten. Utskotten själva har ju möjlighet att i efterhand granska och kontrollera att utnämningarna gått till på rätt sätt, att de lever upp till kravet på förtjänst och skicklighet. Möjligheten att granska regeringen blir väsensskilt mycket bättre nu när det finns kravprofiler, nu när det finns något att faktiskt mäta utnämningarna emot. Jag tror att det är perspektiv som är viktiga att ha med sig i den här diskussionen.
Vi ska, som sagt, se helheten i detta. Ett gammalt system vrids nu mot mer av öppenhet, mer av ökad professionalisering. Och, herrarna här framme, möjligheten för parlamentet att faktiskt granska blir nu väsentligt mycket bättre. Utan att ta i med för stora ord är det här en ordentlig demokratireform, en ordentlig reform av den svenska förvaltningen som man i flera avseenden kan vara glad och stolt över.
Det som är särskilt viktigt att betona för riksdagens justitieutskott och kammaren är att granskningsmakten nu blir väsentligt mycket större.
Anf. 8 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det ligger väldigt mycket i det som Henrik von Sydow formulerar, nämligen att riksdagens uppgift i första hand är granskningen och inte utnämningarna i sig. Det är ändå viktigt att diskutera principerna, och det är vi också överens om.
Det är bra att Karl Gustav Ambramsson och jag är överens om att rekryteringen inte är enkel. Däremot har jag lite svårt att se den gamla modellen som något som var bättre. Möjligen var det lugnare för ministrarna. Men den modellen rönte inte allmänt förtroende i alla lägen. Det var kritiken mot hur man använde utnämningsmakten som gjorde att vi allianspartier sade oss vilja få en reformering till stånd, och det är den moderniseringen som vi arbetar med just nu.
Jag vänder mig emot detta att de som skickar in intresseanmälningar skulle göra det för att driva med regeringen. Det må vara så att det finns människor som inte har de kvalifikationer som krävs för ett uppdrag, men jag vill ändå se varje typ av intresseanmälan som något seriöst. Man ska inte känna att man kanske inte duger när staten utannonserar ett uppdrag, utan man är välkommen att höra av sig. Sedan gör vi en bedömning utifrån de kvalifikationer som vi har formulerat i en kravprofil. Det är så vi måste hantera det hela. Jag tror att de flesta medborgare uppfattar att det är en seriös vilja att faktiskt bjuda upp fler till dans, och det är ju detta det handlar om.
Jag fick en massa frågor om ifall jag pratar med någon eller om departementet pratar med någon. Detta hårdras, man märker ord och drar det till att det skulle vara någonting som det borde göras tjänsteanteckningar om. Sanningen är att om allt som diskuteras mellan tjänstemän och människor utanför departementet och mellan mig och andra skulle antecknas, skulle vi naturligtvis ha väldigt mycket anteckningar.
Regeringskansliet lyder under förvaltningslagen, och vi tillämpar de bestämmelser som gäller där. Enligt förvaltningslagen ska en tjänsteanteckning göras när det tillför ett ärende något av substans. De personer som lämnade in intresseanmälningar tillförde uppenbarligen substans till det här ärendet när vi hade annonserat och de skriftligen hörde av sig. Men personer som finns i kretsen av dem som vi arbetar med hela tiden, eller som så att säga finns i närheten och som vi möjligen har funderat på tidigare i olika avseenden, är inte nödvändigtvis i det stadiet i en beredning att det behöver föras någon tjänsteanteckning. Vi är ganska noggranna med det här på Justitiedepartementet av det enkla skälet att vi ju har att granska också andra myndigheter och hur de hanterar det hela.
De här lustigare formuleringarna om att varje samtal skulle vara något slags förment sätt att dölja hur man försöker rekrytera en rikspolischef kan jag inte dela, utan jag tycker att det är ganska naturligt. Jag tror att de flesta som tittade på tv-inslaget eller de medborgare man pratar med också förstår det. Något direkt rekryteringsinitiativ eller en rak fråga har jag inte ägnat mig åt ännu.
Kommer vi att få någon rikspolischef? Ja, det kommer vi att få. Vi kommer också att hålla den tidsplan som är satt om inget oförutsett inträffar. Som minister lär man sig att det dyker upp händelser som man inte kunnat förutse. Men såvitt jag kan bedöma kommer vi att hålla den tidsplan som gäller och som vi har talat om tidigare.
Anf. 9 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Jag vet inte om jag tycker att jag har fått svar på de frågor som jag har ställt. Bland annat ställde jag frågan om vad det så kallade metodstödet skulle innebära som regeringen har köpt för 45 000 kronor av ett konsultföretag. Dessutom finns det i det avtalet en sekretessregel. Det kanske vore bra om justitieministern kunde tala om vad den sekretessen de facto innebär för själva hanteringen av metodstödsfrågan.
Det är möjligt att Thomas Bodström hade mer rätt än jag. Det kanske är så att regeringen driver med svenska folket. Det kanske var så jag skulle ha uttryckt mig. Jag kan inte undgå att tro att det finns en del som tycker att regeringen inte förfar på det bästa sättet när det gäller ansökningarna. Här kan man hitta hästskötare som söker jobbet. Man kan hitta de som kvalificerar sig genom att kunna spela golf bra och så vidare. Jag förstår uppriktigt sagt inte vad de kvalifikationerna har med en ny rikspolischef och med de krav som regeringen ställt att göra.
Kravprofilen är mycket viktig. Det borde väl vara något som regeringen kunde offentliggöra. På förmiddagen i dag har jag försökt få reda på hur kravprofilen ser ut. Jag har fått beskedet att om jag inte är nöjd får jag gå till departementet och är jag inte nöjd med svaret jag får där måste jag gå till regeringen. Det är mycket långsökt och konstigt. Delar av kravprofilen kunde man läsa på regeringens hemsida, men en riksdagsledamot som sitter i justitieutskottet får inte ta del av det. Det är mycket märkligt.
Jag hoppas att regeringen och justitieministern lyckas rekrytera en ny rikspolischef före sommaren. Jag tror att justitieministern svarar ärligt och uppriktigt på frågorna, men jag misstänker att det sliras lite grann på vad som egentligen menas med sidospåret som Thomas Bodström var inne på.
Anf. 10 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag ska börja med att rätta mig själv så att det blir korrekt. Det kan vara bra eftersom det annars finns en uppenbar risk att man märker ord. Regeringskansliet tillämpar förvaltningslagen men lyder inte under den. Vi använder dess anda, och det kan väl vara viktigt nog att det är på det sättet.
När det gäller sekretessreglerna för konsultavtalet har vi det standardavtal som beskriver Regeringskansliets allmänna villkor. Det är inget märkvärdigt med det.
Vad kan ett metodstöd innebära? Det vi söker och hoppas kunna få med hjälp av konsulten är den professionella kunskap vid rekryteringsförfarande som finns utanför departementens väggar men också en utomstående faktor. Sverige är ett litet land. Våra departement består av människor som kanske har jobbat där ganska länge. Ofta känner man andra ute i myndigheter och så vidare. Genom att ta in någon utifrån som är professionell när det gäller rekryteringsförfarande får vi en tredje part i den hantering som sker. Det kan ge nya impulser till hur man ska arbeta med rekryteringen och också synpunkter på förfarandet. Det är viktigt att försöka arbeta med.
Även här finns det frågor som man kan ställa sig om hur man ska arbeta med de regler som finns, men det är klokt att försöka skaffa sig utomstående kompetens i det otroligt viktiga arbete som det är att rekrytera chefer för viktiga myndigheter. Rikspolisstyrelsen är en sådan viktig myndighet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.