terapeutisk kloning

Interpellation 2001/02:219 av Landgren, Per (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2002-01-31
Anmäld: 2002-02-05
Besvarad: 2002-02-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 31 januari
Interpellation 2001/02:219
av Per Landgren (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om terapeutisk kloning

Regeringen öppnade den 29 januari dörrarna för en form av kloning. Ministrarna Lars Engqvist och Thomas Östros deklarerade i Dagens Nyheter sin positiva inställning till s.k. terapeutisk kloning. Denna form av kloning innebär att en genetiskt identisk kopia av t.ex. en patient skapas. Det embryonala människolivet släcks sedan, för att stamcellerna ska kunna odlas och användas för forskning. Genom sin förmåga att bilda olika vävnadsceller ska stamcellerna från det klonade embryot kunna användas i behandling av sjukdomar, eftersom de inte stöts bort av patienten.

I debattartikeln meddelade ministrarna att den statliga utredningen om genetisk integritet ska få ett tilläggsdirektiv att föreslå en lagstiftning, som öppnar för terapeutisk kloning, men förbjuder att människor skapas genom samma kloningsteknik, s.k. reproduktiv kloning. Utbildningsminister Östros och socialminister Engqvist menar visserligen att denna form av kloning måste genomföras "i etiskt acceptabla former".

Bara några dagar före ministrarnas utspel rapporterades en sensationell upptäckt, som borde kunna förändra bilden helt. Den kanske viktigaste cellen alla kategorier hävdas nu ha upptäckts i vuxna människors benmärg. Den 23 januari skrev den populärvetenskapliga tidskriften New Scientist att den hade fått ta del av en patentansökan från forskaren Catherine Verfaillie vid University of Minnesota. Patentansökan gäller en adult stamcell, som på engelska kallas multipotent adult progenitor cell, MAPC. Den hävdas ha samma dynamiska potential som stamceller från mänskliga embryon. Stamcellen kan enligt tidskriften bilda alla andra slags vävnadsceller. Forskarlaget har isolerat och odlat dylika stamceller från möss, råttor och människa och de rapporteras ha utfört en rad lyckade experiment, som bekräftar upptäcktens enastående betydelse. Två andra forskargrupper hävdar att de funnit liknande stamceller hos möss och ett biotech-företag menar sig ha funnit dem i mänsklig hud, muskel och benmärg. Det återstår dock att upptäckten dokumenteras och publiceras samt till fullo bekräftas av andra fristående forskargrupper.

Låt mig mot ovanstående ställa följande frågor:

Om refererade uppgifter visar sig stämma vilka slutsatser drar ministrarna med tanke på såväl Vetenskapsrådets som Statens medicinsk-etiska råds villkor att den embryonala stamcellsforskningen endast får tillåtas om det saknas godtagbara alternativ?

Om refererade uppgifter visar sig stämma vilka slutsatser drar ministrarna med tanke på det anförda behovet av terapeutisk kloning?

Vilken etik är det ministrarna anför när den terapeutiska kloning förutsätts genomföras "i etiskt acceptabla former"?

Vilka skulle de oetiska formerna för terapeutisk kloning kunna tänkas vara?

Anser utbildningsministern att en etiskt okontroversiell väg ska prioriteras framför en etisk kontroversiell väg?

Anser utbildningsministern att terapeutisk kloning i någon mening strider mot människovärdesprincipen?

Debatt

(8 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:219

Webb-tv: terapeutisk kloning

Protokoll från debatten

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 91 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Per Landgren har ställt frågor till mig om forskning på stamceller från befruktade ägg och s.k. somatisk kärnöverföring. Han gör det mot bak- grund av en artikel i tidskriften New Scientist som beskriver upptäckten av en ny celltyp för vuxna som skulle kunna vara lika mångsidig som stamceller från befruktade ägg. Artikeln föranleder Per Landgren att fråga vilka slutsatser socialministern och jag drar med tanke på ett av villkoren som Vetenskapsrådet och Statens medicinsk-etiska råd ställt för forskning på stamceller från befruktade ägg. Enligt detta villkor får sådan forskning endast tillåtas om det saknas godtagbara alternativ. Per Landgren refererar också en artikel av Lars Engqvist och mig i Dagens Nyheter där vi framför en positiv inställning till somatisk kärnöverföring. Han frågar vilka slutsatser vi nu drar med tanke på de nya uppgifterna. Naturligtvis är det inte min uppgift att bedöma trovärdigheten i eller konsekvenserna av den infor- mation som framförs i en artikel som den i New Sci- entist. Det självklart så, att om ny kunskap om dessa frågor tillkommer är det Vetenskapsrådets och Medi- cinsk-etiska rådets sak att bedöma hur denna kunskap påverkar deras tidigare ställningstaganden och vid behov lämna förslag till regeringen om eventuella åtgärder. Forskningen på stamceller från befruktade ägg är ännu så länge utpräglad grundforskning. Motivet för denna forskning är att nå ökad kunskap om celldiffe- rentieringen hos människa och vilka faktorer som styr denna. För att vi ska kunna nå en förståelse av denna komplexa process och så småningom lära oss att utnyttja den för att hjälpa sjuka människor behövs forskning både på s.k. adulta stamceller och på stamceller från befruktade ägg. Per Landgren ställer också en rad frågor om etiska ställningstaganden med anknytning till somatisk kärnöverföring. Det Lars Engqvist och jag säger i den av Per Landgren åberopade Dagens Nyheter-artikeln är att vi har en positiv inställning till somatisk kärnöverföring under förutsättning att den genomförs under etiskt acceptabla former. Vi säger också att vår bedömning är att ett förtydligande av lagen är nödvändigt efter- som somatisk kärnöverföring inte innefattar befrukt- ning. Det handlar alltså i första hand om att utvidga förbudet mot inplantering av befruktade ägg som varit föremål för försök till att även omfatta obefruk- tade ägg som har fått en kärna från en kroppscell. Därför aviserar vi tilläggsdirektiv till utredningen om genetisk integritet. Vi menar att det är angeläget med en översyn, så att vi får en lagstiftning som är öppen för en utveckling av forskningen men samtidigt klar- gör att det är förbjudet att skapa människor genom kloning. Regeringen kommer inom en snar framtid att pre- sentera ett förslag till en lag om forskningsetisk pröv- ning av forskning på människor eller biologiskt mate- rial från människor. Denna lag kommer att ange ra- marna för den forskningsetiska prövningen. Ett för- tydligande av lagstiftningen om forskning på ägg från människor kommer tillsammans med den forsknings- etiska prövningen att sätta villkoren för denna forsk- ning i framtiden.

Per Landgren (Kd)

Anf. 92 Per Landgren (Kd)

Fru talman! Tack för svaret, herr minister. När det gäller bioetik har Hans Magnus Enzensberger i Der Spiegel varnat för en förenklad diskussion med för- klenande tillmälen. Jürgen Habermas varnar för att den mänskliga artetiken - die menschliche Gattungsethik - nu hotas genom dess självinstru- mentalisering. Andra politiker på vänsterkanten, som den tyske förbundspresidenten, socialdemokraten Johannes Rau, varnade i ett tal om den biomedicinska forsk- ningen i Berlin i maj för att använda människan som medel och inte mål. Vetenskapens framsteg går så fort, menade han, att tid inte ges för etisk reflexion. Etisk reflexion blir enligt Rau i stället lätt en moralisk täckmantel för att gå vid sidan av sedan länge fattade beslut och ståndpunkter. Ekonomiska intressen och bioteknikindustrin ska inte utifrån sina bevekelse- grunder få avgöra när människovärdet börjar gälla, enligt socialdemokraten Johannes Rau. Människovär- det följer människans existens. EU-kommissionens etiska råd har också varnat för instrumentalisering av det mänskliga livet och avrå- der från terapeutisk kloning. Europarådets konvention om mänskliga rättighe- ter och biomedicin - den s.k. Oviedokonventionen, som även Sverige undertecknat - förbjuder skapande av mänskliga embryon i forskningssyfte. Nämnden för forskningsetik vid Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin hävdade i somras följande: "Det är inte etiskt godtagbart att skapa embryon ge- nom somatisk kärncellsöverföring för forskning som syftar till stamcellsbehandling." Ministrarna Lars Engqvist och Thomas Östros deklarerar i Dagens Nyheter den 29 januari, som vi hörde, sin positiva inställning till s.k. terapeutisk kloning. Nu vet jag att utbildningsministern välkom- nar en forskningsetisk debatt. Det har sagts vid flera tillfällen i denna kammare och även i artikeln. Stats- rådet Östros välkomnar öppenhet och genomlysning. Forskningen ska vara etiskt försvarbar, heter det i DN-artikeln. Fru talman! Ingen av mina sex frågor besvaras, väl att märka, i svaret. Två frågor - de två första - hänvisas till Vetenskapsrådet och Statens medicinsk- etiska råd. Det kan jag förstå. Det är alright, även om jag i och för sig kan tycka att ministern borde kunna ha en åsikt. De fyra andra, som handlar om just forsknings- etik, lämnas utan svar. Jag tror inte på fullt allvar att ministern är svarslös när det gäller vilka etiska över- väganden som ligger bakom beslutet. Jag upprepar mina frågor. Vilken etik - vilken etisk teori eller vilket etiskt system - anför ministrar- na när terapeutisk kloning förutsätts genomföras under "etiskt acceptabla former"? Min andra fråga - det var den tredje eller fjärde i interpellationen - är vilka de oetiska formerna för terapeutisk kloning skulle kunna tänkas vara. Hur gör man detta på ett oetiskt vis? Anser ministern att en etiskt okontroversiell väg ska prioriteras framför en etiskt kontroversiell väg? Och till sist: Anser minis- tern att terapeutisk kloning i någon mening strider mot människovärdesprincipen?

Per Bill (M)

Anf. 93 Per Bill (M)

Fru talman! I början av december 2001 kom Ve- tenskapsrådet med sina riktlinjer när det gäller stamcellsforskning och somatisk kärnöverföring. Riktlinjerna innebär, lite förenklat, ett ja till embryo- nal stamcellsforskning. Dessutom sade man att det var försvarbart att skapa embryon genom somatisk kärnöverföring för att få tillgång till stamceller. Man påpekade dock också att kärnöverföring för tillfället inte kan anses tillåten på grund av ett osäkert rättslä- ge. Två dagar senare frågade jag utbildningsministern hur han ser att vi på den politiska sidan så snabbt som möjligt skulle kunna skapa klarhet i rättsläget och fatta de beslut som behövs för att denna forskning ska kunna bedrivas på ett rättssäkert och etiskt sätt i Sve- rige, samtidigt som vi stänger dörren för reproduktiv kloning. Jag fick vänta några dagar - lite drygt 50, tror jag - innan jag slog upp Dagens Nyheter på mor- gonen den 29 januari och till min stora glädje såg att utbildningsministern tillsammans med socialminis- tern hade skrivit en mycket bra artikel som gick ut på ett ja till somatisk kärnöverföring - under säkra for- mer och naturligtvis med professionella, etiskt ge- nomtänkta försök. I och med detta finns det nu en bred majoritet i riksdagen, där Moderaterna och Socialdemokraterna har tagit ställning, för inte bara embryonal stamcells- forskning utan också somatisk kärnöverföring. Detta tycker jag är jättebra för tusentals och åter tusentals patienter. Men det är också fantastiskt viktigt för kunskapsuppbyggnaden. Det är nämligen inte så, och vi ska aldrig säga det till patienter, att om några år kan vi hitta en terapi som räddar just dig och lindrar just din sjukdom. Här kommer att krävas årtionden av kunskapsuppbyggnad, samtidigt som det parallellt sker en förbättring av de terapier som finns tillgängli- ga. Det handlar alltså inte bara om att kunna bota eller lindra ett antal sjukdomar; det handlar om att fritt kunna söka kunskap. Fru talman! Om vi tittar på Sverige, den svenska utvecklingen, varför så mycket fin forskning görs i Sverige och varför Sverige så tidigt tillhörde de län- der som har en riktigt livaktig kunskapsindustri skulle jag vilja säga att en av de nyckelsaker som gjort detta möjligt är att det har funnits en bred majoritet i riks- dagen för att det ska finnas en fri forskning, att politi- ker inte i onödan ska hoppa in och säga: Det här om- rådet får ni inte forska om. Det finns ett olyckligt undantag, och det är tankeförbudslagen kring kärn- kraftsforskningen. Det gläder mig dock oerhört att Sverige nu till- sammans med Storbritannien kommer att vara de två platser i världen som kanske har det bästa forsk- ningsklimatet inom ett område som har en enorm betydelse både för framtida kunskap och, på sikt, för terapier som kan lindra eller bota stora folksjukdo- mar. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att redan nu ta upp några av de viktiga etiska dilemman som vi kommer att se under de närmaste åren, t.ex. frågor kring äggdonation, forskning på aborterade foster och vilka som ska få möjlighet till de här terapierna. Det är tre viktiga etiska frågor.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 94 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Det här är en viktig diskussion, och det är en diskussion som förs i stora delar av världen. Jag är väldigt glad över att vi har haft en sådan bra process fram till nu när det gäller just öppenheten och diskussionsklimatet. Jag tror att det i framtiden kom- mer att visa sig att etiska diskussioner kring forsk- ningens framsteg och möjligheter och de dilemman vi står inför kommer att bli allt viktigare. Jag tycker också att Vetenskapsrådet som vår nya myndighet har fört den här diskussionen på ett väldigt bra sätt - närvarande, diskuterande och resonerande. Jag menar att det är precis på det här sättet vi ska hantera svåra etiska frågeställningar. Det vore allde- les omöjligt om riksdagen kopplades in vid varje tillfälle som inte minst den medicinska forskningen kommer fram till ett etiskt vägval eller en etisk be- dömning. Det är vardag i medicinsk forskning. Det vi behöver är en organisation och en institution för etisk bedömning som vi känner att vi litar på, som gör en ordentlig genomlysning. Sedan kommer vi naturligt- vis till frågeställningar som handlar om nya stora steg där det är lämpligt att också andra instanser kopplas in. Just denna fråga om institutionernas trovärdighet är en fråga som vi har arbetat mycket med på Utbild- ningsdepartementet: att stärka den etiska granskning- en i Sverige av forskning på människa, att se till att vi har ett inflytande av lekmän som tillsammans med forskare för diskussionen kring etisk bedömning av enskilda forskningsprojekt, att öppna möjligheterna att överklaga både ett jakande och ett nekande svar från en lokal etisk kommitté samt att se till att Veten- skapsrådet, som ju kan göra väldigt fina genomlys- ningar av grundläggande etiska frågeställningar, får en tydlig roll i detta system för etisk prövning. Vi kommer att förelägga riksdagen en proposition med just detta innehåll. Därmed säger vi också, vilket jag tycker är viktigt och vilket Per Bill också var inne på: Vi har ingen möjlighet, och det är väldigt lite vunnet med, att rusa in med lagar inför varje etisk frågeställning som upp- kommer i forskningen. Det enda som då händer är att forskning försvåras, att möjligheter att bota svåra sjukdomar skjuts på framtiden och att Sverige som forskningsnation inte kommer att ligga i fronten. Naturligtvis finns här många viktiga etiska fråge- ställningar och många viktiga etiska principer som måste behandlas, och det varje gång vi har att ta ställ- ning till svåra etiska dilemman. Villkoret om att viss forskning endast får utföras om det saknas godtagbara alternativ är ju inget speciellt för just det här fallet. Det är en grundläggande etisk princip från Helsing- forsdeklarationen som vi arbetar med dagligen i den etiska prövningen. I etiska bedömningar görs avvägningar mellan olika principer - autonomiprincip, godhet, rättvisa, försiktighetsprincip etc. Det är väldigt viktigt att vi ser att absolut etisk bedömning inte grundas på en absolut teori utan måste innebära att vi för resone- mang och öppet väger för och emot. När det gäller frågan om människovärdet menar jag att detta måste vara grundläggande för all diskus- sion kring etisk prövning om forskning på människa. Men Per Landgren antyder att det också här finns en absolut sanning, i den meningen att man i befrukt- ningsögonblicket är en människa med människans alla rättigheter. Hur kan vi då ha abort i vårt samhälle och leva med det? Vi har sedan tio år en lagstiftning som tillåter forskning på befruktade ägg för att lösa infertilitetsproblem. Det visar att livet är en process. När livet inleds är ingen fråga som man lätt härleder ur någon enkel etisk princip, utan det är en diskussion som bara kan lösas i ett öppet samtal människor emellan.

Per Landgren (Kd)

Anf. 95 Per Landgren (Kd)

Fru talman! Jo, det öppna samtalet och det öppna samhället är oerhört viktiga. Jag är ändå tacksam över att ministern den sista minuten här kom in på etiska frågor. Det var ju mycket form, fru talman, och rela- tivt lite innehåll, om vi ser till tiden - dock inte det ministern faktiskt sade nu på slutet; det menar jag inte. När det gäller de frågor jag ställde besvarades de inte. Det finns ju, vilket jag har varit inne på tidigare här i kammaren i en interpellationsdebatt med minis- tern och Alf Svensson, ledande politiska filosofer som hävdar att det i västvärldens politik finns en underström av nyttoetik, s.k. utilitarism, dvs. att nyt- tan och konsekvenserna är det som avgör vad som är rätt, inte själva handlingen i sig, vad man faktiskt gör. Sådana företrädare finns också explicit i vårt land. Vad de säger är alltså att i och med att det är nyttan som avgör vad som är rätt så finns det inget explicit människovärde. Jag är glad över att människovärdet bekräftas av ministern varje gång detta tas upp i denna kammare. Men vi kan föra diskussionen ännu djupare. Vad är det som konstituerar människovärdet? Vad är det som gör att människan har ett okränkbart värde, som vi ändå brukar hävda gemensamt. FN:s deklaration om mänskliga fri- och rättigheter talar om en inre inherent dignity, en inre värdighet. Vad är det som konstituerar detta? Är det egenska- per? Är det karakteristika? Är det någonting som följer i den mänskliga livsprocessen? Nu har hon det mänskliga livet, men inte tidigare. Det finns en bred låt oss säga klassisk tradition i västvärlden. Det är inte bara den judisk-kristna traditionen utan även den politisk-filosofiska traditionen från Aristoteles som hävdar att det följer med existensen, alltså den mänskliga individens existens. Då kommer helt klart alltid frågan om abort upp. Jag får säga att vårt lands lagstiftning utgår från att ingen kvinna vare sig ska eller kan tvingas till att fullfölja en graviditet. Lagstiftningen står för och vi i vårt parti - det tror jag att vi är överens om - driver att praktiskt stöd för livet är bättre än hot om straff etc. Det är också den tyska lagstiftningens inställning. Men inte menar väl ministern på fullt allvar att abortlagstiftningen legitimerar att man kan göra vad man vill med ett mänskligt embryo efter låt oss säga 14 dagar. Vad är det som gör att människan har skyddsvärde efter 14 dagar och fram till abortlagens bortre gräns? Vad konstituerar människovärdet? Nu har ministern i sitt svar sagt att lagstiftningen så småningom, enligt de nya direktiven, ska klargöra att det är förbjudet att skapa människor genom klo- ning. Naturligtvis får man fråga sig då, det måste vi göra oavsett abortlagstiftning, när blir människan människa? Och om det är förbjudet att skapa männi- skor genom kloning, hur blir det då med just det mi- nistrarna har sagt om att skapa genetiskt identiska människor i det embryonala stadium som vi alla har delat en gång? Jag menar, hur är det med konsekven- sen? Hur är det med logiken? Naturligtvis kan jag föra denna diskussion med andra partier, t.ex. med Moderaterna, men nu riktar jag mig till ministern.

Per Bill (M)

Anf. 96 Per Bill (M)

Fru talman! Låt mig säga att jag också tycker att det till stora delar har varit en bra process som detta kommit fram genom. Jag tycker att Vetenskapsrådet har gjort ett mycket bra arbete. Jag tycker också att man kanske hade lite för kort tid på sig när efter sommaren väldigt många partier, och till slut även Kristdemokraterna, ställde sig bak- om embryonal stamcellsforskning. Det kanske gick lite fort. Det är därför jag gärna använder mina sista två mi- nuter till att säga: Låt oss fundera lite grann på vad vi har, inte nästa vecka, inte nästa månad utan kanske om två tre år. För att somatisk kärnöverföring ska fungera kommer vi under överskådlig tid - forskningen går framåt även där - att behöva obefruktade ägg. Det är naturligtvis ganska stor skillnad mellan att lämna ifrån sig några befruktade ägg som blir över vid en IVF och att en kvinna ska genomgå en ganska plåg- sam nedreglering och uppreglering av hormoner och sedan under stor smärta vara med om att ett antal ägg plockas ut, inte för att förhoppningsvis kunna få barn utan för att ge bort dem till forskning. Här kommer vi att ha stora diskussioner. Vem kommer att göra äggdonationer, och vad vill de? Det roliga är att jag nu träffar många kvinnor som säger: Jag skulle gärna ställa upp på det här. Jag har fått så mycket tillbaka av medicinsk forskning att jag gärna skulle ställa upp på detta. Äldre kvinnor säger: Jag behöver inte mina ägg längre, så jag skulle väldigt gärna vilja donera. Men vi kan också se att det naturligtvis kan bli problem. Fattiga kvinnor från Östeuropa och andra platser skulle kanske vilja donera ägg mot betalning. Visst har vi stora etiska dilemman framför oss.

Utbildningsminister Thom (S)

Anf. 97 Utbildningsminister Thom (S)

Fru talman! Jag delar Per Bills bedömning. Det är bara början på en etisk diskussion vi ser. Den kom- mer att bli intensiv och väldigt viktig i flera avseen- den. Vetenskapsrådet aktualiserade ett antal frågeställ- ningar i sitt beslut: En översyn av lagen om åtgärder med befruktade ägg från människa. Det är för att skapa en sådan lag som vi nu aviserar att vi ska ge tilläggsdirektiv. Frågan om äggdonation för forsk- ningsändamål, som Per Bill tar upp. Licens och kon- troll av tillstånd till forskning som innebär somatisk kärnöverföring. Lagförtydligande behövs avseende hantering av biologiskt material i vinstsyfte, menar Vetenskapsrådet. Och Sverige måste klargöra sitt förhållande till Europarådskonventionen om mänskli- ga rättigheter och biomedicin vid en kommande rati- ficering. Det är den process vi nu inleder. Den ska ske öp- pet och i en diskussion som gör att vi så långt som möjligt faktiskt också kan få behålla den som jag tycker fina samstämmighet vi har haft i den här frå- gan. Det gäller också Kristdemokraterna som själva haft en process under det senaste året som jag har stor respekt för. Alf Svensson skrev i en artikel i början av december i Dagens Nyheter att det skulle vara mindre etiskt komplicerat att få fram stamceller genom att sätta in en cellkärna från t.ex. en hudcell i en tom äggcell och sedan stimulera den. I söndags skrev han i Sydsvenskan att han inte ser något etiskt diskutabelt med den typen av verksamhet som innebär att man tar arvsanlag från en hudcell och placerar in dessa i en tom äggcell för att få fram en individspecifik repara- tör. Det tycks som om Kristdemokraterna också har en process här som leder till att man ligger ganska nära den bedömning som jag tror att både jag och Per Bill har. Jag måste säga att jag känner stor respekt för den processen.

Per Landgren (Kd)

Anf. 98 Per Landgren (Kd)

Fru talman! Det är gott att ministern känner re- spekten, men jag får säga att för partiets del handlar det ändå om att livsprincipen naturligtvis bryts när man tar liv. När vi skapar s.k. totipotenta celler, som faktiskt är människoliv och början till en mer vuxen individ, har vi en specifik individ. Då har vi en iden- titet. Vi har en kontinuitet. Vi har ett artargument. Det finns inget för-mänskligt stadium för det mänskliga livet. Men det verkar som om Kristdemokraterna och jag, jag vet inte om bilden är passande, får inta en position som slaven på triumfvagnen, en typ av majo- ritetslinje, och viska: Frågorna är inte lösta. I alla delar var kanske inte processen i somras så bra. Det finns fortfarande stora frågor kvar som behöver redas ut. Jag är övertygad om att varken statsrådet Östros eller Per Bill hyser någon som helst rädsla för att reda ut detta. Men om vi läser Vetenskapsrådets etiska diskussion i riktlinjerna - jag kan ju inte tala om vad statsrådet ska läsa - ser vi att där inledningsvis före- språkas en form av etik som likställer etiska normer med personliga åsikter. Det brukar man tala om är en värdenihilistisk inställning. Jag vet inte hur pass medvetet det är från deras sida, men då finns plötsligt inga värden alls. I Europarådet och FN talar vi ändå om värden och mänskliga fri- och rättigheter. Det finns inte en rättighet som inte går tillbaka på ett allmängiltigt värde. Det är liksom fundamenta i mo- ralfilosofi och etik. Om man avhänder sig detta i början av en etisk diskussion, var hamnar vi då? Här saknas det en hel del. Jag har som ministern respekt för processen, men jag har inte den innehållsmässiga sakliga tillfreds- ställelsen över att detta är avklarat.

Intressenter

Frågeställare

Landgren, Per (kd) Kristdemokraterna

Besvarad av

utbildningsminister Thomas Östros Socialdemokraterna