Sveriges avvisningar av flyktingar till Ghana

Interpellation 2001/02:51 av Stalin, Kerstin-Maria (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2001-11-01
Anmäld: 2001-11-13
Besvarad: 2001-11-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 november
Interpellation 2001/02:51
av Kerstin-Maria Stalin (mp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om Sveriges avvisningar av flyktingar till Ghana

Ugandiern Peter Ekwiri avvisades 1995 till Ghana av svensk polis och har blivit kvar sedan dess, merparten av tiden i fängelse. Hans fall har uppmärksammats av SVT:s Dokument Inifrån i programmet Fortet Europa, som sändes häromveckan. Detta utreds nu av polisen i Stockholms län.

Redaktionen bakom dokumentären Fortet Europa har tagit fram en mycket omfattande dokumentation kring Ekwiri och ytterligare fall av svensk flyktingdumpning till Ghana, av icke-ghananer. Under de senaste åren har minst nio personer avvisats från Sverige och transporterats till Ghana, personer som inte är från Ghana, vars identitet och nationalitet antingen är fastställd eller att deras identitet inte gått att fastställa. Men ändå har de skickats till Ghana utan att ha någon anknytning till landet.

Att fastställa identitet är en mycket svår uppgift för Migrationsverket och kräver stora resurser. Att avvisa en asylsökande är en ansvarsfull uppgift, det fodras mycket stor noggrannhet så att en person som inte uppfyller asylskälen inte skickas i väg till ett främmande land. I en intervju som Dokument Inifrån gjorde inför arbetet med Fortet Europa, hävdar migrationsministern att huvudprincipen för Migrationsverket vid avvisning är att identiteten ska vara fastställd och att man kan återvända till "sitt hemland". Ändå verkar det finnas flera fall där motsatsen skett. Att de är ett fåtal i den totala helheten gör de inte desto mindre värda att uppmärksamma.

Det verkar som om flera andra europeiska länder praktiserar samma dumpning av asylsökande som Sverige verkar göra. Det verkar dessutom finnas en tendens till att engelsktalande svarta placeras i Ghana, ett vänligt och frisinnat land som delvis tar emot med öppna armar men som också placerar dessa personer i fängelse i väntan på besked om vad man ska göra med dessa människor.

Kontaktperson i Ghana är den svenske konsuln Amarkai Amarteifio. Enligt Dokument Inifrån får han varje gång flera tusen dollar i kontanter av de svenska poliser som följer med på resan. Pengarna används delvis för att betala för de "tjänster" som Ghanas immigrationsmyndigheter bistår med ute på flygplatsen. Exakt vad pengarna används till verkar vara oklart och någon redovisning av de beloppen har inte stått att finna. Men tankarna går lätt till att dessa pengar används på ett oetiskt och kanske olagligt sätt.

Jag undrar med anledning av ovanstående hur statsrådet tänker handskas med de uppgifter som anförts här och säkerställa att detta inte upprepas.

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2001/02:51

Webb-tv: Sveriges avvisningar av flyktingar till Ghana

Protokoll från debatten

statsråd Maj-Inger Klin (S)

Anf. 28 statsråd Maj-Inger Klin (S)

Fru talman! Kerstin-Maria Stalin har frågat mig hur jag tänker handskas med vissa uppgifter som presenterades i ett TV-program den 4 oktober, Do- kument inifrån, bl.a. om avvisning av en person från Sverige till Ghana. Jag är som bekant förhindrad att kommentera uppgifter i ett enskilt ärende, men jag utgår givetvis från att ansvariga myndigheter tillämpar relevanta författningar på ett korrekt sätt. För det fall misstanke skulle uppkomma om att felaktigheter har begåtts är det emellertid en fråga för rättsvårdande myndigheter. Några generella kommentarer vill jag dock gärna göra. Sedan 1995 har en genomgripande reform ge- nomförts vad gäller verkställighet av beslut om av- visning och utvisning. Centralt i reformen är att hu- vudansvaret för verkställigheter har flyttats över från polisen till Migrationsverket, som därmed får hela ansvaret från beslut till verkställighet i utlänningsä- renden. I vissa fall får dock ärenden överlämnas till polismyndighet för att genomföra en verkställighet. Det kan gälla när polisens insats är nödvändig på grund av att utlänningen har hållit sig undan och inte kan hittas utan hjälp av polis eller när det på goda grunder kan antas att utlänningen inte kommer att lämna landet självmant och att tillgång till tvångsme- del behövs. Erfarenheterna av denna reform är positiva. Asylmottagande och asylprocessen inkluderande ett eventuellt avslagsbeslut och dess genomförande ses nu ur ett helhetsperspektiv, och Migrationsverket får bättre förutsättningar för att förbereda ett återvändan- de än tidigare då ansvaret var uppdelat mellan verket och polismyndigheten. I dag återvänder ca 80 % av alla asylsökande självmant efter avslag på asylansö- kan, vilket internationellt sett torde vara en hög andel. Min bedömning är att en starkt bidragande orsak till detta är den politik vi för avseende rättssäkerhet och i andra avseenden gott flyktingmottagande och förbe- redande för återvändande vid avslagsbeslut. Kerstin-Maria Stalin tar även upp frågan till vilket land en person som ansökt om asyl ska avvisas. Detta är en sak som myndigheterna har att ta ställning till i samband med prövningen av ansökan om asyl och i enlighet med bestämmelserna i utlänningslagen. En asylansökan avser skydd undan förföljelse för den som lämnat sitt land och inte kan återvända dit. Det ligger därför i en asylansökans natur att myndigheter- na måste ta ställning till vilket land den sökande kommer ifrån och, för det fall skyddsbehov inte anses föreligga, vart avvisning kan ske. Avvisning ska i normalfallet ske till hemlandet om inte vederbörande kan visa att mottagande kan ske i annat land. I det alldeles övervägande antalet ärenden sker avvisning till vederbörandes hemland. Internationella konventioner eller avtal kan dock innebära att avvis- ning sker till ett land där vederbörande bott eller vistats. Att avvisa eller utvisa en person till ett land där han eller hon inte är medborgare, men där det finns någon form av anknytning, förefaller rimligt förutsatt att den asylsökande inte har några asylskäl gentemot det landet.

Kerstin-Maria Stalin (Mp)

Anf. 29 Kerstin-Maria Stalin (Mp)

Fru talman! Då möts vi här igen, och det lär väl inte vara sista gången, skulle jag tro. Det är en historisk dag i dag, eftersom socialför- säkringsutskottet enhälligt har beslutat att tillkännage för regeringen att Utlänningsnämnden ska ersättas av en förvaltningsdomstol. Vid presskonferensen sade jag till journalisterna: I väntan på reformen måste vi ändå hela tiden strida tappert och intensivt för mänskliga rättigheter, inte bara sitta med armarna i kors och vänta på att reformen ska genomföras. Det är sant som statsrådet säger, att hon är för- hindrad att kommentera enskilda ärenden. Det visste jag, och det var inte heller det som jag frågade om. Jag frågade: Hur tänker statsrådet handskas med de uppgifter som anförts i min interpellation? Det hand- lar alltså inte om bara ett ärende, utan det handlar om minst ytterligare nio personer. Hur tänker statsrådet över huvud taget handskas med den situation som det har berättats om och som tycks föreligga? Däremot fick jag svar på en massa andra frågor som jag inte har ställt. Jag fick en redogörelse för att Migrationsverket övertagit verkställigheten från poli- sen och för att avvisning i normalfallet ska ske till hemlandet, om inte vederbörande kan visa att motta- gande kan ske i ett annat land. Jag frågade inte heller om normalfallet, utan jag frågade om det alldeles extraordinära fallet som det redogjordes för i TV- programmet, och det fanns alltså minst ytterligare nio personer. Statsrådet sade att det finns ansvariga myndighe- ter som ska handskas med de frågor som inte hon ansvarar för, t.ex. rättsvårdande myndigheter. Jag undrar då: Har den här frågan tagits upp av den rättsvårdande myndigheten? Vet statsrådet någonting om det? Och jag frågar återigen: Ämnar statsrådet till- sammans med Migrationsverket att ta tag i sådana fall som det här fallet om Peter Ekwiri, så att det inte händer igen? Det gäller inte hans enskilda fall, men det finns minst nio andra.

statsråd Maj-Inger Klin (S)

Anf. 30 statsråd Maj-Inger Klin (S)

Fru talman! Som Kerstin-Maria Stalin väl vet kan jag inte gå in på enskilda ärenden, oavsett om det gäller ett eller nio ärenden. Som svar på Kerstin-Maria Stalins interpellation hänvisar jag till det regelverk som styr avvisning och utvisning. Identiteten ska vara fastställd för att man ska kunna återvända till sitt ursprungsland. Det ska också finnas kännedom om vilket land som är ur- sprungslandet, men ibland finns det anknytning till ett annat land och det gör att avvisning inte alltid sker till hemlandet. Men det har att göra med vederbörandes anknytning till ett annat land.

Kerstin-Maria Stalin (Mp)

Anf. 31 Kerstin-Maria Stalin (Mp)

Fru talman! Jag blev inte så väldigt mycket kloka- re. Jag vet fortfarande att man inte ska fråga om en- skilda fall, men här har regelverket - som statsrådet talar om - uppenbarligen inte varit tillräckligt. Då är det dags att ta reda på hur det egentligen ligger till. Är det sant att vi i Sverige bara kastar ut människor hur som helst till ett annat land? Om man har svart hud- färg passar det bra att bli skickad till Ghana där man t.o.m. riskerar att hamna i fängelse. Jag måste få veta: Är det sant att det är så illa? Den frågan kan regeringen ta tag i utan att den behö- ver lägga sig i det enskilda ärendet. Man måste kunna ta tag i sådana frågor. Sedan fick jag inte svar på min fråga om den rättsvårdande myndigheten har tagit upp fallet. Jag är lite tveksam. Enligt en journalist som medverkade i programmet skrev den person som eskorterade den avvisade till Ghana på ett papper om att om den avvi- sade inte hörde hemma i det aktuella landet skulle Sverige bekosta resan tillbaka. Vet man om ifall den rättsvårdande myndigheten har tagit tag i detta? Det gäller fortfarande inte det enskilda ärendet. Men är det så här det går till i Sverige?

statsråd Maj-Inger Klin (S)

Anf. 32 statsråd Maj-Inger Klin (S)

Fru talman! När det gäller eventuella felaktigheter som begås i samband med verkställighetsärenden är det en fråga som de rättsvårdande myndigheterna självständigt tar hand om. På den punkten har jag inte mer att tillägga. Som jag sade i mitt förra inlägg är huvudprincipen alltid att verkställigheten ska ske till hemlandet, men ibland kan verkställighet ske till ett annat land, men då måste den avvisade ha anknytning dit. Det finns inget utrymme för någon annan hantering i svensk rättspraxis.

Kerstin-Maria Stalin (Mp)

Anf. 33 Kerstin-Maria Stalin (Mp)

Fru talman! Det är just det som är min fråga. Ock- så jag känner till huvudprincipen. Men det är avvikel- serna från huvudprincipen som jag undrar över. Är det sant att det är så här? Det måste regeringen försöka att ta reda på. Dessutom är det självklart att myndigheterna ska kunna arbeta tillsammans. Om ett departement får veta att det förekommer något som de rättsvårdande myndigheterna har hand om och som inte är bra får man faktiskt tala med varandra. Det ska man göra. Man ska samarbeta om man anar att någonting inte står rätt till. Det handlar inte om utlänningslagen, inte om hu- vudprinciper, utan det handlar om ifall man har till- lämpat huvudprincipen eller om det har hänt någon- ting annat som vi som ansvarigt land måste ta reda på.

statsråd Maj-Inger Klin (S)

Anf. 34 statsråd Maj-Inger Klin (S)

Fru talman! Jag måste ändå upplysa Kerstin- Maria Stalin om en fundamental princip, nämligen att regeringen har sina arbetsuppgifter och de rättsvår- dande myndigheterna har sina arbetsuppgifter, och det går självfallet en skarp skiljelinje mellan vad regeringen gör och vad de rättsvårdande myndighe- terna gör. De arbetar naturligtvis självständigt. Så är det i en rättsstat. När det sedan gäller hanteringen av avvisnings- och utvisningsärenden gäller det som jag har sagt. Det handlar om att fastställa identitet. Det handlar om att kunna återsända till personens hemland. I undan- tagsfall kan det handla om att man sänds till något annat land där man naturligtvis inte löper någon risk för förföljelse. Skulle det vara så att det inte går att fastställa identitet och hemland, kan inte avvisningen verkställas.

Intressenter

Frågeställare

Stalin, Kerstin-Maria (mp) Miljöpartiet

Besvarad av

statsrådet Maj-Inger Klingvall Socialdemokraterna