Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Svensk strategi för Sudan

Interpellation 2006/07:307 av Hultqvist, Peter (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-12
Anmäld
2007-02-13
Besvarad
2007-02-23
Sista svarsdatum
2007-02-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 februari

Interpellation

2006/07:307 Svensk strategi för Sudan

av Peter Hultqvist (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den internationellt uppmärksammade tankesmedjan International Crisis Group, ICG, anser att det är dags att rikta sanktioner mot Sudan. De föreslår åtgärder som är tydligt riktade och inte generella. Åtgärderna riktar sig mot nyckelpersoner och företag. Det handlar om sådant som reseförbud för personer i Sudans ledning, frysta tillgångar och sanktioner mot oljeindustrin.

I ICG:s rapport ges tre exempel på europeiska företag som sanktioner kan riktas mot. Det är tyska Siemens, schweiziska ABB och svenska Lundin Petroleum. Siemens och ABB har nu av ”politiska skäl” ställt in sin verksamhet i Sudan. Lundin Petroleum finns kvar.

Bakgrunden till ICG:s agerande är att det internationella engagemanget för Sudan behöver öka. Organisationen noterar att regimen i Sudan nonchalerar FN:s resolutioner. FN:s engagemang i området försvåras. Kriget, folkfördrivningen, sjukdomarna, svälten och utarmningen fortsätter.

På FN:s uppdrag verkar nu den förre utrikesministern Jan Eliasson som fredsförhandlare i området. Däremot har det varit märkbart tyst från den nuvarande svenska regeringen. Det är dags att bryta den tystnaden och redovisa den svenska strategin.

Mina frågor till chefen för Utrikesdepartementet är därför:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att tydliggöra en svensk strategi som kan bidra till fred och stabilitet i Sudan?

Vad är innehållet i en sådan strategi?

Vilka insatser och åtgärder planeras från statsrådets sida under den närmaste framtiden?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:307, Svensk strategi för Sudan

Interpellationsdebatt 2006/07:307

Webb-tv: Svensk strategi för Sudan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Carl Bildt (M)
Anf. 82 Carl Bildt (M)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tydliggöra en svensk strategi som kan bidra till fred och stabilitet i Sudan, vad en sådan strategi innehåller samt vilka insatser och åtgärder jag planerar under den närmaste framtiden. Den stora uppmärksamhet som riktas mot Darfurkonflikten är befogad. Det är en djup politisk och humanitär kris som drabbar civila hårt, inte minst kvinnor och barn, och som har återverkningar på stabiliteten i hela regionen. Det finns regler som måste följas i alla väpnade konflikter. Dessa åsidosätts dagligen i Darfur. Det är ett absolut krav att Sudan måste respektera de mänskliga rättigheterna och att de ansvariga för övergrepp ställs inför rätta. Peter Hultqvist tar som utgångspunkt det förslag om sanktioner mot Sudan som International Crisis Group (ICG) har framfört. Jag vill peka på att denna diskussion inte är ny. Den 29 mars 2005 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1591 om sanktioner mot Sudan, som omfattar ett vapenembargo och reseförbud inklusive transitering samt frysning av tillgångar för individer från Sudan som listats av säkerhetsrådet. Säkerhetsrådets resolutioner är folkrättsligt bindande för samtliga medlemsstater i FN. Resolution 1591 implementerades i Sverige och EU genom en gemensam ståndpunkt som antogs av EU:s medlemsstater den 30 maj 2005. Sverige har inte rättslig möjlighet att införa nationella handelsrestriktioner mot enskilda företag. Handelsfrågor faller under EG:s behörighet och det är bara EG som kan besluta om sådana frågor. Vid Europeiska unionens ministerrådsmöte för yttre förbindelser den 22 januari och den 12 februari i år diskuterades frågan om skärpta sanktioner, vilket återspeglas i slutsatserna som antogs. Ett resultat är att det råder enighet inom EU om att sanktionsinstrumentet kan behöva aktualiseras. Det råder dock också enighet om att fokus nu måste ligga på det medlingsarbete som FN:s särskilde sändebud för Darfur, Jan Eliasson, och Afrikanska unionens (AU) sändebud, Salim Salim, leder. Om detta arbete skulle visa sig vara en inte framkomlig väg är det emellertid klart att politiken måste få en ny inriktning. Regeringen är mycket tydlig i sitt såväl politiska som praktiska stöd till Jan Eliassons insatser. Det internationella samfundet, inklusive EU, kan bäst stödja dem genom ett fortsatt samlat och enhetligt agerande. Det krävs en förnyad och stärkt politisk dialog för att nå fred i Darfur. Som en del av ansträngningarna för att nå försoning på lokalplanet ska en bred samling företrädare för den drabbade befolkningen i Darfur mötas inom ramen för Darfur-Darfur Dialogue and Consultation. Detta är en del av fredsavtalet för Darfur och förutses bli en viktig process för lokal dialog, ökad säkerhet och en positiv politisk utveckling. Beslut har just tagits om ett svenskt stöd om 10 miljoner kronor för att förbereda denna process. Regeringens målsättning är att särskilt stödja kvinnors deltagande i denna centrala process. Samtidigt som strävandena efter en politisk lösning fortsätter, krävs också förstärkning av insatserna med fredsfrämjande styrkor. Afrikanska unionens insats AMIS (African Union Mission in the Sudan) spelar en viktig roll, men för att fullt ut kunna bidra till säkerhet måste insatsen förstärkas med utvidgat stöd från FN. Khartoum måste stå fast vid sina åtaganden och medverka till att FN:s stegvisa förstärkning av AMIS kan genomföras och att en gemensam insats kan komma på plats. Sverige fortsätter att stödja AMIS genom EU:s civilmilitära stödinsats. Vi har polis, militär personal och personal från Statens räddningsverk på plats. Sverige bidrar till det stödpaket som FN upprättat för AMIS. Regeringens inriktning är också att Sverige ska kunna bidra med militära förband när förutsättningarna för ett sådant bidrag finns. Mycket av vårt och internationella samfundets fokus ligger förståeligt nog på Darfur, men vi måste också se till Sudan som helhet. Fredsavtalet som undertecknades i januari 2005 mellan SPLM (Sudanese People's Liberation Movement) och regeringen i Khartoum markerade slutet på mer än två decennier av inbördeskrig mellan Sudans södra och norra delar. Fredsavtalet utgör också grunden för en demokratisk förändring av Sudan med planerade val 2009 som en nära förestående och central milstolpe. En framgångsrik implementering av detta fredsavtal är helt avgörande för Sudans framtid, inklusive Darfur. Det finns dock alltför många exempel på långsamt genomförande av fredsavtalet och fortsatt djup misstro mellan parterna. Det internationella samfundets politiska engagemang i denna fråga måste därför öka. Regeringen driver denna uppfattning, inte minst i EU. Sveriges samlade bistånd till Sudan, inklusive Darfur, kommer i år att uppgå till nära 350 miljoner kronor. Sverige har ett starkt engagemang för att bidra till återuppbyggnaden av södra Sudan. Sverige är en stor humanitär givare i Sudan. Ansträngningarna för att skydda och bistå den utsatta befolkningen i Darfur måste fortsätta och stärkas. De humanitära organisationerna måste kunna arbeta i en säker miljö och få obehindrat tillträde till den nödlidande befolkningen. Den vardag med övergrepp, kidnappningar, plundring av kontor och stöld av fordon och utrustning som i dag drabbar humanitär personal i Darfur är helt oacceptabel. Mot bakgrund av det omfattande svenska engagemanget med humanitärt stöd till befolkningen och återuppbyggnadsstöd i framför allt södra Sudan avser biståndsminister Gunilla Carlsson att besöka Sudan under våren.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 83 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! På tio rader avhandlades situationen i Sudan i den 14 sidor långa regeringsdeklarationen i samband med den utrikespolitiska debatten häromveckan. Situationen i Sudan är så allvarlig att frågan borde ha större tyngd och ges ett större intresse i det viktiga huvuddokumentet. Varför använder aldrig utrikesministern och regeringen beteckningen folkmord på det som sker i Sudan? Det var det ord som den förra socialdemokratiska regeringen använde, och det är en relevant och korrekt beteckning. Krig, svält, förödelse och utarmning har lett till hundratusentals döda. Det är en pågående mänsklig och humanitär katastrof. Här tycker jag att Sveriges röst i världen måste bli betydligt starkare. Utrikesministern betonar i sitt svar att engagemanget måste öka, och det låter bra. Men jag tycker att regeringen så här långt har varit alltför tyst, nedtonad och diskret i sitt agerande när det gäller Sudan, och man frågar sig varför. Jag noterar att utrikesministern i sitt interpellationssvar är betydligt mer omfattande i sina analyser och redogörelser jämfört med vad som har varit normalt i den här frågan. Det är bra - det tackar jag för. Jag noterar också att utrikesministern sedan vår förra debatt som anknöt till den här frågan har sålt sina aktier i Lundin Petroleum. Det är också bra. (Utrikesminister CARL BILDT (m): De var sålda redan då, visade det sig.) Det är bra, även om utrikesministern tidigare sagt att han inte kunde sälja aktierna. Nu är de sålda. Men skuggan finns fortfarande kvar som gör att trovärdigheten i den här typen av frågor ifrågasätts. Jag har stor respekt för Jan Eliassons medlingsarbete för Darfur-Darfur Dialogue and Consultation, Afrikanska unionens insats via AMIS, EU:s civilmilitära insats och fredsavtalets förhoppning om val 2009. Men det går inte heller att blunda för den massiva misstro som finns, de oerhört djupa problemen, den allvarliga situationen. International Crisis Groups rapport, där det krävs sanktioner mot enskilda personer i Sudans regering och även mot oljeföretag, är intressant. Den utgår från perspektivet att Sudans regering konsekvent nonchalerat FN:s resolutioner och att FN:s insatser motarbetas och försvåras, och ICG har tröttnat. De tycker att man måste snäppa upp det hela och sätta ett hårdare tryck på Sudans regering. Vilken linje driver du och den svenska regeringen inom ramen för EU? I ditt svar säger du att om FN:s medlingsarbete inte når resultat är det "klart att politiken måste få en ny inriktning". Vad innebär i så fall "en ny inriktning"? Är det sanktioner? Är det den logiska slutsatsen av ditt uttalande om att det råder enighet inom EU om att sanktionsinstrumentet kan behöva aktualiseras? Vilka villkor bör enligt dig gälla för när EU ska ta upp sanktioner? Vilka kriterier finns på den punkten? Sedan ICG presenterat sin rapport har schweiziska ABB och tyska Siemens ställt in sin verksamhet i Sudan. Lundin Petroleum finns fortfarande representerat som partner i det så kallade Block 5 B, där man borrar efter olja. Den sudanesiska statens bolag Sudapet är delägare i samma konsortium som Lundin Petroleum. Är det här lämpligt? Kan utrikesministern på något sätt påverka Lundin Petroleum att dra sig ur Sudan? Gagnar det freden att Lundin Petroleum finns med i det här konsortiet? Jag tycker att det behövs väldigt mycket av tydligt politiskt ledarskap i den här frågan, att det ska göras väldigt tydligt var Sverige står, och det kräver att vi tar ut steglängden i förhållande till vad som hittills har varit fallet.
Börje Vestlund (S)
Anf. 84 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag hade under föregående mandatperiod förmånen att sitta i EU-nämnden, och eftersom denna fråga nästan alltid är med på utrikesministrarnas möte har jag vid ett antal sammanträden hört den kritik som inte minst Moderaterna har riktat mot Socialdemokraterna för att vi inte har gjort någonting och nästan aldrig någonsin har agerat när det gäller Sudan. När jag ser det här svaret på den konkreta frågan konstaterar jag att det ser ut ungefär som när den socialdemokratiska utrikesministern Laila Freivalds skrev sina svar. Det är inte mycket som skiljer i det avseendet. Vi kanske ska ha det så i utrikespolitiken. Man ägnade stor kraft och energi åt att det för det första ska kallas folkmord - det är folkmord - och att vi för det andra väldigt omgående ska skicka trupp till Sudan. Då tittar jag på detta svar och kan se ungefär samma svar som Laila Freivalds lämnade så många gånger i liknande situationer: Ja, vi är beredda att hjälpa till med trupp om det så behövs, under förutsättning att FN är med, och allt det som står i det här papperet. Då är jag lite nyfiken: Hur kan man som parti ändra sig så fort man kommer till makten? I mitt utskott har vi varit väldigt noga med att inte yrka bifall till en massa motioner bara därför att det är socialdemokratiska motioner, utan vi vill hålla det vi lovar. Det vi säger när vi är i opposition ska vi kunna genomföra om makten skulle komma till oss i morgon, om fyra år eller när den nu kommer. Man måste kunna stå för det. Var finns ryggraden i det moderata partiet när det gäller just denna fråga? Man lade ned så stor energi, kraft och ork på att kritisera den socialdemokratiska regeringen för att den skulle göra mer och mer.
Carl Bildt (M)
Anf. 85 Carl Bildt (M)
Herr talman! Låt mig börja med att tacka Peter Hultqvist för att han har ställt den här interpellationen. Vi hade ett tidigare meningsutbyte i denna kammare som handlade om andra aspekter på detta, och jag närmast efterlyste en möjlighet att mera utförligt diskutera sakfrågan. Jag tackar för att interpellationen har kommit. Det ger oss möjlighet att diskutera lite bredare, även med beaktande av de tidsmarginaler som finns. Jag ska inte fördjupa mig så mycket i historien och vem som har varit skyldig till vad. Jag satt inte i EU-nämnden under den tidigare mandatperioden. Men jag kan säga att jag har varit rätt mycket engagerad i Sudan, framför allt under den tidigare perioden när vi hade konflikter mellan nord och syd. Två och en halv miljon människor dog i den konflikten. Då var det svenska engagemanget närmast obefintligt. Jag förde rätt omfattande samtal i ett antal huvudstäder för att då försöka få i gång en fredsprocess. Det kom till stånd en sådan, och det ledde till en fred. Den är i dag skör. På Peter Hultqvists fråga vad det är för linje som Sverige driver inom den europeiska unionen vill jag svara att det är flera olika saker. En väldigt viktig sak är: Se nu till att det inte brakar samman mellan nord och syd igen, för då klarar vi ingenting, inklusive Darfur! Det har vi fått ett ökat genomslag för, också i dialog med den amerikanska administrationen, även om de är mer engagerade. Men EU:s linje har blivit mer engagerad också genom svenska insatser. Det är bra. Så var det inte förr. Det kan ha implikationer, men jag ska ta det sedan. Den andra linjen är också väldigt viktig i det här sammanhanget. Det har kanske lite med Jan Eliasson att göra, i den meningen att vi nu har en medlingsinsats där. Jag säger detta också med en viss personlig bakgrund. Jag vet hur känsligt det är, med Salim Salim och Jan Eliasson i det här fallet. Man sänds in för att försöka åstadkomma någonting, med en regering och med ett antal splittrade rebellgrupper som har ett fredsavtal som inte fungerar, att försöka få detta att fungera igen. Då är det väldigt viktigt att man har det internationella samfundets allra mest enhetliga stöd för det man gör, för annars kommer de olika parterna att spela på verkliga eller inbillade motsättningar i det internationella samfundet. Just nu har vi två fredsprocesser i gång. En sammanträdde i Tripoli häromdagen, och det ställer till lite problem. Vi ska vara enhetliga i det stödet. Vi hoppas att det lyckas. Det är inte alls säkert - det kan vi inte veta. Men de gör så gott de kan, och de ska ha allt det stöd som de kan få. Därefter, om det misslyckas, ska jag lyssna på dem, icke minst om de rekommendationer som de kan göra. Kan vi då hamna i en sanktionssituation? Ja, det har vi sagt. Resolution 1591 förutsätter detta. Det kan vara reseförbud och personer. Det kan också vara företag. Men låt mig där bara nämna en komplikation, och det är att vi vill att södra Sudan ska komma i gång och kunna förverkliga fredsavtalet, inklusive företag, investeringar och infrastruktur. Det är klart att det är besvärligt om vi hamnar i en situation där södra Sudan drabbas av ekonomiska restriktioner på grund av det som inträffar i norra Sudan och konflikten med Darfur. Jag bara nämner detta som en av de dessvärre många komplikationer som vi måste ta hänsyn till när vi ska försöka ta itu med detta. Det är fullt möjligt att använda begreppet folkmord om det som inträffade 2003-2004. Det var då helvetet var som allra värst i Darfur. Det var då som vi kanske kunde ha gjort mer. Jag delar den bedömningen från dem som var kritiska då. Nu ligger den juridiska bedömningen i den internationella brottmålsdomstolen, och jag skulle tro att vi kommer att se med stort intresse på de bedömningar, de åtal och de domar som kommer där. Det ska vi i sedvanlig ordning från svensk sida respektera. På samma sätt som stödet i FN-processen när det gäller medlingar ligger stödet för folkrätten när det gäller den internationella brottmålsdomstolen centralt i svensk utrikespolitik.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 86 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Visst gör världssamfundet insatser, visst gör Sverige insatser, men frågan är om det inte är för lite. Ibland kan man också ställa frågan om det är för sent. Jag skulle vilja att Carl Bildt utvecklade resonemanget kring när han tycker att gränsen är nådd för när det är dags för EU att sätta in sanktioner. Hur ser de kriterierna ut? Jag skulle vilja att de preciserades ytterligare. Sedan ställer jag en annan fråga. Kan Bildt påverka Lundin Petroleum i någon mening? ABB och Siemens har dragit sig ur efter rapporten från ICG. De har lagt ned sin verksamhet tillfälligt. Det är deras formulering. Skulle Lundin Petroleum kunna göra på samma sätt? Finns det någon möjlighet att påverka detta? Lundin Petroleum beskriver själva sin verksamhet på det här sättet: Tre prospekteringsborrningar i Block 5 B är planerade att påbörjas under mitten av 2007. Konstruktionen av borrutrustning för träskmark, förberedelser av en omlastningsplats samt konstruktion av en ny landrigg pågår. Verksamhetsstart 2007 är fortfarande villkorat av att arbetsförhållandena i Block 5 B förblir stabila och säkra. Sedan beskriver man det här: Vi arbetar mycket hårt på att förbereda våra potentiellt mycket stora prospekteringsprogram i Sudan och Ryssland där borrningarna är planerade att starta under 2007. Dessa är prospekteringsprojekt i världsklass med potential att ha en betydande inverkan på värdet av Lundin Petroleum. Eftersom andra drar sig ur och eftersom andra åtminstone tillfälligtvis upphör med sin verksamhet kan man fråga sig om det inte är rimligt att de gör det också. Våldet och oron i den här regionen sprider sig också till grannstater som Tchad och Centralafrikanska republiken. Svält, sjukdomar och utarmning försätter människor i yttersta misär. Våldet pågår dagligen. Jag tycker att vi ska kunna prata i begrepp som folkmord om det som pågår i dag. Man kan naturligtvis använda den internationella juridiken, men politiskt ledarskap kräver ofta något mer, att man tar ut steglängden och förklarar att det som pågår inte är acceptabelt. Det pågår också en rörelse runt om i världen där man kan se att kyrkor, folkrörelser, olika gräsrotsorganisationer och faktiskt delstater i USA engagerar sig. Det sker vid sidan av statsledningen med George W Bush i spetsen. Det är uppenbart att allt fler människor tycker att det här är angeläget. Vi har haft nog med folkmord i världen - Kambodja på 70-talet, Rwanda 1994 och Bosnien 1995. Det finns fler exempel. För tre år sedan var det 50 000 människor som hade dött i Sudan. Nu är siffran uppe i 200 000. Var går gränsen? Nu vill FN ha en fredsstyrka på 20 000 soldater i Sudan. Det är sanktionerat av resolution 1706. Syftet är att neutralisera den sudanesiska regeringens milisförband, ge stöd åt Röda Korset och Läkare utan gränser. Men det här är svårt mot bakgrund av att Ryssland säljer krigsflygplan till Sudan och Kina köper olja i landet. USA:s underrättelsetjänst CIA och Sudans motsvarighet samarbetar. Så det är inte enkelt. Det är ändå intressant att flera delstater i USA lagstiftat att pensionsfonder inte får äga aktier i företag med verksamhet i Sudan. För tio år sedan förbjöd Bill Clinton amerikanska företag att verka där. Så det händer mycket. Men jag tror att vårt språk, vårt engagemang och vårt sätt att närma oss det här måste bli betydligt starkare. Det görs mer. Processen kanske är på rätt väg, men frågan är om det görs tillräckligt. Jag tror inte det. Vi måste ha mer av att tala klartext i den här frågan.
Börje Vestlund (S)
Anf. 87 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Det var uppenbart att Carl Bildt inte var närvarande vid EU-nämndens sammanträden. Jag kan förstå att han inte kan ansvara för varje ord som varje moderat sade förra mandatperioden. Men detta var ett så centralt tema i Moderaternas utrikespolitik. Gång efter gång återkom man till ämnet Darfur. Situationen kan ju inte ha förändrats så mycket från utrikesdebatten 2006 till utrikesdebatten 2007. Även om Carl Bildt skulle förneka det är situationen väldigt allvarlig. Då är min fråga: Har Carl Bildt krävt att vi ska sätta in sanktioner mot Sudan i EU under de senaste utrikesministermötena, i varje fall sedan den nuvarande regeringen tillträdde? Det var ett så centralt tema med åtgärder mot Sudan i Darfur hela tiden, och så försvann hela listan på åtgärder som ska sättas in när man tillträdde i regeringen. Jag tycker att det är något konstigt med hur man agerar före valet, när man är i opposition, och efter valet, när man kommer i regeringsställning.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 88 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag tänkte ta lite fakta innan jag ställer mina frågor. I den socialdemokratiska regeringens utrikesdeklaration 2006 står: Just nu riktas världens ögon mot Darfur och det folkmord som skördat hundratusentals människors liv och drivit miljoner på flykt. I den moderata utrikesdeklarationen 2007 kan man läsa: Tillsammans med Norge förbereder vi en insats i Darfur i Sudan. På Ekots hemsida den 2 februari 2007 står: Lundin Petroleum letar efter olja i södra Sudan. I väster i Darfur pågår ett blodigt inbördeskrig där 200 000 människor har dött och över två miljoner är på flykt undan strider och i nöd, enligt FN. Oljan är den främsta inkomstkällan för Sudans regering som nu anklagas för grova övergrepp i Darfur. De fortsätter trots många protester från bland annat FN. I utrikesministerns veckobrev från 2002 i augusti kan man läsa följande: När en del medier ylade som värst över min roll i styrelsen för det som då hette Lundin Oil för något år sedan försökte jag säga att jag trodde att oljan skulle bidra till en fredsprocess inom ett eller två år, och så har det nu också blivit. Min fråga till Carl Bildt är: Tror du fortfarande att oljan kommer att kunna bidra till en fredsprocess i Sudan?
Carl Bildt (M)
Anf. 89 Carl Bildt (M)
Herr talman! Det är tveklöst så att oljan bidrog till nord-syd-överenskommelsen om fred. Det är tveklöst, av den enkla anledningen att man både i nord och syd kom fram till att om man var intresserad av denna olja och den inkomst det var måste man ha fred. Krig förhindrar företagande. Företagande är förutsättningen för att man ska få tillgång till de naturtillgångar man har. Det är tveklöst så att detta bidrog till fredsavtalet mellan nord och syd. Darfur är en senare konflikt i det stora område som är Sudan och har en annan grund. Jag har inte tid att gå in på detaljerna i det. Jag har tillbringat rätt mycket tid i Sudan förr i världen. Men svaret på frågan är tveklöst ja. Till Börje Vestlund som är intresserad av de partipolitiska piruetterna när det gäller detta - sådant är livet - och ställde frågan vad det är som har förändrats mellan utrikesdeklarationen 2006 och 2007 är svaret att det är något rätt väsentligt. 2006 visste vi inte om vi skulle kunna få ett fredsavtal. I maj 2006 fick vi ett fredsavtal - vi och vi, de fick ett fredsavtal. Vi vet i efterhand att det inte har fungerat så bra. En viktig rebellrörelse var utanför. De har sedermera splittrats. Vi har sett att det inte går riktigt bra, om jag uttrycker saken mycket försiktigt. Det som har inträffat är en väsentlig skillnad i den delen. Den diskussion som var aktuell då har förlorat lite i aktualitet genom fredsavtalet i maj. Nu är vi i en situation där vi försöker rädda fredsavtalet, inte göra om det men försöka få in dem som var utanför och dem som har splittrats i fredsavtalet. Det är det som Salim Salim och Jan Eliasson ägnar sig åt. Peter Hultqvist ställer den synnerligen berättigade frågan om när man ska omvärdera den här politiken och diskutera sanktioner, eller vad man nu ska diskutera. När Jan miss. - nej, jag ska inte säga så, för det är orättvist. Om det visar sig att det som Salim Salim och Jan Eliasson försöker att åstadkomma icke är möjligt att åstadkomma - ordet misslyckande vill jag inte använda, för jag vet hur svårt sådant här är, men ibland går det bara inte - kommer de att återkomma, till FN och till Europeiska unionen och säga: Det här går inte. Vi gör något annat. Då får man ta den diskussion som Peter Hultqvist har aktualiserat. Därmed svarar jag också på Börje Vestlunds fråga om jag har aktualiserat sanktioner på det senaste ministerrådsmötet. Nej, för jag vill inte dra undan mattan för Salim Salim och Jan Eliasson - det vore en dumhet - för att knipa en del inrikespolitiska poäng. Men det är jag inte intresserad av. Jag har ett genuint engagemang, dokumenterat sedan många år tillbaka, för fredsprocessen i Sudan, med nord-syd. Men jag ska villigt erkänna att jag inte har varit i Darfur. Men jag har varit på många andra ställen. Låt mig bara nämna igen att om vi hamnar i den situationen, och det vill jag inte alls utesluta, så är situationen i syd ett genuint dilemma. Vi vill delta i återuppbyggnaden i södra Sudan - svenska biståndspengar, satsningar i infrastruktur och också oljeutvinning. I min tidigare egenskap har jag fått vädjanden från ledare i syd om att man skulle accelerera alla satsningar på olja i södra Sudan. De betraktar det som deras fred, deras olja och deras pengar. Men vi kan i alla fall hamna i ett läge där sanktionsfrågan blir aktuell. Men jag vill bara nämna att vi då står inför vissa politiska dilemman när det gäller fredsprocessen nord-syd. Och jag är genuint orolig för att nord-syd-processen går dåligt. Nu ligger koncentrationen på Darfur. Men om vi skulle misslyckas också med nord-syd-processen, då får vi i Afrikas största land, som gränsar till tio andra länder, från Nilen, Sahara och Röda havet ned till de tropiska regnskogarna och upp i de etiopiska bergen, en konflikt med söndring som icke kommer att begränsa sig till Sudan utan som kommer att spridas till en större del av regionen. Och då kommer de ord som vi diskuterar om vi ska använda eller inte använda just nu dessvärre att få användas på ett långt större område. Det är det som diplomatin nu måste förhindra, och det är det som är min inriktning.
Peter Hultqvist (S)
Anf. 90 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag delar förhoppningarna om att diplomatin och medlingsarbetet ska vara framgångsrikt. Allt annat vore rena dumheterna. Men när det gäller oljan och Sudan så får ju den sudanesiska staten sin vinning i sammanhanget. Den går inte lottlös ur detta. Och den sudanesiska staten har också en armé, och den sudanesiska armén har också hjälptrupper vilkas status man kan fundera på. Det är milisförband av olika slag. Det går pengar från olja till militär. Och oljebolagens verksamhet har inte alltid skett på ett särskilt humant sätt, utan det har också varit mycket brutala tag i dessa sammanhang. Många människor har fått lida och sätta livet till just för att röja väg. Finansiering med oljepengar av militär är inte bra. Det måste man också lyfta fram i en sådan här debatt. I det konsortium, Block 5 B, där Lundin Petroleum nu är med och jobbar äger Sudapet, den sudanesiska statens bolag, 13 procent. Det gör alltså att det finns en koppling mellan detta svenska bolag och den sudanesiska statens bolag. Det tycker jag inte ser bra ut. Och det är därför som jag upprepar frågan till dig Carl Bildt: Har du möjlighet att på något vis påverka detta? Jag inser att regeringen inte kan besluta om det, men det måste gå att tydliggöra att detta inte är acceptabelt, särskilt som ABB och tyska Siemens har dragit sig ur detta sammanhang. Jag tackar för debatten. Jag tycker att den har belyst olika aspekter på detta svåra, komplicerade och för världen oerhört viktiga problem som på olika sätt måste lösas. Utrikesministern utvecklade sin syn på när EU eventuellt ska gå in och diskutera sanktioner. Men jag vill understryka: Ta fasta på det som International Crisis Group säger, eftersom det är människor med djup kunskap som har följt detta mycket länge och som är trötta på att Sudans regering nonchalerar det.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 91 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! På frågan om olja kan bidra till fred svarar Carl Bildt ja. I gårdagens ledare i Expressen stod det: "Det är fyra månader sedan Bildt gick rakt från oljeindustrin in i den svenska regeringen." Med ett resonemang om att olja kan bidra till fred, när vi sett att oljan har lett till ett långvarigt och omfattande krig i Irak, kan man börja fundera på vad dessa tankar kan leda till. Lundin Petroleum och andra oljebolag kanske kan få ett kommande fredspris för att man bidrar till fred. Jag har lite svårt att se dessa kopplingar eftersom oljan hittills bara har skapat krig och särintressen. Därför frågar jag igen: Tror du verkligen på att oljeindustrins intressen i Sudan kan leda till en fred där?
Carl Bildt (M)
Anf. 92 Carl Bildt (M)
Herr talman! Jag ska inte tro så mycket i detta sammanhang. Och det handlar inte om min roll som utrikesminister. Jag har bara redovisat att jag har varit där. Och nu talar jag om nord-syd-konflikten. Jag har suttit i samtal med alla sydledare och med alla nordledare och talat om oljan och freden. Det var under en tid då det inte fanns någon fredsprocess över huvud taget, inte heller från FN:s sida. Jag var mycket kritisk mot Kofi Annan i privata samtal med honom. Det ledde så småningom till att vi fick i gång en fredsprocess. Det var framför allt den amerikanska regeringen - men jag ger gärna en ros till den norska regeringen också - FN och den amerikanske senatorn Danforth. Då var det viktigt, och jag vill hävda att vi spelade en roll för att få i gång den processen. Då var engagemanget i Sverige gränsande till obefintligt. Och det var två och en halv miljon döda i den konflikten. Sedan fick vi fredsavtalet. Därefter har vi fått konflikten i Darfur. Det är en oerhörd tragedi, framför allt 2003-2004 då det var helvetets år. Och då var det inte så påtagligt mycket entusiasm här heller. Sedan har det stapplat sig fram. Vi fick ett fredsavtal i maj förra året. Det går rätt dåligt. Det pågår nu en ny politisk process där Jan Eliasson och Salim Salim deltar. De ska ha allt stöd. De har varit nere under de senaste tio dagarna och talat både med president Bashir i flera omgångar och med de olika företrädarna. Vi har också haft fredsprocessen i Tripoli under de senaste dagarna. Vi måste se om detta kan fungera, och vi måste vårda asylprocessen. Jag är ledsen om jag kanske inte känner så mycket för de inrikes partipolitiska piruetterna i denna fråga. Jag har sett så mycket av lidande, krig, elände och död. Jag har också varit engagerad för att åstadkomma fred i Sudan i konflikten mellan nord och syd då nästan ingen i Sverige brydde sig om detta. Sedan förstår jag att ni vill knipa era partipolitiska poäng. Jag tycker att Peter Hultqvist är ett undantag eftersom han har väckt en seriös interpellation. Men jag vet hur det partipolitiska spelet är. Men jag har varit mer engagerad för freden i Sudan än vad jag tror att någon i denna kammare har varit, varit i närheten av eller ens är medveten om.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.