Stöd till kommuner vid mottagande av ensamkommande flyktingbarn

Interpellation 2015/16:49 av Mats Green (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2015-10-05
Överlämnad: 2015-10-07
Anmäld: 2015-10-13
Svarsdatum: 2015-10-23
Besvarad: 2015-10-23
Sista svarsdatum: 2015-11-02

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Stöd till kommuner vid mottagande av ensamkommande flyktingbarn(pdf, 106 KB)

Interpellationen

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Sverige tar ett stort ansvar för människor på flykt. I synnerhet gäller detta föremålet för denna interpellation – mottagande av ensamkommande flyktingbarn och de förutsättningar kommunerna givits för detta. Bara i år har det anlänt 4 500 ensamkommande barn till Sverige som sedan ska fördelas över landets kommuner. Det är en ökning med 85 procent jämfört med samma period förra året, och det största antalet någonsin. Siffran kommer också att stiga till drygt 8 000 barn under 2015 enligt Migrationsverket.

Sverige ska fortsätta att ta ett stort ansvar med ett generöst mottagande. Detta innebär samtidigt en stor utmaning – såväl hanteringsmässigt som ekonomiskt – för de kommuner som åtagit sig ansvaret att hantera mottagande av ensamkommande barn.

I min valkrets, Jönköpings län, har glädjande nog samtliga kommuner tecknat avtal med Migrationsverket om att ta emot ensamkommande barn. En av dessa är Gnosjö – som jag nyligen besökte för såväl information som diskussion kring just dessa frågor. Bilden som gavs är entydig och gemensam med övriga kommuner i länet och landet.

De konkreta utmaningarna var flera – gemensamt var dock att i större delen av exemplen är det staten som fallerar i sitt stöd och i de förutsättningar man ger ansvarstagande kommuner.

Det är mot just denna bakgrund anmärkningsvärt att statsminister Stefan Löfven som svar på frågan om vad han anser måste göras för att hantera denna alltmer akuta samhällsutmaning uttalar att ”kommunerna måste nu ta sitt ansvar”.

Gemensamt för ett lyckat mottagande är att detta förutsätter engagerade, ansvarstagande och innovativa kommunala medarbetare och förtroendevalda i god samverkan med såväl övriga myndigheter som det civila samhället i form av föreningar, familjer och enskilda.

Exempel på generella utmaningar kommunerna brottas med är alltifrån svårigheter att rekrytera gode män, kort framförhållning från Migrationsverkets sida vad gäller placering, antal och överlämning av ensamkommande barn till aktuell kommun, hanteringen av stora nivåskillnader i fråga om tidigare skolgång och utbildning, stora åldersmässiga spann på ensamkommande barn till hur man förbättrar och hanterar det faktum att endast 10 procent, enligt Migrationsverket, av de ensamkommande barnen får en fullgod gymnasieutbildning i dag.

Exempel på utmaningar för kommunerna i de av staten givna förutsättningarna handlar om alltifrån Migrationsverkets långa utredningstider till komplicerade och otydliga ersättnings- och återsökningsregler och till den kanske största utmaningen såväl hanteringsmässigt som ekonomiskt – boendelösning och boendeform. Samtliga dessa faktorer innebär enskilt och i kombination stora kommunala extrakostnader med konsekvenser för övriga kommunala verksamheter.

En orsak till de höga kostnaderna är den boendeform som i dag måste tillhandahållas för ensamkommande barn. I dagsläget bor barnen på så kallade HVB, hem för vård eller boende. Platserna är resurskrävande då kraven för denna typ av boende är mycket specifika gällande personal och övrig service. HVB-hemmen har också ursprungligen ett annat syfte för barn och ungdomar i behov av vård och uppsyn. Dessa ungdomar har i dag svårt att få en plats på den typen av boende. I många fall är barnen i övre tonåren och har under lång tid klarat sig själva vilket gör att boendeformen inte är väl anpassad till barnens behov.

Boendeplatserna räcker i dagens läge inte till och många barn får familjehemsplacering som inte heller är lätt att hitta för kommunen. Ofta tvingas man söka sig utanför kommungränsen för att hitta boende. Konsekvenserna av att platserna på boenden för ensamkommande flyktingbarn inte räcker till tvingar ibland kommunen till tillfälliga lösningar, vilket inte är bra eftersom man helst ser långsiktiga lösningar där barnen får ett boende med god kvalitet.

Alliansregeringen tillsatte en utredning om tvångsvård för barn och unga. Utredningen släppte under hösten 2014 ett delbetänkande där man föreslår en mer individualiserad boendeform kallad stödboende. Boendet är mer fritt än vad boende i HVB-hem är, och mer ansvar ges åt ungdomarna själva. Samtidigt som en sådan boendeformen bättre skulle tillvarata den enskildas behov är den långt mer resurseffektiv. En ordning där ensamkommande barn huvudsakligen skulle bosättas i boende som föreslås i delbetänkandet, där man tvärtom endast i behovsprövade fall använder sig av HVB-hem för ensamkommande, skulle påtagligt underlätta kommunernas mottagande och hantering.

I fråga om den ekonomiska ersättning staten ger kommunerna bör ersättnings- och återsökningsregler såväl som administrativa rutiner förenklas och helst täcka kommunens kostnader fullt ut. Dagens regelverk skapar onödigt krångel där Migrationsverkets olika besked ytterligare komplicerar ansvarstagande kommuners insatser och skapar osäkerhet. Konkreta exempel på detta är besked från Migrationsverket om att det är möjligt att återsöka placeringskostnader för familjehem som sker med stöd av LVU men däremot inte SoL-placeringar i familjehem. Det är ett besked som går stick i stäv med tidigare besked från Migrationsverket.

Vidare är Migrationsverkets långa utredningstider ett välkänt problem men som inte nog kan betonas då dessa ofta är förödande och hämmar ungdomarna till bristningsgränsen, där såväl kommuner som sjukvården i allt högre utsträckning tvingas sätta in extra personal och övriga insatser för att över huvud taget kunna hantera situationen i dessa sammanhang.

Under hösten 2014 tillkännagav ett enigt utskott i riksdagen för regeringen att man ville se en offentlig utredning tillsättas som ska lämna förslag på ett hållbart och flexibelt system för mottagande av bland annat ensamkommande flyktingbarn. Utredningen ska också ge svar på hur man främjar en snabb etablering på arbetsmarknaden. Enligt tillkännagivandet skulle regeringen tillsatt utredningen senast den 31 mars 2015. Det finns i skrivande stund fortfarande ingen utredning presenterad trots en alltmer akut situation. Det är anmärkningsvärt.

Många kommuner tar ett stort ansvar i mottagandet av ensamkommande barn, men fler måste göra mer. Samtliga kommuner bör förmås att ta emot ensamkommande barn. Detta skulle medföra en jämnare fördelning över landet och större delaktighet i vårt mottagande av ensamkommande barn – men inte lösa de här exemplifierade utmaningarna i de förutsättningar staten ger för i landet berörda kommuner.

Staten måste ta ett större ansvar och ge ett tydligare stöd till ansvarstagande kommuner – bättre incitament och möjligheter att öppna sina dörrar för fler.

Mina frågor till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson mot bakgrund av det ovan anförda är följande:

Hur tänker ministern agera för att förbättra de ekonomiska förutsättningar för de kommuner som tecknat avtal om ensamkommande barn?
Hur tänker ministern agera i fråga om det tydliga behovet av en förändrad, förenklad och mer flexibel boendeform för att kunna tillskapa fler möjligheter till boende för fler?
Hur tänker ministern agera för att förenkla såväl som förtydliga regler och rutiner för ersättning och återsökning mot bakgrund av det ovan återgivna?
Hur tänker ministern agera för att ge Migrationsverket förutsättningar att korta de alltför långa utredningstiderna?
Hur tänker ministern i övrigt agera för att hantera och underlätta de utmaningar ansvarstagande kommuner ställs inför?
När kommer ministern att tillsätta den utredning i enlighet med det uppdrag ett enigt utskott beslutat om – och varför har detta ännu inte gjorts?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2015/16:49

Webb-tv: Stöd till kommuner vid mottagande av ensamkommande flyktingbarn

Dokument från debatten

Fredag den 23 oktober 2015Kammarens föredragningslistor 2015/16:19
Protokoll 2015/16:19 Fredagen den 23 oktoberProtokoll 2015/16:19 Svar på interpellation 2015/16:49 om stöd till kommuner vid mottagande av ensamkommande flyktingbarn

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)

Anf. 1 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Svar på interpellationer

Fru talman! Mats Green har ställt ett antal frågor, varav de flesta avser mottagandet av ensamkommande barn.

Sverige tar ett stort ansvar för människor på flykt. Många av dem som söker sig till Sverige är ensamkommande barn. Till och med mitten av oktober hade det kommit över 17 000 ensamkommande barn. Under de senaste tre månaderna har det kommit mellan 700 och drygt 2 000 barn per vecka. Det är en extraordinär situation.

Jag vill börja med att redogöra för hur regeringen hanterar och underlättar de utmaningar som ansvarstagande kommuner ställs inför. I budgetpropositionen för 2016 redovisar regeringen satsningar på sammanlagt ca 2 miljarder kronor under 2016 för bättre mottagande och snabbare etablering. Bland annat höjs schablonersättningen till kommuner för mottagande av nyanlända med ca 50 procent. Denna ersättning utgår även för ensamkommande barn. Vidare höjs schablonersättningen för asylsökande barns skolgång, också det med 50 procent.

Regeringen kommer även att införa differentierade schabloner för statlig ersättning för mottagande av ensamkommande barn. Syftet är att förenkla regelverket, minska den administrativa bördan för både kommunerna och Migrationsverket samt öka kostnadseffektiviteten.

Den 8 oktober beslutade regeringen om en lagrådsremiss om att införa en ny placeringsform, så kallat stödboende, som komplement till befintliga placeringsformer, hem för vård eller boende och familjehem. Med den nya placeringsformen kan kommunerna lättare hitta kostnadseffektiva placeringar som passar individen. Det kommer framför allt att öka flexibiliteten i kommunernas mottagande. Regeringen har gett berörda myndigheter uppdrag i syfte att underlätta kommunernas mottagande. Socialstyrelsen har getts i uppdrag att se över föreskrifter för hem för vård eller boende, HVB. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har ett regeringsuppdrag att stärka sin kapacitet med tillståndsprövning för HVB och den kommande placeringsformen stödboende. Regeringen har även gett Statens institutionsstyrelse i uppgift att utreda förutsättningarna för myndigheten att iordningställa och tillhandahålla minst 1 000 platser i stödboende och HVB för barn och unga i åldern 16-20 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Slutligen har regeringen i budgetpropositionen aviserat att den kommer att återkomma med förslag för att skapa ett sammanhållet system som skapar förutsättningar för en effektiv asyl- och återvändandeprocess, främjar en snabb etablering för dem som fått uppehållstillstånd samt bidrar till att ge kommuner och landsting goda planeringsförutsättningar, så att en långsiktighet i mottagandet kan främjas. I detta ingår även att se över statens styrmedel, liksom ersättningssystemet till kommuner och landsting för mottagandet av asylsökande.

Mats Green (M)

Anf. 2 Mats Green (M)

Fru talman! Den fråga som vi nu ska diskutera och flyktingsituationen i stort är brännande aktuell, för att uttrycka sig milt, inte bara i den offentliga samhällsdebatten utan också i nyhetssändningar, riksdagsdebatter och fullmäktigedebatter men även runt fikabord landet över, vart man än kommer.

Sverige tar, som Morgan Johansson sa, ett mycket stort ansvar för människor på flykt, och vi ska fortsätta göra det. I synnerhet gäller det föremålet för den här interpellationen, mottagandet av ensamkommande flyktingbarn och de obefintliga förutsättningar som kommunerna har givits av staten för detta.

I min valkrets Jönköpings län har samtliga kommuner tecknat avtal om att ta emot ensamkommande barn. En av dessa är Gnosjö kommun, som jag nyligen besökte för information och diskussion om just denna fråga. Den bild som gavs är entydig och, vill jag påstå, gemensam med övriga kommuner i länet och i hela landet.

Gnosjö och många övriga kommuner sitter, fru talman, i en helt hopplös och ohållbar situation, med en mängd utmaningar, både hanteringsmässiga och ekonomiska. Gemensamt är dock att det i nästan alla exempel är staten som fallerar i sitt stöd och i de förutsättningar som man ger ansvarstagande kommuner, när tvärtom gemensamt för ett lyckat mottagande är att detta förutsätter engagerade, ansvarstagande och innovativa kommunala medarbetare och politiker. Jag vet inte hur många samtal jag har haft, fru talman, med frustrerade och uppgivna sådana, som trots till synes omöjliga förutsättningar får det att fungera. Den sortens engagemang kan man nog konstatera aldrig någonsin kan kommenderas fram.

Kommunerna brottas med alltifrån svårigheter att rekrytera gode män, Migrationsverkets obefintliga framförhållning vad gäller placering, antal och överlämning av ensamkommande barn till aktuell kommun, dess långa utredningstider, komplicerade och otydliga ersättnings- och återsökningsregler till den kanske största utmaningen såväl hanteringsmässigt som ekonomiskt, det vill säga boendelösning och boendeform, som ministern även berörde. Jag kan även nämna utmaningen för skolorna. Allt detta innebär enskilt och i kombination stora kommunala extrakostnader som naturligtvis får konsekvenser för övriga verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag får väl säga, fru talman, att det är något anmärkningsvärt att statsministern för bara någon månad sedan, när han var på besök i Jönköpings län, som svar på frågan om vad han ansåg måste göras för att hantera den alltmer akuta samhällsutmaningen svarade: Nu måste kommunerna börja ta sitt ansvar. Då vill jag säga: Kommunerna är just de som tar sitt ansvar - nu måste staten göra sitt.

Morgan Johansson klassificerade i går själv situationen som ohållbar. Om jag ska vara lite kritisk anser jag väl att en hittills ganska handlingsförlamad regering nu måste se till att det ohållbara inte brister. Men nog om det. Nu är vi där vi är.

Jag har ställt ett antal konkreta frågor men inser att jag kommer att få återkomma om detta, eftersom förhandlingar om den akuta hanteringen pågår i detta nu. Jag kommer också att återkomma med en diskussion om kommunernas långsiktiga förutsättningar och statens stöd, för även om tillflödet av ensamkommande barn skulle upphöra vid årsskiftet, vilket det självklart inte kommer att göra, kommer utmaningarna att vara jättestora, och vi måste hitta en högkvalitativ, uthållig och realistisk väg att hantera detta även i läge två.

Morgan Johansson (S)

Anf. 3 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Fru talman! Mats Green sa att han skulle återkomma i nästa anförande. Då tycker jag att Mats Green också ska återkomma till vad han vill göra för att klara ut situationen. Det tjänar ju ingenting till att vi pekar finger åt varandra, varken kommunerna i förhållande till Migrationsverket eller Migrationsverket i förhållande till kommunerna. Det viktiga här är att man samarbetar.

Jag är också ute och reser en hel del i kommunerna. Jag var i Trelleborg i måndags. Det är den kommun som jag skulle vilja säga tar det allra största ansvaret av alla landets kommuner för just de ensamkommande barnen. Man har över 700 sängplatser för ensamkommande barn.

Varför har man så pass många? Det kommer så många just nu varenda dag till Trelleborgs hamn, ett par tre hundra om dagen och ibland betydligt fler än så. Malmö är också en kommun som tar oerhört stort ansvar för detta. Malmö besöker jag på måndag.

Det kommer alltså väldigt många. Men det är också så att våra system inte är anpassade för så pass många som kommer nu, vilket innebär att vi får flaskhalsar på olika sätt. Migrationsverket hinner inte registrera alla, och de måste först registreras. Därefter kan man ta beslut om en anvisning, och sedan måste kommunen som personerna blir anvisade till komma och hämta dem. Det är denna enorma logistiska utmaning som vi är mitt inne i.

Det finns ingen som tjänar på att vi bara försöker skjuta den här frågan mellan oss, utan här handlar det om att samarbeta mellan kommuner och stat. I både Trelleborg och Malmö möts jag av attityden att det är detta man vill göra, och när jag talar med Migrationsverket möts jag också av den attityden.

Vad kan vi göra från regeringens sida? Mats Green kritiserar oss för att vi inte gör någonting. Men i den budget som vi nyligen har presenterat höjer vi för det första, som jag sa i mitt interpellationssvar, ersättningsnivån med 50 procent för nyanlända flyktingar som kommer till kommunerna. Vi höjer också ersättningsnivåerna kraftigt - också det med 50 procent - för asylsökande barns skolgång. Det är en rejäl satsning som vi gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För det andra går vi fram med ett förslag där vi talar om stödboende i stället för HVB-hem. Det är någonting som borde ha gjorts för länge sedan. Det är nämligen inte motiverat att ha en lösning där alla ensamkommande barn måste placeras i just ett sådant boende. Vissa barn har den typen av problematik att de behöver vård och behandling på ett HVB-hem. Men många av dem har inte en sådan problematik, utan de behöver mindre tillsyn. Då måste man ha denna flexibilitet i systemet.

Vi kommer att behöva göra mer i denna ansträngda situation. Alla kommer att behöva göra mer. Kommunerna, staten, regeringen och oppositionen kommer att behöva göra mer. Därför är det mycket viktigt att vi tillskapar ett samtalsklimat som möjliggör att vi kan träffa de breda blocköverskridande överenskommelser som Mats Green berör. Nu har vi i snart en vecka suttit i sådana samtal, och de pågår mycket intensivt just nu. Men regeringens inställning är alltså att vi ska försöka lösa detta tillsammans och inte i konfrontation med varandra.

Mats Green (M)

Anf. 4 Mats Green (M)

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som statsrådet sa. Jag menade att jag kommer att behöva återkomma i fler interpellationsdebatter när det gäller just de konkreta frågor som jag ställde därför att det just nu pågår förhandlingar om de frågor som vi diskuterar. Sedan jag skrev denna interpellation för nästan en månad sedan har mycket hänt. Man kan konstatera att situationen har förvärrats ytterligare. Men sedan en vecka tillbaka pågår det förhandlingar mellan regeringen och oppositionen om hur man gemensamt ska kunna hitta lösningar för hela situationen i allmänhet, men naturligtvis när det gäller kommunernas situation i synnerhet. Det är också det som har varit ingången för mitt parti i fråga om detta.

Nu är förslag på gång när det gäller stödboende, vilket jag tycker är mycket bra. Detta presenterades av den tidigare regeringen, och den nuvarande regeringen har fullföljt det. Det tycker jag också är bra.

Tanken med interpellationsdebatten i dag var lite grann att när vi inte har detta akuta läge längre fram kommer det ett läge två. Jag mötte representanter för Sveriges Kommuner och Landsting i veckan som sa att de nu är fokuserade bara på det akuta läget. Så ska det givetvis vara. Jag inser också att Migrationsverket har enorma utmaningar, och jag vill inte på något sätt negligera dessa utmaningar. Men de största utmaningarna finns i ansvarstagande kommuner runt om i landet.

När läget inte längre är så akut behöver vi en diskussion om läge två. Då kommer man fortfarande att ha utmaningar, och då tror jag att det är viktigt att man garanterar långsiktiga, stabila och högkvalitativa lösningar för kommunerna. Där kan vi nämligen se att det finns en berättigad oro. Jag har ett ganska långt förflutet som kommunalpolitiker och som kommunalråd i tio år i Jönköping. Jag vet också att alla regeringar, oavsett färg, tenderar ibland att glömma bort de långsiktiga utmaningar som kommunerna står inför. Jag tycker därför att vi måste ha en sådan debatt också.

Nu har vi en akut situation. Men sedan kommer ett läge två som också innebär enorma utmaningar. Vi måste hitta ett långsiktigt sätt att hantera dem.

Morgan Johansson (S)

Anf. 5 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi går fram med förslag om stödboenden. Redan den 1 januari vill vi ha denna lagstiftning på plats. Vi ger samtidigt Statens institutionsstyrelse i uppdrag att ha 1 000 platser i beredskap så att man kan börja med detta. Sedan kommer det säkert att fullföljas genom att marknaden också fungerar och att man kommer att kunna få fram fler platser som ska kunna handlas upp det kommande halvåret. Men det är bra att ha ett antal platser i statlig regi till att börja med.

Vi höjer, som sagt, ersättningsnivåerna från den 1 januari. Det är en 50-procentig ökning av ersättningen både för asylsökande barns skolgång och för nyanlända, vilket också är ett stort påslag.

Jag tror att vi kommer att behöva göra mer för att stödja kommunerna. Det är en av de frågor som vi diskuterar i våra överläggningar och som jag tror att vi ska kunna gå i mål med inom kort. Det är viktigt att få ut ett ännu mer förbättrat stöd till kommunerna också i närtid.

Det är i princip på det sätt som Mats Green säger, nämligen att det självklart kommer ett läge två. Vad ska man göra utöver detta i fortsättningen när det sedan handlar om etablering? Jag tror att det till stor del handlar om skolgången. Vi spär på ersättningarna och ökar stödet. Men det måste också ta sig praktiska uttryck. Det innebär att vi under de kommande åren kommer att få bygga en hel rad nya skolor, och vi kommer att få öppna gamla skolor som man kanske har lagt ned på grund av utflyttning och annat, till följd av att elevtillströmningen kommer att vara så stor. Man kan se det som ett problem att vi bygger skolor. Men för en kommunalpolitiker måste det vara något av det roligaste som finns att få klippa ett band och öppna en ny skola. Så tycker jag också att man ska se det, alltså att detta är en del i ett samhällsbygge av Sverige.

Vi kommer också att behöva bygga en väldig massa nya bostäder. De 250 000 bostäder som regeringen har sagt ska tillkomma till 2020 är ett minimum. Vi kommer att bygga fler än så.

Vi har lagt fram förslag om den största bostadspolitiska satsningen på över tio år på riksdagens bord. Den omfattar sammanlagt 6 miljarder kronor.

Jag säger inte att vi i och med de satsningar som vi gör löser alla problem, särskilt inte när vi ser att inströmningen är så pass stor. Men jag säger att det är på det sättet man ska gå till väga, alltså att successivt investera och bygga ut den samhälleliga strukturen när vi nu blir fler i Sverige. Det är regeringens ingång i detta.

Men för att kunna göra detta på sikt tror jag att det är viktigt att man också skapar en politisk stabilitet och en parlamentariskt stark grund att stå på. Därför för vi nu dessa samtal med oppositionen. Och jag tror att vi kommer att gå i mål med dessa förhandlingar inom kort.

Mats Green (M)

Anf. 6 Mats Green (M)

Fru talman! Vi får naturligtvis vänta och se tills det finns skarpa förslag på bordet. Det är svårt att föra en debatt här innan vi har fått dessa skarpa förslag. Jag ser fram emot det. Jag kommer att fortsätta resa runt så mycket jag kan i mitt län och tala med förtroendevalda och kommunala medarbetare på socialförvaltningen, skolförvaltningen och så vidare för att se vilka konkreta utmaningar man har och där man ser att staten så att säga inte levererar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också säga att skolutmaningen inte kommer att vara liten. Visst är det kul att man som kommunalpolitiker får bygga och öppna skolor. Men vi ska också komma ihåg att det också måste fyllas med ett kvalitativt innehåll. Där står kommunerna inför tämligen stora utmaningar.

Jag vill inte på något sätt negligera de jätteutmaningar som kommunerna står inför. Utmaningar är kanske ett slitet ord, och i dessa dagar kan man faktiskt använda sig av ordet kris och mena det. Jag kommer att fortsätta att bevaka dessa frågor.

Beträffande det sista som ministern sa finns det all anledning att vara mycket orolig, alltså när det gäller bostäder, framför allt när man ser på den passiva regeringen.

I går hade jag en diskussion här med bostadsminister Mehmet Kaplan. Jag ställde då frågan varför denna regering ägnar mer tid åt att göra det svårare att hyra ut bostäder än att bygga bostäder i Sverige. Jag kan konstatera att det som ministern säger inte alls stämmer.

Återigen: Man måste någon gång börja presentera förslag för hur det ska kunna bli lättare och billigare att bygga i Sverige. Nu talar man om bidrag till företag. Det tror ingen på. Det krävs andra saker. Där är jag inte övertygad om att en miljöpartist, med tanke på Miljöpartiets historia i kommuner, landsting och riksdag att motsätta sig alla former av enklare regler för bostadsbyggande, är lämpligast att se till att det byggs mer i Sverige.

Morgan Johansson (S)

Anf. 7 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Fru talman! I mitt första inlägg frågade jag Mats Green om han hade förslag på vad vi ska göra. Jag måste säga att jag inte i något av hans inlägg uppfattade några förslag på vad vi ska göra, utan det var en kritik av vad vi nu gör. Så där kan det ju inte fungera om man ska ha en dialog. Då måste man ställa frågan: Om ni är kritiska mot vad vi gör, vad tycker ni då att vi ska göra i stället?

Det förs en dialog brett med de olika partierna, och där tror jag som sagt att det finns möjlighet att komma överens och att till och med komma med konkreta förslag. Men jag hittade ingenting av den karaktären i Mats Greens inlägg.

Jag tror att det är minst två stora frågor som man måste fokusera på när det gäller just ensamkommande barn. Den ena är skolan och, kopplat till den, lärarrekryteringen. Även om vi går in med mycket pengar till kommunsektorn och möjliggör detta kommer vi att ha problem med antalet lärare. Då är vi beredda att utöka lärarutbildningen men också att höja läraryrkets status genom pengar som finansierar en höjning av lärarnas löner generellt sett. En stor satsning på det ligger också i budgeten.

Sedan ska man komma ihåg att av dem som har kommit till Sverige på senare år är en stor grupp lärare. Vi har 1 400 i etableringsuppdraget, alltså som har fått uppehållstillstånd och är lärare. För oss handlar det om att sätta dem på skolbänken och se till att de lär sig svenska så att de sedan kan fortsätta i sitt yrke i Sverige. Där finns också en resurs, och det tycker jag att man ska komma ihåg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bostadsbyggandet ökar. Första halvåret i år ökade bostadsbyggandet med 30 procent i förhållande till första halvåret förra året, och det är framför allt hyresrätter. När vi går in med ytterligare pengar kommer det att öka ytterligare. Det är jag säker på.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Frågeställare

Mats GreenModeraterna

Besvarad av

Justitie- och migrationsminister Morgan JohanssonSocialdemokraterna