statsministerns uttalanden och agerande i Europa

Interpellation 2003/04:419 av Carlsson, Gunilla (m)

den 6 april

Interpellation 2003/04:419

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) till utrikesminister Laila Freivalds om statsministerns uttalanden och agerande i Europa

Statsministern initierade för en tid sedan debatten om så kallade övergångsregler vid de nya medlemsstaternas inträde i den europeiska unionen genom att varna för risken för "social turism" från dessa länder. Statsministerns uttalanden om social turism togs på många håll mycket illa upp, inte minst i våra grannländer Estland, Lettland, Litauen och Polen.

I samband med minneshögtiden i Madrid efter terrorbombningarna valde statsministern att i stället besöka ett svenskt lantbruk och låta Sverige representeras av statsrådet Lund. Samtidigt representerades till exempel Finland av sin statschef, Norge och Danmark av respektive lands kronprinsar, Storbritannien av både landets kronprins och premiärminister, Tyskland av förbundskanslern och Frankrike av dess president. Statsministerns prioritering har väckt uppmärksamhet och på sina ställen vrede, främst i Spanien men också i andra delar av unionen.

I en intervju i finska Hufvudstadsbladet sade statsministern enligt TT följande: "Om de tror att vi ska ta ut höga skatter i Sverige, Finland och Danmark och skicka pengar till Östeuropa för att där ska finnas en överklass som inte betalar skatt så är det inte hållbart." I intervjun hävdar statsministern också att han ser hinder för de baltiska länderna att delta i det nordiska samarbetet eftersom det bygger på en "språkgemenskap". Vidare jämför statsministern den finska Nato-debatten med "en seminarieövning". Statsministern lyckas i denna intervju blanda sig i de nya medlemsländernas inre angelägenheter och skattepolitik. Dessutom betonar statsministern i onödan hinder för ett viktigt samarbete kring Östersjön där de baltiska staterna i Nordiska rådet skulle stärka samarbetet samt uttalar sig nedlåtande om den säkerhetspolitiska debatten i Finland. Dessutom bidrar han till den felaktiga föreställningen att Sveriges EU-avgift skulle ha signifikant betydelse för vårt skattetryck. Avgiften är i år knappt 25 miljarder kronor. Det är drygt 3 % av de statliga utgifterna. En stor del av dessa medel återförs på olika vis till Sverige.

Sverige ses på sina ställen inom unionen som den "ofrivilliga europén". Vi uppfattas som landet som visserligen är medlem i EU, men som fortfarande efter snart ett decenniums medlemskap tvekar att fullt ut delta i samarbetet. Nej-et till införandet av euron förstärkte denna bild. Mot bakgrund av folkomröstningsresultatet är det av stor betydelse att Sverige framstår som en engagerad partner i det europeiska samarbetet. Vår bedömning är att statsministern genom sina uttalanden i de tre ovan beskrivna fallen skadat vår trovärdighet inom EU. Dessutom bidrar han negativt till att Sverige ska kunna spela en aktiv och ledande roll i ett växande Östersjösamarbete.

Statsministerns uttalanden och agerande riskerar att bidra till att utvidgningens alla fördelar inte tas till vara och att Sveriges möjligheter till nya och viktiga allianser inte beaktas.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utrikesministern:

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att minimera den skada som statsministern kan ha orsakat Sveriges relationer med Spanien, de baltiska länderna samt övriga kandidatländer i Östeuropa?

Hur avser utrikesministern att kompensera den restriktiva inställning som statsministern ger uttryck för vad gäller Estlands, Lettlands och Litauens deltagande i det nordiska samarbetet så att Sverige kan agera med bättre ledarskap och engagemang i Östersjösamarbetet, vars betydelse nu ökar?