Snabbspår för nyanlända
Interpellation 2016/17:312 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-02-06
- Överlämnad
- 2017-02-15
- Anmäld
- 2017-02-16
- Svarsdatum
- 2017-02-28
- Sista svarsdatum
- 2017-03-01
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
På min skriftliga fråga angående snabbspår lämnade arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson ett svar den 22 december. I svaret återfinns en lägesbeskrivning av Arbetsförmedlingens rapport om samordning med myndigheternas samarbetspartners för snabbspåren samt regeringens ambition till att fler nyanlända ska kunna etablera sig och att där det finns bristyrken i branscherna ska det ges hjälp med kompetensförsörjningen.
Det står också i svaret att det på vissa snabbspår finns utmaningar med att hitta lämpliga deltagare till de insatser som erbjuds. Efter att ha lyssnat på en dragning från en branchorganisationen om möjligheter för kockar att få arbete blir det tydligt att snabbspåren inte fungerar som de ska. Initialt skulle det finnas 300 kockar i etableringsuppdraget hösten 2015. Av dessa har dock endast 65 blivit validerade under 2016 och processen riskerar att bromsas och stoppas upp av Arbetsförmedlingen. Antalet valideringar sedan hösten 2016 har också sjunkit radikalt.
I höstas rapporterades även om problematiken med att få in nyanlända i fastighetsbranschen. Arbetsförmedlingen har själv rapporterat att det finns över 2 000 personer som är redo att börja arbeta inom branschen, valideringsverktyg är framtaget för att bedöma deras kompetens och utbildning från hemländerna och arbetsgivarna väntar med öppna armar. Men ingenting händer och ingen av dessa människor har hittills kommit ut i arbetslivet via snabbspåren. Samtidigt vittnar flera arbetsgivare om att kontakten med Arbetsförmedlingen när det gäller snabbspår lämnar mer att önska. Det är tydligt att Arbetsförmedlingen måste bli bättre på att möta upp branscherna, så att dessa gemensamt kan samverka för att snabbspår ska vara just snabbspår.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Vilka konkreta åtgärder och initiativ avser ministern att vidta för att förbättra och öka på takten så att nyanlända kommer ut på arbetsmarknaden via Arbetsförmedlingens snabbspår?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:312
Webb-tv: Snabbspår för nyanlända
Dokument från debatten
- Tisdag den 28 februari 2017Kammarens föredragningslistor 2016/17:75
- Protokoll 2016/17:75 Tisdagen den 28 februariProtokoll 2016/17:75 Svar på interpellation 2016/17:312 om snabbspår för nyanlända
Protokoll från debatten
Anf. 9 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat mig vilka konkreta åtgärder och initiativ jag avser att vidta för att förbättra och öka på takten så att nyanlända kommer ut på arbetsmarknaden via Arbetsförmedlingens snabbspår.
Ann-Charlotte Hammar Johnsson ställde mig samma fråga i riksdagsfrågan 2016/17:526 Snabbspår på arbetsmarknaden.
Att skapa starkare och snabbare vägar till etablering på arbetsmarknaden för de många människor som kommit till Sverige är en utmaning regeringen tar på stort allvar. Regeringen har vidtagit och avser att vidta ytterligare åtgärder i syfte att stärka möjligheterna till etablering för nyanlända. Vi har höga ambitioner för vår etableringspolitik. Sverige ska vara en förebild för andra länder.
En betydande andel av de nyanlända som just nu söker sin plats på svensk arbetsmarknad har utbildning och erfarenheter av yrken som i dag präglas av arbetskraftsbrist. Efterfrågan på utbildad arbetskraft är rekordstor inom offentlig sektor och mycket stor inom delar av privat sektor. Att vi på ett effektivt och målmedvetet sätt tar till vara den kompetens som många nyanlända har med sig bidrar till att vi snabbare kan möta denna arbetskraftsbrist och därmed också understödja en fortsatt positiv sysselsättningsutveckling.
Historiskt har det tagit alldeles för lång tid för nyanlända att komma in i de yrken de har utbildning för och erfarenhet av från sina hemländer. Det var därför som regeringen våren 2015 tog initiativ till snabbspår tillsammans med arbetsmarknadens parter. Snabbspåren bidrar till att arbetsgivare får möjlighet att få tag i rätt kompetens samtidigt som nyanlända får jobba i sitt yrke.
Anf. 10 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag vill börja med att säga att jag anser att snabbspår är ett bra initiativ och att jag också är mån om att få människor i arbete på olika sätt. Detta borde vara en av flera framkomliga vägar.
Som statsrådet tog upp har jag ställt en skriftlig fråga till statsrådet om snabbspåren. Jag har också tagit del av svar på andra frågor i kammaren under hösten. Det här är en oerhört viktig fråga. Det är synd att snabbspåren som snabbt kom på plats sedan har varit en längre och segare process och att de då inte blivit snabbspår.
Sedan jag ställde min fråga har jag bland annat skaffat mig mer information om kockutbildning, då det från början varit tydligt från den branschen att de ser snabbspår som en bra väg in till yrket eftersom det är ett bristyrke. Det borde då finnas lägre trösklar in på denna arbetsmarknad sett ur det perspektivet. Det finns rop om: Vi finns här. Vi vill hjälpa till. Vi vill ta del av detta. Vi är villiga att utbilda kockar.
Det fanns 300 kockar i etableringsuppdraget hösten 2015. Det är ett uppdrag som jag tänker är ett identifierat antal personer som har en bakgrund i just yrket som kock eller som har kunskaper på olika sätt från arbete med matlagning från sina hemländer och som därför valts ut av Arbetsförmedlingen. Man bör ha gjort en kartläggning av dessa personer som ska in i utbildning hos branschens utbildare i det gemensamma spåret.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När man då tittar på 2016 och resultat på antal validerade undrar man onekligen vad som har hänt med de övriga personer som skulle valideras och komplettera sina utbildningar. Står de i en kö som någon inte känner till? Eller är siffran på 300 kockar en uppskattning av någon inom myndigheten utan verifiering från början? Var kommer siffran ifrån, undrar man, då den inte hänger samman med det som sker i verkligheten? De 300 kockar som utlovades gjorde att parterna snabbt nådde en överenskommelse. Det var också första bransch ut. Jag tänker mig en bild där det finns lokaler och utbildad personal, och de har en tro på att 300 personer är på väg in.
Den 1 juni 2016 fanns det 22 yrkesbedömare på 21 företag i städer och regioner fördelade på Skåne, Lund, Göteborg, Stockholm, Falun-Borlänge, Östersund, Sundsvall, Umeå, Linköping och Skövde. Det är långt ifrån alla dessa som har uppfyllt att de har utbildningarna och har kommit till skott. Arbetsförmedlingarnas regionkontor i varje region har kontakt med deltagarna som sedan har fyllts på. Om jag förstått det hela rätt är det inte Arbetsförmedlingen som organiserat uppstartsmötena i landet med undantag av Stockholm. Det var också en kritik som har framförts.
Med den informationen blir jag undrande över: Hur ser planen ut för rollerna? Hur var den från början? Hur tydlig har processen varit som man har tagit fram? Människor har onekligen ytterligare hamnat mellan stolarna hos olika parter. Det är svårt att det hänger löst när det gäller vem som är ansvarig för vad. Förväntar sig någon att det är någon annan som ska göra någonting, och vad är det i så fall någon annan förväntas göra?
När man drog igång dessa snabbspår, som dessutom gick snabbt att få på plats, gick det alltså ganska snabbt. Gick det kanske för fort? Eller var det något som glappade på vägen när det gick så här snabbt?
Uppenbarligen har det också funnits brister i processen efter det att valideringar har gjorts till arbetsgivarna. Det är en logistisk fråga, som också den hänger samman med hela processen från ax till limpa.
Hur har människor kommit vidare, och hur ska de komma vidare?
Anf. 11 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! En vanlig dag är det ungefär 900 000 människor som inte går till jobbet. Enligt regeringens siffror kommer antalet att öka till bortåt 1 miljon. Under de senaste åren är det i storleksordningen en kvarts miljon människor som har sökt asyl i Sverige. En del får stanna, och andra inte. Till detta kommer anhöriginvandring.
En del av de människor som kommer hit är väldigt erfarna och välutbildade, och andra är det inte. Sammantaget innebär detta stora utmaningar som Sverige kommer att möta de kommande åren. Vi känner till vårt eget track record, som visar att efter nio är har ungefär hälften av dem som har kommit till Sverige varit i arbete. En av fyra har haft ett heltidsjobb.
Då måste det naturligtvis till en bred reformagenda för att få fler jobb och växande företag. Det handlar om fler enkla jobb, bidragstak, tredubblat RUT och en hel del andra saker. Det handlar också om initiativet med snabbspår, som är ett viktigt initiativ för att försöka få in människor snabbare på arbetsmarknaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Flera branscher har hoppat på detta för att se om man kan få det att funka. Det gäller inte minst besöksnäringen, där både fack och arbetsgivare var tidigt ute när regeringen kom med initiativet.
Jag tycker dock, herr talman, att det också har väckts ett antal frågor kopplat till detta: Vad blir utfallet, och hur kan detta utvecklas framåt?
Ett exempel är handeln. Handeln är en viktig näringsgren i Sverige. Där finns inget snabbspår eftersom parterna inte är överens. Vi vet sedan tidigare att det finns mängder av jobb inom handeln. Det är inte enkla jobb, men det är ofta lågtröskeljobb som kan innebära fantastiskt goda möjligheter att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Men denna dörr är alltså i det här avseendet stängd, och möjligheten finns inte.
Detta tillhör egentligen formellt handeln, och det finns ett initiativ kopplat till farmaceuter. Man har identifierat att bland de nyanlända finns 600 personer som detta gäller. I dagsläget är det enligt uppgift i storleksordningen 40-50 som har varit inne i snabbspåret. Det sägs att det finns en del problem med Socialstyrelsen när det gäller kartläggning, handläggning, regelverk och andra saker. Man ställer sig frågan: Hur kan det egentligen vara på detta sätt?
Herr talman! Det finns ett tredje exempel, nämligen besöksnäringen, som Ann-Charlotte Hammar Johnsson var inne på. Man har identifierat i storleksordningen 300 kockar, och enligt uppgifter från Visita är det 81 personer som har genomgått snabbspår. Man ställer sig frågan: Var är de andra av dessa 300? Rimligen borde det också finnas väsentligt fler av de 163 000 som sökte asyl i Sverige häromåret som har erfarenhet av att jobba som kock eller något annat inom restaurangbranschen.
Herr talman! Det finns ett antal frågor man kan ställa till arbetsmarknads- och etableringsministern. Den första gäller exemplet från svensk handel, och det är det bredaste. Vi vet att det finns viktiga arbetsplatser där. När nu parterna inte är överens - tycker arbetsmarknadsministern att detta är rimligt, eller är hon beredd att bidra till att man kan ha snabbspår också i en sådan bransch även i de fall då parterna inte är till 100 procent överens?
Den andra frågan är kopplad till det specifika farmaceutspåret. Om det "bara" är 40-50 av 600 identifierade personer som är inne i snabbspåret - vad gör då ministern, via Socialstyrelsen eller andra, för att se till att detta åtgärdas?
Den tredje frågan är kopplad till besöksnäringen. Nu är det tydligen 81 kockar som har gått igenom snabbspår trots att vi vet att det inom besöksnäringen finns ett stort behov av kockar. Medlemmar och restaurangägare har själva investerat pengar och vilja.
Jag undrar: Vad är ministern beredd att bidra med för att detta ska funka bättre? Branschen vittnar själv om att Arbetsförmedlingen endast pekar ut personer i Stockholm, Göteborg och Malmö och inte i andra städer runt om i landet.
Slutligen: Ministern skriver i svaret till Ann-Charlotte Hammar Johnsson att det handlar om att åtgärda hinder för en smidig process. Då ställer jag mig frågan: Vad är det ministern tänker sig att göra konkret för att detta ska funka på ett bättre sätt än det har gjort hittills?
Anf. 12 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Låt mig först tacka Ann-Charlotte Hammar Johnsson för hennes engagemang. Jag tror att det är bra att det finns en bred uppslutning kring snabbspåren. Syftet är inte att någon ska gå före någon annan utan att det helt enkelt ska gå snabbare. Vi ska slippa dödtid och onödig väntetid.
Snabbspåret för kockar var mycket riktigt det snabbspår som kom igång allra snabbast. Parterna och branschen sa sig klara av att ta emot 300 personer per år i valideringar och inom snabbspåret. Man utbildade handledare för detta. Det var branschens egen bedömning.
Arbetsförmedlingen har misslyckats med att kartlägga kompetens för att kunna anvisa personer till snabbspåren i tillräcklig omfattning. Det var bara drygt 80 personer förra året. Låt mig bara säga att det är oacceptabelt. Arbetsförmedlingen måste leverera bättre när det gäller att kartlägga kompetensen och välja ut rätt personer till snabbspåren. Ingen skugga ska falla över parterna i det här sammanhanget, utan det är Arbetsförmedlingen som måste leverera väsentligt mycket bättre.
Arbetsförmedlingen har nu en ny organisation kring detta och nya ansvariga för snabbspåren. Jag träffade själv parterna inom just snabbspåret för kockar förra fredagen då vi hade ett möte på departementet med dem och med ansvariga personer inom Arbetsförmedlingen. Syftet var att säkerställa att vi får snabba kontakter direkt för att kunna ta bort de hinder som har funnits både när det gäller vissa upphandlingsproblem och när det gäller att anvisa tillräckligt många lämpliga personer. Jag är helt övertygad om att det finns långt fler än 300 personer som är lämpliga för snabbspåren.
Vi tydliggjorde också att snabbspåren naturligtvis kan rikta sig även till den som inte är nyanländ. Restaurangfacket har till exempel vittnat om att man har personer i sin a-kassa som har erfarenhet av att jobba som kock. Det är personer som kanske behöver fräscha upp och validera sin kompetens för att kunna komma tillbaka i sitt yrke, och självklart ska vi också öppna snabbspåren för detta.
Jag följer snabbspåren mycket noga, vart och ett av dem. Det gäller inte minst de ansvariga för kockarna, som jag som sagt träffade helt nyligen. Det är helt oacceptabelt att vi inte får fram personer i tillräcklig takt när det uppenbarligen finns många personer som skulle vara lämpliga för snabbspåren. Det är jag helt säker på.
De olika snabbspåren har lite olika dynamik. Några har rullat på väldigt bra, och andra har haft en del inledande problem. För samtliga snabbspår där det har identifierats någon form av problem har min statssekreterare själv träffat parterna för att gå igenom och hands-on lösa de problem som kan finnas och som vi naturligtvis måste lösa.
Man ska ärligt säga att parterna har varit både snabbare och flexiblare än Arbetsförmedlingen. Det är bra. Men det är också viktigt att Arbetsförmedlingen blir snabbare och flexiblare i sitt sätt att arbeta för att kunna möta en snabbt föränderlig arbetsmarknad och, inte minst, de stora behov som arbetsgivarna har på arbetsmarknaden.
Lars Hjälmered tar upp behovet av fler jobb och växande företag. Det är precis vad vi har; vi har fler jobb och växande företag. Det växer så att det knakar. Det huvudsakliga problemet just nu är att finna rätt personer med rätt kompetens för att kunna besätta de lediga jobben och att hjälpa de personer som inte har rätt kompetens att höja sin kompetens så att de också får en chans att komma in på arbetsmarknaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
När det gäller handläggningstiderna på Socialstyrelsen är inte jag huvudansvarig, men jag vet att regeringen har satsat mycket stora resurser - utökade handläggningsresurser - på Socialstyrelsen just för att man ska kunna bedöma utländska examina. Tiden har också minskat väsentligt, men när det gäller hur mycket har jag tyvärr inte någon uppgift med mig här i talarstolen i dag.
Anf. 13 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Herr talman! Tack, statsrådet, för uppföljningen! Det är glädjande att få ett rakt besked, även om det är ett tråkigt besked. Jag hade skrivit ned ett antal punkter, men jag räknar nu med att statsrådet redan har tagit tag i detta. Det var ett tydligt svar om att det inte fungerar på Arbetsförmedlingen som det ska.
Jag tänker på den rapport som kom i oktober som vi talade om sist och som statsrådet hänvisade till. Den skulle klargöra ett antal saker, och sedan skulle man ha ett möte med de ansvariga för varje snabbspår, om jag förstod det rätt.
I januari såg man i besöksnäringen att det stod stilla och kändes tomt när det gäller kockar. Arbetsförmedlingen har svarat att man kan ge ett svar senast i mars. Det känns lite grann som en process som har mycket tomhet i sig, och det ser inte heller bättre ut framöver. Det kändes lite märkligt eftersom den rapport som skrevs i oktober måste ha föregåtts av en hel del insamlande av fakta.
Jag skulle vilja tillägga något i diskussionen om Lernias roll och deras arbete med att utbilda. Samtidigt har man haft en avvecklingsprocess, som jag förstår det. Lernia finns på plats på orter där man skulle ha jobbat ihop med dem. Det sägs att det inte finns något avtal kvar trots att det egentligen finns ett avtal som inte har sagts upp. Jag undrar hur det förhåller sig med den delen eftersom det då skulle innebära att någon samtidigt får betalt för att inte göra någonting medan någonting annat inte leder vidare.
Jag skulle också vilja veta om det går att få svar från ministern på om det finns målsatta medel och någon tidsplan för detta framgent. Det görs en kontinuerlig uppföljning, men finns det några strikta tider för Arbetsförmedlingen nu när det gäller att leverera saker och ting och få det här på plats? Behöver Arbetsförmedlingen nya eller fler verktyg? Behövs det internutbildning? Är det ett annat mindset som behövs? Vad är det som behövs för att det här ska kunna sättas i verket?
Anf. 14 Lars Hjälmered (M)
Herr talman! Låt mig börja med det här med farmaceuter. Om i storleksordningen 600 farmaceuter som har kommit från andra länder har identifierats och vi samtidigt vet att svenska apotek verkligen skriker efter farmaceuter men bara 40-50 av dem har kommit in i snabbspåret är det ett misslyckande som jag hoppas att man med kraft kan ta tag i. Det handlar om att snabbt och enkelt få in människor på svensk arbetsmarknad.
När det sedan gäller detta med snabbspåret inom besöksnäringen är det en bransch som verkligen vill och som har investerat egna pengar och egen personal för att till exempel titta på hur valideringen kan gå till på arbetsplatsen och i restaurangköket. Man tittar på vilken erfarenhet som finns och vilka brister som finns.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det har konstaterats att Arbetsförmedlingen, säger branschen själv, inte har kunnat förse personer med lämplig utbildning för att fylla de luckor som finns. Det är inte rimligt att det funkar på det sättet.
Dessutom, herr talman, har det återigen vittnats om att de bara kan anvisa personer - så här långt i varje fall - i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det finns ju en massa krogar runt om i andra delar av landet också. Medlemmar inom Visita har förberett sig för att ta emot personer. Jag tänker att det här bara måste hanteras. Det är inte rimligt att det är på det här sättet.
Sedan vill jag också, herr talman, komma in på frågan om handeln som ett exempel. Om parterna inte är hundraprocentigt överens blir det i praktiken inget snabbspår, och det innebär att man stänger dörren för en viktig del av svensk arbetsmarknad för snabbspår och goda möjligheter för nyanlända att komma in. Då undrar jag: Är ministern beredd att göra någonting för att det ska kunna bli ett snabbspår till exempel inom handelns område?
Avslutningsvis vill jag i sammanhanget, herr talman, lyfta fram det här med samordningsnummer och personnummer. Vi vet att detta är som en helig graal när det gäller att komma in i det svenska samhället, få ett bankkonto, kunna dra A-skatt, göra jämkning och en massa annat. Vi vet genom många arbetsgivare att det där är ett jätteproblem som jag hoppas att man kan ta tag i brett för att underlätta för människor att komma in i samhället.
Anf. 15 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag tror att Ann-Charlotte Hammar Johnsson tar upp en viktig fråga gällande om Arbetsförmedlingen är redo och om man behöver andra verktyg, internutbildning eller ändra sitt mindset, som Ann-Charlotte Hammar Johnsson säger, för att jobba bättre med snabbspåren. Jag tror att svaret på den frågan är ja eller i alla fall delvis ja.
Arbetsförmedlingen har under många års tid inte jobbat på det här sättet med att tillgodose arbetsgivarnas behov. Det är ett nytt sätt att jobba. Man har inte heller jobbat mot utbildning på det sätt som vi nu ber dem att göra. Det är helt nödvändigt för att vi ska kunna klara den viktiga efterfrågan från arbetsgivarna. Jag menar att den är berättigad, och den handlar om att Arbetsförmedlingen ska bidra till att säkerställa deras kompetensbehov. Det finns alltså ett stort behov av internutbildning inom Arbetsförmedlingen för att möta detta.
Många gör redan det här, ska jag säga. Vi har haft flera utomstående bedömningar av Arbetsförmedlingen. Man kan säga att vad man ser är att Arbetsförmedlingen är på väg i rätt riktning. Men man kan också ha en kritik, som jag har, mot att det går väldigt långsamt i förhållande till de stora behov som vi har.
Ann-Charlotte Hammar Johnsson tar upp frågan om Lernia. Jag vet inte säkert vad du menar, Ann-Charlotte Hammar Johnsson, men kanske handlar det om det upphandlade avtal om validering som Lernia har haft men som de inte vann i nästa upphandling. Det var alltså en annan leverantör som vann den upphandlingen. Då passar man förstås på att skicka så många som möjligt i det befintliga systemet innan avtalet löper ut. Jag tror att alla är betjänta av det så länge det avtalet gäller, men sedan kommer en annan leverantör in som har vunnit den nya upphandlingen. Det är det som händer när man har upphandlingar, och det är också, får man säga, avsikten, alltså att någon ska kunna konkurreras ut av någon annan. Det är själva grundidén med den offentliga upphandlingen, men det är klart att det innebär att man får byta från en leverantör till en annan.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ann-Charlotte Hammar Johnsson tar också upp frågan rörande om Arbetsförmedlingen behöver nya verktyg. Ja, det gör de också. Ett viktigt verktyg som de behöver är en förändring av etableringsuppdraget. Jag räknar med att inom kort komma till riksdagen med sådana förslag.
Det nuvarande regelverket är mycket hårt lagstyrt. Det gör att det är mycket oflexibelt, och det gör också att det är begränsat i etableringsuppdraget vilka krav Arbetsförmedlingen kan ställa på individen. Det är också ganska tungt belastat med byråkrati där man måste följa upp varje timme för att individen ska få ut sin ersättning.
Min avsikt är att reformera etableringsuppdraget och behålla fokus på jobb och behålla ansvaret hos Arbetsförmedlingen men samtidigt säkerställa att vi kan behandla nyanlända i etableringsuppdraget på samma sätt som andra arbetslösa. Det innebär större flexibilitet och tydligare möjligheter att ställa krav på individen att till exempel ta anvisat arbete, gå till anvisad utbildning eller andra insatser som bedöms som mest lämpliga för att personen ska kunna stärka sin ställning på arbetsmarknaden och så småningom också få ett arbete.
Det är rimligt att vi kan ställa krav inom etableringsuppdraget på samma sätt som vi gör för andra arbetslösa och att det finns en flexibilitet som liknar den som finns i annan arbetsmarknadspolitik. Ett förslag på en sådan förändring räknar jag med att inom kort lägga fram för riksdagen. Jag hoppas, eftersom det också är en del av migrationsöverenskommelsen, att vi får ett brett stöd i riksdagen för de förändringarna.
Lars Hjälmered tar upp problem med samordningsnummer och bankkonton. Det finns ett berättigat krav från bankerna att man ska kunna styrka sin identitet för att kunna öppna ett bankkonto. Det står lite i strid med hur snabbt alla kan få ett samordningsnummer, för det handlar om hur man kan styrka sin identitet och vilka krav som kan, och måste, tror jag, ställas för att man ska ha möjlighet att öppna ett bankkonto. Det här är frågor som regeringen jobbar intensivt med.
Anf. 16 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag vill börja med det som Lars Hjälmered var inne på om branschen. När man gjorde den här överenskommelsen - jag talar fortsättningsvis om besöksnäringen eftersom jag har tittat på det här med kockutbildningen - gick man in i detta med utsagan från Arbetsförmedlingen att det handlar om 300 personer. Det är, återigen, mycket märkligt att man började i den änden utan att ha den kartläggning som man tänker sig ska finnas när olika parter går in och har ansvar för olika delar. Uppenbarligen har man inte tagit det ansvaret såtillvida att man har sagt att det handlar om en kartläggning. Någon har alltså satt en siffra på någonting, och jag kan hålla med statsrådet och kan tänka mig att man kan hitta fler än så i systemet. Det är olyckligt eftersom det andra har varit på plats.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Upphandlingen nämndes. Där har jag också förstått att Arbetsförmedlingen inte har fungerat som myndighet, för upphandlingen går till väga så att inköp planeras i god tid, och långt innan ett inköp ska avslutas börjar man processen med det nya. Om jag har förstått saken rätt har de här processerna inte kommit igång som de ska, utan det blir en överraskning. Man vaknar upp och säger: Oj, vi har ett antal upphandlingar att göra! Det är ett problem som inte bara Arbetsförmedlingen har utan även andra. Det är högst olyckligt eftersom det handlar om mycket pengar och om att få bästa möjliga nytta och kvalitet för pengarna.
Jag ser fram emot det nya och reformerade uppdraget som vi ska få höra om. Det ska komma inom kort. Vad det innebär vet vi inte riktigt, men om det finns möjlighet till det skulle vi gärna vilja ha ett datum för när de här förändringarna och målen ska levereras.
Statsrådet har uttryckt en ambition att kvinnor och män ska vara i utbildning om två år. Frågan är om det kommer att lyckas.
Vi ser i alla fall fram emot det här med förnyandet av Arbetsförmedlingen.
Anf. 17 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)
Herr talman! Jag vill tacka för den här viktiga debatten. Propositionen räknar jag med kommer enligt plan. Den finns uppsatt på propositionslistan och kommer att kunna behandlas av riksdagen i vår som planerat. Jag gör ingen annan bedömning.
Det är för mig självklart att samtliga arbetslösa som har erfarenhet av att arbeta som kock ska prövas och, om det verkar lämpligt, anvisas till ett snabbspår som kock. Någonting annat är inte acceptabelt, med tanke på den stora arbetskraftsbrist vi har. Vi ska hitta de personer som har den erfarenheten och som med validering och kompletterande utbildning kan bli fulländade kockar. Att vi inte får fram tillräckligt många kockar hämmar utvecklingen i branschen. Vi kan inte acceptera någonting annat än att vi lyckas med detta.
Jag lovar Ann-Charlotte Hammar Johnsson att jag följer frågan mycket nära.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.