Sänkt a-kassa som ej ger flera jobb
Interpellation 2006/07:87 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-11-23
- Anmäld
- 2006-11-23
- Besvarad
- 2006-12-04
- Sista svarsdatum
- 2006-12-07
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 november
Interpellation
2006/07:87 Sänkt a-kassa som ej ger flera jobb
av Peter Hultqvist (s)
till statsrådet Sven Otto Littorin (m)
Regeringens inställning är, med hänvisning till professor Lars Calmfors, att en sänkt arbetslöshetsersättning med ca 10 procentenheter leder till en minskad arbetslöshet med 1 %. Senast bekräftades regeringens uppfattning att sänkt a-kassa ger flera jobb av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin vid arbetsmarknadsutskottets hearing den 21 november.
En nyligen publicerad OECD-rapport, Employment Outlook 2006, ger inte Littorin stöd för hans uppfattning. I stället pekar man på två modeller för att nå låg arbetslöshet. Det handlar helt enkelt om två strategier och olika grundsyner.
Den ena handlar om en modell med svag arbetsmarknadslagstiftning, låga ersättningsnivåer i bland annat a-kassan, flera låglönejobb och större ekonomiska skillnader. Den andra handlar om en modell med starka och generösa försäkringssystem, bred och aktiv arbetsmarknadspolitik, starka fackliga organisationer, en väl fungerande och ansvarsfull lönebildning.
Den senare modellen är den som präglar de nordiska länderna. Därför saknar Littorins och regeringens teorier stöd i OECD:s rapport. OECD pekar också på att det svagaste sambandet mellan sänkt a-kassa och flera jobb finns just i de nordeuropeiska länderna.
En rapport från riksdagens utredningstjänst, dnr 2006:2135, ger samma bild. Där konstateras bland annat följande:
”Det bör påpekas att det inte finns ett direkt samband mellan sänkt nivå på arbetslöshetsersättning och skapandet av nya arbetstillfällen.”
Det sägs vidare att nivån på arbetslöshetsersättning påverkar lönenivån. En högre nivå på ersättningen håller också uppe lönenivån. Vidare konstateras:
”En uppenbar nackdel med en mindre generös arbetslöshetsersättning är ett sämre försäkringsskydd för dem som förblir arbetslösa under en längre period. En annan viktig faktor är den motverkande effekt som en mindre generös arbetslöshetsersättning kan väntas ha på strukturomvandling som ger ekonomisk tillväxt.”
Mot bakgrund av såväl OECD:s som RUT:s material påvisas enligt min mening allvarliga brister i kvaliteten och i analysen i regeringens förslag till sänkt arbetslöshetsersättning.
Min fråga är:
Avser statsrådet att vidta några åtgärder beträffande förslaget till sämre arbetslöshetsersättning mot bakgrund av OECD:s och riksdagens utredningstjänsts material?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:87
Webb-tv: Sänkt a-kassa som ej ger flera jobb
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:32 Måndagen den 4 decemberProtokoll 2006/07:32 7 § Svar på interpellation 2006/07:87 om sänkt a-kassa som ej ger flera jobb
Protokoll från debatten
Anf. 15 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder beträffande förslaget till sämre arbetslöshetsersättning mot bakgrund av OECD:s och riksdagens utredningstjänsts material.
Enligt den OECD-rapport som Peter Hultqvist hänvisar till skulle en strategi som bygger på att ha många människor i arbetsmarknadspolitiska program ge låg arbetslöshet. Enligt rapporten är det just i länder med omfattande arbetsmarknadspolitiska program som sambandet mellan ersättningsnivå och arbetslöshet är svagt.
Den förra regeringen bekämpade arbetslösheten främst genom stora volymer i arbetsmarknadspolitiska program. Det är dock inte alliansregeringens uppfattning att det har varit särskilt framgångsrikt. I september i år var 4,9 % av arbetskraften öppet arbetslös och 3,2 % deltog i konjunkturberoende program. Detta trots att vi befinner oss mitt i en högkonjunktur.
Vi lägger nu om politiken och genomför flera olika åtgärder för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Att sänka ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen kommer tillsammans med den övriga politiken att minska arbetslösheten.
Vi minskar också programvolymerna och låter Ams lägga om sin inriktning för att i större utsträckning än tidigare hjälpa människor att få jobb. Vi anser att ett jobb är ett bättre sätt att få fotfäste på arbetsmarknaden än vad öppen arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska program är.
Peter Hultqvist hänvisar också till en rapport från riksdagens utredningstjänst där det påpekas att det inte finns något direkt samband mellan sänkt nivå i arbetslöshetsersättningen och skapandet av nya arbetstillfällen. Jag vill påminna om att förändringarna måste ses i sin helhet. Jobbavdrag och sänkt arbetslöshetsersättning stimulerar utbudet av arbetskraft. Det är när vi dessutom stimulerar efterfrågan på arbetskraft genom att göra det enklare och billigare att anställa som nya arbetstillfällen skapas.
Enligt rapporten från riksdagens utredningstjänst har en mindre generös arbetslöshetsersättning en negativ effekt på strukturomvandlingen. Det finns också andra rapporter som visar på det motsatta.
Vi vill göra om arbetslöshetsförsäkringen så att den blir en tydligare omställningsförsäkring. Jag menar att den tidigare politiken inte lyckats understödja strukturomvandlingen. Att drygt en miljon människor står utanför arbetsmarknaden är ett bevis för att vi nu måste gå en annan väg än den tidigare regeringen.
Anf. 16 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Tack för svaret.
Varför räknar regeringen i sin egen finansplan med en ökad öppen arbetslöshet nästa år? Är inte detta ett direkt underkännande av den egna retoriken?
Regeringens så kallade arbetslinje omvandlas då snabbt till en arbetslöshetslinje. Den sänkning av a-kassan som regeringen föreslår kan inte bevisas leda till sänkt arbetslöshet. Riksdagens utredningstjänst pekar på att det inte finns något direkt samband mellan sänkt a-kassa och flera jobb, och med utgångspunkt i svenska förhållanden kan inte heller OECD se något sådant reellt samband.
Men regeringen framhärdar. A-kassan ska försämras. De arbetslösas ekonomi ska bli sämre. Det är till och med så att studerande inte har rätt till a-kassa om de hamnar i arbetslöshet efter avslutade studier. De arbetslösa ska klämmas åt och straffas, piskan ska kännas.
När OECD bedömer olika system och länder utgår man från den kultur som råder i det enskilda landet eller i gruppen av länder. För den grupp av länder, bland annat de nordiska, som Sverige tillhör anser man att det går att nå låg arbetslöshet med en kombination av generösa nivåer i välfärdssystemet, bland annat arbetslöshetsersättningen, aktiv arbetsmarknadspolitik och starka fackföreningar som bidrar till en väl fungerande lönebildning. Det är mycket viktigt.
Sådana modeller och system bygger på ett samhällskontrakt. Stabiliteten skapas genom att arbetslöshet inte leder till alltför stora ekonomiska avbräck för den enskilde - vi har redan i dag ett system där det är kännbart att bli arbetslös - och att samhället agerar aktivt mot sysslolöshet och passivitet genom arbetsmarknadspolitiken och gör reallöneökningar möjliga genom en stabil ekonomi och arbetsmarknad.
Det är detta samhällskontrakt som regeringen nu är inne och river i. Det är därför som i stort sett alla fackliga organisationer som Saco, TCO, LO med flera protesterar. Ni bäddar tyvärr för en oro på arbetsmarknaden med denna typ av hårdför politik.
Den modell för flera jobb som OECD talar om som ett alternativ till detta präglas av en svag arbetsmarknadslagstiftning, låga ersättningsnivåer, flera låglönejobb och större ekonomiska skillnader. Jag tror inte på den modellen. Mer av djungelns lag kommer att råda, samhället blir instabilare och det strider mot traditionen på svensk arbetsmarknad.
Regeringen drar nu kraftigt ned på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Över 50 000 platser försvinner, samtidigt som man sätter press på de arbetslösa genom sämre a-kassa. Att ta detta steg kan vara början på en mycket olycklig utveckling. Sverige riskerar att successivt anpassa sig till en kontinental, europeisk arbetsmarknadspolitik som kan summeras som ett brott mot linjen att vi konkurrerar med kvalitet, inte med dåliga löner och risiga arbetsvillkor. Detta har hittills varit linjen.
När ministern i sitt svar säger att de sänkta ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen tillsammans med den övriga politiken kommer att minska arbetslösheten vill jag fråga: Vad har ni för belägg för detta - särskilt som ni i er egen finansplan räknar med en högre öppen arbetslöshet nästa år?
Anf. 17 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Tack för svaret, statsrådet.
Det är till att börja med viktigt att notera att vi startar i ett läge där Socialdemokraterna har suttit vid makten i tolv år och vi har en internationell och nationell högkonjunktur. Ändå är det, beroende på hur man räknar, mellan 800 000 och 1,2 miljoner människor i arbetsför ålder som inte har ett reguljärt arbete. Då kan man naturligtvis säga: Låt oss fortsätta så här, vi är nöjda med detta. Men det receptet har prövats och har enligt vår mening misslyckats. Därför gör vi nu någonting annat.
Eftersom detta tenderar att bli något slags diskussion om olika typer av studier och vad man kan dra för slutsatser av dessa är det viktigt att titta lite närmare på det.
Det finns tre typer av studier. Den ena är att man har ett land med olika ersättningsnivåer för olika grupper på arbetsmarknaden. Man tittar på om detta leder till olika arbetslöshetstider för dessa tre olika grupper i samma land. Då kommer man bort från kulturproblemet som nämndes tidigare.
Den andra typen är att man tittar på olika länder med olika nivåer och jämför dem med varandra, alltså hur nivåerna är i olika länder. Då kommer man in på kulturproblemet som nämndes tidigare.
Den tredje typen är att man jämför samma land över tiden, där ersättningsnivåerna under olika tidsperioder har varit olika. Man tittar på arbetslöshetstiderna under perioder när det har varit höga respektive låga ersättningsnivåer. Då kommer man bort från kulturproblemet som nämndes tidigare. I två av de här tre metoderna finns alltså inte det kulturproblem som interpellanten uppfattar som väldigt viktigt.
Sedan kan man då göra och gör kombinationer av dessa tre olika metoder, och då är ju slutsatsen, inte bara av en OECD-studie utan av en lång rad studier från olika länder och olika tidsperioder, att ersättningsnivån är av mycket stor betydelse för sysselsättningen och arbetslösheten. Det beror ju på - det kanske är bäst att gå in på det - att den arbetslöse söker mer intensivt, att rörligheten ökar, att utbildningsansträngningarna ökar och att den geografiska rörligheten ökar. Det har också effekter på lönebildningen: Arbetslösa är beredda att ta en något lägre lön än annars, och kollektivavtalsnivåerna påverkas sannolikt också.
Men det som är viktigt i det svenska fallet i den politik som vi nu lägger om är att man måste skilja på lön och inkomst. Jobbavdraget till exempel driver ju en kil mellan lönen och inkomsten, så att även om någon skulle få en lägre lön så kommer ändå inkomsten att kunna vara lika hög, högre eller kanske i vissa fall trots allt lägre.
Sedan är det det här med efterfrågan. Ministern var inne på det här med lägre arbetsgivaravgifter till ungdomar och i tjänstesektorn. Men det som är den här regeringens stora tur är ju att det här lanseras i en exceptionellt stark högkonjunktur. De nackdelar som alltid finns vid politikomläggningar är alltså mindre denna gång än vid kanske något annat tillfälle under de senaste decennierna. Det är skickligt, naturligtvis, men det är framför allt tur att den här politikomläggningen sker vid rätt tidpunkt i ett mycket starkt efterfrågeläge. Därför kommer de här nackdelarna att vara jämförelsevis små i det här fallet.
Det är helt klart att de här åtgärderna sammantaget kommer att ha en positiv effekt på sysselsättningen och arbetslösheten. Det var intressant att interpellanten inte i sin uppräkning av nackdelarna kom in på detta med arbetslöshet och sysselsättning. Helt andra faktorer togs upp. Men arbetslöshet och sysselsättning är ändå som sagt var det överskuggande målet för regeringens politik, och det brukade vara det för den socialdemokratiska partikongressen, men det är tydligen borta nu. Det är tydligen andra mål som står i fokus.
Helhetsbedömningen blir alltså att ett bättre konjunkturläge i kombination med dessa åtgärder kommer att ge en bättre arbetsmarknadssituation.
Anf. 18 Patrik Björck (S)
Herr talman! Hej, Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister i Sverige! Vi har diskuterat förr i den här kammaren, och det är alltid lika trevligt. Jag hoppas det ska bli trevligt i dag också.
Faktum är att det för min del känns betydligt roligare än i torsdags. Vi hade nämligen en interpellationsdebatt i torsdags då jag deltog tillsammans med arbetsmarknadsministern, och då kunde jag konstatera att vi var helt överens på alla punkter. Vi diskuterade då konflikträtten för att hävda kollektivavtal, och där var vi helt överens. Vi diskuterade också lagen om anställningsskydd, och där var vi också överens.
När jag framförde min frustration över att vi var så överens sade arbetsmarknadsministern enligt snabbprotokollet: Patrik Björck "skulle naturligtvis önska att jag hade tyckt någonting fullständigt vansinnigt så att det hade blivit en tydlig skiljelinje mot det Patrik Björck själv tycker." I dag kan jag då vara tillfreds, för i dag kan jag konstatera att arbetsmarknadsministern tycker någonting fullständigt vansinnigt som är en tydlig skiljelinje mot det som jag själv tycker, nämligen att om man sänker arbetslöshetsersättningen så ger det flera jobb.
Det här är en spännande tanke, naturligtvis. Det är många som misstror den här uppfattningen och den politik som regeringen för. Alla anställda runtomkring i Sverige misstror den här politiken starkt och har framfört det i manifestationer och liknande vid ett flertal tillfällen. De arbetslösa - naturligtvis - misstror det här av lätt förståeliga skäl. A-kassorna, som ska administrera det här, misstror regeringens politik. De fackliga organisationerna har också framfört vid ett flertal tillfällen att man misstror den här politiken. Man tror inte alls att det här leder till flera jobb, och till det kommer alla andra invändningar som finns i övrigt.
Något som är lite spännande att konstatera när man läser Dagens Industri i dag, är att även företagarna misstror Reinfeldts regering, där Sven Otto Littorin ingår, när det gäller möjligheten att skapa flera jobb. På något sätt är väl företagarna aningen mer pragmatiska än regeringen i den här frågan. Det finns en sorts ideologisk mössa, som ministern har tagit på sig men som han inte tog på sig vid den förra debatten, som gör att han vägrar se sammanhangen.
DI har gjort en undersökning där det framkommer att det finns en kompakt misstro mot den nya borgerliga regeringens förmåga att skapa jobb. Då har man gjort en undersökning bland företagarna. En icke helt okänd debattör i samhällsdebatten, Stefan Fölster, som är chefsekonom vid Svenskt Näringsliv, säger: "Företagens svar speglar att regeringen i så hög utsträckning prioriterat att öka utbudet av arbetskraft snarare än efterfrågan." Det är hans analys - den får stå för honom och inget annat - men man kan konstatera att han tillhör dem som misstror regeringen tillsammans med medlemmarna i hans organisation.
När man nu har kommit så här långt kan man konstatera att om anställda, a-kassor, fackliga organisationer, företag och företagarnas organisationer sammantaget misstror detta, så kan det ju vara så att det möjligen har någonting med verkligheten att göra. Om man då utöver den här gruppen också konstaterar att forskarna misstror den här politiken så är ju så att säga misstroendet så kompakt som någonsin någon gång ett misstroende kan vara. Det har också föranlett vår vän Lars Calmfors, professorn i nationalekonomi, som har förekommit ofta i den här debatten, att i en debattartikel på Svenska Dagbladets ledarsida konstatera att han underkänner regeringens förslag om a-kassan. Han rekommenderar att man slänger det i papperskorgen, och det är också min rekommendation till Sven Otto Littorin.
Anf. 19 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det är mycket nu!
Låt mig först konstatera att Peter Hultqvist undrar varför den öppna arbetslösheten ökar i prognoserna nästa år. Ja, det vi ser är ju att vi lägger om måtten för hur vi mäter arbetslösheten. Man konstaterar tydligt i finansplanen att den totala arbetslösheten sjunker kraftigt under de kommande åren, och det är ju ett resultat, även om man ska vara försiktig med alla typer av bedömningar, av en kraftfull politik som driver arbetslinjen - till skillnad från den regering som Socialdemokraterna ledde och var ensamma i under förra mandatperioden, som valde att dölja arbetslösheten genom olika typer av programåtgärder, genom att förtidspensionera 140 personer per dag under förra mandatperioden och så vidare.
Vårt mål är väldigt enkelt: full sysselsättning. Alla som vill och kan vara med på arbetsmarknaden ska också ha möjlighet att göra det och vara där och inte döljas i olika åtgärder - av det enkla skälet att för den som befinner sig i utanförskapet så är det naturligtvis helt ointressant vilken kolumn i statistiken man står i. Man vill ha ett jobb att gå till - inte en programåtgärd att döljas i.
Jag kan bara konstatera, eftersom Calmfors citeras här, att häromdagen, den 30 november, skriver Calmfors med anledning av den RUT-promemoria som Socialdemokraterna tog fram så här: "Däremot är det mer komiskt att två riksdagsledamöter tror att en snabbutredning från Riksdagens utredningstjänst - som de dessutom helt missuppfattat - i ett slag skulle vederlägga resultaten från tjugo års internationell arbetsmarknadsforskning." Jag kan också konstatera att den rapport som ligger till grund för detta,
OECD Employment Outlook
, väldigt tydligt ser över just den aktuella forskningen. Man refererar till de 18 senaste studierna och konstaterar följande: "For the average OECD country, the base-case estimates imply that a 10 percentage point reduction in the gross replacement rate would reduce the equilibrium unemployment rate by 1.2 percentage points and increase the employment rate by 1.7 percentage points for prime-age men and 3.2 percentage points for prime-age women."
Det är klart att man då naturligtvis kan välja att lägga olika synvinklar på detta. Carl B Hamilton redogjorde för åtminstone tre infallsvinklar på detta. Jag kan bara konstatera att man i forskningen kan se ett väldigt starkt samband mellan höjden på ersättningsnivån och höjden på arbetslösheten och på sysselsättningen i stort.
Det pratas mycket om omställning. Jag kan bara konstatera att när var femte svensk står utanför som ett resultat av den tidigare regeringens helt misslyckade politik, då är det utanförskapet som är - det var det också i valrörelsen - den här regeringens absolut viktigaste uppgift att åtgärda. Det kommer vi att göra. Vi går nu ned till nivåer som ligger i samma storleksordning som 97-98 års nivåer. Det är inte någon stor samhällsomstörtning i detta. Jag vill påminna om att det stora systemskiftet - jag har sagt det många gånger förr och kommer att säga det igen - var när Socialdemokraterna övergav arbetslinjen och i stället permanentade utanförskapet.
Jag vill naturligtvis inte att folk ska ha vare sig 80 %, 70 % eller 65 % ersättningsnivå, utan 100 % av en lön. Det är därför vår politik bygger på tre ben. Det ska bli mer lönsamt att arbeta - det handlar om jobbavdraget och om att stimulera arbetsutbudet - och billigare och enklare att anställa. Det är efterfrågeledet i det hela. Vi underlättar detta genom att sänka kostnaderna för att anställa, för att driva företag. Det handlar om sänkta arbetsgivaravgifter, en bättre fungerande riskkapitalmarknad, lättare regelbördor och vad det nu kan vara. Vi har ett kraftfullt paket som vi kommer att fortsätta att genomföra.
Patrik Björck refererade till den studie som gjorts. Ja, alla vill ha mer. Företagarnas organisationer vill ju, som nämns i artikeln, att LAS ska rivas upp. Det var deras första önskemål, och det tror jag inte att vare sig Patrik eller jag är särskilt intresserad av.
Slutsatsen av det hela är att 20 års forskning på det här området, liksom Lars Calmfors, ger oss rätt.
Anf. 20 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! I finansplanen räknar man med 5,8 % öppen arbetslöshet nästa år. I vår alternativbudget räknar vi med 4,5 %. Finansplanen räknar med en ökning av den öppna arbetslösheten. Det är ett faktum som inte går att komma ifrån.
Låt mig ge några ekonomiska fakta om det som har varit. Sedan 1994 har det skapats 290 000 jobb. Företagskonkurserna har halverats på tio år. År 2005 startades 41 608 nya företag. Det var 5 000 fler än 2004. Bnp-tillväxten i vårt land har under de senaste tio åren varit högre än EU- och OECD-genomsnittet. Produktiviteten i industrin har ökat med 7 % per år de senaste tio åren. Det är fakta man inte ska prata bort. Det är grunden för ekonomisk utveckling, för skapandet av nya jobb och en företagsamhet som fungerar. Jag tycker att man ska värdera det innan man tar för stora ord i sin mun om att det är någon sorts arbetslinje som övergivits.
I verkligheten räknar ni själva i era egna prognoser med en ökad öppen arbetslöshet. Det som du, Sven Otto Littorin, refererar till i OECD-rapporten gäller ett så kallat genomsnittsland. Sverige är i det här sammanhanget inget genomsnittsland. Vi tillhör, precis som man skriver i OECD-rapporten, en grupp nordiska länder med en egen arbetsmarknadsmodell som bygger på en generös arbetsmarknadslagstiftning och på att vi har en stabilitet på arbetsmarknaden med starka fackföreningar.
Det är kärnan i det som vi kallar den svenska modellen. Det är det man utgår från när man bedömer vårt land, och det är ur detta man också kommer fram till att det med en sådan modell är möjligt att skapa flera arbetstillfällen, vilket också har bevisats gång på gång genom historien.
Det grepp som ni nu tar är ett frånträde från den linjen. Ni går in på något annat. Regeringens egen expertmyndighet i sammanhanget, IFAU, skriver i remissyttrandet över förslaget till den försämrade a-kasseersättningen att forskningen inte säger något om vilken nivå ersättningen i genomsnitt ska ligga på. Jag har försökt läsa ut från Calmfors artikel, och från den ena efter den andra, men det finns ingen som kan föreslå vad som är den optimala rimliga nivån i detta, utan det hänger naturligtvis ihop med hur helheten i samhället ser ut. Därför kan man inte heller bryta ut den här frågan ur sitt sammanhang.
När man pressar ned a-kassenivån pressar man också ned lönerna. Hamiltons anförande var intressant. Han konstaterar att det kan leda till något lägre löner och till att även kollektivavtalsnivån påverkas. Mycket intressant! Det visar vad det egentligen handlar om, nämligen en ny typ av fördelning av löneutrymmet. När man pressar ned lönerna för de arbetslösa tvingas de ta jobb till lägre lön än tidigare, och dessutom rejält lägre.
Lönegapet i landet ökar. Skillnaderna blir större. Det är väl det som är kärnan i det ni nu håller på med, alltså att öka skillnaderna mellan olika grupper. Varför inte erkänna att det är det som är kärnan, att det är det som ligger bakom alltsammans?
Så över till en annan fråga: Drabbas ni aldrig av tvivel när ni ser motståndet, eller är det här den enda vägen, som Bildt en gång sade? Är det här frälsningsläran som löser problemet? Skulle det inte vara rimligt, precis som Patrik var inne på, att tänka efter lite grann, dra tillbaka förslaget och se om det går att göra något bättre som så att säga blir mer socialt acceptabelt och gör att man, i stället för att skapa konfrontation, jobbar ihop i det här landet?
Anf. 21 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Det här blir konstigt; nu är det inte arbetslösheten som står i fokus utan någonting annat.
Jag sade, för att ta upp den handske som nyss kastades, att löneläget påverkas. Därför inför man kompenserande åtgärder genom jobbavdraget, just för att det skiljer på lön och på inkomst. Man måste ha två bollar i luften samtidigt. Jag vet att det är svårt, men det är faktiskt det som regeringen försöker göra. Det är inte den enda regeringen i världen som lyckats med det. Det låter som om Littorin och regeringen skulle ha uppfunnit hjulet, men detta har faktiskt prövats på annat håll och det har fungerat. Därför tror jag att pessimisterna bland Socialdemokraterna kommer att få äta upp sina egna ord. Inom ett och ett halvt till två och ett halvt år kommer arbetslösheten att vara väsentligt lägre, och observera att vi inte enbart talar om öppen arbetslöshet utan om total arbetslöshet.
Sedan tycker jag att vi ska vara lite försiktiga när vi citerar Lars Calmfors. Jag ska citera honom korrekt. Den 6 november skriver han: "Däremot är det helt klart att åtgärderna sammantaget kommer att ha positiva sysselsättningseffekter." Den 30 november skriver han: "Nästan all teoretisk analys leder till slutsatsen att lägre arbetslöshetsersättning medför lägre arbetslöshet."
Vidare skriver han att "det normala resultatet är att lägre ersättning leder till att arbetslösa snabbare finner arbete". Och slutligen: "Man måste därför alltid göra en helhetsbedömning av allt det material som finns. Gör man det, går det inte att komma till någon annan slutsats än att lägre arbetslöshetsersättning bidrar till fler jobb."
Det är forskningsläget, och det är inte Lars Calmfors ensam som hittat på detta, utan det handlar om studier under ett tjugotal år från samtliga OECD-länder. Det är ungefär 25 länder.
Anf. 22 Patrik Björck (S)
Herr talman! Till Carl B Hamilton vill jag säga att om man ska citera så kan man konstatera att summan av det som Calmfors skriver i sin artikel är att han underkänner regeringens förslag. Och om du inte tror på det, Carl B Hamilton, kan jag visa dig artikeln, för jag har den i bänken. Det finns till och med en rubrik till artikeln. Oavsett om ersättningsnivån har stor effekt på sysselsättningen, som Hamilton och även regeringen tror, eller inte, kan vi för det första konstatera att forskningen inte har något entydigt svar på detta. Man har inte kunnat påvisa någonting. Det är bara fråga om ett påstående som inte byggs under någonstans.
För det andra kan man, ifall det vore på det sättet, börja fundera om de länder som valt en modell där den arbetslöse inte slängs till vargarna utan i stället får någon sorts rimlig levnadsnivå då skulle höra till de länder som har högst arbetslöshet i världen. Man skulle kunna jämföra olika länder och se hur man tar hand om de arbetslösa och hur det korresponderar med arbetslöshetsstatistiken. Vi kan konstatera att Sverige, trots att vi fortfarande har ett stort problem med att folk inte är i arbete, är ett av de länder som kommit längst, som har flest medborgare i förvärvsarbete.
Ett annat land som kommit långt på den vägen är Danmark. Om Danmark och Sverige hör till de länder som kommit längst när det gäller att sätta sina medborgare i arbete kan man ju fundera över om Sverige och Danmark också hör till de länder i världen som har den lägsta arbetslöshetsersättningen. Så är ju inte fallet, utan det är precis tvärtom. Poängen när man läser OECD-rapporten är just att det finns två sätt att lösa detta på, och det ena sättet slänger inte de arbetslösa till vargarna. Det är det sättet som vi socialdemokrater föreslår.
Anf. 23 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Peter Hultqvist gör stort nummer av att den öppna arbetslösheten ökar lite grann enligt prognoserna för nästa år. Jag kan bara konstatera att Sverige, tillsammans med Kanada, är det enda landet i västvärlden som använder sig av just begreppet "öppen arbetslöshet".
Vi ändrar på det och säger att vi måste titta på harmoniserad arbetslöshet, som är ILO-måttet eller Eurostatmåttet. Det gör vi just av det skälet att begreppet "öppen arbetslöshet" är oerhört enkelt att manipulera. Det räcker med att jag hittar på någon rolig programåtgärd inom Ams så sjunker den öppna arbetslösheten.
Har det betytt att människor har ett arbete att gå till? Svaret på den frågan är nej. Det är bara en lek med siffror. För den som befinner sig i utanförskapet är det helt ointressant i vilken kolumn man befinner sig i. Man vill ha ett jobb att gå till. Det är en sådan politik vi ska föra.
Patrik Björck menar att Calmfors underkänner politiken. Vi hörde Carl B Hamilton citera vad detta kommer att leda till. Det är mitt i prick. Däremot vill Calmfors att vi ska gå två steg till. Calmfors vill öka differentieringen och vill också förstatliga a-kassan. Jag tycker att det är fel väg att gå i båda dessa fall. Det kan vi säkert ha en ytterligare debatt om så småningom.
Peter Hultqvist talar också om att det tillkom 290 000 nya jobb under förra mandatperioden. Men lika många försvann. Det är ett jätteproblem. Vi har haft jobblös tillväxt just i den starka högkonjunktur som Carl B Hamilton talar om.
I dag är var femte fortfarande utanför. Antingen finns de inte inne på arbetsmarknaden eller så jobbar de mindre än vad de skulle vilja. När det gäller ungdomar är ungdomsarbetslösheten näst intill lika stor och kraftig som under de värsta krisåren på 90-talet.
Är det på fullt allvar ni menar att den politik som nu har testats i tolv år och lett oss dit skulle vara medicinen för att lösa problemen? Nej, herr talman, man kan varken vara stolt eller nöjd med den politiken.
Det är dags för någonting som har vetenskapligt stöd och praktiskt stöd i länderna runtomkring i världen. Det innebär ett avbrott för den politik som har lett oss till utanförskapet. Låt oss fokusera på arbetslinjen och få människor tillbaka i arbete och inte i programåtgärder.
Anf. 24 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Den siffra som anges i finansplanen med en öppen arbetslöshet på 5,8 % och den som vi anger i vårt budgetalternativ, 4,5 % om man fullföljer s-politiken, är fullt jämförbara. Det talar sitt eget språk. Det blir lägre arbetslöshet med socialdemokratisk politik.
Du har fel när du säger att de 290 000 jobben skapades under förra mandatperioden. Det var inte så. Sedan år 1994 har 290 000 fler människor fått jobb. Det är inte så att det har ätits upp av en mängd människor som har blivit arbetslösa. Det har tillkommit nya människor till arbetskraften. Det är så det ser ut. Nu kommer jag tyvärr inte ihåg alla siffror i huvudet för dagen.
Huvudlinjen är att vi vill konkurrera med kvalitet och inte låga löner och risiga arbetsvillkor. Vi vill att man ska skapa arbetstillfällen, men det ska vara acceptans för bra betalt. Kollektivavtalet ska vara på ett sådant sätt att det är rimligt för alla. Därför säger vi nej till en politik där man pressar ned lönerna genom att sänka a-kassan.
Jag läste i Svenska Dagbladet, som nu citerades, att David R. Howell, Roland Spont och Roger Mörtvik menar att regeringen misstolkar OECD och inte kan styrka sitt resonemang om a-kassan med hänvisning till internationell forskning. Är det personer som har fel? Är det något slags inkompetenta klåpare vars enda intresse är att göra livet surt för regeringen? Eller är det personer med lång erfarenhet som ni borde lyssna till?
Ska man genomföra ordentliga och stora samhällsexperiment som vilar på lös grund, som jag menar att det här gör, har man ett oerhört ansvar för bevisbördan. Regeringen har ett oerhört ansvar för bevisbördan. Det ska ni inte glömma bort när ni nu trots allt verkar vilja föra det till sin spets. Vad tar ni för ansvar om experimentet misslyckas? Var står vi då?
Anf. 25 Sven Otto Littorin (M)
Herr talman! Det blir lägre arbetslöshet med en s-politik, hävdar Peter Hultqvist. Med all respekt har ni haft tolv år på er. Är ni stolta och nöjda med ett läge där var femte svensk i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden? Det skulle jag inte vara om jag vore som ni.
Det talas mycket om att vi ska pressa ned lönerna. Låt oss komma ihåg att vi nu går ned till nivåer som gällde 1997 och 1998. Var det låglöneträsket som Göran Persson då regerade över? Nej, det kan jag inte säga att det är.
Just effekter som verkar i den riktningen, om det finns några, tas tillbaka dels av de sänkta arbetsavgifterna, där vi får en lägre total lönekostnad, dels av jobbavdraget. Det kommer i plånboken att leda till att den som arbetar kommer att tjäna mer när man räknar ihop alla de åtgärder vi gör.
Låt mig slutligen också påminna om att detta var kärnfrågan i valet. Vi har jobbat med frågan och hållit på med förslagets utformning i två och ett halvt års tid. Vi har talat med arbetsmarknadens parter, som naturligtvis inte var nöjda före valet och som inte är nöjda efter valet.
Vi sade vad vi skulle göra, och vi gör vad vi har sagt, med arbetslinjen i fokus. Det är vår uppgift som väljarna har gett oss. Det ska vi göra och måste göra när så många som var femte svensk står utanför. Jag skulle inte vara så nöjd om jag hade suttit på andra sidan i opposition.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.